Nu är jag bekymrad för Fanny, som sedan igår inte är sig själv. Kan inte sätta fingret på vad det är men jag tror hon har ont, frågan är var, misstänker dock magen. Hon har ju väldigt känslig mage och äter specialmat. Vet att det slunkit ner lite barkbitar under sista dagens promenader samt att jag varit lite slarvig med hennes mat. Funderar så klart även på om det är Affestress. Eller kan det vara den lite lösa tanden de hittade vid tandstensborttagningen som spökar...

Var i valet och kvalet om jag skulle avboka morgondagens tandutdragning i Gammelstad. Lät tiden stå kvar tillsvidare efter ett samtal med G-stad. Husse har fått hålla stenkoll hela dagen och lämna löpande rapporter.

Hade just kommit hem från jobbet när de ringer från djursjukhuset och meddelar att veterinären blivit sjuk.

Tror ni på ödet? Jag är av den bestämda uppfattningen att allt som sker, sker för en orsak. Det finns en mening med allt, bra som dåligt, även om jag inte alltid (sällan) kan förstå innebörden. Men det är ju jag det.

Det är joxigt när man inte har något att gå på, när det gäller Fanny, mer än en känsla och svårt att veta var man ska börja leta eftersom hon äter (som häst) och dricker, spyr inte och har inte någon diarré.

Jag har i alla fall satt in skonkost åt henne, majsvällning och kalvfrikadeller. Men nu är mitt lager nästan tomt och jag tycker det är så besvärande att handla dessa varor eftersom de är från barnmatsavdelningen.  Ehh, -just det jag har ju inga barn, -nej, jag har inte gått ner i vikt för att jag levt på barnmat, -DET ÄR TILL MIN HUND! Suck, vad folk ska orka bry sig.

Är så tacksam över att jag nu har några lediga dagar så jag får hålla koll på Snojben, Snuan allas vår Fanny-Panny  

Piraffen kopplar av med sin simring :) 

Till något helt annat. För prick ett år sedan var vi inne i vår massiva husrenovering. Detta medförde att vi under några veckors tid inte kunde bo hemma, eftersom det saknades väsentliga delar av ett hem såsom golv, toalett och vatten.

Under denna kritiska period skulle vi hyra ett hus i byn som stod tomt. Allt verkade lovande och jag ville bara inspektera hur mycket städning som behövdes innan vi flyttade dit lite nödvändiga attiraljer.

Hyran av huset fick ett högst abrupt slut då jag lyfte på täcket till en av sängarna. Under täcket fanns nämligen en avsevärd mängd musbajs. Jag delar mitt hem med kvalster, hundhår och annat grejs jag är lyckligt omedveten om, men inte med möss.

Så till poängen. Nu har husägarna lyckats få det uthyrt till ett ungt par. Det har sjudit av aktivitet hela veckan och långt in på nätterna. En inte allt för vild chansning skulle nog kunna vara att husägarna denna gång varit förutseende nog att bära ut sängen, för att dölja eventuella spår av de objudna hyresgästerna.

Ser ni istappen? Kan nog vara rekord.

Jag är en flitig användare av internet och dess tjänster. Det är praktiskt, bekvämt och oftast en slant billigare.

Hittills har jag hållit mig inom Sveriges gränser, ända tills i söndags då jag vidgade mina vyer och hamnade i Nederländerna, fortfarande Europa men ändå utrikes och väldigt pirrigt. Ska jag, ska jag inte. Frestelsen blev för stor och jag klickade på ”buy” knappen.

Vad har jag då köpt? En hundsäng så klart.  Har ju ingen sedan tidigare    och inte finns det att köpa lokalt heller    

Minns ni min Fatboy? Denna bädd är en Fatboy ála hund, dock inte ett Fatboy original (som kostar en mindre förmögenhet) Tyckte faktiskt att denna verkade behagligare än riktiga Fatboybädden. Få se bara när den dyker upp, om den dyker upp. Pengarna har i vart fall dragits från kontot.

Så här ser den ut, fast jag valde ett enfärgat överdrag istället för detta rutiga. Vill ni kika mer på bäddarna finns de att beskåda HÄR

   Inte min bädd, inte min hund och inte mitt hem :)

Träningen gick åt skogen idag med. Orsak, sömnbrist! Vi har sedan igår kväll tillfälligt besök i hundhagen (igen) En gråhund denna gång som låter utan dess like, ett ljud mitt i mellan yl, skall och gläfs, så fruktansvärt enerverande. Hundar som skäller i hundhagen är bland det värsta jag vet.

Nu ska jag och Aff gå på en promenad, ville vänta tills det blev lite mildare och nu är det ju bara -16.9 grader. Sedan hägrar arbetet.

Finns det en solfläck, hittar Fanny den alltid. 

