Gjorde igår ett besök i Riekkola (friluftsområde med elljusspår, info för oinvigda) i hopp om att möta joggare och stavgångare.

Mötte rätt omgående en man, Affe morrade lite och gav ifrån sig ett och annat muff (ny miljö, lite osäker?) Avledde med korv och gick vidare. Nästa möte, en man och kvinna gick betydligt bättre.

Men det behövs så lite för att min hjärna ska få spinn och tro att Affe är en ny Emil. Det slog mig just att det faktiskt var i just Riekkola som jag första gången insåg att jag och Emil hade stora bekymmer. Vi var där och promenerade när en man joggade förbi oss, Emil blev fullkomligt rabiat och högg vilt omkring sig, närmast till hands var mitt lår. Det gick hål i jeansen och jag har fortfarande ärr kvar efter hans tänder.

Nåväl, idag besökte vi Riekkola igen. Redan på parkeringen träffade jag på en bekant från brukshundsklubben, på prommis med sina båda jyckar. Perfekt! Affe fick se men inte hälsa, bra träning det med. Han verkar glad och framåt var hennes kommentar =)

Hon berättade att det en bit längre upp fanns en hel massa barn som var på utflykt, yippie! Ett lysande träningstillfälle. Men nämnde samtidigt att det hade kommit några rejäla åskknallar under hennes promenad, vilket fick mig att tveka en aning, men näää, åska är träning det med.

Dröjde inte länge innan vi var i närheten av barnen. Det var skratt, skrik och gap, dom var precis överallt och hur bra träning är inte ”barnpratande” buskar och träd. Han stannande till och lyssnade men inte mer än så. Åskan dånade lite lätt några gånger men inte heller det tog han någon notis om. Ett kort men synnerligen lyckat träningspass och med resultatet, en mycket glad matte.

Igår kväll fick han stifta bekantskap med två fina collie killar. Jisses vad han höll på och de måste ha undrat vad han var för något. Närmast kan man beskriva honom som en vit, mikroskopisk känguru med hundlukt. Han studsade konstant upp och ner, for runt, hämtade pinnar och studsade, studsade. Han sov som en sten resten av kvällen.

Ha det gott.

Idag är det kalas igen, Affe blir 11 veckor, jisses vad tiden går fort. Vi har hunnit beta av en del på vår socialiseringslista då vi träffat pensionärer, sett en rullator i action, åkt hiss, varit på olika ställen i stan men saknar dock fortfarande hundmöten och en hel del annat.

Affe som Dr Jekyll

och Mr Hyde

Igår var det vilodag men dagen idag är nästan fullbokad. Det blir träning utför Ikea, några gångtunnlar ska besökas och jag håller tummarna att en och annan stavgångare dyker upp. På vägen hem tänkte jag svänga in hos hästarna i Salmis om det nu inte spöregnar.

Annars har vi inte gjort så jättemycket de här dagarna, det är mycket lek, bus och sova som gäller. Har börjat lämna honom ensam lite längre nu och är väl uppe i en dryg kvart =)

Han är inte rumsren ännu men vi har faktiskt inte haft olyckor inne på flera dagar nu. Tyckte igår att han gick mot dörren men det kan ha varit en ”lycklig” slump.

Vi ”tvingade” med oss husse till skogen en kväll, som vanligt ville jag träna lite passivitet. Om detta är passivitet eller ej får ni själva avgöra ;)

Passivitetsträning?

Har inhandlat en ny bur i mellanstorlek, till för hundar upp till 20 kg ;) Sovrummet har i och med renoveringen krympt lite och Emils gamla bur i jätteformat ville inte riktigt rymmas bredvid min säng. Nya buren blev en succé! Vid läggdags gick Affe utan tvekan in i buren la sig och somnade omgående och för första gången behövde jag inte gå ut med honom på natten. Vill tillägga att han så klart sover med luckan öppen. När jag bara hade korgen nedanför sängen vakande han säkert 15 gånger per natt, pep och ville upp i sängen, vilket så klart är frestande, när man är gristrött och det enda man vill är att sova, men så urbota dumt i alla fall så här i början. Nu brukar han få komma upp i sängen någon gång efter ”morgonpinket” mysa, mysa.

Grattis på morsdag alla mammor…

En till valpledig dag :) och idag har jag och Affe varit på Djurmagazinet och inhandlat ordentliga leksaker som tål terris tänder. Charmade personalen gjorde han så klart. Dörrar som öppnade med ett svisch var inget problem, inte heller att gå på gallret utanför ingångarna till de olika butikerna. Mötte en hel del människor och 90 % av dem stannade och pluttade med Affe. Börjar ana att jag kanske får motsatt bekymmer med denna hund. Istället för att vara arg och ilsk åt människor som Emisen, lär väl denna vilja studsa och hälsa på varenda kotte. Får nog snart begränsa honom lite.

