Idag blir det ganska kort då jag är totalt slut efter att, i morse, ha satt personligt effektivitetsrekord. Vilket innebär att jag drog iväg till stan, tränade, hem och gå på promenad med Lotta, rasta Kikka samt terrisarna, utfodra, duscha, äta frukost, åka och jobba. Klockan 8.50 stämplade jag in, fräsch som en nyponros, knappast. Helt slut och med stresshuvudvärk. Som jag sa tidigare, det är rena rama semestern att komma till jobbet.

   En av valparna visar redan antydan till att öppna ögonen. Smala
små springor där ett litet, litet öga skymtar fram.

   Att ligga i en hög är bäst.

Idag har Herr Affe fått besöka Lottas valpar för första gången. Jag har ju drömt att han bet ihjäl en valp. Det var ingen sanndröm. Han var synnerligen försiktig och nästan lite förlägen. Det gamla björnskinnet på väggen var betydligt mer intressant. Ändå har han gnuggat sig mot skinnet typ 100 gånger tidigare. Han har ju en förmåga att bli lite wild and crazy men som husse sa, det kanske börjar mogna i lilla terrierknoppen.

   Vad finns det i lådan? Är dom alive?

   Vad är detta egentligen?

   Luktar visserligen öra men det ser ju inte ut som ett.

   Matte! Den har en nos, så det måste vara en hund,
eller....

Alla 13 valpar mår bra och samtliga lägger på sig fint i vikt. Lottas tyngsta valp väger i dag 792g och den lättaste 710g. De har nästan dubblat sin vikt nu.

   Små gosingar. Ganska sött va :)

Kikkas tyngsta valp väger idag 540g och den lättaste 428g. De känns pyttesmå jämfört med Lottas.
Kikka börjar bli lite bättre till mods och vill nu hänga med på kortare promenader.

   Ser ganska behagligt ut. Man blir nästan lite trött själv.

Just nu skulle jag önska att det gick att beställa lite mer tid, för min räcker inte till, ett förslag till Ellos och Halens kanske *haha*

Att läsa andras bloggar, svara på kommentarer, skicka mejl, facebooka och så vidare, jag hinner helt enkelt inte och jag hoppas bara att ingen tar det som snorkighet från min sida. Surfa på nätet, VAD är det?

   Inte länge till det blir sådana här "sov"bilder.

Fast visst är det väl ändå bättre att fylla dagarna med aktiviteter och händelser, än att bara "sitta sig" genom livet? Så skulle i vart fall inte jag vilja ha det, även om jag påpekar att jag saknar tid och ork ibland.

Nu får det vara slut med "klokskap-från-Jenny" måste gå och få något i magen innan jag krälar till sängs. Imorgon klockan 5 börjar en ny dag.

Hmmm, blev ju inte så kort ändå. "Någon" som kan det här med att "ord-bajsa" En effekt av några terminer på universitet, skulle jag tro.

Go kväller.

   Skulle ha varit ett par rosa 38or istället
svarta 45or som ligger där!

Tror ni inte "fanskapet" gick och gjorde illa ryggen avslutande natten på jobbet och så gick det med den planerade räkmacksglidningen. Därav "ryggläge"-bilden.

   Observera den gigantiska tassen :)

   Och det lika enorma örat.

   Grupp powernap

   Puppisarna i dagens inlägg är Lottas.

Ska strax iväg till jobbet och har inte hunnit så mycket mer än hundpromenader idag. Tre stycken för att vara exakt och mitt satans artros-knä börjar så smått att säga ifrån, igen. Skit!

Blev ju i Uppsala avrådd att ta långa promenader med Affe, heller fler och korta, vilket var en liten besvikelse, så klart.
Nu kan jag inte låta bli att tänka på väldigt passande talesätt: Don efter person, sådan herre sådan hund, som handen i handsken och så vidare. Vi kanske är som gjorda för varandra, jag och Affe. Han med sina trasiga sesamben och jag med min knäartos.

   Gammel-tanten kan än.

Lotta roade sig kungligt på sin promenad imorse och jag höll på att spy när jag såg vad hon roade sig med.
Hon hittade något längs vägen som jag min enfald trodde var en kotte, tills jag såg svansen som stack ut ur hennes mun. Kotte med svans?
Försökte få henne att spotta ut den, nix pix. Tugga, tugga, uääääääck.
Kom på den briljanta idén att slänga ut godis framför henne. Räknade väl med att jag hade en si så där 50 % chans att hon spottade ut musen innan hon tog godisarna. Jag är så smart. Blöt och vältuggad men ute ur munnen i ett stycke. Yes!

   Svansen är sååå äcklig...

Med min förra hund, Emil, hade jag inte lika stor tur. Han slukade musen hel för att någon timma senare spy upp den, i exakt samma format, på min vita vardagsrumsmatta. Jag älskar min hundar.

