Konstigt rubrik? Jag vet! Men när du läst inlägget fattar du, förhoppningvis.

Det hjälper inte att gråta så idag var jag faktiskt tvungen att skratta åt min kalaskula. Mat är gott, helt enkelt.

(O)passade nog är jag dessutom inne i en receptprövarperiod och får så vid 38 års ålder plötsligt upptäcka en hel värld av smaker, somliga helt obekanta för mig. Så mycket gott, så lite tid.

För att få lite omsättning på kalorierna måste man ju motionera och idag tog jag med mig Affe på en ny löptur. Dagens löpning gick betydligt lättare och jag hade lätt kunna springa mer än de 30 minuterna det tog oss att springa hem. På vägen bort promenerade vi i sakta mak och jag ljuger inte när jag säger att mitt hjärta stannade för någon sekund och marken nästan försvann under mina fötter. Affe, som var framför mig, tvärstannade plötsligt, stod paralyserad och ryggade sedan blixtsnabbt tillbaka. ORM! ORM! ORM! Jag var helt säker. Till saken hör att jag har fruktansvärd ormfobi. Inte bara så att jag tycker de är lite obehagliga utan de får mig att må riktigt, riktigt uselt. 

Men när lilla Affe backar undan kommer något fram ur grästovan framför honom, en HUMLA. *Haha* Jösses, Affe ser milt sagt snopen ut och jag känner hur mina ben omgående förvandlas till en dallrande gelemassa. Ungefär som när man i trafiken är med om att "nästan" krocka och man blir så skakig att man måste köra in till sidan och hämta andan innan, man kan fortsätta. Precis just så blev min respons på Affes potentiella orm. Kanske det var chocken som sedan omvandlades till adrenalin när jag skulle springa hem.

Min mor fyller år idag och även om hon tycker om alla sina fyrbenta barnbarn, klappar hennes hjärta lite extra för Fröken Fanny. Så naturligtvis blir det grattiskort med bild på lilla damen ifråga.

   Grattis på din dag mojmoj!

Fanny eller Mimmi Pigg?  

Ha det!

Vilka kalasdagar det har varit vädermässigt nu under helgen (äntligen) Fredagskvällen var helt underbar (varm med ljumma vindar) och vid 21.30 kom jag på att jag kunde ta en (mycket) sen kvällspromenad med hundarna. Det vill ju liksom vara ljust dygnet runt så här års, på gott ont och medan det ännu är myggfritt är det ju faktiskt rätt trevligt att kunna utnyttja ljuset.

Nere vid ån fick jag syn på en bautabäver som jag stod länge och tittade på. Så synd att jag inte hade systemkameran med mig (bara mobilen) Med stora objektivet hade det blivit perfekta bilder. Sällsynt att man kan stå och titta så där länge på herr Bäver som i godan ro tog sig upp på land, hämtade en pinne, hasade tillbaka i vattnet igen, tuggade lite, simmade en bit och sedan upp på land igen. Klockan hann bli 22.30 innan vi var hemma.

   Klockan är 22,13 och solens sista strålar håller på att ge vika

Drog på lördagskvällen med Affe på promenad nummer två för dagen (inget annat att göra när man vägrar se eurovisions dyngan på TV *avsky och spy på*) Eftersom han var rätt varm och flåsig efter promenaden tänkte jag för en gångs skull invitera honom att bada i en liten, porlande, pöl. Gissa om någon var svårövertalad. Plask, plask. Två korta klipp på min baddjävul    finns att beskåda här nedanför. Dålig kvalitet men det är inte så lätt att hänga med i plaskandet.

Nu är vi åter igen hemkomna från en långpromenad som avslutades med några kilometers löpning. Men vilket vrak man är, suck, redo för tippen. Höger axel, mitt arma knä och nu något så patetiskt som smärta i vänster skinka. VARFÖR i hela Helsingland har jag ont där?? Eller egentligen kan jag nog ana att det är en slags kompensationsvärk (varför behövs det ens läkarlegitimation?) Jag belastar säkert vänster sida mer för att skona mitt onda höger knä. Och ändå fortsätter jag. Är huvudet dumt får kroppen lida. Sällan har väl ett ordspråk stämt så bra in *hehe* Men skulle jag inte fortsätta, vore det ju inte jag, så det så.

