I torsdags kände jag mig riktigt ambitiös då jag innan arbetet var och la två spår, ett plättlätt ”bygga-upp-självförtroende-spår” åt Fanny och ett lite krångligare åt Piraffen, som dessutom fick göra ett upptag.

Affen fixade upptaget men ångar på och blir fort trött. Det känns nästan som att han gissar sig fram.  Och den där nosen, hur sjutton ska jag få ner den i backen?

Kanske jag måste backa tillbaka och göra lite kortare spår ett tag framöver samt kanske lägga små belöningar längs spåret, för att få ner fart och få upp noggrannhet. Eller? Tar gärna emot råd och tips.

Emil var en spårmaskin och allt jag behövde göra var att hänga med i tempot, vilket förvisso var en svårighet i sig *hehe*

Börjar i alla fall kunna ”läsa” honom lite bättre och i torsdags såg jag för första gången att han viftade på svansen när han, efter att ha varit på villovägar åter fick upp spåret.

Fannys korta spår gick mycket bra, men var lite för lätt. Tänk att min åttaåriga tjockkorv plötsligt blivit road av spår.

   Tjockkorv spårar.

Tjockkorv har hittat spårslutet.

Jämtar kommer och jämtar går, undrar just om någon består *poesi*  Just nu har vi en liten tik inneboende (mest troligt permanent) och jag har döpt henne till Tiger (svenskt uttal naturligtvis)

Inte kan hon heta Tiger tyckte sambo, det är ju ett pojknamn och hänvisade till frukostflingorna och Tony Tiger. Men Tiger det är och Tiger det blev. Hon är en kavat liten dam och en riktig sötis.

Dagg har under förra helgen lämnat oss och flyttat till sin ägare i Sundsvall. Hoppas han blir en riktigt fin jakthund och trogen vän. Han har i vart fall de bästa av förutsättningarna.

Dagg.

Är nu inne i en massiv arbetsperiod som varar hela augusti ut. Insåg plötsligt att det absolut inte blir tal om någon augustisemester i år. Nå, den som spar han har och sista semestergänget på Ica har tre veckor kvar innan verkligheten kommer ikapp dem *thihiii*

Förövrigt längtar jag till måndag, då det är frissabesök inbokat. Jag ser gräslig ut i skallen och var nästan på vippen att på egenhand ta fram både sax och färg. Klipp, klipp och det är väl "Jensvarning" igen, min vana trogen.

Om någon av misstag råkat placera en låda kattmatsburkar med tonfisksmak på hyllan bland tonfiskkonserver och du råkar inhandla dessa burkar (i tron att det är vanlig tonfisk) och börjar tillreda en delikat tonfisksröra, blir du arg då? Antagligen. Jag hade dock bara gräsligt svårt att hålla mig för skratt men det är mina sjuka humor det och med andra ord, en helt vanlig dag på jobbet. Mijaooo.

Avslutningsvis. Har ni sett de där hemska, fruktansvärda, för att inte säga GRÄSLIGA overallerna som får vuxna människor att se ut som gigantiska  jättebebisar. Hur tänker man när man frivilligt drar på sig en sådan grisrosa eller knallgul overall och sedan beger sig ut på stan. I don't get it. Om nu någon av er råkar ha en sådan ”sparkdräkt” ta inte illa upp, jag tycker lika mycket om er för det.   

Ha det gott, alla mina trogna anhängare.

Tänkte jag skulle avlämna ett litet livstecken så ni vet att jag inte gått under jorden eller liknande.

Pappa har varit här sedan i onsdags (åkt hem igår) Det är gräsligt tomt och tiden gick alltför fort, som vanligt.

En av två sorters smörgåstårta

Vovvarna har haft hejdlöst roligt med sin ”moffa” och dessutom har de fixat lite nya (o)vanor däribland nya frukostrutiner, först en bit gurka, sedan en bit leverpastej och så avslutningsvis en bit ost. Dessvärre inga rutiner som matte kommer att hålla fast vid *hehe*

        Mina biskvier

Fanny har haft som morgontradition att hon ska in och väcka ”moffa” Efter det är avklarat ska hon leka med en boll som ska gömmas under en filt. Samma visa varje morgon och vilken besvikelse när lekfarbror redan klivit upp.

