Ahh, mätt i magen. Krämig mandelpotatiskaka, älgfilé, vitlökssmör, bea och karamelliserad rödlök har fyllt buken. En påskmiddag modell delikat, om jag får säga det själv.

Inledde morgonen på gymmet och sprang milen igen. Tiden är fortfarande kass men första prioritering just nu är bara att härda ut. Jag har 10 minuter (till att börja med) att kapa bort, framöver. 

Annars har vi inte gjort så mycket idag. Jag och Affe har suttit i solen och gottat oss i flera timmar och nu brinner det av förklarliga skäl i mitt ansikte.

Efter mitt "gris"projekt i julas ska jag nu dra igång något nytt, nämligen att virka taxar. Garn och virknålar är inhandlat. Problemet är bara att jag inte KAN virka. Ooops.

En liten busstund med Heffa, flåt Effa har Affe fått och jag spelade jag in en videosnutt. Kan se brutalt ut men valpen är helt och totalt med på noterna och Affe är försiktig även om det kanske inte märks.

Happy påsk!

Så mycket att göra och så lite tid att göra det på, suck. Men här kommer i varje fall lite blandade valpbilder.

   Fantomen :)

   Affe och Effa.

  Affe delar med sig av korgen. 

   De 6 översta är på hanarna. (Kikkas kull)

Tanken var att det skulle bli sidobilder också men mitt bristande tålamod i kombination med att jag tycker det är superfjantigt att stå och hålla upp små pyttesvansar och samtidigt placera dem i någon korkad utställningspose, gjorde att det vackert får vänta till en annan dag. Då blir det även singelbilder på Lottas valpar. Hmmm, hoppas jag inte lovar för mycket nu.

  ...

I onsdags ringde de från krematoriet och meddelade att Fannys aska fanns att hämta hos veterinären. Så igår tog sig sambo en tur till Kalix och hämtade hem henne. Eller det som nu återstår, en brun papperspåse innehållandes en vit liten papplåda.
Askan ska jag gräva ner i Gregersboda. Hon började sitt liv hos mig där och jag tänkte hon skulle få avsluta det där också, ett mycket kärt ställe för oss båda.
I papperspåsen finns några av hennes älskade leksaker. Så har jag gjort med alla mina hundar, det dom älskat mest har de fått med sig.

 Fannys älskade bollar.

Affe är HELT slut, stackaren. Det har varit en tuff vecka för honom med mycket människor som varit på besök, allt från valpväljare till valpåskådare och han har tydligen varit i sitt esse (jag har ju jobbat så jag vet egentligen ingenting) Men enligt sambo hade han till och med lyckats skaffa sig en spekulant. Fast nu är han ju inte till salu, min Affe-fis, bara ibland.
Idag har han varit valpvakt. Tiken som sambo ska behålla, EFFA, har varit inne i köket och gjort sig hemmastadd och Affe har haft fullt sjå att vakta henne.

Efter det blev det en långprommis i solen. När vi kom hem, hittade han Kikkas valpar ute på gården *lycka* sedan har vi bara pöst resten av dagen.
Vi satt ute i solen en god stund där jag faktiskt smaskade på färska jordgubbar. Blev så glad imorse när jag upptäckte att årets första gubbar redan var mogna och bums fick man liksom en försmak av sommaren på tungan.
Åh, jag ljuger så bra, tralla lalla laaaa. Importerade, stenhårda jordgubbar och inte alls speciellt goda. Genmanipulerade menade sambo och syftade på det gigantiska formatet. Tror jag håller med honom.

   Jordgubbar i solen.

Så var det påsk då, who cares, egentligen, bara ett skäl att äta godis, vilket jag inte gör. Men jag var snäll nog att ge sambo ett påskägg, proppat med karra.

Min lycko-Affe 

...

...

Har fixat min "ute"soffa i solen, där jag och Affe ska mysa hela
påsken.

Nix, jag har inte glömt att infoga texten i dagens inlägg. Men det jag har att säga just nu, vill ingen höra, så jag besparar er detta. 

Ha nu en bra söndag och tänk på att det bara är 9 månader kvar till jul *hehee*

Ps, om någon är sugen på att överta 13 illalåtande, överenergiska valpar kan ni gärna höra av er   

Yes, vilken lycka. Mötte en väldigt kär gammal vän på gymmet imorse, en vän jag trott att jag kanske aldrig någonsin skulle återse, nämligen milen på löpbandet *hehe*
Jag har artros i mitt knä, vilket försvårar löpandet rejält.  Jag har haft ett långt uppehåll från allt springande och bara provat 5 km någon enstaka gång under de senaste veckorna. Men så plötsligt får man en känsla, att det kanske skulle kunna gå och det gjorde det.
Dock ett illa valt tillfälle eftersom jag strax ska och jobba och därmed knata på mina arma ben och fötter hela dagen. Än så länge går jag på adrenalin men anar rejält ajaj när jag börjar återkomma till verkligheten.

