Jag spyr på riktigt. Han är ju för jävla äcklig den här hunden. Vem?  RUBEN! Så klart och jag förbannar min egen dumhet.

Tog ut honom på gården efter jobbet och fick syn på en riktigt stor, fet mus. Ruben såg den också och jag släppte lite på kopplet. Trodde väl inte i min vildaste fantasi att han skulle lyckas fånga den. Men den sprang praktiskt taget rakt in i gapet på honom. Innan jag hann göra ett dyft hade han svalt musen hel, inget tuggande alls, bara de små musfötterna stack ut genom truten.

När vi kom in la han av världens rap. Tänker inte pussas med Ruben på väldigt jättelänge. Få se om han tänker spy upp den eller om den kommer ut andra vägen. Föredrar solklart den "andra vägen"

Idag har jag gräslig huvudvärk igen och nacken värker. Imorse behövde jag de 30 minutrarna jag brukar lägga på hundpromenaden till sömn. Hjälpte dock föga.

Vissa dagar är jag så trött och matt att jag knappt tror jag kommer att överleva dagen. Att ha ett socialt arbete sådana dagar är verkligen pest. Andra dagar, piggare dagar kör jag järnet och försöker åstadkomma så mycket som möjligt.

På jobbet har mitt "annorlunda väsen" observerats och min chef vaktar mig likt en hök.

Mitt största bekymmer just nu är att jag inte orkar med hundpromenaderna efter jobbet. Jag förmår mig helt enkelt inte, för det känns som att benen inte bär. Om jag väl tar mig iväg är jag mest ovän med hundarna som drar och försöker busa. Den där regelbundna mils promenaden är ett minne blott.

Inget spy ännu, tack och lov!

Igår gjorde jag något jag säkert inte gjort på 15 år, MINST. Jag var ute på den lokala nattklubben. Inte ensam då, så klart. Vi var ett gäng som varit på inflyttningsfest innan. Inte mycket värt att nämna om själva krogbesöket. Lite folk och folket som fanns, bar mössa, typ, säger allt.

   Bullen goes Red bull :)

Sedan är det ju dilemmat att ta sig hem till byn igen. Hittade en taxi utanför och lyckades pruta till mig ett hyfsat pris. Måste ha sett väldigt ensam och övergiven ut.  Skrattade gott när taxin sedan svängde in på "rätt" gård utan någon som helst färdbeskrivning. - Fördelen med att bo i en liten kommun  sa jag *hahaa* Jag var väl hemma samma tid som jag brukar stiga upp till vardags. Trött är bara förnamnet.

   En till som är trött, inpackad som en kåldolme.

Var dock på vippen att ställa in alla festligheterna igår eftersom Ruben körde sitt "våga-vägra-bajsa" trick.
Vi gick och gick. Vi gick lite mer och vi gick ännu mer. Jag höll på att gå upp i limningen. Varför just idag! Han har i princip en inbyggd mat och bajsklocka. Men just den kvällen, när jag ska iväg, måste han krångla. Tänkte elaka tankar som att han är sänd till jorden för att plåga mig, typ. Tillslut efter allt promenerade klämde han ut lite symboliskt. Matte blev själaglad och bad om förlåtelse för alla stygga tankar.

   Selfies :)

Svintråkigt väder och jag som velat sitta ute i solen och mysa.

Älskar att vakna med hjärnblödningshuvudvärk när man har ledig dag och dessutom är bortbjuden på kvällen. Bara att ta tag i dagen ändå. Så jag, Jamie och Ruben knatade över 1 mil före frukost. Ok väder bortåt men vi fick gå på "fel sida" eftersom den rätta sidan var oplogad. Jättesupersvårt tyckte Jamie som vant sig att gå på min vänstra sida. Bra träning dock, om än tålamodsprövade för matten.

De nära 6 kilometrarna hem var förfärliga för att inte säga överjävliga. Det blåste motvind och snöade små isspikar som nästan gjorde mig blind när de lyckades pricka ögonen, titt som tätt. Jag såg ut som en dränkt katt och var blöt ända in på kroppen.