Brukar passa på att utnyttja pappas händighet när han är på besök och denna gång var inget undantag. Fast det som skilde sig var att han hade en ständig medhjälpare(? ) Affe. Pappa kröp omkring på alla fyra och uppe i sängen stod Affe beredd att ge en slick både här och där, så fort tillfälle gavs. Oblygt trampade sedan han omkring på ritningar och byggdelar. Kan man bli arg på honom? Svar nej.

  Lite agility hemma på gården.

Åska har det gjort, med buller och brak. Att Fanny är kolugn visste jag ju redan och att Affe inte heller bryr sig nämnvärt vet jag nu. Endast när det brakade till så hårt att fönstren skakade lyfte han lite på huvudet men somnade genast vidare, så himla skönt. Nu är det bara min egen rädsla som behöver bearbetas.

Lycka är att springa lös. Visst syns det?

Jag är så glad att Affe äntligen är involverad i vardagen till 110% och först nu känns det faktiskt som att jag håller på att lära känna min hund på allvar och får se alla hans olika sidor.

Ett enda galler finns kvar i huset och det är till hallen, dvs. ytterdörren. Detta mest för att jag inte vill att han ska dyka direkt på eventuella besökare.

Nu när han kan delta fritt uppstår det ständigt nya situationer och påfund. En sak kan jag då säga, Affe är minsann en riktig ”hitte-på-hund” och mycket hyss blir det. Dessutom är han en fjäskkorv av stora mått. Men matte är du arg? Om jag gör så här blir du glad då? Hur arg kan man vara när någon stryker öronen bakåt, trycker huvudet under hakan och pussar en i örat.  Affe 1-0

       Piraffen.

Vi skippade onsdagsträningen på klubben idag och gick istället ett spår som husse lagt med en liggtid på ca 6 timmar. Störtskurar med regn under dagens lopp ökade upp svårighetsgraden ytterligare.

 Tråååkigt, hur länge måste jag sitta här.

Kan bara konstatera att sambo är en novis på att lägga spår (trots att han påstod motsatsen) suck. Han hade gjort allt man inte ska göra, dvs. lagt spåret längs upptrampad stig, snitslat i hundhöjd (frågade om det var för Affes skull han satt snitslarna) samt hängt upp spårslutet en bra bit upp i luften. Jag var allt annat än glad men Affen spårade på och hittade till slutet. För Fanny funkade det inte alls och någonstans i skogen ligger nu en ensam och övergiven pipissak.

Så där ja, då vet ni att vi lever.

Minns ni mina svampar som jag hade på tillväxt? Någon JÄVEL har plockat dem. Kvar fanns bara små skrumpna fornminnen av kantareller. Så sur jag blev.

Än surare blev jag när det visade sig att Lotta, jämthundsvalpen lärt sig att plocka jordgubbar. Jo, det är sant! Sambo hade nämligen bevittnat det hela. Hon stod så fint där i jordgubbslandet och tuggade i sig gubbe efter gubbe. Kräk. Tror det är dags att plocka fram min voodoll, iallafall för den tvåbening som snott MINA svampar….

    Affe i skogen.

Igår kan man verkligen säga att det var hundens dag. Jag var ledig och ville passa på att umgås lite extra med de fyrbenta. Drog iväg till skogs direkt på morgonen och riggade två spår, ett åt Affen och ett åt Fanny.

Fanny och hennes pipis.    

Fanny har ju aldrig haft riktiga spårintresset men tänkte prova om det fanns minsta intresse så här på gamla dar.

Med Affes spår blev det krångel från början då det dök upp en väg som inte borde ha legat där. Vinklade av och blev ändå ganska nöjd med spåret. Nu skulle jag ju bara ta mig tillbaka också. För att inte göra den klassiska missen att korsa eget spår eller komma för nära tog jag en vid vinkel tillbaka, så vid att jag plötsligt inte hade en susning om var jag befann mig, TYPISKT mig. Gick och gick och gick. Ringde sambo för moraliskt stöd. Gick lite till och tillslut skymtade jag i alla fall en väg, pust. Och nog sjutton var det en vid vinkel på några kilometer som jag tagit.

   Jättetunga?