Veckan fick inte riktigt den perfekta start jag velat. Hade planerat att åka och träna imorse men när klockan ringde 5.15 (4.15 RIKTIG TID) var jag snortrött och beslöt mig för att sova vidare.

Det gjorde jag minsann med besked, klockan var nästan 8.30 innan jag klev upp och det är extremt ovanligt för att vara jag. Men det kanske är kroppens sätt att säga ifrån.

Så istället för gym blev det nu en lång och solig Affepromenad och en något kortare Fannypromenad. Efter det en väldigt sen frukost. Nu ska jag hinna klämma i mig någon slags lunch också innan avfärd mot Ica.

Jag har verkligen blivit bortskämd denna vinter med vår promenadväg inne i skogen. Tidigare år har det i bästa fall varit ett någorlunda hyfsat skoterspår vi gått efter. Men i år är det en riktig väg, detta tackvare att den lilla stugan som finns inne i skogen fått nya ägare, som plogar och håller uppe vägen. Det är ingen trafik mer än ev. stug- och markägare så Fanny får alltid vara lös och springa fritt.

Igår när jag och raggsockan Fanny gick en kvällspromenad upptäckte vi att stugägaren satt upp två nya fågelholkar, så himla söta.

   Ute och letar mask, står det på holken :)

   Hem ljuva hem

Fanny verkar förövrigt blomma upp mer och mer för varje dag nu, hon är mycket piggare, rörligare och gladare. Hon vill komma med på promenaderna och man ser tydligt att hon börjat gå ner i vikt.

Det är tur att hon har sin svarta ”dutt” på rumpan annars är hon väldigt svår att urskilja mot snön, speciellt vid skymning. Den svarta ”dutten” är numera nästan det enda jag ser av henne på promenaderna eftersom det är sådan full rulle och det gör mig så glad.

Maskerad till träd

Har idag ringt till Gammelstad och bokat tid för hennes tandutdragning. Det känns inte så roligt när man vet hur rädd hon är innan och hur ont hon kommer att ha efteråt. Men den lösa tanden och emaljskadan kan ju göra hur ont som helt redan nu och eftersom hon är terrier, med träskalle visar hon inte så lätt att hon har ont. Så det är lika bra att få det överstökat.

Dags att dra på sig korvskinnen (Icakläderna) och bege sig mot arbetet.

Kan meddela att Alba omgående, vid gårdagens ankomst genomfört en lyckad parning med hängning (dvs. att tik och hane sitter fast) i ca 10 minuter. Ny parning skedde tidigt imorse, så nu väntas de hem när som helst.

Nu börjar nedräkningen igen då, suck. Kan bara tacka för att hon brukar få relativt små kullar. Sist var det dock 5 valpar och det kändes MYCKET. Tre är lagom.

Den här gången ska i alla fall Affe få vara lite mer delaktig med valparna. Det gick ju så bra sist. Synd bara att jag väntade så länge med att släppa ihop dem.

Vårt eget jämtbestånd kommer i slutet av april att utökas med ytterligare en tik, en liten Lotta som sambo ska importera från Finland.

Jag får ofta frågan – Hur många hundar har ni egentligen? Svar, - hur många VI har är jag inte riktigt säker på men JAG har bara två, det vet jag   

Affen var ju ensam hemma rätt länge igår. Men han levde, Fanny levde och inget var söndertuggat. Kan man då säga att det gått bra? Även om man har sina aningar att han skällt?

Har inhandlat en ny hundbok (Släpp kontrollen lös) som jag började läsa men slutade tvärt. Det stod ganska i inledningen beskrivet om en hund som skällde frenetiskt vid agilityträningen och författaren menade då att träningspasset för hunden var en timmes enda lång panikattack.

Tanken gick ju omgående till Affens skällande när jag åker hemifrån. Är det vad han har, en panikattack?

Fast jag tänker, om han är så stressad borde han inte då bita sönder något, vara flåsig och varm och kanske ha typ stressdiarré?

Någon klok som har tankar och åsikter rörande detta (igen kanske jag får säga)? Hade lugnat mig rätt bra ang. hans ensamhemma situation (ok, han skäller men stör bara Fanny isf) men en panikattack låter ju gräsligt.

Nu sätter jag förövrigt Affens ben på prov. Men så här vid ett års ålder känns det lite som att det är ”upp till bevis” så vi gick en extra promenad igår kväll, just när det började skymma. Jag njöt innerligt av kvällsturen och det gjorde nog Affe också. Försöker att inte ha dåligt samvete över detta eftersom promenaden var mest för min egen del. Idag ska han få ta det lite lugnt. Om husse hinner komma hem medan det är ljust ska jag och Fanny gå en runda.

