Öh, jo jag lever. Fast den senaste timrapporten, för augustimånad, visar att jag kanske trots allt inte borde göra det. Vi inom handels har en snittid på ca 38.25 timmar per vecka för heltid. Jag hade jobbat 263 timmar på en månad. Jag överlåter räknande till er.

   Det har hunnit bli höst. Älskar färgerna.

   Har haft en maskot med mig på jobbet, visssa dagar 
under sommaren.

   Morgonfika i måndags på jobbet. LUSSEBULLE!!!! *älska*

Jag har nu fått ett nytt schema och måste gå hem prick när jag slutar. Det finns tydligen lagar och regler även om jag valt själv på eget bevåg att jobba som jag gjort. Ingen har bett mig och ingen har tvingat mig. Tror ingen ens vetat vad jag gjort, innan det uppdagades.

   Oh shit, I'm batman...

   Hejsan!

Mitt nya liv innebär en massa dötid som jag inte vet hur jag ska hantera. Jag funderar på fullaste allvar att söka ett deltidsjobb.

   Att passera den här myren var värre än gå genom helvetets
alla eldar.

   Men gissa om det var värt det....

Den gångna veckan har jag fördrivit med att springa. Springa för livet, rent ut sagt. Började med strax över  13 km i tisdags. Vilket var längrekord. Kroppen skrek och jag sov inte en blund den natten. På  torsdag, mot bättre vetande, var det dags igen. Nu drämde jag till med 16 km och dessutom med hastighetsrekord. Problemet är att det inte ger mig något. När jag sprang min första mil var jag lyrisk. Men nu saknar jag kicken och euforin. Det ger mig ingen tillfredställelse. Det är helt enkelt bara satans aptråkigt att springa så långt.

   Älskar den här bilden, tagen i Hirvijärvi, en tidig morgon..

   Samma ställe men en solig förmiddag.

Sommaren har varit lärorik och jag har kommit till en massa insikter, om mig själv och om andra. Trust no one, gäller mer än någonsin. Det går inte att lita på någon.
Jag har även insett att jag klarar mig utan somliga. Somliga som dock fortfarande har förmågan att vända en hel dag till något positivt och det är trots allt heeelt underbart, när det sker.

Idag upplevde jag emellertid lite samma känsla då jag träffade några individer jag inte sett på väldigt länge. De var sig precis lika och jag visste inte ens att jag saknat dem, förrän jag gick därifrån med ett leende på läpparna. Jag har även insett att det finns hopp och att jag är kapabel till en hel massa saker.

Jobbmässigt har jag fått otroligt mycket beröm  för min insats under sommaren. Ingen tackar dig! Men jo faktiskt! En del kommentarer bär jag med mig resten av livet. De gör mig stolt och framförallt glad att jag tackade ja till uppdraget. Tänk att jag, obetydliga jag, har skött i princip en hel butik, på egen tass *wow*

Dogsen då? Jodå, de har varit sjukt åsidosatta under sommaren, allihopa.  Men nu är Jamie och Jinx med mig när jag springer och jag har börjat ta långa promenader med hela gänget samlat. Min far, som var upp och bytte ytterdörr, tyckte det verkade vara ett komplicerat projekt att få med sig alla tre. Det är bök i början men sedan, när alla hittat sin obligatoriska plats, flyter det på. Bullen är förstås den som ska variera sin position, framför, bakom och emellan *hahaa*

 Tre bockarna Bruse.

     Ytterdörr före.

   Ytterdörr efter.

Hade en tråkig incident i somras. Gick hem tidigare från jobbet en dag för att jag behövde rensa hjärnan lite. Detta sker bäst genom en löprunda med musik i öronen. Jag hade Jamie i midjebältet och Jinx var lös. Var ute i ca 45 minuter. Fina Jinx sprang som en galning kors och tvärs. Hon är verkligen underbar den hunden. Det är inga som helst problem att ha henne lös, hon sticker inte långt och kommer bums när jag ropar. Kommer hem efter löprundan och duschar av hundarna eftersom det var ganska varmt. Upptäcker att Jinx börjar svullna upp på ena kinden. Ser bara ett ingångshål och första tanken är då såklart geting. Hon är blå på insidan av läppen och skriker av smärta så fort jag rör henne. Hon har problem att röra sig och går bara sakta men äter och dricker utan problem. Konsulterar veterinär, som faktiskt inte har mycket att komma med. Jag har kortisontabletter hemma men blir avrådd att ge dem. Eftersom jag faktiskt bara hittat ett ingångshål, hoppas jag att det är geting och inte orm. Jag beslutar mig för att avvakta med veterinär. Nästa dag har hon svullnat ytterligare. Andra kinden är svullen och hon har en påse under halsen. När man googlar på ormbett är hon synonym med bilderna jag hittar. Men nu har det gått såpass länge sedan bettet och hon äter och dricker fortfarande så jag avvaktar. Men hon är fruktansvärt öm och rör sig stelt. Dag tre börjar allt ge med sig och hon börjar åter ge ljud ifrån sig och hoppa jämfota när jag kommer med maten. Älskade hund. Hade kontakt med uppfödaren och han stödde mitt beslut, att inte åka till veterinären, tillfullo. Hade hon slutat äta hade jag varit där som en häck, väck, våt fläck.

Men nog  var det orm och det visste jag kanske från början, egentligen. Idag har hon synliga märken efter bettet, två små hårlösa partier på kinden efter två otäcka huggormständer.

Bara tanken på att en äckelorm satt sin tänder i henne gör mig spyfärdig. Hade till en början svårt att ens röra henne vid det bitna området då jag har en hysterisk ormfobi. Såg själv  orm, en dryg vecka före, då jag var och plockade blåbär. Det prasslade till och alldeles nära min fot och hand låg en orm. Reaktionen lät inte vänta på sig. Tårarna sprutande och jag hyperventilerade. Jag hatar ormar!

   Heja Sverige i world cup hockey

Ny regnutrustning.

 
Ruben utvärderar nya bilen.

Har inte köpt en endaste gubbe i år.

Tjingeling

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...