Lottas valpar fyller en vecka idag och jösses vilket kalas de har. En superb måltid av modersmjölk och en stärkande vilostund, det är kalas det.

Ha en bra dag.

Hurra vad jag är glad, i morgon börjar min semester!! *Hehe* vilket betyder att jag får åka och jobba, hela veckan dessutom *lycka*
Min avbytare, sambo,

väntas dessutom hem tidigt i morgon bitti, så gissa vem som ska glida på räkmacka i 7 dagar framöver.
Naturligtvis förväntar jag mig att alla hans meningar numera avlutas med orden - Ja, Jenny. Sticka iväg och jobba så där, tsss.........

   Ingen action alls, bara sova, sova.

Idag är Lottas valpar 6 dagar och Kikkas 1 dag. I Lottas valplåda är det ganska lugnt och stillsamt. Valparna verkar nöjda, mätta och belåtna. 
Lotta själv ter sig lätt uttråkad över situationen och är överlycklig så fort det händer något. De två längre promenaderna jag dagligen ger henne är synnerligen uppskattade, skulle jag tro åtminstone.

   Vackra färger. Så här såg det ut när vi gick.

   Och så här när vi kom hem.

Kikka däremot vill inte lämna valplådan alls, inte än och i hennes låda är det lite oroligare och det pips en del. Fast om man jämför från igår till idag har lugnat sig avsevärt.

Kikka själv uppträder lite ängsligare och blir lätt besvärad när man ska städa i valplådan, kolla valparna och så vidare. Så i största möjliga mån försöker jag låta henne vara fred.

   Inte en tass i marken, flygande Affe :)

Det finns en här i huset som förtjänar en guldstjärna och det är Affe. Han är så duktig. Tidigare har han blivit pipig och stressig när man gått i väg till valprummet och varit helt tokfnattig när man kommer tillbaka. Han har varit orolig/besvärad av valparnas ljud och trampat fram och tillbaka. Men inte nu. Nu ligger han oftast kvar i sin lilla korg när man går iväg och när Kikkas valpar skriker lyfter han inte ens på huvudet, på sin höjd öppnar han korpgluggarna och kikar lite. Och jag som bekymrat mig för detta, min duktiga lilla Affe-fis.

   Matte har slängt "gotta" i snön, taskigt.

   Leta.

   Leta lite mer.

   Var sjutton är den.....

   Den som söker skall finna.

   Snögubbe :)

Som belöning för sin duktighet fick han idag en springa-lös-promenad i den härliga vårsolen och matte hade naturligtvis med sig kameran. Är det inte valpbilder så är det Affe och Fanny bilder *hahaa*

   Gamla pinnen måste få sig några tugg i vanlig ordning.

   Ville du något?

   Bra träning att plöja i snön.

Mot måndag med nya friska tag.

Pust, har just kommit in. Nu är fyra hundar rastade. Samtliga har uträttat både nummer ett och nummer två och det mina vänner är nästan som att vinna på lotto, få bingo eller slå en strike. Nu återstår bara kissrundor.

Tre längre hundpromenader och gud vet hur många pinkrundor har det blivit dag. Matskålar hit och dit, kontroll av valprumpor, städning av valplådor och så vidare. Jag är ganska mör men med tanke på att min dag egentligen inleddes igår morse klockan 5, alltså fredag morgon och pågår fortfarande så är det kanske inte så konstigt.

Så innan jag fortsätter vill jag be om ursäkt för eventuella stavfel, allmän rappakalja och konstig meningsbyggnad. Det känns faktiskt som mitt huvud är fullproppat av mjuk och fluffig ludd. Och tro mig det är inte en positiv känsla.

   Det är jobbigt att bli storebror.

Gick och la mig vid 22  igår och ungefär var trettionde minut var jag upp och kollade läget hos Kikka. Ingen sömn där med andra ord.
Men Kikka  var så lugn och så fridfull. Började nästan fundera på om jag hallucinerat morgonens oroligheter.

   Lika som bär

01,45 gjorde jag rond nummer xx och allt var fortfarande kolugnt. Var just på väg där ifrån när jag tyckte mig se en liten svans. What the f--k....  Och nog var det en liten svans alltid, en flicksvans :)
Så på de 20-30 minuterna sedan jag sist kikat in hade hon lyckats klämma fram tiken och gjort henne snygg och prydlig.

Nummer två och tre kom sedan i ganska rask takt.

Gillade dock  inte alls hennes förlossningsmetod, (kanske ofrivilligt från hennes sida, vad vet jag)  Detta eftersom hon inte krystade fram moderkakan med påföljd att valpen blev hängande i luften när hon reste sig.
På tre valpar klippte jag navelsträngen. Gillar inte att lägga mig i egentligen men i det här fallet kändes det nödvändigt.

