Det här året har inte varit bra på så många sätt och det känns skönt att få ett avslut. Händelsen som inträffade på juldagen förra året, då vi fann grannpojken död, under tragiska omständigheter, har präglat nästintill hela detta år. Att plötsligt bli rädd för att vara ensam hemma, eller att inte vilja gå in i ett mörkt rum är ett hårt slag för en "superwomen" som trott sig fixa det mesta i livet utan större mankemang. Konstigt hur man kan reagera på "svåra" händelser. Men som sagt, då var då och nuet är betydligt bättre tider.

I januari fick jag besked om att Affes skador i tassarna är oreparerbara. I mars fick jag sätta bort mitt älskade lilla hjärtegryn, Fanny, som jag fortfarande saknar och sörjer, varje dag.  
Ruben kom in i vårt liv som en tyfon och bröt ganska omgående falangleden i sin tass, vilket vi i dags dato fortfarande krånglar med.

Fast det varit mycket elände så finns det alltid bra saker, jag har verkligen lärt mig uppskatta det lilla i det stora hela. Det finns ljusglimtar, alltid.

De absoluta topparna detta år är mina nya arbetsuppgifter. Jag har roligt på jobbet nu och trivs som fisken i vattnet. Jag anser mig som mycket lyckligt lottad på den punkten och så innerligt tacksam. Jag har gått upp i arbetstid men ändå med ett schema som passar mig och mina hundar, det centrala i mitt liv.

Jag har alltså äntligen, detta år, blivit med bullterrier, efter att ha trånat och suktat så länge jag kan minnas.
Att bli med "bulle" var omvälvande och inte likt någonting annat i mitt liv och jag tror inte man riktigt kan förstå om man inte haft med bullar att göra. De är så unika.
Det är någonting helt magiskt med att se en bullterrier djupt i ögonen. De utstrålar någon slags visdom och klokhet blandat med kärlek och ömhet. En ljudlös kommunikation som fyller upp hela dig med så mycket kärlek att du nästan drunknar.

Nu blev det väldigt, väldigt smörigt så jag kanske skulle tillägga att hans envishet ibland nästan får mig att slita av mig mitt korta Jenshår och ge mig en hjärtinfarkt. Hans uppfinningsrikedom kan ge mig nervösa sammanbrott och gör att jag har hjärtat i  halsgropen var gång jag kliver in genom dörren. Men som sagt, en blick och allt är glömt och förlåtet.

Imorgon är det nyårsafton och jag börjar jobba klockan 05,00 så jag passar på att redan nu önska er ett Gott slut och ett underbart nytt 2014.

I vanlig ordning har jag spökat ut hundarna med traditionell nyårsutstyrsel

   Jag vill INTE det här.

   Sötnöt.

Happy new year!!!!