Herr Migrän måste ha glömt något för igår kom han minsann tillbaka igen. Migrän/huvudvärk 6 av 7 dagar *yey* Nu är det lyckligtvis bättre igen.

   Hej! Det är jag som är Ruben.

Idag firar jag Rubens 4 timmars kissuppehåll  under natten *hipp hipp hurra* Tänker tillbaka på första natten då han höll sig från kl 23-06, stackaren måste ha varit i koma då.

   Finaste killarna

Har dragit igång den mödosamma ensamhetsträningen. Ett jobbigt men så klart nödvändigt moment. Små, små steg i taget, från att vara själva när jag går i duschen till att jag  hämtar posten osv. Ruben har även fått vara ensam i bilen en liten stund när jag var tvungen att inhandla livsnödvändigheter.

15 minuter var de själva igår och när jag kom tillbaka härjade de som svin. *suck* Hade ju liksom hellre sett att de gått och lagt sig.
Idag blev det 20 minuter och jag passade på att sticka ner fötterna i löparskorna som vilat sedan... eeh.. länge i alla fall. TUNGT var det, fick faktiskt gå sista biten, ovanligt för att vara jag och ge upp. Lite får jag dock skylla på huvudvärken och onda axeln, som definitivt gjorde sig påminda.
Inte blev det bättre av den äckliga skitormen jag såg i diket *ryser* hatar verkligen ormar. Nära att jag kräktes där. Huvaligen, ovanligt stor (lång) var den också. Men som jag sagt tidigare "en död orm är en bra orm"

   Min förskräckliga KAMPhund.

Folk har tydligen överlag lite trist inställning till bullterrier. Har läst om det men trodde inte att JAG skulle stöta på problemet fördomar, i min omgivning.Tråkigt och trist. - Är inte det där en SÅN där kamphund!? 0ch - Vad ska du med den där till?  -Grilla den till middag, hur så?
Äh, så här tror jag. En hund blir vad man formar den till, med olika förutsättningar då. Jag räknar inte med att sambo ska kunna jaga älg med Ruben, det vore orimligt. Och vi lär knappast skaffa oss meriter inom lydnadsvärlden. Men att träna agility och gå spår, att ha med honom på löprundorna och åka skidor på vintern, ska inte vara några bekymmer, bara han själv vill. För det är just det som är med "bullarna" vill dom inte, så vill dom inte och då står du där ute på isen med en hund som vägrar gå en endaste meter till.

Innan migränen vred upp till max under gårdagen åkte jag och Ruben till beachen, vill ju liksom få honom att förstå tjusningen med vatten.  För att komma till målet får man traska en bra bit i lös sand och med en 6 kilos degklimp på armen blir det TUNGT. Ett illa valt tillfälle med tanke på huvudvärken och den dåliga axeln. Att sedan ta sig tillbaka igen ska vi bara inte tala om.

   Det var väldigt blåsigt men ändå varmt och skönt.

   Ruben "in action" men helst inte i vattnet.

   Jag gillar tasspåren i sanden :)

Nu återvänder snart sambo hem igen och blir faktiskt hemma ett tag. Eller hemma och hemma.... Den heliga älgjakten drar ju igång på måndag, så han lär nog ändå lysa med sin frånvaro. Vid två tillfällen under året stannar norra Sverige i mitt tycke och det är vid midsommar och under första älgjaktsveckan. Inget funkar och man kan inte få tag på någon manlig person någonstans...

   Vi passade på att träna på att göra "ingenting" på vägen till bilen.
- Konstig matte som bara sitter på stenen och filosoferar.

   Lycka är att ha en kompis att sova med.

Adjö

Jag har haft (objudet)  besök sedan i onsdags av MR Migrän. Nu, idag överväger han äntligen att lämna mig och släppa fram Herr Huvudvärk istället. För oinvigda i hjärnvärkens värld så är det separata saker det där med migrän och huvudvärk. 
Som kronan på verket bestämde sig axeln att totalhaverera i samma veva. Jag har legat med is på pannan, is i nacken och is på axeln. Funderade ett tag på om det inte var lika bra att hela jag hoppade in i frysboxen.
Värktabletter och salvor i mängder, inget har funkat. Man blir nästan desperat till slut.

