Har sagt det tidigare men måste säga det igen. Det finns fler måndagar än fredagar.

Här på hemmaplan är det minst sagt turbulent. Valparna lever rövare och härjar hejvilt. Ser faktiskt framemot kommande helg då det är dags för dem att lämna oss. Att vi ska behålla en valp, Bella lyckas jag gång på gång förtränga. Men visst kommer det att bli tomt och säkert kommer jag att sakna dem, lite iallafall.

Emil är i dagsläget inte ok. Han morrar konstant åt Fanny och även husse har fått sin beskärda del. För att vara ärlig så fungerar det inte alls och blir bara värre och värre. Vi har pratat om att ev sätta bort honom. Det gör så förskräckligt ont bara att tänka på det. Största delen av min fritid och mina intressen är kopplade till just Emil, spårande, hundträning och promenader i skog och mark. Han är ju min trognaste, bästa vän och med mig fungerar han. Fast det räcker ju inte när det finns fler i familjen. Som jag gråtit under helgen. Inte lönt att göra det i förskott, men bara tanken.....

Har försökt analysera varför han blivit värre och en anledning jag kan tänka mig är stress. Valparna piper, skriker och skäller. Han hör dem hela dagarna och dessutom har det varit och är mycket besökare här (som sig bör i valptider) men som säkert också påverkar honom.

Försöker iallafall aktivera honom med spel och träning. Igår var jag och la ett kort spår i skogen, vilket han definitivt uppskattade.

Tiden får helt enkelt utvisa hur det blir.....