Gjorde igår ett besök i Riekkola (friluftsområde med elljusspår, info för oinvigda) i hopp om att möta joggare och stavgångare.

Mötte rätt omgående en man, Affe morrade lite och gav ifrån sig ett och annat muff (ny miljö, lite osäker?) Avledde med korv och gick vidare. Nästa möte, en man och kvinna gick betydligt bättre.

Men det behövs så lite för att min hjärna ska få spinn och tro att Affe är en ny Emil. Det slog mig just att det faktiskt var i just Riekkola som jag första gången insåg att jag och Emil hade stora bekymmer. Vi var där och promenerade när en man joggade förbi oss, Emil blev fullkomligt rabiat och högg vilt omkring sig, närmast till hands var mitt lår. Det gick hål i jeansen och jag har fortfarande ärr kvar efter hans tänder.

Nåväl, idag besökte vi Riekkola igen. Redan på parkeringen träffade jag på en bekant från brukshundsklubben, på prommis med sina båda jyckar. Perfekt! Affe fick se men inte hälsa, bra träning det med. Han verkar glad och framåt var hennes kommentar =)

Hon berättade att det en bit längre upp fanns en hel massa barn som var på utflykt, yippie! Ett lysande träningstillfälle. Men nämnde samtidigt att det hade kommit några rejäla åskknallar under hennes promenad, vilket fick mig att tveka en aning, men näää, åska är träning det med.

Dröjde inte länge innan vi var i närheten av barnen. Det var skratt, skrik och gap, dom var precis överallt och hur bra träning är inte ”barnpratande” buskar och träd. Han stannande till och lyssnade men inte mer än så. Åskan dånade lite lätt några gånger men inte heller det tog han någon notis om. Ett kort men synnerligen lyckat träningspass och med resultatet, en mycket glad matte.

Igår kväll fick han stifta bekantskap med två fina collie killar. Jisses vad han höll på och de måste ha undrat vad han var för något. Närmast kan man beskriva honom som en vit, mikroskopisk känguru med hundlukt. Han studsade konstant upp och ner, for runt, hämtade pinnar och studsade, studsade. Han sov som en sten resten av kvällen.

Ha det gott.

 

Lena, Kila, Pirra

31 maj 2010 16:25

Vad du är duktig! Får jag anställa dig som professionell socialiserare nästa gång jag skaffar valp? =) Och nej, Affe är INTE en ny Emil, han är en alldeles egen lill-Affe!!! =) Jag kan alldeles LOVA dig att du inte får samma problem med honom! (Däremot får man väl med varje hund nya, alldeles egna problem, i olika grad... ;))

 

melitta

1 juni 2010 09:13

Du har å göra nu med lill Affe:) Du ser nog till att Affe får bra förutsättningar och blir en social o goo kille;) Kram kram

 

Jenny

1 juni 2010 20:10

He he Lena, kanske skulle starta eget "Jennys socialiserings företag" -endast för djur =)
Nä, det är ingen ny Emil och jag måste nog sluta leta signaler och tendenser på avigheter.

Melitta, hihii det är heltids jobb och jag är helt slut på kvällarna =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...