Det här året har inte varit bra på så många sätt och det känns skönt att få ett avslut. Händelsen som inträffade på juldagen förra året, då vi fann grannpojken död, under tragiska omständigheter, har präglat nästintill hela detta år. Att plötsligt bli rädd för att vara ensam hemma, eller att inte vilja gå in i ett mörkt rum är ett hårt slag för en "superwomen" som trott sig fixa det mesta i livet utan större mankemang. Konstigt hur man kan reagera på "svåra" händelser. Men som sagt, då var då och nuet är betydligt bättre tider.

I januari fick jag besked om att Affes skador i tassarna är oreparerbara. I mars fick jag sätta bort mitt älskade lilla hjärtegryn, Fanny, som jag fortfarande saknar och sörjer, varje dag.  
Ruben kom in i vårt liv som en tyfon och bröt ganska omgående falangleden i sin tass, vilket vi i dags dato fortfarande krånglar med.

Fast det varit mycket elände så finns det alltid bra saker, jag har verkligen lärt mig uppskatta det lilla i det stora hela. Det finns ljusglimtar, alltid.

De absoluta topparna detta år är mina nya arbetsuppgifter. Jag har roligt på jobbet nu och trivs som fisken i vattnet. Jag anser mig som mycket lyckligt lottad på den punkten och så innerligt tacksam. Jag har gått upp i arbetstid men ändå med ett schema som passar mig och mina hundar, det centrala i mitt liv.

Jag har alltså äntligen, detta år, blivit med bullterrier, efter att ha trånat och suktat så länge jag kan minnas.
Att bli med "bulle" var omvälvande och inte likt någonting annat i mitt liv och jag tror inte man riktigt kan förstå om man inte haft med bullar att göra. De är så unika.
Det är någonting helt magiskt med att se en bullterrier djupt i ögonen. De utstrålar någon slags visdom och klokhet blandat med kärlek och ömhet. En ljudlös kommunikation som fyller upp hela dig med så mycket kärlek att du nästan drunknar.

Nu blev det väldigt, väldigt smörigt så jag kanske skulle tillägga att hans envishet ibland nästan får mig att slita av mig mitt korta Jenshår och ge mig en hjärtinfarkt. Hans uppfinningsrikedom kan ge mig nervösa sammanbrott och gör att jag har hjärtat i  halsgropen var gång jag kliver in genom dörren. Men som sagt, en blick och allt är glömt och förlåtet.

Imorgon är det nyårsafton och jag börjar jobba klockan 05,00 så jag passar på att redan nu önska er ett Gott slut och ett underbart nytt 2014.

I vanlig ordning har jag spökat ut hundarna med traditionell nyårsutstyrsel

   Jag vill INTE det här.

   Sötnöt.

Happy new year!!!!

Pust. Har det varit jul redan??? När då? Hela veckan har jag klivit upp vid fyra tiden, gjort mig i ordning, rastat hundarna och åkt till jobbet.

På juldagen när ALLA andra tog sovmorgon eftersom butiken öppnade först kl 12 var jag och en kollega där vid 6 och inventerade, inte en själ i övrigt syntes till på många timmar. Väldigt lugnt och fridfullt dock och vi fick massor gjort. 

   Igår lyckades jag och min kollega äntligen få
fram dessa tre nollor *yes*

Igår eftermiddag, med massor av börja kl 6 mornar i ryggen och efter 90 minuters övertid, kickade tröttheten in och jag ville verkligen, verkligen gå hem, då var det inte roligt längre. Jag har ju även gått upp i arbetstid och därmed tappat lediga dagar, så det gör nog sitt till, skulle jag tro.

   Vi fick varor även på självaste julafton och i denna
välplastade jätteskrinda kom en ensam liten
låda med lime.

   Såg rätt lustigt ut.

Det är väldigt underligt men när man har migrän kan man ofta få en förvarning om vad som komma skall och nu har jag börjat märka av samma sak när det gäller den förskräckliga axelsmärtan, alltså just innan det börjar göra riktig "amputations -tankar-ont"
Förvarningen på den smärtan är just trötthet, trötthet så in i norden, så trött som jag blev på jobbet igår. Jag blir matt som en trasa, gäspar nästan käken ur led och vill bara lägga mig ner och sova. Helskumt men så är det.
Anade att axeln skulle börja krångla igen eftersom jag nästan varje natt nu vaknat av att mina fingrar är totalt avdomnade, vilket är både smärtsamt och gräsligt obehagligt. Jättekul att mitt i natten ligga där och vifta med armen och stretcha fingrarna för att försöka få igång cirkulationen igen, man blir ju inte alls klarvaken, nej då.

   Du och lussebullar, sa sambo när jag visade honom
mitt nya koncept, lussefrallor *hehee*

Vi har ingen riktig vinter här uppe längre och jag avskyr att det blivit snorhalt där ute igen. Jag tar hellre -35 grader än detta slask och blask.
Tur att sambo varit hemma och hållit ställningarna med hundarna när jag jobbat. Varken torsdag eller fredag kunde jag promenera med hundarna innan jobbet och att lämna en otrött Ruben ensam hemma flera timmar är inte skoj alls. Idag var det inte fullt så halt och vi kunde ta den efterlängtade promenaden, så ljuvligt.