  Piraff gottar sig i solen. 

Jämthunden Storm läker ihop snyggt och prydligt. Orsaken till den uppkomna skadan är mest troligt identifierad och åtgärdad. Inga fler veterinärbesök i framtiden, av det skälet i vart fall.

Mitt nya körkort befinner sig numera in min börs. Klåparna på Posten hade missat att ankomstregistrera min försändelse, naturligtvis.

Nu ska jag gå och baka scones och behandla ädlare delar med Voltaren salva.

Auf wiedersehen

Vad som skulle bli en lugn, skön myskväll med terrisarna blev plötsligt något helt annat då svärfar ringde och lät meddela att jämten Storm gjort sig illa någonstans på bakbenet och att det blödde. Med sårtvätt och jodopax i högsta hugg begav jag omgående dit. Jupp, nog hade han gjort sig illa alltid. Det var en rejäl reva som sträckte sig ungefär 4 cm och var väl en halv centimeter djup. Såg faktiskt inget vidare ut, bara att ringa jourvet med andra ord. Hej och hå, hopp i bilen och rulla iväg till Kalix för att lappa ihop eländet.

   Före rakning.

   Efter rakning.

Orsaken till skadan är oviss (än så länge) men antagligen måste han ha fastnat på något i kojan. Kojan som han förövrigt bebott i 6 år nu. Förutom revan har huden slitits lös och skapat en djup sårficka. Eftersom hon inte la in något sårdränage gäller det att hålla koll och tömma "fickan" på eventuell sårvätska.

Innan vi var klara och hemma hade klockan hunnit slå tolv. Undrar just när jag varit jag varit uppe så sent sist. Tog därmed en välförtjänt sovmorgon idag, ända till klockan 6 *fniss*

   Hotfull himmel imorse, vi hann just hem innan störtskuren

Nu är det dags för fredags myyyyys men först ska jag åka till jobbet och bråka. Jag blir så för*****b**ad. Nu har dom idioterna åter igen betalat ut de 5 semesterdagarna som  jag skulle spara. Vilket  är precis samma fel som de gjorde förra året trots att jag UTTRYCKLIGEN sagt till om detta. Nu tar det hus i helvete och jag är arg på riktigt. 

Mitt försvunna körkort kan vara på väg att dyka upp. Har ringt Transportstyrelsen nyss och väntar på vidare besked. Den 7 maj var det tydligen klart. Så då måste de ju iallafall ha godkänt mitt psykopatfoto.

Tjing

Var jag efter årets premiärjogg utomhus. Hur kan det vara så mycket tyngre att springa ute än på gymmets löpband?

Trodde allvarligt att jag skulle dö eller åtminstone  kräkas. Kläderna vägde ett ton (alldeles för mycket på mig eftersom jag avskyr att frysa) hade svårt att andas och var så gräsligt törstig att jag övervägde göra som Affe, dricka från ett dike eller möjligtvis ta en näve av den kvarvarande snön. Att jag för en dryg månad sedan sprang 1 mil känns som en saga.

Gissa hur underbart var det sedan att pigg och alert trampa runt på Ica resten av dagen? Önskade innerligt att jag haft kassatjänst, vilket inneburit att jag fått parkera min bly-rumpa på en pall. Nu har jag ingen sådan tjänst utan istället orka gå fram och tillbaka. En rullstol hade varit på sin plats.

Idag har jag träningsvärk och morgonens pass på gymmet var tungt. Tur att jag hade min privata, pepp-partner där.

