Just precis nu när jag skriver denna mening ligger mina vovvar och sover på golvet med knappt 30 cm mellanrum, utan galler eller annat som särskiljer dem. Jag tror knappt det är sant.

Igår kväll beslöt jag helt plötsligt att det var dags att släppa ihop hundarna, bära eller brista. Vet inte om Fanny tyckte detta var så jätterolig födelsedagspresent men det krävs ju liksom att hon är delaktig.

Först var hon verkligen häxan surtant och Affe var mer eller mindre galen, jag var helt övertygad om att han skulle gå sönder i sina ben och vara halt idag. Men så roligt han hade och vad ivrig han var.

Han lärde sig rätt snabbt att Fannys bakdel var ett ställe man bör hålla sig ifrån om man vill ha nosen i behåll. Lilla fröken tinade upp efter en stund och var riktigt tillmötesgående, så underbart att se.

Målet för kvällen fick bli att han skulle kunna koppla av så pass att han lät henne ligga i fred i korgen. Här var jag emellertid tvungen att ingripa (vilket jag även fick göra tidigare när han blev alltför uppspelt och rasade omkring)

Jag placerade helt enkelt mig själv mellan Fanny, som låg i korgen och Affe och hindrade Affes varje försök att gå fram till Fanny. Det tog 5 minuter sedan la han sig bredvid, yes!  

Jag flyttade mig och naturligtvis försökte han igen, men jag var snabbt där och blockerade och han la sig på nytt. Lilla Fanny var helt totalt slut, Affe också och jag med för den delen.

Hade tänkt åka och träna imorse men jag var så orolig för Affes ben, så jag beslöt mig för att skjuta upp den eventuella vissheten lite till och slumrade vidare.

Men han var inte halt, hurra och han har dessutom sovit gott hela natten utan att knöla runt i sin korg som jag misstänker att han gör när han har det lite besvärligt i benet.

Nu är det ju bara att köra på stenhårt. Så efter morgonens promenadrunda (här väljer jag än så länge att gå med dem separat eftersom Fanny har befogenheten att vara lös och jag misstänker att Piraffen kan vara rätt sotis på denna rättighet) släppte jag ihop dem igen och den här gången var det betydligt enklare. Ni minns meningen jag inledde med? Så är det fortfarande och i ett vingslag blev det plötsligt så mycket roligare att ha hund igen. Hoppas, hoppas nu bara att hans ben håller.

Vet ni vad jag just upptäckte? Att jag kunde gå på toaletten utan att han följde efter och det mina vänner, det är verkligen stort, snudd på ett mirakel.

Jag är inte så mycket för horoskop och sådan prylar men i morgonens tidning stod det för vädurens tecken:

”Du har nu kraft och mod att ändra på ett och annat i din tillvaro – och sällan har så många faktorer samverkat till din fördel”

Och så känns det faktiskt nu, undrar om det finns något mer det är dags att ändra på.

Jag är ledig idag och befallde sambo som begav sig till staden att inhandla skidvalla. Siktar på att ta mig en liten runda senare idag, hoppas svärfar varit flitig och dragit upp ett spår.