Direktlänk till inlägg 27 juni 2016
Egentligen inledde jag min nya, tillfälliga, ansvarsroll redan i fredags men idag var det liksom på riktigt. - Hur känns första dagen? Frågade en kollega - som att jag dött och hamnat i helvetet.
Förlåt, men just då var det en mardröm. Vi hade precis annonserat en vinnare på facebook i en tävling vi haft. Vinsten var en jättestor mjukishund. Jag skulle hämta hunden och lämna den i förbutiken, där vinnaren skulle hämta den. Men den var borta, spårlöst borta och jag vet med säkerhet att jag sett den imorse. Stressad var jag nu tvungen att leta runt i huset och försöka efterlysa hunden. Funderade på om jag själv i mitt virriga tillstånd råkat flytta den. Men den fanns ingenstans.
Arg som ett bi med knallröda kinder, råkade min chef passera och var vänlig nog att ringa ett samtal. Hunden ska återlämnas under morgondagen. Vi visste bägge två vem som tagit den. Men det var inte ett roligt samtal att ringa, så jag tackade ödmjukt.
Jag var gräsligt frustrerad så jag hade nog haft svårt att hålla en vänlig ton och ett sakligt anförande. Det tog ett tag innan irritationen la sig. Tig min mun så får du socker, är det som gäller när hunden förhoppningsvis återgäldas under morgondagen.
Det var dags för Rubens allergispruta igår och det gick katastrofalt dåligt. Det var ett under att jag inte fick det injicerat i mitt eget finger. Först gick det jättetrögt, så helt plötsligt gick det hur lätt som helst att tömma sprutan. Men vänta nu, vad är det som rinner längs nacken. Men skit, jag hade ju lyckats trycka igenom nålen i nackskinnet som jag håller upp. Så idag var det bara att försöka jaga rätt på veterinären för att fråga vad jag ska göra nu. Han fick ju i sig en del, men omöjligt att säga hur mycket eller hur lite. Ordinationen blev att jag skulle ge en ny spruta idag. Tror ni jag var nervös.. Men det gick jättebra *pust*
En dag i helgen efter jobbet packade jag in Ruben i bilen och åkte till badstället. Vi badade bägge två!!! Brrr Får jag inte UVI och frostskador är det snudd på mirakel. Ruben fick simma och hämta en apport i vattnet. Det var första gången och han tyckte det var roligt. Men att sedan släppa apporten. Nope, det gick inte för sig.
En promenad i skogen på lunchen är inte helt fel.
Tjingelingen
Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då. Nåväl, kanske ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 |
||||||
|