Som pepp-partner igår på löprundan hade jag med mig Affe (i koppel) och det gick hur bra som helst, var som att han aldrig gjort annat än joggat med matte. Att jogga med mitt knä gick si och så, men det gick iallafall och det är huvudsaken. Varje löprunda som inte innebär invalidisering känns som en seger. Nästan som att jag lurar mitt eget knä. Sjukt jag vet!

Efter joggingen drog jag varsitt spår åt Fröken Fanny och Herr Piraff. Åter igen visar sig mina underbara spårläggartalanger. Väldigt klantigt att tappa klämman med spårsnitslar mitt i spåret. 5 snitslar inledningsvis, 20 snitslar i en enda hög och sedan inget i resten av spåret, KLURIGT. Tänker på min "spårgurus" ord - Lita på din hund Jenny - Jo, men inte just den här hunden. Ca 5 meter fick jag gå tillbaka och hämta klämman. Nå, det kunde ju vara intressant att se om han reagarerar lite extra där, även om det blir ett slags bakspår. I övrigt la jag olika belöningar i spåret samt några spårapporter. Inser just att för er som inte är spårintresserade är detta verkligen mumbo jumbo *hehe*  men jag bjuder på det.

Hur det gick? Fanny som aldrig varit riktigt spårintresserad har på gamla dar plötsligt insett att det är superkul att spåra och dessutom fixar hon det galant. Hon är ordentlig och systematisk. Spårslutet för hennes del är plättlätt eftersom hon blir lika själaglad över vad än som ligger där. Nu är det längre och klurigare spår som gäller framöver.

   Fannys spårslut. Tomten bor i K-joki skogarna, bara så ni vet.

Affe då? Jo han fick göra ett spårupptag som gick relativt bra. Han spårade sedan på hyfsat fram till första delmålet, det rökta benet, som dum-matte råkat placera i anslutning till en hålighet i marken. Antagligen någons hem. Vad eller vems vill jag inte ens veta. Men Affe skulle så klart kolla om någon var hemma och hade lite svårt att "släppa" Spårade vidare men virrade till det ungefär där jag själv virrat och tappat snitslarna. Inte så konstigt med andra ord.

   Kolla matte vad jag hittade..

Två apporter hade jag lagt i spåret. En specialsågad träkloss och en helt vanlig, men högt älskad, skogspinne. Den första apporten, specialpinnen missade han, jag med (någon hade glömt att markera ut den) Antagligen var han en bit utanför spåret där. Den andra, skogspinnen tog han klockrent, med så tydlig markering. Spårslutet var en pipis och så mycket mer uppskattad är ätbara ting.

   Yeeey, en pipis

Borde ta tag i massor av saker utomhus (innan mygginvasionen) Däribland jordgubbslandet, som förövrigt, om jag inte minns fel, pappa lovat att hjälpa mig med... Blombänkar och rabatter borde få sitt. Gräsmattan är i behov av krattning men den får vackert vänta tills sambo återvänder från arbete på annan ort. Jag vet ju att krattningen är en vårens absoluta höjdpunk för honom *fniss*

Och vad är då historien med alla harar (mer än att de har så roligt) Det bara kryllar av dem just nu. Är så glad att jag hade Affe kopplad under joggingturen igår eftersom det satt 3 harar på ängen och filosoferade. De hade garanterat inte filosoferat länge till med en  lös Affe i faggorna. Oboj, vad han hade tyckt att det var skoj (inte jag) Tycker dessutom att de verkar även lite avtrubbade och förvirrade (too much fun?) Och jag är inte jätteglad när de nattetid  skuttar runt jämthundarnas hagar.

Här strålar solen idag med och man kan bege sig till jobbet med ett leende. Ha en härlig torsdag.

Just det! Om sju månader idag, är det JULAFTON!

Äntligen är det soooool och allt känns så mycket lättare.

    Fanny  

  En trött Fanny efter springa-lös-promenaden, pustar ut i solen.

