Sitter här med dagens andra balja med kaffe och tycker lite synd om mig själv.

Hamnade, när jag surfade runt, på någon typ av fjortisblogg, där bloggarinnan lagt upp ett tiotal så kallade ego-bilder av sig själv (närbilder på plutande mun, tittar i kors och annat, i mitt tycke, svammel) Hon avslutade dock inlägget med kommentaren mycket bilder på mig idag men det är ju MIN blogg. SANT! Alltså får jag beklaga mig, liiite.

Anledningen till ömkandet är den plötsliga pollenallergi jag drabbats av. Nu är jag ju förstås inte allergisk mot pollen men eftersom jag ALDRIG blir sjuk så måste det ju vara naturens frömjöl som gör att jag nyser, snorar och är allmänt hängig. I och med allergin sprack omgående mina föresatser till nystarten av ett nyttigare liv, som skulle ha skett idag. Kan jag inte träna känns det andra liksom meningslöst. Fel, jag vet, men ändå. Så vi fläskar väl vidare en vecka till då. Ändå ingen idé ändå att påbörja något hälsosamt typ i mitten av veckan, eller hur *hehe*

Jag känner hur spårsuget börjar vakna till liv. Är ruskigt nyfiken på att få testa Affes intresse för spår, nu när han mognat (en pytte-aning iallafall) Men än så länge är det för mycket snö kvar, eller är det verkligen det... Kanske det går att dra ett "runt-knuten-spår" bara för att se om det tänds någon liten lampa hos Piraff-pojken. Och ikväll, om det inte spöregnar ska vi följa med husse och Lotta på deras lydnadsträning, bara som åskådare vid sidan om.

Just det! Om någon, vem som helst känner för att ge mig en tidig julklapp eller kanske en sen födelsedagspresent what ever, så skulle jag bli jätteglad över en ny bärbar PC. Lovar att vara snäll resten av året mot givaren.

4 plus grader och en gråtyngd himmel, sommaren är än så länge mycket långt borta.

Vårfloden är numera ett minne blott och jag kan passera utan flytväst och dykutrustning. Det höll dock på att bli favorit i repris i tisdags då vattnet steg med en farlig fart. Men tydligen fick de ordning på makapärerna för på eftermiddagen var nivån normal igen.

Stressade iväg till klubbens onsdagsträning med Affe och önskade att jag kunde få en liten ynka hundradel av hans energi. Slut matte, energisk, speedad jycke, en dålig kombo. Har iallafall insett att jag måste backa tillbaka några steg. Så fram över kommer vi bara att vara åskådare vid sidan om. Ska ta med en flit eller dyna och på den ska vi vara, lugna och fina, visst Affe? Mycket energi i den där fortfarande, var en av kommentarerna. JAG VET!

Hunden är ju människans bästa vän, sant! Varför älskar vi då våra fyrbenta vänner så kopiöst och oförbehållsamt?Ibland undrar jag, verkligen. Ta exempelvis Affe på morgonens promenad, där han fick vara utan koppel och fri som vinden. Vad gör han? Jo, han hittar något odelikat som han först överväger äta  upp men efter mitt vrål nöjer sig med att gnida sig i istället. Herre min skapare vad han luktade, jag kräktes nästan och det är sant. Trots 10 meters avstånd mellan oss kunde jag ändå känna lukten. Gissa om det blev badbaljan när vi kom hem och mattes väldoftande Tommyguns schampo.

Skogsvägen är lömsk på våren. Helt plötsligt utan förvarning försvinner marken under fötterna och har man otur kan man göra sig riktigt illa. Imorse rämnade marken men ingen skada skedd, den här gången. Affe däremot var synnerligen intresserad av det nyuppkomna hålet.

Hallå, är det nån där? 

  Kolla matte, båda mina tassar ryms.

La förövrigt in lite aktivering på promenaden imorse, balansgång på trädstockar. Kan inte påstå att han var jättefascinerad. Allt runt omkring är ju så spännande. Men på vägen hem var han minsann upp på en av stockarna och kollade om det fanns något gott kvar.

Trååååkigt 

  Om jag stirrar nog länge kanske godiset hoppar in i munnen.

Okej då, säg varsågod gärna nån gång idag.
  

Är inne i en bakperiod igen (tyvärr) I onsdags blev det blåbärsmuffins med vitchoklad och idag blev det en kladdkaka med glasyr. Är inte så förtjust i mastiga, tunga chokladbakverk (typ kladdkakor och brownies) men sambo gillar dem desto mer och godkände det nya receptet. Men någon storfikare är inte så jag donerade genast kakan till svärfar och hans bröder (förutom en extra bit som sambo räddade undan) Hoppas de gillade den.