   Så svårt att sitta på rumpan bredvid varandra.

Skulle egentligen ha jobbat idag men eftersom jag var in och jobbade på juldagen, på min annars lediga dag, slapp jag jobba idag *lycka* och med tanke på min onda axel var det nog en väldans tur att det var ordnat så.

   Eftersom matte kör bil som en blå-dåre har Ruben
fått Doggles, för att undvika fartvinden *hahaaa*

   Lilla pajsaren :)

Angående det där med julen så var tomten faktiskt och lämnade några klappar åt mig, riktigt bra sådana. Sambo hade köpt värsta, bästa skorna åt mig, till mina hundpromenader. De är gudomligt sköna på och jättelätta att gå i och med högt skaft så ingen snö kommer in och förpestar i strumporna. En jättefin halsduk med stjärnor på *älskar stjärnor*, pysselsaker *ska göra egna stjärnor nu*, presentkort på Ikea och Hemtex, bara för att nämna något.

   Snart måste man plocka bort myset :(

   Affe snokar igenom skräpet, så vi inte
missat något paket.

Tjingeling och ha det gott.

Jaha, så var det då åter den välbekanta dan före doppare dan och jag är ganska trött i mössan faktiskt. Uppstigning 4,15 intensivt arbete och två timmars övertid sätter sina spår.
Nu väntar en skinkmacka, en mugg te och sedan är det nog natti natti.

Här nedan följer en liten kavalkad av årets julbilder. *Haha* stackars Affe som verkligen hatar det här "tomteritjafset"
                                                  


                                                    

  -Så från mig till Er, en riktigt God jul-

Fjärde advent, puh och julkänslan vill inte riktigt infinna sig. Tror kanske att det beror på att jag längtar så infernaliskt till den 8 januari, datumet för Rubens återbesök på djursjukhuset. Vill ha honom friskförklarad NU!
Är inte sugen på julmat för fem ruttna ören heller men det beror nog på att både smak och luktsinne är kraftigt reducerade. Vilket var en klar fördel när man höll på med sill och lax, insåg jag. Envis förkylning.

Idag var vi på långpromenad, veterinären menade ju på att det nu är ok för Rubens del, så länge han är kopplad. Men gudars skymning vad sugen jag är att släppa lös honom.
En timme var vi ute och knatade och nästan hemma såg han sin första ren. Morr och två gruff, lite bakbensgång sedan var det klart. Underbart med en hund som inte blir fixerad (läs Affe). Även om Affe har svårt att släppa så har mognat ofantligt under det sista året. Han går lugnare i kopplet och har tid att nosa och han bara älskar att spåra djurspår i snön, lilla sötisen. Det gjorde han inte tidigare, då kastade han sig fram, oförmögen att lägga tid på att analysera dofterna.

Jag, Affe och Ruben delar på en stor tre-sits-soffa. Men någon envisas med att promt ligga på sin matte. Så här ser det ut när vi bänkar oss för en tv-kväll.

  

Sötheten är total....  

Sovit som en kratta inatt, vilket gör mig trött som en gris nu men får inte vila middag eftersom jag börjar jobba före fan imorn. Liknelserna är oändliga.

Gäsp, ha en trevlig fjärde advent.
 

Alltid så friska Jenny, förutom migränen och artrosen då *haha* åkte minsann på värsta sega förkylningen. Perfekt timing med nytt schema och utökad arbetstid. Pust, en riktigt tuff start med andra ord.  
 

Nya schemat innebär tidiga mornar. Tre dagar i veckan rullar jag  hemifrån 6.30 vilket betyder att jag får stiga upp före fan, alltså ca 4.15 för att hinna med hundarna och slippa stressa. Jag hatar verkligen att stressa på morgonen. Jag jobbar mer nu än tidigare och jag är lite bekymrad hur kroppen ska hålla ihop, framför allt knäna. Har lyckligtvis haft en bra "knävecka" dagtid men på nätterna vaknar jag och har ont.

    Förra årets tomtar. Åh, vad jag saknar lilla Snu, min Fanny :(

   Milt uttråkade, speciellt den vänstra...

Ruben har sedan länge hittat på en egen regel som säger att man inte ska promenera när det är mörkt ute *suck* Jag vill jag gärna ge dem en rejäl prommis innan jag åker och jobbar och gissa om det är mörkt 05,30 när promenaden skall gås.
Så operation omvända Ruben inleddes i början av veckan. Problemet är de 50 första metrarna, då han tvärstannar och vägrar gå ett endaste steg framåt. Finns inget annat än att ta 12.5 kg bullterrier under armen och bära skrället en bit. Sätta ner honom, för att upprepa bärproceduren ett par gånger till. När man sedan kommit förbi själva startsträckan går det hur bra som helst, bara med enstaka stopp då och då.

   Månen lyser upp på morgonprommisen.

   Betydligt trevligare att gå på promenad när det
är ljust. Morgonens prommis med
Fisen.

    Maffiga moln på himlen imorse.

