Så var det första advent och faktiskt är det riktigt "stämningsväder" där ute. Det yr från taket då det har kommit lite snö, ett par centimetrar och mer behövs inte. Fast det är fullkomligt livsfarligt att gå ut. Mina icebugs tränger inte igenom snön som hamnat ovanpå blankisen och det knöliga och ojämna är potentiella bryta-lårbenshals-faror.
 
 

Igår blev det favorit i repris, att mata bullebarnet med sparris och paraffinolja. Medan jag var på jobbet hade han roat sig med att bita sönder en plastskiva som jag haft mellan gallrena i hans hage, som skydd. En del av bitarna var sylvassa och eftersom jag inte vet om han svalt något är det bättre att ta det säkra före det osäkra.
Nu är sparrisförrådet tomt och jag måste fylla på vid nästa handlingsrunda.
Har aldrig behövt använda sparris till någon av mina andra jyckar. Men med Ruben har jag säkert sponsrat någon sparrisplockares månadslön.

Provade ge Affe en sparris *haha* -Ät skit och dö, han spottade omgående ut den på mattan *fniss*

Imorgon är det röntgen av Rubens tass igen och jag har inga förhoppningar alls denna gång, tvärtom. Det känns inom mig som att jag redan vet statusen på ledens tillväxt. Och från Strömsholm intet nytt!

   Någon, som tillfälligt sluppit ut från sitt fängelse, är
VÄLDIGT uttråkad.

   Och så här ser man ut när man är uttråkad i fängelset.

Har just sett första delen av julkalendern och är inte imponerad, får väl ge den en chans och se några delar till.

   Gör han inte djävulskap, så funderar han på
djävulskap :)

Nu ska jag försöka linka ut (knähelvete) på två hundpromenader, en med Ruben och en med Affe. Tar dem separat eftersom det är lugnast så och för att jag verkligen uppskattar egentiden med Affe-fisen.