Blåbärsmuffins 

Avslutningsvis så finns det antagligen inget ord som heter ODELIKAT, som jag använt i dagens inlägg.För mig är det självklart men jag hoppas att "alla" ni andra förstår innebörden av det "nya" ordet (alltså päckligt,äckligt) Kanske måste börja med en tillhörande ordlista kopplad till bloggen eftersom jag ständigt uppfinner nya oexisterande ord.

Go kväll!

Ps vattenbilderna är tagna nere vid ån, där isen äntligen släppt sitt grepp men vattennivån är väldigt hög.

Extra besvär som kostar pengar och framförallt tid innebär den översvämning som drabbat vår byaväg. Ska man ta sig över och förbi behöver man en båt, vilket tydligen något pucko trodde sig ha.

Nu sitter vi inte i sjön (mitt underbara sinne förr torr humor, jag är ju så vitsig) utan kan ta oss till stan via bakvägen, så att säga. Bakvägen är dessvärre flera mil längre och  till stor del knagglig, smal grusväg.

För att åka och jobba mina fyra timmar idag tillbringade jag sammantaget över en timme i bil. Knappast en lönande affär. 

Är inte den där j&%¤#a vårfloden borta imorn, skiter det sig med min planerade morgonträning och sånt gör mig *ARRRGGH*

God kväll från Jenny som starkt ogillar när det produceras onödiga besvär som sinkar mig i min vardag. Ännu ett av mina fruktansvärt dramatiska i-lands bekymmer. Det och att mellanslagstangenten numera bara är typ ett knappnålshuvud stort, dvs. väldigt svårprickat.

Yes, vilken bra dag det blev idag. Söndagar är i vanliga fall långa, trista, tråkiga och i mitt tycke en enda lång inkörsport till måndag och resten av jobbveckan. Men idag blev allt annorlunda.

   Börjar med ena tassen.
  

Det är inte kallt matte, jag lovar.

På förmiddagen fick jag med mig en träningskompis till gymmet, helt oplanerat (tusen tack Pirjo) Utan hennes sällskap hade jag aldrig tagit mig dit.

Lite senare fick jag med mig sambo på en Affe-prommis i skogen. Tråkigt väder men underbart med frisk luft. Affe körde ett intensivt race och han var så klart lite extra taggad när husse var med. Piraffen har i och med dagens promenad klarat av årets bad debut, brrr vad kallt om tassarna, vilket inte bekymrade honom det minsta.

Hatahatahatamellanslagstangetensomliggerlös.

Nyss har jag klämt i mig hemmagjorda baconhamburgare och nu inmundigar jag en stor Lungo intenso tillsammans med en blåbärsmuffins. Livet är gött, precis som det ska vara.

  Hurra, jag kan gå på vattnet
 

 Attans, skulle inte ha käkat den där extra bullen.

Undrar just hur han, Jesus gjorde? Fanns nog inga bullar då.

En vanlig fråga i matlagningstidningar är - Vad finns alltid i ditt kylskåp? I mitt finns förutom den livsnödvändiga Alpro yoghurten och basvarorna smör och ost, nästan alltid en burk creme fraiche och ett paket jäst. Det planerade bullbaket härom dagen uteblev av den enkla anledningen att jag saknade just jästen. Så för att inte historien skulle upprepa sig trädde jag idag in på konkurrent butiken Coop och köpte jäst samt lite andra förnödenheter. Kom hem, ögnade igenom kvittot (ofta prisfel i den butiken ;)) och höll på att falla av stolen. 7.90 :- för ett paket jäst (som är tänkt att bara ligga och skrota i kylen om utifall att)  Är den förgylld eller? Det visade sig att Jenny köpt ekologisk jäst, därav det hutlösa priset. Jag som överhuvudtaget inte är någon miljömedveten människa. Slänger till och med mina batterier i schhhh (soporna) Nu känner jag mig definitivt tvingad att baka något med så dyr och FIN jäst. Högst tveksamt om brödet kommer att bli något godare med den exklusiva jästen. Återkommer med rapport på den punkten.

  Affe against the Pinne. Gäller att OMG visa vem som bestämmer.

 
Jokern i Batman?

Affe?

   Nu ska du döden dö, Pinne!

   Be en sista bön, jag ska mala ner dig till flis.

   Ingen som ser när jag lägger in dödsstöten...

   Yäck, dålig årgång på denna pinne.

   Trädskällare *hehe*

   Hur sjutton ska jag komma åt pinnen som matte la där uppe?

   Klättra naturligtvis. Kolla in frambenen!!

  Hallå! Lite assistans här va? 

Mycket foton blev det på dagens promenad. Affe var i sitt esse och då är det svårt att hålla fingrarna borta från kamerans avtryckarknapp.

Tjingeling

Wihoo jag och Affe tog oss till brukshundklubbens träning (äntligen utomhus) i onsdags. Mina förväntningar var inte höga även om jag generellt alltid ställer en aningen för höga krav. Jag vill gärna ha omedelbara resultat.

