Avgiftning! Inte så allvarligt som det låter *hahaa* Men det ska faktiskt bli en slags avgiftning för min del i några veckor nu. Eller egentligen hela sommaren, när jag tänker efter. Det har absolut inte alls med droger att göra, raka motsatsen skulle man faktiskt nästan kunna säga. Det är rakt igenom bara positivt, om än lite sorgligt...

   Pajas..

Välkommen tillbaka inspiration, motivation och ork. Jag vill någonting igen, äntligen! I lördags cyklade jag för första gången med Jamie och Jinx. Jag har en ny cykel, som jag verkligen älskar och avgudar, den är som gjord för mig och mina hundar.

   Min cykel.

Jag och Jamie provade cykla för drygt ett år sedan. Då hamnade jag i diket, det har varit lite motivations hämmande. -Du kan ju cykla med en i taget sa uppfödaren.  Nää, nää, äh, det är liksom inte min stil. Jag brukar väl lägga upp en plan i bakhuvudet men i stundens hetta glömmer jag den och går liksom all in. Så sele på och iväg. Mamma mia vad fort det gick. Men oj, vad skojigt det var. Tjohooo. Behövde inte trampa en gång på 5 km. Bara bromsa *hahaa* Tror hundarna också tyckte det var riktigt skoj. Båda jobbade på bra, till och med Jinx som knappt alls blivit inkörd.

   Jamie

   En öronlös Jinx. Tycker hon liknar ekorren i Ice age :)

Idag tog jag med mig dem på en löprunda. Nästan 6 km knåpade vi ihop. Jinx, den lydiga, fick vara lös hela vägen och Jamie får agera min motor i midjebältet. Fasen, vad skönt. Men redan på vägen hem började jag känna av träningsvärk. Bådar inte gott för morgondagen. Men det är helt underbart att "vilja" (orka) göra saker igen.

   Svårt att fota och springa samtidigt.

Ruben fick på sig en dragsele och till den kopplade jag ett däck, som han skulle dra. Men däcket var toktungt. Vi behöver ett lättare att börja dragandet med.

Så till tråkigheter. I onsdags morse var vi, jag och Ruben ute i vanlig ordning. Det var första myggmorgonen och det var miljoner av dem, typ. Ruben var seg på att göra nummer två, så vi gick och vi gick. Kom hem till slut och han började nästan direkt att bete sig underligt. Herrejösses, hunden svullnande upp praktiskt taget framför ögonen på mig. Läpparna blev tredubbla, nosen röd, huden mellan trampdynorna blev svullen och ilsket röd.

Jag trodde han skulle dö. Klockan 4 på morgonen och med minst 30 minuter till närmaste veterinär. Vad gör man? Svar! Ingenting! Man kan  bara hoppas att det inte slår sig på andningen så hunden kvävs. Nu äter han kortison i 11 dagar. Otäck upplevelse och det var första gången för hans del. Det måste ha med vaccinet att göra, på något sätt.

   Det har varit morsdag och mamma har fyllt år.
Här är Rubens hälsning.

Eftersom mamma bort 100 mil härifrån var vi tvungen att
fira henne på egenhand. Bullen tar firandet på allvar! 
Matte var inte jätteglad... 

Och så här ser man ut när man norpat en bit av tårtan olovligt. 

Ruben gjorde instagramsuccé i fredags. Facebook ger jag inte mycket för. Instagram däremot är jag totalt nernördad i. Bilder jag kan tycka bara är så där kan få en helmassa "likes" medan mina personliga favoriter blir ratade. Den här var dock riktigt trevlig, får jag väl erkänna.

Min instagram stjärna 

 
Sista myggfria kvällen. Så glad att vi tog vara på den.

 
Tur han är en minibullterrier. Annars hade han inte rymts i rutan.  

Tjingeling!!