   Jo, jo, det ska börjas i tid *tugga, tugga*

   Bedövad av lukten eller utmattad av aktiviteten, det är frågan..

Affe får nu Metacam för sin hals, lilla gossen. Blir det inte bättre efter helgen måste de antagligen sätta in antibiotika.

   Nu har vi börjat ge dem foder och alla äter med god aptit.

   En hane ur Kikkas kull.

   Också hane från Kikkas kull. Kolla in svansknorren, den lovar gott :)

   Lottas valp.

   Mr Mörk Snygging, hane ur Kikkas kull.

Vi har tagit singelbilder på valparna men de får ni vänta på tills i morgon.

Dags att bege sig mot Blåkulla
eller var det Ica...
Go lördag på er.

Så har det gått två veckor sedan Fanny blev änglahund och jag tror nog att hon har det bra där hon är. 
Det finns ju en dikt som är tillägnad våra husdjur som inte längre finns ibland oss, Regnbågens bro (du hittar den längst ner). Jättefin tycker jag men nu hittade jag en som jag nästan tyckte ännu mer om. Den är visserligen på engelska men ta er gärna lite tid att läsa den.

   Den i särklass bästa bilden jag någonsin tagit råkar vara på just min Fanny.

They say memories are golden.
Well, maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.
  
A million times I needed you,
A million times I cried.
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
No one could ever fill.

If tears could build a stairway,
And heartache make a lane.
I'd walk the path to heaven,
And bring you home again.

Our family chain is broken,
And nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
The chain will link again.

Okänd förf.

Affe mår inte riktigt bra och jag själv är helt slut. Hela kroppen säger nu mer eller mindre ifrån. Tur att sambo blev klar tidigare på jobbet och befinner sig nu på hemmaplan, det underlättar massor.
Så lycklig jag blev imorse då det visade sig att sambo redan tagit jämtarna på deras morgonrunda medan jag var på gymmet *lycka*  Men det blev ju genast -6 km i protokollet och är det något jag har problem med så är det minus, OM det nu inte råkar röra sig om kilona på vågen *haha* Så jag beslöt mig för att se om jag "orkade" åka skidor. Gick inte så bra och nu har jag agerat urlakad trasa resten av dagen.

   En valp som också leker trasa.

I valplådorna blir jag regelrätt anfallen så fort jag anländer, misstänker att jag numera bland valparna går under namnet köttfärstanten. Hyraya, en korsningen mellan hyena och piraya är en klockren beskrivning av de små liven.

 
Vad gör du?

  
Vi fick besök av en superstöddig blåmes
som åt helt obehindrad fast
jag var så nära, blängde bara
lite surt på mig.

REGNBÅGENS BRO!

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord.

På den här sidan finns en alldeles särskild

plats som kallas Regnbågens bro

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör,

så kommer den till Regnbågens bro.

Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner,

så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken och de har det varmt och skönt.

Alla djur som varit sjuka och gamla blir

återställda till hälsa och vigör,

de som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar.

Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak -

de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen,

flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din älskade vän möts

till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på

ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro…..

för att aldrig mer skiljas åt.

Idag fick sig Kikkas valpar en rejäl dos Affe och plötsligt insåg de tjusningen med den vita lurviga terriern, jippie en lekfarbror.

   Jag önskar att jag också blir en vit terrier när
jag blir stor.     

Sedan var det dags att underhålla Lottas valpar. Stackars Affe, 13 valpar senare var han helt slut och ändå drog jag med honom på en promenad där han fick springa lös. Något jag ångrar i efterhand då han verkar utmattad och ganska irriterad i sin hals. Men han har åtminstone haft det roligt idag.

Min jä---la bilruta sprack idag, en 60 cm lång spricka tvärs över rutan, lyckligtvis i nederkant. Hörde ett mystiskt ljud när jag körde till gymmet imorse och sedan på väg hem insåg jag vad det var som låtit. Skit också min sedvanliga tur.

(Bilderna nedan är på Lottas valpar)

   Någon har inte riktigt kläm på det där med att dricka vatten.   

    Magister Affe är snabbt där och undervisar.

   Dagens bästa! Tror ni valpen fått inspiration av.....

   Affes nya aktiveringspryl.

Nu ska jag gå och tillverka några påsktuppar.

Ha det gott!
  

Undrar om skidor brinner bra? Nu lutar det i alla fall åt att det blir brasved av mina. Glidet jag duttade på, gjorde att det gled pyttelite bättre, inte nog alltså och jag blir så heligt förbannad när jag inte tar mig fram.
Dessutom blåste det kallt som s----n och på vissa ställen hade spåret försvunnit tillföljd av blåsandet och snön som yrt omkring.
Jag skall härmed bli en soffpotatis som enbart tittar på skidåkning på tv istället. Heja Petter Northug.