Men nog har det gått framåt. Jag minns tydligt förra året och inledningsskedet på klubbträningen. Affe var som en mycket liten båt på ett väldigt stort och stormande hav. Det var kaos.

Nu gick det sisådär, fyra tassar i backen och lugn gång belönades. Efter 30 minuter var både mina och Affes nerver förbrukade.

Börjar en lydnadskurs på måndag som jag är lite sugen att hoppa på. Sambo ska närvara med ena jämten och han har redan uttalat sig om att han inte vill kännas vid mig och Affen. Förstår inte varför *hehe*

  Ska vi inte börja spåra nu matte? Undrar Affe som snott en spårsnitsel.

Annars så har plötsligt min klumpiga, klantiga vardag kommit i kapp mig. Det har varit förvånansvärt lugnt i flera månader nu, säkert ett halvår och jag vet inte när jag sist behövt tänka oops, det där var inte så smart. Den här veckan har jag istället fått bruka frasen desto flitigare. Ett axplock. Tappade en flaska med vitlöksdressing på jobbet. Splash, oj, vad det flög, på mig, på golvet, överallt. Min kollega hämtade bums nya byxor åt mig med kommentaren -jag kan inte jobba med dig om du luktar sur vitlöksdressing. Skorna fixade jag genom att dränka in med handsprit, synnerligen effektivt (även andra odörer tydligen) Vidare, ett tips från coachen. Man ska inte dammsuga tangentbordet på laptoppen, iallafall inte med dammsugarens högsta effekt. Hoppsan, där lossnade det visst en tangent och satan vad svårt det är att skriva nu. Fick visserligen operera dammsugarpåsen (uäck) och leta fram den förlupna tangenten men har inte lyckats få den att sitta fast ordentligt. Naturligtvis är det mellanslagstangenten, den som används flitigast?

  Affe i specialposition del 1

  Affe i specialposition del 2 Gör om detta om ni kan :)

Jag har varit i risigt skick hela veckan med äcklig huvudvärk och ond axel. I fredags blev det för mycket och jag var tvungen att gå hem efter bara några timmar arbete. Ogilla! Ovanligt seg huvudvärk som inte vill ge med sig och tabletterna mot det onda pajar magen, en enda ond cirkel. Morr. Dessutom har knäet slutat att samarbeta, anar att löpkarriären är över för i år och det om något gör mig DEPRIMERAD och ARG och SUR!

  Fullmåne igår, vacker men får mig att sova uselt.

  Hockey vm har inletts så vi säger väl -Heja,heja Sverige!

Go kväll och ha en fortsatt trevlig helg.

Ps för allmän info är det i skrivande stund typ snöstorm ute. Vår? Vad är det?

Åh, är så stolt över mig själv. Jag har nämligen gjort något jag dragit ut på sedan den 29 februari. Jag har varit och tagit foto till mitt körkort. Att det brinner i knutarna är att uttrycka sig lindrigt, 15 maj är bäst före datumet på det nuvarande kortet. Att en sådan pyttegrej som att knäppa körkortsfoto kan vara så betungande, fattar inte. Men idag har det alltså skett och naturligtvis liknade jag en massmördare eller snarare en psykopat med stel och stirrande blick. Fast till det finns det en förklaring. Första kortet som togs blinkade jag, naturligtvis. Varför är det så svårt att låta bli att blinka när man inte får? -Är du beredd? frågade fotografen inför bild nummer två ? Blinka, blinka, blinka, -Jo nu! Sedan tog det ändå evigheter innan bilden togs, därav stirrandet.

Klockan ringde 4.20 imorse. Grisatrött hasade jag mig in duschen, ut med hundar, slänga i mig frukost och stämpla in på Ica strax före 5.30 Idag var det nämligen stora inventeringsdagen. Skulle egentligen ha börjat mitt eget pass klockan 11 men när allt var inventerat smet jag hem. Eller rättare sagt jag åkte och tog psykopatfotot. Hemma i hyfsad tid hann jag faktiskt parkera min egen samt två hundrumpor i solen en liten stund innan den gick i moln.

Och nu då? Kanske man skulle ta och baka lite bullar? Jag tillhör ju visserligen kategorin -Vi som gått upp i vikt- och är dessutom hedersmedlem i klubben -Vi som saknar motivation och inspiration att gå ner dem igen- Men med ålder kommer visdom? Banta ni så fikar jag, mitt nya motto. Livet ska vara gött, för man vet aldrig vad som händer...

Sätta en surdeg, slå en Bea och rulla en bulle *hihi*. Med tanke på min låga humornivå kan man ana att det blir en tidig kväll. Det svider faktiskt redan i ögonen.