Alltså tekniken vill inte alls just nu. TV och internet som inte hakar upp sig och kopplar ner har jag igen tackvare att jag återgått till det traditionella modemet. Men hemtelefonen får jag inte igång och min mobil vägrar plötsligt att ta emot MMS. Allt jag får numera är en kod som ska matas in på nätet. Tid tar det dessutom för den koden att hitta fram från avsändaren. Den sista MMS-koden jag fick var skickad 24 timmar tidigare.

Men det var inte det jag skulle berätta, utan att Affe fått ett ”riktigt” spår med snitslar och spårsele.  Just det, innan jag fortsätter.  För er läsare som inte är intresserade av spår kan jag nämna att ni nog bör ta ett uppehåll i läsandet av bloggen fram till typ november. För här ska spåras och bloggen kommer antagligen att fyllas av allehanda spårdetaljer.

Gårdagens spår visade klart och tydligt att det finns spårpotential i den här jycken, hurra. För varje spår jag gör nu känner jag hur det liksom sprider sig ett gift i kroppen, MERA SPÅR, LÅNGA SPÅR, SVÅRA SPÅR. Nu gäller det att skynda långsamt.

Jag visar inte på honom spåret utan jag vill att han ska ta upp det självmant, vilket han gjorde. Han inledde riktigt lugnt och sansat med nosen i backen. På två ställen hade jag dragit med köttbenet från älgen, vilket bara var onödigt. På vissa ställen var han utanför men hittade tillbaka till spåret. Spårläggaren hade längs vägen lyckats tappa påsen med snitslar, hehe kanske något ringrostig spårläggare.

Men det där med spårslutet (igår blev det köttbenet) funkar inte riktigt. Han ser bara så förvånad och snopen ut när det ligger något där i skogen.

Till nästa spår har jag planerat att han ska få hitta sin matskål, det om något måste ju vara en höjdare.

Nu mot Ica, fick extra timmar idag, före mitt eget pass så nu är det bråttom.

Adjö.