Har idag plockat bort parabolen och ersatt den med en simring, på Affe alltså  

Såret efter kastreringen ser fint ut men den lilla nosen behöver hållas därifrån ytterligare några dagar. Då är simringen (uppblåsbara kragen) ett bra alternativ. Men han snarkar något alldeles makalöst med ringen på.

Affe iklädd simring och en milt uttråkad Fanny i bakgrunden.

Nu börjar tragglande med tiden igen, riktig tid och sommartid    Vaknade imorse och funderade hur i hela friden jag kunnat sova ända till kl 7.30 Blev ännu mer konfunderad när jag klev upp och såg köksklockan som visade en timme mindre, just det sommartid var det ju. Min klocka i sovrummet ändras automatiskt. Pust, det innebar ju att riktig tid bara var 6.30 och jag hade inte sovit bort halva dagen, trots allt.

Mot måndag och arbete igen   Iklädd ny uniform, från topp till tå kommer jag minsann att vara då. Men det är hemskt med nya kläder. Byxorna kändes trånga och hårda (gör att jag känner mig tjock), skjortan var inge skön och gör att jag liknar ett gigantiskt lingon. Jag kommer att sakna mina urtvättade "mjukis" Icakläder, snyft.

Vill ni se ett lingon, seeee på miiiig....

Så var de äntligen på väg, husse och Alba. Så nu håller vi tassarna att bilresa och parning går vägen. Och han kom ihåg det viktigaste, den 1.7 kg tunga godispåsen.

Jag åker strax och jobbar igen. Dessa dagar, när man jobbar till 21.15 dagen innan, känns det mest som man är hemma och vänder. Men det gör inget, märks det att man trivs på jobbet   

Har varit på långpromenad med Affe tidigt på morgonen och försökt trötta ut honom, om det nu är möjligt med en terrier. Det kommer att bli länge för honom idag att vara ensam, måtte allt gå bra.

Ilskna kunder finns det gott om, det får man ofta erfara när man jobbar i butik, så även igår. Eftersom finska gränsen är nära hanterar vi två valutor, kronor och euro. Mot slutet av kvällen kom en kund och ville köpa en Loka flaska och betala i euro (flaskan kostade i euro 1.10) och det gick ju bra ända tills han håvade fram slanten, en 200 euros sedel, vilket motsvarar ca 1800 svenska kronor. Vi får inte ta emot den höga valören av euro, av flera skäl. Talade om detta för kunden som blev rosenrasande, VET DU VAD, DRICK DEN SJÄLV!!! vrålade han och stormade iväg.

Tänkte erbjuda honom en mugg med vanligt kranvatten alldeles gratis, men blev så paff så jag kom av mig helt. Jösses säger jag bara.

Trevlig helg.

Sambo som verkligen avskyr när det kommer till att inhandla presenter och julklappar åt mig, har nu samlat alla uteblivna gåvor till en enda, en Kitchen aid.

Vi ska beställa den idag är det tänkt men jag vet ju inte vilken färg jag vill ha.

Meningen är att den ska stå framme på bänken eftersom den inte bara är praktisk utan även snygg. Jag är sugen på en svart men damm syns så lätt på den, en röd vore fint eftersom jag har en röd vattenkittel. Men sen finns det ju rosa, turkos, lila och typ 20 färger till, gaaaah.

Nästa bekymmer är vilket tillbehörs kitt jag ska välja, suck. Jag är vädur till stjärntecknet men borde nog vara tvilling, har för mig att de ofta sägs lida av beslutsångest, mitt mellannamn.

Det trasslar med Albas parning på alla plan. Igår visade det sig nämligen att finska posten schabblat bort blodprovsförsändelsen  med påföljd att den blivit ett dygn försenad.

Nu är det inte längre lönt att ta något nytt prov eftersom svaret inte hinner komma förrän på måndag och då kan det redan vara försent.

Hoppsan! Kollade just mejlen och då dök det försvunna provsvaret upp, som på beställning.  Och nu har värdet äntligen börjat stiga Enligt veterinären kan det gå undan i svängarna nu så mest troligt blir det avresa senast imorgon för husse och Alba mot Finland.

Våfflor borde man ju fixa idag men ska och jobba (ända till 21.15) så känns inte så roligt att springa   omkring i förbutiken med magen full av grädde och sylt.

Apropå springa så bättrade jag imorse på 5 kilometers tiden på löpbandet med över en minut. Men hu vad jobbigt det är att springa snabbare och själva njutningen i springandet försvinner helt. Frivillig självplåga, jag vet. Men kroppen måste lära sig att hantera mjölksyra mm, det har jag läst   

Jag läste även i samma tidning, ett uttalande från en ”löpcoach” - att man ska kunna springa 3 mil men kunna nöja sig med 1 mil.

