Imorse när klockan ringde 05.20 var jag trött, så trött och hade jag inte gjort en deal med en kollega om att mötas på gymmet hade jag garanterat dragit täcket över huvudet och sussat vidare.

Känner mig fortfarande trött, trots promenad, dusch och kaffe, det riktigt svider i ögonen.

Strax bär det av mot Ica och dagens (lilla) pass 10.45-21.15 Måste nog preparera mig med lite rosenrot innan jag beger mig.

Anar att ni märkt av mitt något svala engagemang i nyförvärvet Lotta. Sanningen är (och det visste sambo om redan innan) att den motivation och ork jag lyckas uppbåda för hundträning måste ovillkorligen läggas på Piraffen. Att försöka göra en någorlunda tam varelse av honom, har i dags läget absolut högsta prioritet. Sedan är det ju lilla Fanny som naturligtvis även hon behöver sin tid.

Såklart går Lotta inte omärkt förbi. Hon är en trevlig men i mitt tycke en alltför självständig ung dam, vilket får husse att mysa i kvadrat. Som jakthund är det ju önskvärt att hon tar initiativ till egna turer och inte hålls kring benen, vilket naturligtvis är mitt drömscenario, hehe.

Att äntligen känna hur hundträningsglädjen och motivationen så sakteliga börjar återvända är en hel lycka i sig. Och underbart är att de gemensamma promenaderna med Fanny börjar ge resultat och förbättras för var gång. Otroligt vad mycket tid man sparar på att gå med båda samtidigt.

Men han är en liten retsticka och jag avskyr när han gör sina utfall och tvärnitar just framför Fanny och mig. Om ni tänker er hur slalomåkaren avslutar sitt åk nere i målfållan, då förstår ni precis hur Affe gör. Grrrr.

Nu, Rosenrot och avfärd mot Ica.

Ha en trevlig fredag.