Har sagt det tidigare men måste säga det igen. Det finns fler måndagar än fredagar.

Här på hemmaplan är det minst sagt turbulent. Valparna lever rövare och härjar hejvilt. Ser faktiskt framemot kommande helg då det är dags för dem att lämna oss. Att vi ska behålla en valp, Bella lyckas jag gång på gång förtränga. Men visst kommer det att bli tomt och säkert kommer jag att sakna dem, lite iallafall.

Emil är i dagsläget inte ok. Han morrar konstant åt Fanny och även husse har fått sin beskärda del. För att vara ärlig så fungerar det inte alls och blir bara värre och värre. Vi har pratat om att ev sätta bort honom. Det gör så förskräckligt ont bara att tänka på det. Största delen av min fritid och mina intressen är kopplade till just Emil, spårande, hundträning och promenader i skog och mark. Han är ju min trognaste, bästa vän och med mig fungerar han. Fast det räcker ju inte när det finns fler i familjen. Som jag gråtit under helgen. Inte lönt att göra det i förskott, men bara tanken.....

Har försökt analysera varför han blivit värre och en anledning jag kan tänka mig är stress. Valparna piper, skriker och skäller. Han hör dem hela dagarna och dessutom har det varit och är mycket besökare här (som sig bör i valptider) men som säkert också påverkar honom.

Försöker iallafall aktivera honom med spel och träning. Igår var jag och la ett kort spår i skogen, vilket han definitivt uppskattade.

Tiden får helt enkelt utvisa hur det blir.....

Jepp, igår blev det spårpremiär för i år och det var helt underbart. Samma pirr och förväntningar som tidigare, ingenting hade mattats av varken hos mig eller Emil =)

Lena hade lagt ett superroligt spår åt oss som gick i flera olika terränger, exempelvis på snö och det var helt nytt för Emil. Har virrade lite på vissa ställen men han löste det och tog upp spåret igen. Han såg så stolt ut efteråt och han var en lycklig hund hela kvällen. Måste komma ihåg att "kompensera" Lena för strumpan som Emil demolerade i spårslutet =) Det var en lånestrumpa och när Emil gjort sitt liknade det inte en strumpa längre.

Lenas vovva fick ett spår lagt av mig. Men det märks att man "rostar" som spårläggare under vinterhalvåret. Det blev ett lite underligt spår där jag till och med var in en bit på en villatomt och traskade, fy på mig. Men vovvan löste mina klantigheter mycket väl.

Försöker köra lite träning/aktivering varje kväll med Emil nu. Äntligen har jag hittat två nya aktiveringsspel att roa oss med och som ger lite mer utmaning. Kan kan riktigt se hur lilla Emilhjärnan skrynklas ihop i djupa veck när han försöker klura ut hur man ska få ut mällan från lådan, som inte går att klösa upp med hjälp av tassen =) 

Avslutningsvis kan jag konstatera att kladdkakemuffins kanske inte ska fyllas med marshmallows som extra piff, de kanske inte heller ska gräddas längre än vad det står i receptet och man bör nog inte äta dom med människor man inte känner för det är ingen vacker syn och dessutom bör man kolla upp så att gästen inte har problem med plomber eller löständer.

Ha det gott.

Åh, så underbart. Jag har varit ledig hela långa dagen idag =) Följande aktiviteter har hunnits med : 1 timmes morgonsimning, shopping av löpardojor på Stadium, långpromenad med Emil, en liten stunds njutning i solen och lite pyssel med puppsen.

Det är mycket stor sannolikhet att kvällen avslutas med en liten, liten Baileys.

Trevlig helg...

Dom små rackarna börjar bli gräsligt snabba och det är inte helt enkelt att få med en hel valp i bilden. 

Redan experter på ofog. Men att döma av minen verkar pinnnen inte alltför

god.

Och jag har tillbringat den på Ica och det är först nu efteråt, när det lugnat ner sig som man kommer ihåg att man har en kropp med axlar och nacke som onda tillbehör. Att säga att det varit hysteriskt är en underdrift. Jag har stött på många "intressanta" människor under denna påskperiod. Jag fick i lördags en sjuhelsikes utskällning för att jag inte kunde prata finska. Dagen fortsatte med det ena värre än det andra. Kunder som gjorde översvämning i kaffeautomaten när pressade in kaffeknappen utan att ha en mugg under. En annan ville inte förstå att de grillade korvarna inte var färdiga vare sig denne tog meny ett eller två (dvs samma korvar men olika bröd) När klockan äntligen blev fem och jag fick gå hem var jag gråtfärdig.

Söndagen var Icafri och jag ägnade mig åt att stapla 6 pallar ved. Det tar sin lilla tid.

Valparna är nu fem veckor och igår fick de för första gången hälsa på världen utanför. Det var med andra ord valpbesök i snön.

Vi hade tänkt göra ett fint påskarrangemang med alla valparna placerade i en korg som vi sedan skulle föreviga och skicka runt till nära, kära och andra intresserade. Det visade sig vara lättare sagt en gjort =) Detta blev resultatet, håll tillgodo =)

GLAD PÅSK

Efter en stunds fotande urartade det hela och valparna var allt annat än samarbetsvilliga.

Idag fick Fanny hälsa på hos valpisarna. Det är flera veckor sedan sist och vid förra besöket låg dom bara i små högar och sov. Det gjorde dom definitivt inte nu =) Det härjades hejvilt, urskoj tyckte Fanny som genom gick någon slags regression och blev för en stund själv valp på nytt.

Här på bilden nedan sitter dom på rad och inspekterar Fanny

För ett ögonblick glömde valparna bort Fanny och bråkade sinsemellan istället. Hon iakttog dom med stort intresse.

Blivande bokslukare ;)

Jag och Peter har varit och åkt skidor både igår och idag. Under gårdagens tur hade vi med Tito och idag  Emil. Det var underbart väder i söndags men inte idag. Extremt blåsigt när vi skulle åka tillbaka och gräsligt bakhalt hade jag. Lyckades dessutom ramla på plan mark och låg där som säl och sprattlade. Det är fruktansvärt komplicerat att resa sig upp med skidorna på =)

Tiden går alldeles för fort, jag hinner inte med. Igår fick jag ett mms med en bild på mitt underbara  lilla gudbarn Linda, som bevisligen redan kan konststycket med att sitta på egen hand. På bilden utrstrålade hon sådan lycka och självsäkerhet. Jag kan riktigt se hur nöjd hon är med sig själv. Nöjd med sig själva måste Bill, Bull, Beda och Bert (valparna med fingerade namn eftersom jag inte kan minnas vad de skulle heta på riktigt) också ha varit imorse. De hade nämligen lyckats ta sig ut från vårt Fort Knox och tultade omkring på vingliga ben i rummet. Underbart, en värld att upptäcka. Men säg den lycka som varar =) Nu är dom tillbaks i tryggt förvar igen.

Att vara utanför valplådan är numera puppisarnas nya grej. Igår när jag kom in i rummet var tre valpar utanför, två stycken försökte få i sig lite mellanmål av morsan, den tredje låg på mattan och sov och den fjärde var kvar sovandes i valplådan, tror han är för tjock för att ta sig över kanten;) Att höja upp kanterna på valplådan är inte ett alternativ pga Albas fortfarande gipsade ben. Så igår kväll byggde jag och sambo en inhängnad, säkrare än Fort knox  och Guantanamo  =)

Fyra veckor blir dom små krabaterna och halvtid till leverans är det till helgen.

Fanny piggnar till och verkar må bättre och bättre för varje dag.