Affe var och besökte valparna idag, ett kärt återseende på alla håll och kanter. Han har uppfunnit en ny valplek och jag är inte helt hundra på vad den går ut på men valparna fann sig i det och jag börjar ana varifrån det där nostjäbblet kommer i från. "Någon" var och provtuggade små nosar lite här och där men bara försiktigt och valparna de sträckte tjänstvilligt fram sina små trynen.

   *tugga-tugga* Ser hemskt ut men roade tydligen valparna.

Varför sitter du här alldeles ensam? lilla vän. 

   Var inte ledsen, jag ska ta hand om dig.

   Och skydda dig från stora, stygga jämthundar.
Synd att Affe har värsta psykfallsblicken, hade
varit en fin bild annars.

Tillslut blev valparna trötta och la sig i de obligatoriska högarna, Affe var inte sämre han. Men hade svårt att komma ordentligt till ro. När valparna gav ifrån sig små pipljud var han ju tvungen att kolla så att de var ok. Nu har han dock varit helt utslagen de senaste timmarna och sussat sött i sin korg. Bättre än promenader och bättre än hjärngympa.

   Vem är det som tuggar på mitt öra?

   Är du den skyldige? Att du bara vågar...

   Vet du inte att jag kan bli en tokigterrier.

   Helt crazy bananas kan jag bli.

   Och jättefarlig för små valpar.

   Jag kanske till och med äter upp er.

   Fast först kan vi mysa lite.

 Och ta en tupplur. Trötta valpar och trött Affe.

Nedanstående bilder är på Kikkas valpar.

 
Vyssan lull.... 

 
Tror ni det var lätt att lyfta bort den lilla som somnat
i min famn :) Tillslut, när mina ben somnat var
jag illa tvungen. Hjärtlösa-Jenny.

Tänkte jag skulle få till lite singelbilder på valparna nu när de inte längre är lika som bär. Behöver dock assistans för att genomföra detta så ni får härda ut tills sambo är hemma igen.

Idag hade jag äntligen både tid och lust att ta tag i Affes träning, vilket betyder att vi både balanserat (på balansplattan) och kört hjärngympa.
De nya aktiverings leksakerna var kanon och kommer att kunna användas länge, länge innan de blir uttjatade.

Nya "slick"deon visade sig vara superduper bra och snudd på oumbärlig framöver. Så otroligt lätt att använda, inget gris och inget pillande. Ett klick -ett slick, helt enkelt. Ska införskaffa fler. "

   Affe balanserar.

   "Slick"deon. Ser precis ut som en riktig deodorant.

Slick"deon var även utmärkt när han stod och balanserade på plattan. Han har aldrig stått så länge som idag och tillslut blev han alldeles darrig i benen, duktig pojke.

   - Säg en färg då, matte!

   Röd sa hon, klurigt. Är det den här....

   Eller kanske den här......

   Jag tror det är denna...

   Hallå där! Har ingen talat om för dig att du måste
tvätta dig där nere? Snuskhummer!

   Detta eviga nos-tjäbbel. Först biter ena.

  Sedan biter andra.

   Ajjjjj, det gör ju ont ju. Och en stackare försöker sova.

Suck, äntligen får man lite lugn och ro.

Pirayorna har idag förvandlats till blodtörstiga hyenor då jag introducerade rå älgfärs. *yummi yummi* Ni ser själva på bilderna. Det började med ett någorlunda fint bordsskick, försämrades dock snabbt och slutade med att NÅGON kissade på uppläggningsfatet.
Köttfärsbilderna är på Lottas valpar, de övriga är Kikkas puppisar och så Affe-fisen då.

  
Min personliga favorit, en mörk och fin
liten kille.

   Den Bengaliska bergsgeten Kikka. Jag var INTE glad när jag fann
henne balanserandes på den smala kanten. Ett tappert men
misslyckat rymningsförsök.

Min skidåkning håller på att gå åt pipsvängen. Det är så tungt och noll glid, dessutom funderar jag på var min kondition har tagit vägen och mina biceps med, för den delen.
Tog in skidorna och körde på något rengörningsmedel som enbart hade effekten att de istället blev bakhala. Egentligen är det vallningsfria skidor men nu ska jag prova dutta på lite "glid"

Jag åker i bästa Mora-Nisse stil, Mora-Nisse 118 år gammal, ungefär. Mötte under min färd idag en skoter. Skit också, då måste man ju försöka koppla på den "snygga" åkningen. Alltså, det ska ju se snyggt och lätt ut. Lite så där nonchalant ska man glida fram i spåret. Tror inte jag lyckades särskilt väl och sista unsen energi försvann definitivt. Så fort han passerat återgick jag till min krumma, hasande skidstil. Jag är glad att jag tog mig hem.

Det var allt för idag.