 Sedvanlig sovställning 

På fredag skulle jag äntligen få jobba. Missförstå mig inte, det är underbart att vara "matteledig" Men 24 timmar om dygnet med lilla bullterriern Ruben kan bli lite väl intensivt. Så med sambo på hemmaplan hade jag lovat att jobba det lilla korta passet 10,45-21,15
Jag mådde SÅ ruttet när jag åkte dit. Efter 1 timme var jag knappt upprättgående och blev hemskickad. Det var så pinsamt och jag skämdes som en hund. Igår, lördag lyckades jag åtminstone genomföra mitt arbetspass även om kvaliteten kanske inte var den bästa, men jag gjorde det. 

 Ruben och världens snällaste Affe. 

Just nu önskar jag att Ruben töjer ut sin pinkblåsa en aning. Två timmar är ungefär max gränsen sedan är det ut på gräset som gäller eller på golvet om matte inte är nog snabb. Ni förstår ju hur det är med nattsömnen just nu.

   Gossen i det gröna.

Frysboxen är full till bristningsgränsen,  45 matlådor ligger där och väntar på att fylla sambons (lilla?) mage. Nu kan jag inte laga mer mat eftersom jag inte har fler tomma lådor eller tomma frysar. Vad ska jag då göra.....

   Jag och Affen fick lite "egentid" nu på kvällen och vi tillbringade
stunden på bron, där vi njöt av solens sista strålar för dagen.

Kram på er..

Eftersom det var så fint väder igår passade vi på att vara ute en hel del. För att det hela skulle ske under någorlunda kontrollerade former, gjorde jag en hage av kompostgaller som vilddjuren fick vistas i. Det brottades och busades, det grävdes och det ÅTS! Alltså åts som i konsumerades. Förutom de delikata jordkockorna , som helt plötsligt Affe även tuggade i sig, hann Ruben sätta i sig en snigel *uäääääck* Inte farligt, men bara jätteäckligt. Fast är man på fin restaurang kan man ju beställa in escargot, så vad gnäller jag för egentligen......

  Namnam.

   Ute i det gröna.

   Många sådana här blir det för matten.

   Koffeinet räcker dock inte till för att pigga upp, vilopauser
i fatboyen krävs. Tur att den är stor.

   Affe ockuperar leksakslådan.

   Fortfarande rätt mysigt att ligga nära.

Ruben har från och med igår börjat i skolan. Det gjorde han kanske på sätt och vis redan dag ett men nu under lite mer kontrollerade former.
Jag vill bland annat att han ska lära sig att vara i bur och känna sig trygg och lugn med det, eftersom det är väldigt praktiskt att ha en hund som kan vistas och koppla av under kortare perioder i en bur. Jag VET att det finns restriktioner angående detta och jag är naturligtvis ingen lagbrytare.....

Han är inte alls ok med burvistelsen än och visar det på alla tänkbara sätt. Övningen sker endast då jag vet att han trött, mätt och rastad. Efter diverse missnöjesfasoner, pip, bita i gallret, krafsa, röja runt och vålda, brukar han slutligen lägga sig ner och somna. I smyg öppnar jag sedan luckan så han kan komma ut när han vaknar. Som sagt, stort missnöje men skam den som ger sig.

Vi har påbörjat lite kontaktövningar som består i att jag vill att han ska titta på mig innan han får varsågod att ta godbiten. Men bulleögon är annat än russellögon och det ser så infernaliskt roligt ut när han försöker höja blicken och titta på matten. Jag har även börjat "klicka in" honom, lite lätt.

Kan erkänna, att Ruben är by far den absolut jobbigaste lilla valp jag någonsin inkvarterat. Har något svagt minne av att Fanny också kan ha varit lite småjobbig, men inte så här. Denna lilla nissen tuggar på ALLT och är dessutom fruktansvärt stark trots sin ringa ålder. Månne vad det bliva av detta...

Minns ni mitt beroende jag berättat om tidigare? Spelet candy crush! Nu har jag kört fast på nivå 347 och jag tror inte jag någonsin kommer att klara den. Man ska kombinera en punschpralin med en pappersgodis och det två gånger. Dessutom växer den där sa**ns chokladen överallt och förstör. Skitspel.

