Idag blidde det en ”duo promenad” med hundarna, dvs jag gick med båda samtidigt. Jag orkade helt enkelt inte gå två svängar.

Nog är mitt tålamod betydligt bättre nu än tidigare men jag kan bli nästan skogstokig på lilla Aff-Piraff som med jämna mellanrum utför regelrätta busanfall mot syster Fanny. Hysteriskt roligt tycker Affe medan matte och Fanny är mindre roade.

Anledningen till min ”promenadlathet” beror på att jag gjorde 10 km på löpbandet imorse (igen  ) och putsade ytte pytte lite på tiden. Men bara med dryga 40 sekunder så det är ju inte mycket att skryta om.

Som totalt oviktigt vetande kan jag rapportera att jag springer de sista 5 km betydligt snabbare än de 5 första och kör en riktig spurt i princip den sista kilometern innan mål. Så kanske jag borde fundera på att förlänga sträckan lite. Ork verkar ju ändå finnas även om jag är rätt mör efter de 10.

Igår var det baddags av Affe inför den stundande kastreringen. Djursjukhuset hade inga krav på att badet skulle ske i Descutan så nu luktar han istället gottigotti av ett hutlöst dyrt hundschampo matte investerat i. Fast egentligen föredrar jag nog när hunden luktar hund, i lagom dos då  

Långväga gäster väntas anlända till oss under kvällen. Detta efter att ha genomfört en liten nätt bilresa från Skövde, allt för att hämta ett stycke Jämthund. Då kan man verkligen säga att intresse finns.

Nu ska jag knåpa ihop lite färdiga mackor som jag tänkte bjuda på. Dessa modeller hade jag tänkt tillreda: Modell 1, grillad kyckling, tomat, sallad, gurka och mangoraja dressing. Modell 2, Gravad lax, sallad och klick skagenröra. Modell 3, hederlig ost och skinkmacka med tomat, sallad och gurka Modell 4, salami, ost, tomat och gurka . Eller också går jag helt enkelt på sambos förslag, citat ”äsch, det finns ju falukorv i kylen, duger väl”  

Sambo är förövrigt i parningssvängen igen. Inte sambo själv då, kanske jag skulle förtydliga    Det gäller så klart vår jämttik Alba och vad som är tänkt att bli hennes sista kull.

Sambo är extremt noga vad han parar med, vilket innebär att han länge och väl studerat och analyserat  lämpliga hanar, deras resultat, mentalitet, utseende och så klart tidigare avkommor och deras framgångar. Denna gång för det honom till Finland. En resa på dryga 50 mil (enkel väg) ner i landet.

För att veta när det är dags får Alba lämna lite blod på analys (för att se när hon är mest mottaglig) Än så länge var det önskade värdet lågt men detta värde kan snabbt stiga så sambo är mer eller mindre i startgroparna för avfärd.

Affen hade brutit sig ut idag igen men mötte mig inte i dörren den här gången. Istället hördes det prassel, prassel från hallen, där han hittat en hundmatssäck, som han som bäst försökte bryta sig in i. Lite plast från säcken hade han fått lös men jag tror inte han hunnit få i sig något foder. Inte ens Alcatraz skulle kunna hindra den här hunden från att rymma, suck.

Ha det..