Jag säger så här istället, - man ska kanske kunna springa 1 mil men definitivt kunna nöja sig med 5 snabba kilometer.

3 mil! Pytt säger jag bara, det har man ju inte ens tid med, tar ju hur många timmar som helst.

Vill skicka ett bamsestort grattis (lite i efterskott) på 1 årsdagen till lilla H    och hoppas hon får ett jättefint kalas. Hipp hipp hurra.

Jag har fått min motion och vovvarna sin och nu ska även dammsugaren få sitt.

Ha en trevlig fredag.

Ibland går det upp ett ljus   och man inser att man är lyckligt lottad.

Dagens lyckliga aha-upplevelse har med mitt jobb att göra och framför allt med de personer, kollegor som fixar och donar med scheman och arbetstider  

Jag har inte varit och är ännu heller inte någon lätt anställd att ha och göra med. På det stora hela kan man säga att jag gör lite som jag själv vill, dvs. kommer och går när det passar (Affe)  

Det pusslas och flyttas och som en kollega sa, ”jag ska se om jag kan trolla med knäna” och det kunde hon.

Jag funderar nu på hur i hela världen jag ska kunna visa min tacksamhet, att säga tack känns så fjuttigt när det betyder så mycket för mig.

Dagens största, rödaste ros   av tacksamhet får jag nog iallfall tillskriva min chef i förbutiken som utan knussel tog mina sista timmar kommande lördag.

Att ha Affen ensam hemma mellan 9.30- 17.30 är ju helt otänkbart och jag har haft en panikklimp i magen sista dagarna hur problemet ska kunna lösas.

Tanken var från början nämligen att sambo skulle ha hunnit komma hem från sitt parningsuppdrag innan dess. Men som läget är nu har han inte ens kommit sig iväg än.

Värdet på Albas blodprov visade i tisdags ännu under 0.2 och ska upp i mellan 2-5.

Idag väntas nytt provsvar och har det inte stigit nu måste det vara något galet. Veterinärerna både på finska och svenska sidan rynkar sina pannor och är förbryllade. Varför värdet inte stiger kan de inte svara på. Hon är idag på löpdygn 22.

Igår på väg hem från jobbet var jag med om skummaste väderomslaget någonsin. Nästan hemma såg det plötsligt ut som en vägg av tät rök eller möjligtvis extrem dimma och gränsen var verkligen knivskarp. Det visade sig vara snöblandat hagel och väl inne i detta såg man inte ens motorhuven på bilen.

Jag har aldrig någonsin varit med om så dålig sikt och underligt väderförhållande. Att stanna bilen mitt på vägen var ingen bra idé, även om det var vad jag helst velat göra, men visste ju inte om jag hade någon bakom mig. Så det var bara att rulla fram i snigelfart och hoppas och be att man inte hade någon framför sig, att man höll sig på rätt sida av vägen och framförallt inte hamnade i diket.

Jag tog mig helskinnad hem och som genom ett trollslag förvandlades vädret igen. Snöandet och vinden avtog lika plötsligt som det inletts och jag kunde ta Fanny på en promenad.

Önskar jag haft systemkameran med mig, mobilens kamera gör inte riktigt himlen rättvisa men här är några bilder jag tog efter ”ovädret”

Fluffiga molntussar

Solens strålar letar sig fram bakom molnen.

Heaven on fire? 

Kvällen tillbringas Ica   

Vi hade morgonmöte på Ica idag kl 7.00 och det är ju inga som helst bekymmer för mig som oftast är uppe före tuppen.

En dryg timme senare var jag på väg hem och gick morgonens första promenad med Affe. Väderläget: några plusgrader, strålande sol och klarblå himmel, helt underbart alltså.

                                                  sol, sol,sol

Efter A kommer F  Fannys promenad blev lite kortare och snäppet lugnare, då hon ännu verkade lite låg efter gårdagens veterinärbesök (trauma)

Innan vi vände hemåt var jag bara tvungen att slå mig ner i snödrivan en liten stund och vända nosen mot solen. Där inne i skogen var det alldeles vindstilla och bara lite fågelkvitter hördes, mer behövs inte för att tina en frusen själ.

Fanny poserar. 

Lite godis sök.  

Fast nu när jag tittar ut så är det inte så fint väder längre. Vinden har ökat rejält och himlen är mulen och grå. Vilken tur att jag tog tillvara på morgonen. Fast det är varmt där ute, faktiskt hela 7 plusgrader just nu och det droppar från taken.

Jag är placerad som mejlvakt. Albas provsvar (ang löpen) kommer via mejl och husse som jobbar vill snarast ha besked hur värdet ligger för att avgöra om det blir avresa idag eller ej.

Hmm och svaret kom just. Värdet har inte stigit ett jota ännu. Undrar just hur det står till egentligen.

Over and out.