  Spanar-Affe

Just nu gottar jag mig åt framgångar inom hunderiet. Tidigare år har det varit nästan stört omöjligt att ha båda hundarna lös samtidigt. I ärlighetens namn har det varit omöjligt att ha någon av dem lös om Herr Affe varit med eftersom han är en allmän retsticka och ett riktigt pain in the a** - Nananannanaaa, skälla, skälla, attackera och så vidare. Enda som funkat är att slänga till dem en leksak vilket skapat en jaktlek. Men i år går det betydligt bättre och det är så obeskrivligt underbart. Visst gör han ännu sina skäll och vansinnes attacker, men inte lika ofta och han har lättare att bryta. Numera kan han även sticka iväg på egna turer, vilket han gör med besked. Suck, ni skulle ha sett honom igår när han körde ett race i lerdiket. Vit, liten terrier som kutar 110 km/h i vattenfyllt, geggigt dike. Man kan inte annat än skratta åt honom. Tänk att det bor så mycket livsglädje och energi i denna hund.

  Lösa tillsammans, utan hysteri.

  Hoppar man upp på stenen, får man godis. Fanny VET nog :)

Måndagen blev en sån där supereffektiv dag som jag älskar men som skapar  sömnbekymmer eftersom jag är så uppe i varv och naturligtvis har 1000 planer inbokade redan för nästa dag. Iallafall så bestämde jag att Affe skulle få sig ett spår innan jag åkte till jobbet. Minns ni det kladdiga, rökta märgbenet jag nämnde tidigare? Det drog jag i spåret och naturligtvis fick det även agera spårslut. Ett lite längre spår än tidigare blev det och ca 30 minuters liggtid. Det blåste kraftigt från alla håll och kanter, kan väl erkänna att jag inte hade jättehöga förväntningar. Men OJ, OJ, OJ vad han spårade bra. Bästa gången någonsin, hurra, hurra, hurra. På ett ställe tappade han spåret men tog upp det klockrent igen, vilken lycka.

Fanny fick såklart ett spår hon med, vilket vi fick gå efter jobbet på grund av tidsbrist. Många timmars liggtid innebar det men nog hittade hon sin pipis där inne i skogen.

   Någon som INTE kan motstå ett vattenfyllt dike.

  Vatten, hela skogen är full av vatten, tralla lalla laaa.

I övrigt tror jag det kan vara läge att spärra in mig någonstans. Mina drömmar är helt bortom vett och sans. Jag har ridit på mammutar, varit hysteriskt lycklig över fisk-spa (vet inte om det heter så) och helt plötsligt upptäckt att jag och en vän simmade bredvid krokodiler och flodhästar i liten pöl här i Haparanda. Dessutom körde jag bil i mörkret (inga lysen på bilen) ute på isen, isen gav vika och när jag tagit mig i land var jag pojke! Jepp, helt sunda, normala drömmar........

Än har inget körkort dykt upp så nu har jag mejlat transportstyrelsen, som man så fint kunde göra. Men det var flera dagar sedan och ännu inget svar. Så nu har jag mejlat igen och frågat om det tar lika lång tid att få svar på frågan som det tar att tillverka körkortet.... Less!

Snart åker ytterkläderna på. Har en maskin med tvätt som ska hängas ut på tork, hundpromenad som ska gås och spår som ska dras. Sedan blir det jobb resten av dagen.

Ha det så gott

Morgonpromenad med Affe check! Ganska omgående dök herr och fru hare upp på vägen, Affe lyckligtvis kopplad men oj vilken trigger det var. Resten av promenaden var han superspeedad och på vägen hem fick han springa av sig lite överskottsenergi. Fast det gjorde han inte, utan gick snällt vid min sida, perfekt fotgående. NOT! På ängar, över diken, in i skogen. Wihooo, jag är lös. Vilken lycka. Nu är tydligen energin helt slut för han ligger utslagen i sin saccosäck, på rygg med fyra tassar i luften.

Lägger upp två korta filmsnuttar på Piraffen när han röjer runt på en av ängarna. I det första klippet kan det vara svårt att hänga med. Men det finns faktiskt med en Affe som kutar järnet, även om det mest ser ut som en snövit hare på långt, långt avstånd.