Idag har jag introducerat Emils gamla bur. Lämnade luckan öppen och av egen fri vilja gick Affe in och la sig, perfekt. Nu sussar han sött.

Men varför ligga i korgen när man kan ligga utanför..

Var på en prommis igår med båda vovvarna när det var uppehåll i regnandet. Så här vackert var det nere vid ån.

Keräsjoki ån

Affe lär bli en riktig skogsvovve, det märks att han trivs och han pinnar på som bara den. Jag känner mig som värsta skurken när jag lyfter upp honom i ryggsäcken så han får vila lite.

Han "fastnade" vid en superintressant fläck i skogen, jag och Fanny såg vår chans att gömma oss, allt enligt hundskolboken för att skapa kontakt och uppmärksamhet hos valpen. Tog inte länge innan han började spana efter oss och hittade oss mitt i lingonriset där vi satt och kalasade på medhavd gotta. Det lönar sig att hålla rätt på matte   

Fynd på prommisen, någon har tappat tänderna. 

Tränade även lite passivitet under prommisen, då jag bara satt på en sten och gjorde ingenting. Måste passa på medan det är möjligt, inom snart framtid måste jag antagligen vara djupt drogad   (en följd av allt myggmedel) för att klara av detta.

Vad har du hittat för spännande

Dags att packa upp dagens fynd från Ikea.

Morr, hade skrivit ett långt inlägg så bara försvann det just när jag var klar. Åh vad less man blir.

Börja om…

Är valpledig idag och vi har ägnat förmiddagen åt att socialisera oss. Inledde med att åka till Maria   och hennes lill-bebba Lucas   (ett ”riktigt” barn på ca 8 veckor   ) Ett mycket trevligt besök och Affe fick dessutom lite träning i ”light” barnagråt.

Åkte vi vidare till Shell och hälsade på husse. På vägen hem stannade vi till hos Karina i Salmis för att titta på hästarna. Han har träffat hästar tidigare, dagen efter jag hämtat honom och då var de gräsligt otäcka. De gigantiska fyrbeningarna var fortfarande lite läbbiga så fler besök krävs men det var stor (positiv)skillnad på reaktionen. Gick in och hälsade på Karina som genast tog sig an Affe. Nu snarkar han gott efter förmiddagens aktiviteter.

Lämnade honom ensam en liten stund imorse då jag och Fanny gick och hämtade tidningen. Gjorde så att jag strödde ut lite av hans mat på golvet innan vi gick. Likandan procedur nu på eftermiddagen när vi hämtade posten, lite pip och gnäll hördes. När det blev ett tyst ögonblick gick vi in. Tar visserligen inte många minuter att hämta tidningen men mer behövs inte i början.

Körde med inomhus koppelträning igår, på ett lekfullt sätt, gick jättebra och jag belönade snabbt när han tittade på mig samt följde efter mig Koppel och halsband verkar inte vara någon stor grej, antar att han blev härdad utanför Arlanda då det blev minst trettio minuters effektiv träning med koppel. Kunde ju ha fått motsatt effekt också.

Är inte den som klär på mina hundar en massa prylar mer än jacka när det är snorkallt, reflexväst i mörkret osv. Men alla mina hundar får minst en gång i sitt liv stoltera i den vackra, stickade DIF tröjan. Dessutom är det en riktigt bra hanteringsövning att få på dem tröjan. Så här har ni Affe i tröjan med djurgårdsfärger.

Fick två nya hundböcker i brevlådan igår. Valpvardag av Yrsa Franzén Görnerup och Ledarskap med Cesar av Cesar Millan.

Har redan börjat med Valpvardag och hittade en checklista för socialisering. Här är ett axplock från den:

• Raggig hund
• Jättehund
• Man med skägg
• Någon med solglasögon
• Någon med hatt
• Någon med paraply
• Skolbarn
• Pensionär
• Någon som går annorlunda

Vilket heltidsjobb det är att få en hund socialiserad och detta är ändå bara människodelen, tänk bara på alla olika miljöer som ska besökas samt olika situationer man ska utsätta vovven för osv. Nu är jag lite extra nojjig eftersom socialträningen inte gick så bra med Emil och i stället för att utsätta honom för olika miljöer, människor och situationer, undvek jag det i det längsta eftersom han tyckte det var jobbigt. Fel, fel, fel      Tur att det aldrig är försent för att lära sig     

Så var det måndag igen och det betyder arbete, för vissa. Själv börjar jag jobba kl 15 idag.

