Yes, vilken lycka. Mötte en väldigt kär gammal vän på gymmet imorse, en vän jag trott att jag kanske aldrig någonsin skulle återse, nämligen milen på löpbandet *hehe*
Jag har artros i mitt knä, vilket försvårar löpandet rejält.  Jag har haft ett långt uppehåll från allt springande och bara provat 5 km någon enstaka gång under de senaste veckorna. Men så plötsligt får man en känsla, att det kanske skulle kunna gå och det gjorde det.
Dock ett illa valt tillfälle eftersom jag strax ska och jobba och därmed knata på mina arma ben och fötter hela dagen. Än så länge går jag på adrenalin men anar rejält ajaj när jag börjar återkomma till verkligheten.

   Jo, jo, det ska börjas i tid *tugga, tugga*

   Bedövad av lukten eller utmattad av aktiviteten, det är frågan..

Affe får nu Metacam för sin hals, lilla gossen. Blir det inte bättre efter helgen måste de antagligen sätta in antibiotika.

   Nu har vi börjat ge dem foder och alla äter med god aptit.

   En hane ur Kikkas kull.

   Också hane från Kikkas kull. Kolla in svansknorren, den lovar gott :)

   Lottas valp.

   Mr Mörk Snygging, hane ur Kikkas kull.

Vi har tagit singelbilder på valparna men de får ni vänta på tills i morgon.

Dags att bege sig mot Blåkulla
eller var det Ica...
Go lördag på er.