Det var länge sedan Affe spårat ett ”mattespår” och jag har varit lite bekymrad att det ska vara ointressant. Men så var inte fallet. Han tog upp spåret och for fram i ett rasade tempo, ganska bra i spårkärnan men jag skulle vilja ha ner nosen mer. Överlycklig över spårslutet, en pipis.

Så var det fröken Fannys tur. Gissa om jag blev förvånad när hon omgående tog upp spåret och noga, noga sniffade sig fram. Nähäpp där har matte inte gått men där. Det var så otroligt roligt att se henne jobba sig fram i spåret och att hon spårade så lugnt och metodisk, lilla snuttan och jag som sagt att hon inte gillar att spåra.

Spåret var lite för långt och man märkte att hon blev trött mot slutet. Men hon hittade sin pipis och bar den hela vägen hem  

   Kartläsar-Affe.

Efter detta var det dags för svampcheck, så jag, husse och Affe packade in oss i bilen och begav oss i väg. Färden innebär en ganska lång och skumpig bilresa i husses ”grisbil” en gammelbil utan lyx och flärd.

   Går att sova här med.

När vi tar den bilen får Affen åka vid mina fötter eftersom den saknar hundbur och igår upptäckte han friskluftsintaget. Oj vad det måste ha doftat intressant för han klämde nästan in nosen i ventilationsgallret, som vi skrattade åt honom.  Antar att det är något helt annat än luften som kommer ur den moderna klimatanläggningen.

   Sniffa, sniffa.

Väl framme fick Affen vara lös ända tills jag såg något brunt, hårigt röra sig en bit bort. Sambo som genast tog upp ”jakten” kunde meddela att det var mård, två styckna och klättrat upp i ett träd hade de gjort när han närmade sig.

Jag har aldrig sett mård tidigare så nu är jag en erfarenhet rikare. Angående svampen, var det noll resultat. Anar att vi var lite för tidigt ute.

   Simmar-Affe.

På vägen hem var Affe varm och flåsig så vi stannade till vid badstället så han fick kyla ner sig lite. Fattar inte hur han får sådan fart i vattnet. Likheten med en attackerande haj är slående. Två trötta terriers och en matte med gott samvete var resultatet av gårdagens aktiviteter.

På kvällen slängde jag ihop biskvier till pappas annalkande besök (han kommer på onsdag) Jag har aldrig gjort biskvier tidigare och lite meckigt var det allt. Tre olika varianter blev det tillslut, citron, choklad och choklad med arrakssmak. Hoppas de ska smaka. Bildbevis kommer men idag är det hundbilder för hela slanten.

    Riktiga vänner delar på allt.

Känns som jag resignerat (tillfälligt) angående Affens koppeldragande, jag verkar helt enkelt inte få bukt med det hela. Och imorse kände jag inte alls för att bråka så till promenaden som skedde längs elljusspåret iklädde jag honom helt enkelt sele och flexikoppel.  Nog var det en betydligt trevligare promenad både för honom och mig. Han kutade på som om han vore lös (nästan) det vill säga överlycklig och jag slapp bli irriterad.

Jag ger mig ALDRIG.

Okej, okej jag ger upp, bara du slutar.

Affe och Dagg fick en lekstund i hagen idag och än en gång fick jag bekräftat hur snäll Affen faktiskt är. Han är nog världens tålmodigaste lekfarbror.

Jag kan sluka dig hel!  

Hahaaa, skämtare där, du kan inte ens sluka en fluga.

Jösses, den här valpen har ju humor.

Är det detta som kallas för att gå köksvägen?

Ge mig benet, annars är du snart ett öra kort.

Funkade inte med örat, ska prova svansen istället.

Bänkpress med liten valp.

Tack för visat intresse.

Har befunnit mig i ett slags vacuum sedan i tisdags då jag inledde denna veckas första stängning, den första av tre. Nu är jag ledig hela dagen i morgon innan det drar igång igen men då är det min lätta vecka och inte ett enda extra pass tänker jag ta på mig.