   Nix, det är inte samma bilder som igår
fast man skulle kunna tro det.

Mitt i natta satt jag sedan där, i valplådan, iklädd pyjamas med en stor mugg te och fördrev tiden med att spela Candy crush. Jag har verkligen hat-kärlek till det spelet.

Den fjärde valpen tog god tid på sig och Kikka hann under tiden samla lite nya krafter. Jag  passade på att ge henne älgfärs, äggula och lite druvsocker, för extra energi. Man såg att hon var väldigt trött.

Så kom då äntligen nummer fyra och sedan nummer fem.

Kände efter "femman" att det var läge att ta ut och rasta henne. Lite borde man väl ändå kunna andas ut nu. De fem "röntgen-bevisade-valparna" var ju åtminstone framme.

Nummer sex höll på att hamna i snödrivan, precis efter kisspausen. Jösses, hann precis bara in med henne så ploppade han ut.

   Mat för vissa, power-nap för andra.

Nummer sju hade definitivt inte alls bråttom och passade sedan på att smita ut medan jag hämtade lite mer älgfärs.

Slutresultat alltså, en tik och sex hanar.

Har vägt alla 13 valpar och kan konstatera att Kikkas valpar var tyngre när de föddes, fast de var en mer. I snitt väger de (idag, dag 1) ungefär lika mycket som Lottas gjorde på dag 3. Jag sa ju att hon var tjock som en julegris.

*Gäsp*

God morgon. Tänkte jag skulle ge er det senaste från valplåda nummer två.

   Ca 1 timme gamla

Kikka har under natten/morgonen nedkommit med sju valpar, 1 tik och 6 hanar. Jag tror det är klart men helt säker kan man ju inte vara.

Minns ni min gissning på antalet valpar? Just det 7 styckna. Herregud jag är ju värsta Saida på detta.

   Kikka samlar kraft för nästa valps ankomst.

Slog mig att jag har 17 hundar i mitt hus just nu. Är man hundnörd eller är man.........

Återkommer senare idag med utförligare info, baland annat vikter på alla 13 och så vidare. För jag förutsätter ju att alla tycker detta är lika intressant som jag gör ;)

I'll be back

För nummer ett, Lotta, flyter det på utmärkt. Hon mår bra och valparna mår bra. Idag har även promenadlusten återvänt och hade hon fått bestämma hade vi säkert kunnat gå en mil, vilket vi så klart inte gjorde.

   Ska denna lilla plutt verkligen jaga stora, stygga
älgar i framtiden.

     Älgdräpare x 2 ;)

För nummer två, Kikka, den lugna filbunken, märks det nu att "något " är på G, åtminstone gjorde det så imorse.  Hon har bäddat och hässjar lite. Fast det har klingat av något under eftermiddagen och nu är hon ganska lugn igen. Jag hade tid till frissan på förmiddagen och funderade nästan på att avboka. Vore ju olyckligt om puppisarna skulle ploppa ut medan jag var borta. Men jag åkte och inget hade hänt under min bortavaro.
Har varit på en lite längre promenad med henne. Tänker att det är lika bra att få igång processen så snabbt som möjligt nu. Hon lär ju ändå inte kunna knipa till måndag.

*Väntelivänta*

Har ni abstinens?
En hel dag utan någon som helst uppdatering från valplådan kan väl driva vem som helst från vettet *hahaa*

   Äta och sova, sova och äta, nästan så man blir lite avundsjuk.

   Mullvad?

   Matpaus.

   Gänget är samlat.

Allt flyter på som det ska och det lilla tvätt-bekymret har löst sig. Alla är numera  rena och fina, helt utan hjälp från mig.
Genomförde under gårdagen en ny vägning och samtliga valpar har ökat i vikt, nära på 100 gr/styck sedan födelsen i måndags. De har uppenbarligen lika lätt som jag att gå upp i vikt. Skillnaden är ju förstås att det i deras fall är enbart positivt.

   Husse upp i dagen, sover med öppen mun och
snarkar som en flodhäst. Fast husse är förstås inte lika söt ;)

 Vad ska man ha syskon till om inte som huvudkudde?

Lotta tar mammarollen på allvar och styr i valplådan med "järntass" Ligger någon för långt bort, hämtar hon den, i en hög ska de vara, därmed basta.
Att bli upphämtad i mamma Lottas mun är definitivt inte populärt och brukar framkalla hjärtskärande piiiip. Försöker låta bli att dra parallellerna till pipleksaker men det är svårt att låta bli. Ju mer de piper desto roligare är de att tugga på???

   Är det detta som kallas för bensax?

   Hallå där! Vad gör du där?