Dusch och sedan till stan och käka frukost på Ikea. Sedan panikköpa kläder. Åh, så underbart roligt att prova kläder när skallen vill sprängas och man dessutom svullat på sig en massa extra kilon. Tur att jag åtminstone visste på ett ungefär vad jag var ute efter. Så det hela blev faktiskt inte så blodigt. Gick till och med  såpass smidigt att jag bestämde mig för att leta efter något klet till läpparna *läppstift, typ* Hatar sånt!
Det finns säkert 400 märken och tre miljoner färger och vilken ska man välja? Omöjligt att veta, så jag utvecklade en egen strategi. Jag tar den färgen det är minst kvar utav, så klart. Jag är smart jag.

I bilen, på väg hem, inser jag ju att det inte behöver vara just så att det är den färgen som är populärast. Det kan ju faktiskt vara de sista envisa förpackningarna, som ingen köper, som är kvar. De som snart slumpas bort för 70% eftersom de utgått ur sortimentet. Min vanliga tur och jag inser att jag är ganska mycket knäpp.

Go lördag på er!

Tilltrasslat och eländigt. Som man bäddar får man ligga, helt enkelt. Det har varit en sjukt tung månad. Nu är det bara att försöka ta sig ur röran jag själv skapat. Så vad är väl lämpligare på en måndag än att åter ta tag i sitt liv.
Så att.....

Sovit som en kratta inatt. Vaknade blöt i svett. Drömde att jag glömt göra brödbeställningen *fasa* Vilket höll på att ske just idag. Det var faktiskt tack vare drömmen som jag kom på beställningen.

   Snygg Ruben!

Smet tidigare från jobbet gjorde idag, igen. Det var ju sol ute *hahaa* Bytte snabbt kläder och tog med båda hundarna på långpromenad längs järnvägen.

Det har sprungits.  

  
Sprungits så snön yrt.

   Och det har jagats.

   Det har dansats.

    Osäker på just vilken dans detta kan vara men de är
åtminstone väldigt samspelta.

   Ytterligare en dans? Jamie kör jämfota moves och
har samtliga tassar i luften. Dessa två kanske
skulle passa i Let´s dance.

Lilla Herr Obstinat fick också vara lös och du milde vad han har sprungit. 12,4 km blev den uppmätta rundan (hundarna tillryggalägger ju betydligt mer) Medan jag var och satte Jamie i hagen efter promenaden hade Ruben hunnit gräva ner sig i korgen under sitt täcke. Han är helt slut den lilla parveln.

   Jamie öppnar sitt jättegap och
försöker sluka Bullens (lilla) skalle.

   Ligg död!

   Menar du så här?

   Tadaaa, återuppstånden..

   Den horribla huskyn siktar på ett dödligt bett i halsen.

Men roligt har de haft och även jag kände en glad tillfredställelse (äntligen) att få komma ut så där med båda hundarna och kunna ha dem lösa.

   Mina hundar är mycket men INTE normala.
Men å andra sidan. Det är inte jag
heller.

Kolla in dårfinkarna alltså..

Nu fick jag visserligen mitt straff för att jag smet från jobbet. Solen gick i moln men det gjorde faktiskt ingenting alls idag. Tänkte inte bli långrandigare än så här. Ni får titta på bilder från dagens runda istället. Många bilder blev det.

En svävande bulle  

Tillsvidare
Tjingeling
  

Har nästan haft semester idag. Var bara in några timmar på förmiddagen på jobbet och gjorde lite nytta. Kom hem lagom till solen började värma och jag kunde parkera min rumpa i solen. Där satt jag sedan i timmar.
Framåt eftermiddagen tog jag med mig Jamie på långpromenad.

   Stick å brinn!!

Försökte även få med Ruben men där var det tvärstopp. Vilket nog var lika bra eftersom underlaget är rätt skarpt och han senast igår drog blod från några  klofästena. Jag och Jamie var ute i över två timmar och avverkade 12 km. Nu hettar det i kinderna och det känns att man varit ute i över 5 timmar.

Helt slut var jag igår, trots att jag haft två lediga dagar där här veckan. Somnade så fint i soffan när jag låtsades titta på hockey. Råkade ju visserligen bli en 11 timmars dag igår. Kanske inte så stor idé att vara ledig när jag ändå jobbar tillbaka tiden igen.

   Jamie fyndade ett vedträ som man kan ha himla
kul med.