Just nu sitter jag bara här och njuter av friden, alldeles i min ensamhet (om man inte räknar alla jyckarna då)

Har förtärt en smaskig middag i form av rostebröd täckt med sallad, ägg, tomat, majonnäs och räkor. Till efterrätt blev det kaffe och provsmak av min bullalängd som jag bakade i tisdags, gjord på dinkel och massor med kardemumma. Två längder fyllde en hel plåt, enorma alltså och faktiskt var baket GOTT den här gången, jättegott till och med. Ovanligt va? Att jag är nöjd med något jag bakat.

Bullalängder modell XXXL

Brukar undvika att dricka kaffe kvällstid eftersom jag har en förmåga att bli väldans piggelin utav det. Men idag anar jag att inget koffein i världen kommer att kunna hålla uppe mina korpgluggar speciellt länge

Så klart blir vovvarna lidande när jag jobbar mina maratonpass men Affen har i alla fall fått hänga med på morgonen när jag åkt och tränat. Dock har han vackert fått vänta i bilen, vilket har varit fullt möjligt eftersom temperaturen endast legat på dryga 10 grader, den tiden på morgonen. Efter att jag gjort mitt pass har vi åkt vidare till ett friluftsområde där vi promenerat några kilometer. Jätteskönt och framför allt trevligt med miljöombyte både för mig och Affen.

Nu är det bara si så där en vecka kvar av första gängets semesterperiod och jag kan inte låta bli att känna mig lite skadeglad, elaka jag. Nu är det 365 dagar till deras nästa semester *hehe*

Själv känner jag inget direkt semestersug men visst är det lite tyngre när man plockar på sig extra pass och det enda man i princip gör hemma är sover, duschar och slänger i sig lite frukost.

Nu kommer min pappa på besök nästa vecka, en blixtvisit får man nog säga, han stannar inte ens en hel vecka. Två av dessa värdefulla dagar skulle jag dessutom ha jobbat. Men genom lite pusslande lyckades vi få hop det så jag kunde få ledigt den ena av dagarna, vilket känns skönt och framför allt välbehövligt. När det enda man vill är att slå något hårt i huvudet på kunderna då är det dags för paus, illa kvickt. ”Kunden har alltid rätt” in my ass!

Letade rätt på min voodoll, Devil baby som ska hjälpa mig att plocka ner alla dumdryga typer några pinnhål. Så står det på förpackningen åtminstone. Återstår att se om det fungerar.

Tag dig i akt, annars kanske du får smaka på min Devil baby

Tjingeling

Haren skuttar fram så fort……….Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig annars äter AFFE mig…. (ni känner väl igen barnvisan?)

Jag är världens oskyldigaste terrier. 

Piraffen skulle igår få sig lite lösspring när jag var och kontrollerade kantarellstatusen. Hade precis gett ”fri” kommandot, när det prasslade till i det höga gräset och en hare dök upp en dryg meter framför oss.

Affe var hur lydig som helst och gick fint vid min sida, NOT! Jag hann inte ens reagera så var han borta, puts väck. Ropade men utan resultat.

Så plötsligt ser jag en liten vit terrier skalle guppa till där inne i skogen.  Han kom fram till mig men satte iväg lika snabbt. Så höll det på några gånger innan jag slutligen fick fast honom. Kopplade honom, gick några meter och släppte honom på nytt (is i magen) bara för att inte göra själva kopplandet så negativt.

På det hela är jag faktiskt ganska nöjd ändå, han kom ju tillbaka till mig, även om det nu beror på att han antagligen tappade haren. Kantarellerna då? Jepp, de är på G.

Små än så länge.

Har du sett herr Kantarell...

Lite senare på dagen blev det bad igen, denna gång med flytvästen på. Men hu vad galen han var. Det blåste vilket medförde rätt mycket vågor i vattnet. Dessa vågor skulle infångas, allihopa och helst sväljas också. Men lite krokodilsim blev det i alla fall och när kvällen kom var det en trött Affe.

Affe i sin fina, gula flytväst.

Jo matte, den fungerar ju.

 Jag ÄR................

Ett fruktansvärt sjöodjur, grrrrrrrr!

Resten av gårdagen ägnade jag åt kökstjänst och bakning. 4 olika sorters matbröd knåpade jag ihop. Ena sorten var ett så kallat Bake off bröd. Har inte hunnit provsmaka ännu men tanken är verkligen kanon. Man gör degen och bakar ut till frallor, som får jäsa en stund. Man penslar och stör på lämplig ”topping” för att sedan stycke frysa dem, ogräddade. När man blir sugen på nybakat bröd tar man bara fram lämpligt antal från frysen, låter dem tina en dryg timme, gräddar och vips nybakat bröd, plättlätt.