Att knata längs skogsvägarna, i kolmörkret är rejält bra träning för psyket, kan jag meddela och jag var så ytterst tacksam för luna (månen) som lyste stark och klar både tisdag och onsdag morgon. Men när sedan Ruben tvärstannar och glor bakåt, intensivt och fixerat är man inte så speciellt karsk längre och månljuset spelar föga roll. Men jag är riktigt stolt över mig själv.

Idag skulle jag äntligen ha en efterlängtad sovmorgon, men då vaknar jag 4,15 av att Ruben försöker spy. Typiskt och efter det hade jag jättesvårt att somna om. Annars så är laxen gravad, granen klädd, klapparna inhandlade, köttbullarna stekta och skinkan inhandlad, nu kan tomten komma. Fast jag jobbar både jul och nyår, men det gör faktiskt ingenting alls. Sambo kommer att befinna sig på hemmaplan hela december och en bit in i januari, skönt att få lite avlastning med alla hundarna.

   Vi har börjat ladda för det årliga julkortet
men det går så där... Här är ett smakprov :)

   Detta är världens ovilligaste lilla Nisse men söt som
socker.

Nu ska jag och mina fina, goa mysvovvar ta oss en tupplur
 

Man skulle kunna tro att det är julafton redan idag, för jag har fått världens bästa julklapp, och det enda som faktiskt stått på min önskelista.

   Julsallad kallades denna. Gott? Njaaaaa.

   Saffranssemla. God? Njaaa, torr och pytte mandel-
massa

Är nyss hemkommen från Gammelstad med Ruben, där dagens röntgenplåt visade att hans tåben vuxit ihop fint. Jag tror knappt det är sant. Sist när det skulle ha nått det här stadiet, var ju frakturen helt öppen. Så inför detta besök vågade jag inte ens hoppas. Nu ska han fortsätta ta det väldigt lugnt i ca två veckor till. Den 8 januari hoppas jag få honom friskförklarad, så han får börja vara hund på riktigt.

   Ibland kan de gå så fint, mina små yin och yang.

   Ruben fick idag en ny sele med inbyggd blink.

   Men det är JU så JOBBIGT att bli fotad.

Nu ska jag gå och ta hand om min migrän. Den kom som på beställning efter det positiva beskedet hos veterinären.

   Två lusse "BULLAR"

   Stjärngosse 1

   Stjärngosse 2

Jag som ALDRIG blir sjuk har åkt på  en praktförkylning. Förkylning kan jag väl ta men det eländiga  är att onda kroppsdelar, onda sen tidigare, blir ännu ondare och min axel har varit amputationsämne i tre dagar nu. Därför skippar vi bladdret idag och jag önskar er en trevlig tredje advent.

I´ll make you an offer you can't refuse. Jag önskar att den här dagen inte hade existerat. Smickrad, stolt, panikslagen orolig, ett virrvarr av känslor men mest av allt bara huvudvärk. Och nej, jag kan nog inte tacka nej även om jag inte riktigt fattar hur sjutton jag ska få ihop logistiken här hemma. Kaos!!
När jag bestämt mig och allt är klart får ni veta mer, tills dess är det strikt konfidentiellt.

   Blivande lussebullar. Liknar min mage *hahaa*

   Färdiga lussebullar, snart i Jennys mage.

Ruben, lilla älskade Puben. Jag har aldrig mött en kärleksfullare hund än honom. Ständigt beredd att älska matten till 110%  med öronen bakåt och svansen viftande som en trumpinne. Jag är inte förtjänt av hans tillgivenhet och kärlek. Usch, tycker jag är arg på honom, mest hela tiden. Han får mig verkligen att krevera på nolltid när han gör dåliga saker för tassen, vilket är typ hela tiden.
På promenaden imorse var han helgalen. Det hade kommit en del snö, det var plusgrader och det blåste, som bäddat för ett bullefnatt alltså. Ruben studsade iväg och matten tappade kopplet. Ni skulle ha honom, äntligen fri efter x antal veckor i bur/hage. Jösses, tur att den blöta, mjuka snön dämpade det mesta av hoppeffekten. Skratta eller gråta......
Nå, har det inte gått upp i tassen av den aktiviteten, då är vi i hamn. På måndag är det upp till bevis. Det är alltså röntgendags igen och jag har onda aningar. Det enda jag harönskat mig i julklapp i år, det är att Rubens tass ska läka.

Jag var till frissan i måndags och blev verkligen Jens. Oj, vad kort det blev och i kombination med mina runda kinder (för mycket lussebulla) och utåtstående öron ser jag ut som en Hitleranhängare. Tack och lov för att jag kan ha keps på jobbet. Imorse hade jag kommit en bra bit hemifrån när jag kände på skallen. NEEEJ, jag hade glömt kepsen *fasa* Vad gjorde jag? Vände tillbaka hem naturligtvis.

   Snacka om ljuset i tunneln. Så här såg det ut på väg hem idag.

Härom dagen var det -25 grader och idag är det +5 och har regnat lite. Det är ingen ordning alls på vädret.

Åh, jag bara älskar att Mix Megapol har gått all in och spelar julmusik för hela slanten. Så mysigt.

Tjingeling!