   Träning med tung apport :)

Hade planerat att gå en långpromenad innan jag åkte till jobbet imorse. Men när klockan ringde vid 3 tiden var jag fullkomligt DÖD! Död med huvudvärk. Kortade snabbt ner långpromenaden till en kortare modell och flyttade fram klockan en timme. Var fortfarande dödligt trött men tvingade mig ur sängen, in i duschen, ut på promenad och så vidare.

Nu ska jag gå och dra igång ett Game of thrones maraton 
  

Ledig idag också (semester) och NU börjar det bli tungt *läs klättra på väggarna* Vid 5 tiden imorse gick jag och Jamie 10 km rundan.

   Vi fick se en fin soluppgång.

Gjorde mig i ordning, hoppade i bilen och drog till Luleå, för att bränna pengar och tid, framför allt tid. Började med att fika. Absolut viktigast. Sedan tog det stopp. Totalt oinspirerad. Ville inte prova kläder för att jag känner mig tjock och köpa prylar till hemmet kändes onödigt. Jag har ju allt och lite till. Kom hem med livsmedel, som jag lika gärna kunnat handla i Haparanda. Puckat!

Min torkvinda har inte överlevt vintern.  

Hann sitta i solen en stund och sedan gå en till promenad med hundarna. Det var det och imorgon är det jobb igen, tack och lov.

Tjingeling
  

Ibland kan det gå typ en månad mellan inläggen men när det regnar så häller det.

Jag har varit ledig idag, konstig känsla. Var inte alls sugen på promenad imorse men så nöjd att jag tog mig iväg och att jag valde att gå uppe längs järnvägen. Det var -7 och strålande sol. Hela vägen hem hade jag solen som värmde i ansiktet. Det blev en 2 timmars tur men i lugnt tempo. Lugnt tempo för mig, inte för Jamie som flög fram över skaren. När jag gnetat upp för en lång, seg backe låg hon på krönet och inväntade mig. Dålig kondition hos matte?! Lite smått kanske *hahaa*

   Varför tar det så lång tid för dig, matte?

 Underbara sooool. 

Efter frukost skulle vi parkera oss i solen. Jag bullade upp vår solsoffa så det blev en soffa modell deluxe. Hann sitta i 10 minuter innan solen försvann. Så var det med det.

   Skulle fota bullen lite. Men bullen var sur och
inte alls på humör, vilket syns TYDLIGT!

   Måttligt road!

Gick in och genomförde frysrensning istället. Av naturliga anledningar samlar jag på mig en massa bröd i min frys och frysbox. Många påsar blev det som jag åkte ner till ån för att mata fiskarna med. Inte jättesmart och på kanten ligger det nu förutom en massa brödskivor även en älgskånk och lite annat gammalt kött. Missade den tunna ishinnan när jag tömde ut första påsen. Ooops.

Jamie var däremot på fotohumör  

Ha det bäst
      

Får man smita från jobbet för att hinna vara i solen en stund med bästa fyrfota vännerna?
Klart man får! Om man passar på att smita medan chefer och dylikt är på lunch och inte märker att man är borta, innan det är alldeles försent. *hehee* och jag ska vara avdelningsansvarig.

Fast jag var värd det, att smita, enligt eget resonemang. Axeln är verkligen totalkaputt efter gårdagens massiva byggande av Oreoexponeringen och kanske av skidåkningen. Nu har jag varit tvungen att ta av de pestiga värktabletterna, så magen kommer inte att bli glad alls.
Har förövrigt fått väldigt positiv feedback rörande min vägg av Oreokakor.

Min yl-skrik-gris Jamie är så väldigt nöjd med att få vara med. Idag smög hon sig försiktigt upp och la sig på en bit av fårskinnet. Jag håller på att förstöra den här slädhunden totalt. Skulle uppfödaren höra detta skulle han ge mig en rejäl föreläsning om ras och ursprung.

 Slädhund på väg att bli fördärvad. 

Den andra, Ruben-raket frös så han skakade, trots sol och plusgrader, dock lite blåsigt. Fick linda in honom i ett fårskinn, då gick det bättre. Men idag var han otålig och inte alls på solhumör. Och definitivt inte på fotohumör. Surbulle!

Så trist att det ska blåsa vareviga dag.