Igår skördade jag. Rabarbern börjar ta slut men jordgubbarna tar vid istället och de smakar underbart.

Första jordgubbarna, mums.

Kärlek.

Jag fattar inte att folk är så förbannat korkade. Nästan varje dag på jobbet, så här års, kommer det in någon upprörd människa som säger – det är en hund instängd i en bil på parkeringen och den mår inte alls bra.

9 av 10 gånger är det en mörk bil och fönstren är nerdragna på sin höjd max 3 cm. Söndagens exemplar satt dessutom fast i kätting inne i bilen. Dagen före hade en kund kommit in och meddelat att en hund tydligen försökt klämma sig ut från bilen genom den delvis nervevade rutan men fastnat och blivit hängande i bakbenen. Sjuka, sjuka människor som släpar med sina hundar i denna värme.

Men en tacksamhetens tanke till alla de som uppmärksammar detta och försöker hjälpa till.

Mattes ögonstenar   

Nu står det mera bakning på schemat och senare i dag ett (extra) kvällspass på Ica. Känns lite småurkigt men lovat är lovat.

Vill HA regn NU, så mina svampar kan växa.

En ganska seg dag blev en underbart rolig kväll då vi tog med några av hundarna och åkte för att bada.

Affen simmar.

Sambo, svåger och två jämtar.

Det var ljuvligt skönt i vattnet och hade jag haft hjärna att ta med handduk och ombyte hade jag också kastat mig i vattnet.

Affen simmade omkring i vattnet som en liten krokodil och såg hysteriskt rolig ut. Jag fick mig ett gott skratt. Naturligtvis inmundigade han en helmassa vatten men han skötte sig bättre än jag trodde.

Lotta försöker dränka lill-Affe?

Nu har jag lämnat honom i hundgården en stund så han kan pinka av sig lite. Lös i magen blev han omgående, hoppas det är snabbt övergående. Anar att hela situationen för hans del kan ha varit lite stressande. Men oj vilken bra träning det blev både för knopp och kropp, precis vad rehab-Inger rekommenderade. Och det bästa, han hade roligt.

Hoppas innerligt att jag få med mig ”gänget” flera gånger under sommaren.

Affe lär ju sova sött nu, när han väl får komma in och det kanske är tur det för det har utlovats rejäl åska. Usch och fy.

Sommarens bästa bild?

Så mycket glass, så lite tid.

Mmmmm, vad gott det är.  

Nu väntar jag på årets premiärbad i utebastun och en kall cider därtill. Inte helt fel en sommarkväll som denna. Denna kväll stoppar jag definitivt i facket med goda minnen.

Ha det gott.

Gudsgåva till människan måste vara migränmedicin och E-S-B-E-R-I-T-O-X. Ingen förkylning här inte. Ont i halsen ca två dagar, that’s it och nu frisk som en nötkärna.

Kan än en gång konstatera, om man skulle kunna dö av att överdosera Echinagard och Esberitox, då hade jag legat några meter under jorden och förmedlat detta inlägg.

I vanliga fall är denna dag den första på en fem dagars sammanhängande ledighet. Men i ett trollslag försvann först en av de lediga dagarna till jobb och alldeles nyss en till. Fast det gör inget för jag är redan rastlös och klättar på väggarna. Värmen gör att man inte kan åstadkomma så speciellt mycket och att bara sitta är nuförtiden inte riktigt min grej.

Nytt utlånade på knäet och den tidigare diagnosen förkastades. Eller egentligen var det inget utlåtande alls mer ett konstaterade att min sjukgymnast inte längre kunde hjälpa mig eftersom ”skadan” för hans händer inte är reparerbar. Enligt honom är det antagligen i första hand ett gäng kortisonsprutor som behöver tillföras för att kunna komma vidare. Tunga steg till bilen, grät en skvätt och förbannade mitt öde.

