Gudsgåva till människan måste vara migränmedicin och E-S-B-E-R-I-T-O-X. Ingen förkylning här inte. Ont i halsen ca två dagar, that’s it och nu frisk som en nötkärna.

Kan än en gång konstatera, om man skulle kunna dö av att överdosera Echinagard och Esberitox, då hade jag legat några meter under jorden och förmedlat detta inlägg.

I vanliga fall är denna dag den första på en fem dagars sammanhängande ledighet. Men i ett trollslag försvann först en av de lediga dagarna till jobb och alldeles nyss en till. Fast det gör inget för jag är redan rastlös och klättar på väggarna. Värmen gör att man inte kan åstadkomma så speciellt mycket och att bara sitta är nuförtiden inte riktigt min grej.

Nytt utlånade på knäet och den tidigare diagnosen förkastades. Eller egentligen var det inget utlåtande alls mer ett konstaterade att min sjukgymnast inte längre kunde hjälpa mig eftersom ”skadan” för hans händer inte är reparerbar. Enligt honom är det antagligen i första hand ett gäng kortisonsprutor som behöver tillföras för att kunna komma vidare. Tunga steg till bilen, grät en skvätt och förbannade mitt öde.

Så imorse på gymmet gav jag vika för löpsuget (tvärtemot sunda förnuftet, tyvärr) Tyckte liksom att det är ju ändå skit och kan ju knappast bli värre.

I hästsammanhang talar man om att inte springa ”rent” och det är väl det närmaste i beskrivning man komma i fråga om mitt löpsteg, de första fem minuterarna. Men sedan var det bara stopp. Det gick f**n inte att springa ett steg till och då är jag av envisaste slaget när det kommer till smärta. Naturligtvis straffade det sig och blev betydligt sämre. Skyll mig själv, jag vet.

Mina underliga drömmar fortsätter och inatt var det fruktansvärt eftersom jag var obehagligt nära att falla ut från ett fönster, beläget på högsta våningen. Hann i drömmen tänka, nu faller jag och det kommer att bli min död.

Vore trevligt att få drömma om mysiga saker som omväxling. Nu är det bara snurrigt, sjukt eller obehagligt.

Efter att ha varit skötsam på fika fronten i nästan två veckor (graviditetsmagen tog skruv) skulle jag idag unna mig lite fredagsmys i form av de hembakade muffinsarna jag gjorde för en tid sedan. Ni minns, de som innehöll, rabarber, jordgubbar, pumpafrön och andra gottigheter. De var ju lite annorlunda eftersom de bakades på största delen rågsikt och nästan inget socker, förutom vaniljyoghurten som blandades i och lite extra sötning i form av honung som jag la till. Såg jättefina ut och verkade saftiga.

Nog är jag kräsen och nog kanske jag överdriver ibland men dessa skulle jag inte ens mata hudarna med. Fy och blärk vad dåliga de var. Tänk om jag ställt fram dessa när vi fått gäster, hemska tanke.

Nå, den store sopguden är nu i alla fall mätt i magen.  Men mitt fikasug är enormt otillfredsställt.

Stackars mig när matte städar. Fattar hon inte mitt missnöje nu då är hon allt trög.

Har varit och köpt lite bus till vovvarna som ska aktivera dem utomhus. Få se om jag kan få till lite bilder när jag arrangerat upp prylarna.

Ha en trevlig fredag.

 

Melitta

8 juli 2011 18:54

Det är ett dunder medel:) det är det första som åker ner i min hals när jag känner av hals ont!!
Vilka jobb nördar vi måste vara... har ju inte tid med sjukdomar:) Hihi.... *skrattar*

Vad tråkigt med ditt knä:( Hoppas du nu får sprutor o kanske en OP. så du kan bli bra igen då:)
Trevlig Helg!
Kramen

 

Malin

9 juli 2011 06:40

Skönt att du inte blev "sjukare".., gäller nog att sätta in dunderkuren DIREKT! .. därför den inte hjälpte mig eftersom jag är envis som en get o tyckte..-"Jag är väl inte sjuk..."

ha ha ha Vem ska du låna ut ditt knä till? Jag har nog problem med mina egna för att vilja låna någon annans "dåliga knä" drygt 20 års hästeri har slitit på knäna..
DUMBOM.., som är ute o envist försöker springa..!!

Tycker nog du borde ge dig på att köpa en sån där "drömtydar-bok" och ge dig på en egen drömanalys.., hade nog varit intressant.

Svamp "kan jag vara utan".., men jag har ju väntat flera månader på några goa kakor ;o)

Nu ska jag iväg på nytt Madofi-mission!
Ha en skön helg!

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...