Vädret är just nu helt i min smak, 8.5 grader och mulet. Ha ha nä, lite varmare kan det nog få vara men ruskans skönt att slippa soleländet ;)

Var ledig igår men gjorde väl inte så mycket nytta. Började lite smått röja i garaget/gästrummet där det är väldigt mycket kaos och en hinderbana för att ta sig fram. Alla prylar samlades nämligen där inne när vi repade huset och allt får inte flytta tillbaka. Pinaler ligger slängt huller om buller, skåp blockerar varandra och jag har svårt att klura ut i vilken ände jag ska börja.

På hundfronten så har Affe hunnit träffa en jämthund till, Storm och tycke uppstod, i alla fall från Affes sida. Storm var föga intresserad av den lilla. Anar att vi börjar få en till jämthundsdyrkare. Fanny står ju överst på den listan och skulle säkert kunna ge sin högra tass för att få bo ute hos någon av jämtarna. Alba (senior jämten) är dock inte överförtjust i terrisarna och det kan nog ha något att göra med Emils utfall och påhopp mot henne i ung ålder.

10 veckor blev lill-Affe igår och den berömda socialiseringsperioden rinner iväg. Så under denna vecka har jag planerat in lite "hemma hos" besök, onsdagsträningen med brukshundsklubben, besök utanför Ikea, en tur till Riekkola för att förhoppningsvis få bevittna människor i rörelse =) osv.

Några goa vänner kom igår på besök och fick ett glatt välkomnande av Affe. Hur mycket jag än saknar min Emis måste jag erkänna att bara kunna sitta på sin rumpa i lugn och ro, utan att behöva vakta och passa hunden när det kommer främmande, är en fröjd. Nu kan man engagera sig i sina besökare i stället för hunden.

Nu står kloklipp, örontvätt och borstning på schemat för valpAffe.

Så är fint och "ordentligt" passade Fanny på att gömma Affes medan jag och Affis var ute.

Okänt namn (för mig) men fin är den.

Häggen blommar. 

Har tillbringat hela dagen på Ica och måste medge att min fot inte mår jättebra men hemma tänker jag inte vara längre.

Är så ruskigt sugen att knyta på mig löpardojjorna men vet att det vore rena rama idiotin.

Har varit yr i huvudet, förvirrad och glömsk hela dagen idag, obehagligt. Nu borde göra något med vovvarna men känner mig fortfarande lite yr, jättetrött och sliten.

Tog mig en lugn prommis med vovvarna igår, längs en fin skogsväg här i Keräs. Lill-Affe var med, så klart. Men 10 veckors terrierben orkar inte springa så långt eller fel av mig, en terrier orkar hur mycket som helst men jag tillät inte mer än lite lagom spring, sedan fick han åka ryggsäck på mattes mage. Först kom det lite missnöjespip men efter en stund insåg han nog att det var rätt skönt att guppa på där i ryggan. Fanny var eld och lågor över att äntligen få springa lite lös. Hon ser förövrigt ut som ett rakat lamm eller sjöfågel, hemsk, hemsk syn.

Bråkade som sjutton med lill-Affe igår när han envisades med att sitta fast i dammsugaren. Det var nej och usch, ta i nacken, avleda osv. men inget hjälpte. Men varför gör man det så svårt när det är så enkelt. När det var dags att plocka fram moppen provade jag istället att belöna när han bara tittade på moppen och inte gjorde något. Blir så irriterad på mig själv för att jag ens behövde fundera för att komma på detta, en kunskap som borde sitta inrotad i hjärnbarken. Alltså förstärka det positiva och ignorera (om möjligt) det negativa.

Hur helst slutade det med att jag hade en Affe som nästan tittade mer på mig än moppen. Han är väldigt enkel/tacksam att belöna eftersom han är lyhörd för min röst och godis är ju faktiskt också jättegott.

Ett stycke terriervalp utlånas gratis på obestämbar tid. Nä, det gör han nog inte men jag kan säga att terroristen i lillterriern har vaknat och är envisare än synden. Nu undrar, vad har jag gett mig in på   Fast han är fortfarande fruktansvärt söt och go, än så länge uppväger det nackdelarna   

Jag är sedan onsdag tillbaka på arbetet igen och det är riktigt skönt. Härligt att få träffa alla trevliga arbetskamrater och få komma bort lite från hemmet (läs Affe) Sambo har fått dra sitt strå till stacken och tagit ut lite ”husse-dagar” I övrigt har vi pusslat ihop våra arbetstider så den ena kanske slutar tidigare eller börjar senare.

