Konstigt rubrik? Jag vet! Men när du läst inlägget fattar du, förhoppningvis.

Det hjälper inte att gråta så idag var jag faktiskt tvungen att skratta åt min kalaskula. Mat är gott, helt enkelt.

(O)passade nog är jag dessutom inne i en receptprövarperiod och får så vid 38 års ålder plötsligt upptäcka en hel värld av smaker, somliga helt obekanta för mig. Så mycket gott, så lite tid.

För att få lite omsättning på kalorierna måste man ju motionera och idag tog jag med mig Affe på en ny löptur. Dagens löpning gick betydligt lättare och jag hade lätt kunna springa mer än de 30 minuterna det tog oss att springa hem. På vägen bort promenerade vi i sakta mak och jag ljuger inte när jag säger att mitt hjärta stannade för någon sekund och marken nästan försvann under mina fötter. Affe, som var framför mig, tvärstannade plötsligt, stod paralyserad och ryggade sedan blixtsnabbt tillbaka. ORM! ORM! ORM! Jag var helt säker. Till saken hör att jag har fruktansvärd ormfobi. Inte bara så att jag tycker de är lite obehagliga utan de får mig att må riktigt, riktigt uselt. 

Men när lilla Affe backar undan kommer något fram ur grästovan framför honom, en HUMLA. *Haha* Jösses, Affe ser milt sagt snopen ut och jag känner hur mina ben omgående förvandlas till en dallrande gelemassa. Ungefär som när man i trafiken är med om att "nästan" krocka och man blir så skakig att man måste köra in till sidan och hämta andan innan, man kan fortsätta. Precis just så blev min respons på Affes potentiella orm. Kanske det var chocken som sedan omvandlades till adrenalin när jag skulle springa hem.

Min mor fyller år idag och även om hon tycker om alla sina fyrbenta barnbarn, klappar hennes hjärta lite extra för Fröken Fanny. Så naturligtvis blir det grattiskort med bild på lilla damen ifråga.

   Grattis på din dag mojmoj!

Fanny eller Mimmi Pigg?  

Ha det!