Alltså tekniken vill inte alls just nu. TV och internet som inte hakar upp sig och kopplar ner har jag igen tackvare att jag återgått till det traditionella modemet. Men hemtelefonen får jag inte igång och min mobil vägrar plötsligt att ta emot MMS. Allt jag får numera är en kod som ska matas in på nätet. Tid tar det dessutom för den koden att hitta fram från avsändaren. Den sista MMS-koden jag fick var skickad 24 timmar tidigare.

Men det var inte det jag skulle berätta, utan att Affe fått ett ”riktigt” spår med snitslar och spårsele.  Just det, innan jag fortsätter.  För er läsare som inte är intresserade av spår kan jag nämna att ni nog bör ta ett uppehåll i läsandet av bloggen fram till typ november. För här ska spåras och bloggen kommer antagligen att fyllas av allehanda spårdetaljer.

Gårdagens spår visade klart och tydligt att det finns spårpotential i den här jycken, hurra. För varje spår jag gör nu känner jag hur det liksom sprider sig ett gift i kroppen, MERA SPÅR, LÅNGA SPÅR, SVÅRA SPÅR. Nu gäller det att skynda långsamt.

Jag visar inte på honom spåret utan jag vill att han ska ta upp det självmant, vilket han gjorde. Han inledde riktigt lugnt och sansat med nosen i backen. På två ställen hade jag dragit med köttbenet från älgen, vilket bara var onödigt. På vissa ställen var han utanför men hittade tillbaka till spåret. Spårläggaren hade längs vägen lyckats tappa påsen med snitslar, hehe kanske något ringrostig spårläggare.

Men det där med spårslutet (igår blev det köttbenet) funkar inte riktigt. Han ser bara så förvånad och snopen ut när det ligger något där i skogen.

Till nästa spår har jag planerat att han ska få hitta sin matskål, det om något måste ju vara en höjdare.

Nu mot Ica, fick extra timmar idag, före mitt eget pass så nu är det bråttom.

Adjö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...