Så imorse på gymmet gav jag vika för löpsuget (tvärtemot sunda förnuftet, tyvärr) Tyckte liksom att det är ju ändå skit och kan ju knappast bli värre.

I hästsammanhang talar man om att inte springa ”rent” och det är väl det närmaste i beskrivning man komma i fråga om mitt löpsteg, de första fem minuterarna. Men sedan var det bara stopp. Det gick f**n inte att springa ett steg till och då är jag av envisaste slaget när det kommer till smärta. Naturligtvis straffade det sig och blev betydligt sämre. Skyll mig själv, jag vet.

Mina underliga drömmar fortsätter och inatt var det fruktansvärt eftersom jag var obehagligt nära att falla ut från ett fönster, beläget på högsta våningen. Hann i drömmen tänka, nu faller jag och det kommer att bli min död.

Vore trevligt att få drömma om mysiga saker som omväxling. Nu är det bara snurrigt, sjukt eller obehagligt.

Efter att ha varit skötsam på fika fronten i nästan två veckor (graviditetsmagen tog skruv) skulle jag idag unna mig lite fredagsmys i form av de hembakade muffinsarna jag gjorde för en tid sedan. Ni minns, de som innehöll, rabarber, jordgubbar, pumpafrön och andra gottigheter. De var ju lite annorlunda eftersom de bakades på största delen rågsikt och nästan inget socker, förutom vaniljyoghurten som blandades i och lite extra sötning i form av honung som jag la till. Såg jättefina ut och verkade saftiga.

Nog är jag kräsen och nog kanske jag överdriver ibland men dessa skulle jag inte ens mata hudarna med. Fy och blärk vad dåliga de var. Tänk om jag ställt fram dessa när vi fått gäster, hemska tanke.

Nå, den store sopguden är nu i alla fall mätt i magen.  Men mitt fikasug är enormt otillfredsställt.

Stackars mig när matte städar. Fattar hon inte mitt missnöje nu då är hon allt trög.

Har varit och köpt lite bus till vovvarna som ska aktivera dem utomhus. Få se om jag kan få till lite bilder när jag arrangerat upp prylarna.

Ha en trevlig fredag.

Ont i halsen vaknade jag med idag. Har dopat mig med boosterdoser av Esberitox och Echineagard  i ett försök att ”mota Olle i grind”. Vore skit att bli sjuk nu, jobbar idag och imorgon (monsterpass), sedan ledig, vill inte bli sjuk.

Under en kvällspromenad igår hittade jag detta skelett, ca 5 cm långt. Ser ut som ett urtidsmonster, i miniformat. Någon som har en gissning?

Alien?

Tycker lite synd om mina vovvar nu när jag jobbar så mycket. Jag och Affe var visserligen iväg till rallylydnaden i måndags där den gångna veckans passivitet framträdde tydligt hos Herr Piraff, som var sjövild. Tog honom lite vid sidan om och gjorde lätta saker som han klarade av. Fanns några nya deltagare på planen som intresserade sig för Affe. – Åh, är det en valp? Hur gammal är han? - Han är 1 år och 4 månader. Men i sitt sinne är han inte en dag äldre än sisådär ett halvt år, suck.

Provade även på ett av agilityhindren, jättekul tyckte Affe, när han väl kommit på vad det var matte klickade för.

Hemma tränar vi mest på tålamod, vilket är en stor bristvara hos båda mina vovvar. Affe får numera vänta fint i hallen, sittandes på sin lilla rumpa medan matte gör i ordning maten, svårt, svårt men det går bättre för var dag.

Vad är detta för konstig pryl?

Hur menar du nu matte?

Jag har då garanterat världens snällaste pappa. Fick under gårdagen en uppmaning via sms att kolla posten när jag kom hem. Full av förväntan gick jag till brevlådan och fann en försändelse från min far. Öppnade den och vilken lycka när jag upptäckte att den innehöll kantareller. En precis lagom dos till tre specialsmörgåsar. Smörstekta kantareller med salt, peppar och persilja går nog att döda för. Åh, så gott det var, mums.

Smörstekta kantareller på toast. 

Som bekant är Affe bra på det där med mystiska sovställningar. Så här såg det ut i morse.

Affe med sovstil alá Pippi Långstrump. 

Atjoo, där kom den, den första nysningen, satan!