Mmmmmmmmmm, just nu vill jag bara att det ska bli lunchdags. Som på beställning, till ett sinande kylskåp, fick jag igår en kantarelleverans av mina snälla pappa. Stor fina kantareller, helt annat än småknyttet jag finner här, ska inmundigas idag och säkert imorgon oxå *yummi*

   Mina fina     

Tack å hej!

Valpen-palpen är nu 10 veckor och vi försöker hitta en vardag som fungerar enligt mattes lagar. INTE  plättlätt och helt konfliktfritt, dessvärre.

Eftersom jag gör detta till största delen på egenhand blir det väldigt intensivt. Att, som i söndags, få komma ut i skog och mark, på egen tass, med Affen, var helt ljuvligt och en riktig batteriladdare. Både jag och Affe njöt för fulla drag.

   Ooops, Ruben ramlade ner i diket. Men tog sig upp
lika snabbt igen.

Lilla baby-Ruben är en dedikerad stenätare och i söndags hann jag inte med i svängarna och kunde till 99.9 % säkerhet säga att stenen svaldes och försvann ner i Rubens mage. Husse fick därmed åka till stan och inhandla sparris och paraffinolja, som vi matade bulle-barnet med. Vänta, vänta, men nä Ruben ville inte leverera nummer två. Lite mer olja och mer sparris. Sent på kvällen, i kolmörkret naturligtvis, kom äntligen "leveransen" och med följde en liten sten BINGO!

   Jag VET att min mat finns där uppe.

Våra mysstunder är bara bäst. Imorse drog jag fram min Fatboy (saccosäck) bredde ut den på golvet, likt en madrass och la mig till rätta. Snabbt som ögat hade jag en Affe och en Ruben som ville vara med och mysa. Bulle-barnet sov, Affe sov och jag sov. Nittio minuters skönhetssömn på golvet i köket unnade vi oss. Välbehövligt för matten inte har tränat på evigheter och bara äter, äter och äter. Usch, jag känner mig som en stor padda, rent ut sagt, blek, trött och plufsig *kvääääk*

   Korsningen mellan fladdermus och bullterrier.

Just det, sparrisen. Ruben är synnerligen (extremt) matglad och slukade sparrisen utan ens tveka. Provade att fresta Affe med en "läckerbit". Eat shit and die. Han såg uppriktigt skakad och förnärmad ut när han sniffade på sparrisbiten jag erbjöd.

   Nää, jag som är så söt äter inte alls sten, hon ljuger bara.

Idag är det äntligen sol igen och vi ska försöka vara ute en hel del idag. Bara att ladda med sparris och paraffinolja då, misstänker jag. Någon som har bra, fungerande tips? på  hur man får baby-Ruben att sluta äta sten, kottar, skräp och annat elände, dela med er...

Happy tisdag

Sambo kom hem igår som på beställning (han arbetar ju på annan ort) Vi möttes i dörren och jag begav mig snabbt som ögat av till tandläkaren, där jag lyckats få en akuttid.
En osynlig visdomstand som ligger för nära den sista tanden vållar bekymmer i form av att det blidas bakterier och därmed infektion vilket så klart, i sin tur, gör ONT. Jag är inte den som går självmant till tandläkaren och när jag varit där senast törs jag inte ens tala om.
När jag nu väl låg där (nästan fastsurrad) i stolen bad jag henne göra en koll av övriga truten också. Inga hål och allt såg bra ut. Pust och helt perfekt, nu kan jag vänta 11 år igen, ooops.

En vecka har lilla Ruben varit hos oss och att han är mera vild än tam. Idag var han en stygging och piercade Affe i tungan Det blev faktiskt ett litet märke, vet dock inte om det gick helt igenom. Allt Affe gjorde vara att tvätta honom när han helt plötsligt högg tag i tungan. Stackars Affen pep till ville inte ens komma nära den lilla besten efter det.

   Kan inte riktigt se mig mätt på mysbilderna.

   Helst vill Ruben ligga på Affe.

Mycket bus är det. Affe kan jag kontrollera men lilla Herr Ruben är det värre med. Fast lite börjar han få kläm på vad det är jag menar så förhoppningsvis går det snart att lösa busattackerna också.

   Ruben gillar att krypa in i saker. Här är det leksaks-
tunnan.

   Och här är det köksskåpet. Dårfink..