Haren skuttar fram så fort.....

Kuta, kuta, OJ, VAD VAR DET? 

Planer för dagen då. Suck, massor. Behöver röja (dagens tristaste) eftersom det är hämtning av grovsopor i morgon, vilket sker ytterst sällan. Några spår tänkte jag också hinna lägga (dagens roliga) bara det inte börjar regna, ser något hotfullt ut.

Funderar på att dra tre korta spår till Affe, alla med olika spårslut för att se vilket som uppskattas mest. Ett med matskål (med mat i givetvis, snopet annars hihi) ett med pipleksak och kanske ett med något gott tuggben. Blir nog en tur in till Djurmagazinet först, skulle vilja ha ett sådant där rökt, lite halvkladdigt ben. Yummi.

Fanny ska också få sig ett spår, lite längre denna gång. Hon kan bara hon vill och motivation fanns verkligen sist.

Undrar hur länge det tar innan mitt nya körkort kommer. Det gamla har passerat bäst före datum med en dryg vecka nu.

Jepp, då är det bara att ta tag i resten av denna dag.

*Haha* jag ler fortfarande efter en händelse på jobbet i torsdags. Diskuterade nikotintuggummi med en kund och nämnde i förbi farten att jag aldrig börjat med nikotin, i någon form men att det visserligen inte var försent än. Kunden, en herre, kanske 55+ lät meddela att han slutat redan 1980 och rundar av med kommentaren - Fast då var väl du inte ens född. Jag dör, *haha* Var tvungen att fråga - Vad sa du? för att riktigt förstå innebörden av det han just sagt. Jo då jag hade uppfattat det riktigt och var naturligtvis tvungen att släppa bomben att mitt  födelseår var/är 1974. - Oj, då är du ju till och med äldre än min dotter. Jag tackade honom innerligt och lät meddela att han definitivt gjort min kväll, för sjutton, han har gjort hela min månad, kanske resten av året. Snacka om att se ung ut för sin ålder. Om nu sambo bara skulle inse vilket "lammkött" han delar hus med   

   Sleeping beauty?

Man blir väl trött på alla arbeten men jag funderar allvarligt på min fortsatta arbetskarriär. Jag är så innerligt less på Ica just nu och känner mig inte serviceminded för 5 korvöre dessutom krånglar min axel och nacke, vilket förpestar allt. Jag är en usel pokerspelare eftersom mitt ansikte är som en öppen bok. Börjar bli lite bekymrad att jag är lika lättläst på Ica. Besvärliga kunder får mig att tänka stygga tankar och så länge det stannar vid tankar är det väl ok. Men tänk om det syns? Hade en kund som frågade om jag var less på honom (vilket jag var, KOPIÖST) och det får ju en att fundera. Fast majoriteten klientelet är faktiskt ganska trevliga, i vanlig ordning är det rötäggen som sätter sina spår.  27 år till på Ica, pust. Knappast! Vad gör man istället då? Det är frågan.....

Efter dagens arbetspass har jag och medhjälpar-Affe grillat i min nya rosa "fjoll" grill. Gillar ju inte riktigt det där med eld nu för tiden, av förklarliga skäl. Men ska man till att grilla och liksom i mitt fall, vägrar lägga korvarna på en elgrill så vill det sig till att det brinner en brasa av något slag. Apropå det där med elgrill så hävdar jag att man lika gärna i så fall kan lägga korvarna på elementet och dra upp värmen. Shit, shit the same. Hur som helst blev korvarna ytterst delikata.

   Nä, jag tänker inte sno korvarna, jag är inte sån.

  Fast om jag smyyyger kanske hon inte märker..

Ha det gott allihopa. Själv ska jag gå och fira mina sex rätt på V75 som gav mig hela 24 :-

Go kväll!

Hurra, årets spårsäsong är härmed inledd. Affen fick faktiskt gå två spår igår. Det första, ett superkort spår som jag la innan jag åkte till jobbet, blev alltså premiären.

