Kan meddela att Alba omgående, vid gårdagens ankomst genomfört en lyckad parning med hängning (dvs. att tik och hane sitter fast) i ca 10 minuter. Ny parning skedde tidigt imorse, så nu väntas de hem när som helst.

Nu börjar nedräkningen igen då, suck. Kan bara tacka för att hon brukar få relativt små kullar. Sist var det dock 5 valpar och det kändes MYCKET. Tre är lagom.

Den här gången ska i alla fall Affe få vara lite mer delaktig med valparna. Det gick ju så bra sist. Synd bara att jag väntade så länge med att släppa ihop dem.

Vårt eget jämtbestånd kommer i slutet av april att utökas med ytterligare en tik, en liten Lotta som sambo ska importera från Finland.

Jag får ofta frågan – Hur många hundar har ni egentligen? Svar, - hur många VI har är jag inte riktigt säker på men JAG har bara två, det vet jag   

Affen var ju ensam hemma rätt länge igår. Men han levde, Fanny levde och inget var söndertuggat. Kan man då säga att det gått bra? Även om man har sina aningar att han skällt?

Har inhandlat en ny hundbok (Släpp kontrollen lös) som jag började läsa men slutade tvärt. Det stod ganska i inledningen beskrivet om en hund som skällde frenetiskt vid agilityträningen och författaren menade då att träningspasset för hunden var en timmes enda lång panikattack.

Tanken gick ju omgående till Affens skällande när jag åker hemifrån. Är det vad han har, en panikattack?

Fast jag tänker, om han är så stressad borde han inte då bita sönder något, vara flåsig och varm och kanske ha typ stressdiarré?

Någon klok som har tankar och åsikter rörande detta (igen kanske jag får säga)? Hade lugnat mig rätt bra ang. hans ensamhemma situation (ok, han skäller men stör bara Fanny isf) men en panikattack låter ju gräsligt.

Nu sätter jag förövrigt Affens ben på prov. Men så här vid ett års ålder känns det lite som att det är ”upp till bevis” så vi gick en extra promenad igår kväll, just när det började skymma. Jag njöt innerligt av kvällsturen och det gjorde nog Affe också. Försöker att inte ha dåligt samvete över detta eftersom promenaden var mest för min egen del. Idag ska han få ta det lite lugnt. Om husse hinner komma hem medan det är ljust ska jag och Fanny gå en runda.

Har idag plockat bort parabolen och ersatt den med en simring, på Affe alltså  

Såret efter kastreringen ser fint ut men den lilla nosen behöver hållas därifrån ytterligare några dagar. Då är simringen (uppblåsbara kragen) ett bra alternativ. Men han snarkar något alldeles makalöst med ringen på.

Affe iklädd simring och en milt uttråkad Fanny i bakgrunden.

Nu börjar tragglande med tiden igen, riktig tid och sommartid    Vaknade imorse och funderade hur i hela friden jag kunnat sova ända till kl 7.30 Blev ännu mer konfunderad när jag klev upp och såg köksklockan som visade en timme mindre, just det sommartid var det ju. Min klocka i sovrummet ändras automatiskt. Pust, det innebar ju att riktig tid bara var 6.30 och jag hade inte sovit bort halva dagen, trots allt.

Mot måndag och arbete igen   Iklädd ny uniform, från topp till tå kommer jag minsann att vara då. Men det är hemskt med nya kläder. Byxorna kändes trånga och hårda (gör att jag känner mig tjock), skjortan var inge skön och gör att jag liknar ett gigantiskt lingon. Jag kommer att sakna mina urtvättade "mjukis" Icakläder, snyft.

Vill ni se ett lingon, seeee på miiiig....