Tiden går alldeles för fort, jag hinner inte med. Igår fick jag ett mms med en bild på mitt underbara  lilla gudbarn Linda, som bevisligen redan kan konststycket med att sitta på egen hand. På bilden utrstrålade hon sådan lycka och självsäkerhet. Jag kan riktigt se hur nöjd hon är med sig själv. Nöjd med sig själva måste Bill, Bull, Beda och Bert (valparna med fingerade namn eftersom jag inte kan minnas vad de skulle heta på riktigt) också ha varit imorse. De hade nämligen lyckats ta sig ut från vårt Fort Knox och tultade omkring på vingliga ben i rummet. Underbart, en värld att upptäcka. Men säg den lycka som varar =) Nu är dom tillbaks i tryggt förvar igen.