För att få upp intresse hade jag dragit en paddel (dvs. ett bogblad eller liknande från älgen) Jajamensan, nog spårade han, trots att det var blött och eländigt. *lycka* Men det där med spårslutet, nja. Han ser så förbaskat förvånad ut när han hittar paddeln. Han tittar på paddeln, tittar på mig och tycks säga - Men hallå, varför ligger den här?

Spår två, blev marginellt längre och gick i vart fall inledningsvis sämre. Vet inte om det beror på att han var så otroligt speedad av den föregående promenaden, där han kutat lös som en vettvilling. Han hade svårt att koppla på nosen och ta upp spåret. Men han lyckades åtminstone hitta några av godbitarna jag lagt i spåret.

Spårslutet måste jag fortsättningsvis klura på. Att hitta en husse i slutet tror jag skulle vara den ultimata, jackpot belöningen. Men inte helt lätt att genomföra.

   Mitt vattendjur.

   Plaskeliplask.

Att ha kommit igång med spårandet är som ett litet lyckorus och en speciell känsla infinner sig i kroppen. Men jag saknar Emil, min spårterminator. Att spåra var hans kall i livet. Över stock och sten, ingen terräng var för svår, för den lilla vita hunden. Eller jo, nu ljuger jag. Hårda spår (spår på sten, grus, berg osv.) var inte ett spår enligt Emil även om han mot slutet gjorde framsteg även på den biten.

Lilla fröken Fanny fick också ett kort spår, ett pipis-spår. Vilket innebär att jag dragit en pipleksak i spåret. Den hunden är iallafall superduper glad över sitt spårslut och inte spårade hon så tokigt heller, lilla gumman.

   Vrooom.

   Svisch.

   Kuta. (lilla ljusa fläcken i mitten är Piraffen)

Jag nämnde ju att Affe fått en promenad innan kvällsspåret, där han svischade fram som en jetspole. När det är mycket svisch och vrooom är det lätt att glömma hålla rätt på matte som plötsligt försvann. Välgömd, ihop krupen bakom ett buskage och hade jag full uppsikt över den lilla terriristens göromål. Så plötsligt kom han farande och fick syn på mig eller att det var matte fattade han inte först. Affe tvärnitade, morrade och reste ragg innan han vågade sig fram till den tysta, mystiska, figuren i buskarna och kunde konstatera - Hej matte, varför sitter du här?

Minns ni den svindyra ekologiska jästen? Kan erkänna att jag själv helt, totalt glömt bort den. Men när jag hittade en ensam creme fraische burk i kylen med gammalt datum gjorde sig jästen påmind. Har nämligen ett superenkelt och gott frallarecept där just creme f är en av ingredienserna. Den ekologiska jästen såg inte längre ut som en jäst. Den hade liksom skrumpnat ihop och torkat. - Men äsch man ju baka på torrjäst, jag testar. Säkert inte alls samma sak *hehe*  Så klart var jästen svårare än vanligt att lösa upp i mjölken, eftersom den var knusetorr och dessutom den luktade annorlunda. Nå väl, iallafall så jäste frallorna som bara den och det var inget fel på dem alls. Men ekologisk jäst i fortsättningen? Skulle inte tro det.

   Yummi-mat i en form, kyckling, grädde, mango chutney, vitlök, sambal olek mm,mm

Tänk att en "skitsak" i någons tycke, kan upplevas så fruktansvärt sårande av den som blir drabbad. Känslan av att inte kunna bli riktigt glad på länge, hänger sig envist kvar. Har dock delvis tröstat mig på egenhand genom att investera i denna nästan, totalt onödiga pryl:

   Har ni sett något sötare? En cerise, minigrill. Superfjolligt :)

   Matte har sagt att hon ska grilla mig men i denna ryms jag inte, pust!

  Helg idag och naturligtvis tillbringar jag dagen och kvällen på Ica. Ha det bäst