Misstänker att mycket sattyg kommer att ske när Affe börjar lämnas ensam, har märkt tendenser redan nu. Han är VÄLDIGT mycket för att tugga, bita och dra precis som Fanny.

Vi besökte hundträningen i onsdags, inte så många deltagare, antagligen beroende på den ”gräsliga” värmen. Men en kelpie-vovve fick han träffa och lite obekanta människor, allt med gott resultat.

Igår åkte vi till Kalix kreatursstation, flåt veterinärstation. Fannys ögon fortsatte vara grisiga och veterinären skrev ut ögonsalva. Detta ska tydligen inte smitta hundar sinsemellan (högst ovanligt i sådana fall) men nog sjutton tycker jag idag att valpen hade lite gojja i ena ögat   

Fanny ser förövrigt alldeles gräsligt förskräcklig ut. Hon har efter livmoderborttagningen blivit som en raggig get i pälsen, den är lång och stripig så igår beslöt jag mig för att rycka bort eländet.

MEN det är hur mycket päls som helst, hon gillar inte att bli ryckt, jag är dålig på det och dessutom har vi en medhjälpare som anfaller och tuggar i sig den lösryckta pälsen. Resultatet blev en halvryckt hund med långa tofsar lite här och där, en skam för terriervärlden   

Börjar jobba kl 16 idag och hoppas kunna göra lite vettigt innan det, rycka päls exempelvis, suck.

Klimatet idag är i alla fall betydligt trevligare, just nu 16.7 grader och lite vind. Jag är nog den enda i hela Haparanda som längtar till hösten, förutom kanske en och annan älgjägare då. Jag gillar inte sommarhettan och den tryckande, varma luften. Det är därför jag väljer att jobba hela denna sommar (som vanligt) och sparar min semester till hösten i stället.

Jaaaaaaaaa, det är sant   

Kunde bara inte låta bli att lägga ett litet korvspår åt Affe igår kväll. Det blev så klart ett ytterst kort spår, kanske 6 meter och tätt med korvbitar i varje steg, lagt i medvind och ingen liggtid alls.

Ni som pysslar med spår vet den där speciella sugande känslan av spänning och förväntan som uppstår när man lagt sitt spår. Spela roll att vovven är 9 veckor och ska spåra utan sele och helt alldeles kravlöst, känslan fanns i alla fall.

Visade på första korvbiten och nästa, mer behövdes inte. Han spårade ända till slutet, rakt på, utan att vika av en tum. Lycka, lycka, lycka     Säger kanske inte så jättemycket om framtiden men lite hoppfullt verkar det allt. Här kommer lite bildbevis för alla spårnördar. Titta, anlysera och njuuut.

Försökte förklara känslan som fanns hos mig efter det lyckade spåret för sambo som antagligen tyckte jag var helknäpp som nästan fällde en liten tår av lycka. -Tänk när din unga jämte skäller på älg för allra första gången, så känns det för mig just nu. Då tror jag han förstod.

Idag har vi varit till Nikkala och socialtränat hos goda vänner. Affe struttade gladeligen omkring som att han varit där hur många gånger som helst. Tog ett skutt och for över och hälsade på grannen också, lika bra när man ändå håller på ;)

Inne fyndade han, en stor mjukisråtta. Den tog han utan tvekan och gick omkring med i truten, såg nästan ut som att skulle gömma den någonstans. Sedan blev det enligt mitt önskemål kläm och känn på Affedags. Det slutade med att han somnade i Ia´s famn. Tusen tack Ia för att du tog dig tid, det betyder så mycket   

Inatt kräktes han, det var ett barr som ville ut. Fanny är inte helt ok i sitt öga, det varar lite lätt. Har tvättat med kokt vatten och hoppas det ska bli bättre.

Lämnade Affe ensam ”på riktigt” idag. Passade på när han var supertrött. Tog med mig Fanny och gick ut. Han följde med till dörren men gick och la sig direkt när vi gått ut. Spinkade på honom genom fönstret och han sov som en sten. Hundarna på gården började skälla. Han vaknade, filosoferade en stund men la sig och somnade på nytt. Då tyckte jag att det var läge att gå in igen =)

Han börjar bli snabb i benen och smiter till jämtarna. Matte börjar bli less men inte Affe.

Imorgon ska vi försöka ta oss till stan och brukshundsklubbens onsdagsträning.