Den andra dräktiga jämten, Kikka, gör inte mycket väsen av sig, hon orkar väl inte, stackaren. Tjock som en tunna är hon och vaggar fram likt en anka när jag tar ut henne på korta promenader. Undrar just hur många det tänker bli och framför allt, när de tänker komma. Att hysa hopp till måndag , då sambo är tillbaka igen är väl som att hoppas få vinna lottos drömvinst på 190 miljoner.  
Nå jag har idag besökt IKEA och fyllt på förrådet av 3 kronors handdukar och 10 kronors filtar. Så jag är förberedd tills de bestämmer sig för att träda ut i vår värld.

   Tjockisen Kikka.

Att påstå att det är väldigt mycket hund just nu är väl ingen överdrift. Att hålla rätt på måltider, kiss och bajsrundor, vatten och allmänt välbefinnande  får det uppenbarligen att snurra i mitt huvud och imorse knöt det sig i magen, rejält. Jag hade redan rastat ena jämten och var på väg in med den andra när jag konstaterade att hon var så smal. HUR hade hon kunnat bli det, bara över natten? Herregud inte har hon väl fött valparna under natten? Har jag missat dem i valplådan?  Nä, just det, det var ju Lotta jag hade i kopplet, inte Kikka. Pust, pucko-Jenny.

   Affe, i sedvanlig sovposition.

Fanny, snart 10 år gammal är inne i någon ny trotsperiod och lever rövare på våra promenader. Hon maler ner pinnar (F-F som i Fanny-Flismaskin), äter bajs och rullar sig i kiss. Hon lämnar öronen hemma och lyder som en påse nötter. Idag försökte jag köra lite "vardags"lydnad  på promenaden, där hon skulle sitta på sin rumpa och vänta tills jag ropade. Pyttipanna, när jag vänder mig om har hunden följt efter mig hela vägen.

   Jag har lämnat mina öron hemma.

Nix, nu är det dags för mat och rastningsrundor igen.

Känns som det är jag som fött valpar igår och inte Lotta. Jag har sån träningsvärk, speciellt i benen. Vet inte om det beror på min sätta-igång-henne-språngmarsch med gummistövlar på fötterna eller om det kommer av allt golvkrälande och hukande under gårdagen.

Hur som helst mår mor och barn alldeles utmärkt och natten har förflutit utan bekymmer. Hon äter som en häst, om hon skulle få, men eftersom hennes mage är lite i olag blir det fortfarande en hel del majsvälling och älgfärs.

   Moderskärlek...

   Syrran är perfekt som huvudkudde, lagom mjuk och lagom varm.

Hon är väldigt "viktig" med sina valpar, vilket är gott att se. Är någon på "villovägar" hämtar hon snabbt tillbaka den och har bråttom, bråttom in i valplådan när vi varit ute. Ser nästan ut som att hon räknar dem.

Det enda hon fallerar i en liten aning just nu är tvätt av valp-rumpor. Några av valparna var inte riktigt rena där bak och jag fick hoppa in och assistera med lite uppblött bomull. Då satte hon plötsligt igång och hjälpte till, så kanske polletten föll ned.

Jag har genomfört en noggrannare visitering där jag även vägde dem. Men det var inte det lättaste. Mamma Lotta hade nämligen en förkärlek att plocka upp dem ur vågskålen innan de varit stilla den mikrosekund som krävs för att jag ska kunna fastställa  vikten.

Hon hade under gårdagen en del flytningar.  I början var de svartgrönfärgade och såg förskräckliga ut. Men allt är i sin ordning, det ska vara så. Nu har de avtagit och ersatts av lite blodgegga som också är helt ok. Men det ser lite trist ut i valplådan med fläckarna . Hon är hur snäll som helst och låter mig utan problem vara där och "städa" men jag vill ändå inte störa för mycket.

   Hela gänget är samlat.

Heffa nummer två, Kikka, jäser som en stor säl i sin valphage. Hennes mage är betydligt större än den Lotta hade och är nästan fyrkantig. Minst 5 valpar är identifierade men jag misstänker att det är fler än så. Skulle säga 8 som en vild gissning.

   Min fina lilla kille. Så mycket glädje han skänker mig.

   Det är inte bara Fanny som kan det där med att vara linslus.

   Affe har lekt snömonster idag.

Jag och Affe har varit ute och njutit av det underbara februari vädret vi har här, strålande sol och ca 7 minusgrader. Solen börjar så sakteliga att värma kinderna och nog börjar man känna hur vårkänslorna spirar så smått.

   Skogsarbetar-Affe inleder en envis dragkamp med grenen.

   Fullt ös men inte medvetslös :)

Jag vet att ni sett Affe in action tidigare. Det är ständigt samma hund och samma miljö men för mig är det sådan total lycka att se honom rasa fritt i den vitskrudade omgivningen. Ha i åtanke att han tillbringade sitt första år i bur, med stenhårda restriktioner på allt som rörde hopp och spring.

Mot nya äventyr eller åtminstone mot duschen, jag luktar valp-poop.