Idag har vi varit på vift. Vi var en sväng till skogen på förmiddagen och lite senare åkte vi till Ica. Klart man måste visas upp på mattes jobb.
Ruben befann sig halvt gömd under min jacka och hans huvud försökte jag dölja med en tidning, tror inte jag lyckades speciellt väl. *fniss*
Inne i postrummet fick han hälsa på några av mina kollegor. Så nu vet ni vad personalen gör när det är kö i butiken *haha*

   Springa så fort de små bulle-benen bär.

   Liten tröttis vilar ut i husses famn.

   Gissa vem som tänker bli en ståtlig bullterrier när han blir stor.

Vi gjorde även ett besök hos den lokala hund och jaktbutiken. Ruben strosade på som om han aldrig gjort annat. Han är orädd och glad när han möter människor. Det känns så klart positivt och bådar gott för framtiden.

Som avslutning fick han på hemvägen träffa våra gudbarn Hanna och Linda. Även det gick jättebra. Så nyttig träning, för alla parter och han följde lilla Linda likt en svans. Linda hade dock lite svårt för hans namn och innan vi åkte frågade jag henne - vad var det nu han hette? Hon var tyst en stund och funderade innan hon svarade  - Bullen *gapskratt* Med tanke på att hon knappast har raskoll ännu så är det ju verkligen klockrent. Underbara unge.

Vi har fått ett jättejättefint handgjort Madofi-halsband av Malin. Det är rätt lustigt för när jag funderade på eventuella färger till Ruben tänkte jag på grönt och i brevlådan låg plötsligt ett äpple-grönt halsband till PiRuben, utan att jag ens delgett mina tankar. Telepati.

   Ruben i sitt fina halsband.

   Alldeles spegelblankt ner vid ån idag.

På återseende.

Oh my goodness jag är med bulle *pust* Jag är helt totalt slut. Har dessutom erbjudit mig att jobba extra i helg, när sambo kommer hem och kan ta hand om Ruben. Helt ärligt känns det som att jag skulle behöva sova i 48 timmar utan uppehåll. Måste ha förträngt att det var så här påfrestande med valp...Men så lägger han öronen bakåt, viftar på lilla svansen och allt är förlåtet.

   Små korta äventyr i skogen gör vi varje dag.

 
   
  

    
 
Stunder som dessa, får nästan hjärtat
att svämma över.

 
Världens goaste lilla Affe, så otroligt snäll.

 
Värsta Ruben pösmunk.....

Over out.............

Härmed döper vi dig till RUBEN!!!!!!

Äntligen var det bestämt och det tack vare fina, goa Wilma som fick det avgörande beslutet. Solklart Ruben ansåg hon fast hade hon fått bestämma helt fritt hade han hetat Bruno :D
Ruben och Affe skickar massor med vovvepussar åt dig Wilma       

Varför står det överallt att valpar sover mycket? Det är en ren, skär lögn. Är totalt slut och är bara inne på dag två med lilla piruben. Pirub = korsning mellan piraya (förskräckligt vassa valptänder)  och ett mjukt stycke gosig Ruben. Liksom piraff då är korsningen mellan piraya och Affe *hehe*

   Pirayatänderna är vässade

Kan väl låta meddela att jag sköter hela hundruljansen, på 5 individer själv eftersom sambo är borta på jobb. Tur att man verkligen älska hundar.

   Ruben inspekterar innehållet i påsen.

   Vi hade en liten picnick på gräsmattan.

   Vovvarna fick tugga lite ben.

   Och matten hade med sig kaffe. Ruben tyckte
att han borde diska koppen efteråt.

   Såg lite hotfullt ut på himlen under vår
picknick men vi klarade oss från
regn.

Socialiseringsprocessen är ju i full gång med Ruben och idag bar i väg på en biltur. Efter lite bentuggande somnade han i sin lilla bur, som jag har i framsätet. Det känns ju lovande.
Men SÅ mycket att socialisera och så lite tid, suck. Just det, ett halsband har jag trätt på honom idag också, lika bra att få det överstökat. Jag har aldrig sett en hund klia sig så lite som han gör, tillföljd av halsbandet alltså. Det brukar ju i vanliga fall ha rejäl "lopp-effekt"  och klia som sjutton.

   Min fina duktiga Affe.

Det blev härdsmälta i hjärtat idag. Affe låg i korgen och en mycket trött Ruben hasade sig upp i korgen och gonade ner sig bredvid Affe. Affe som såg milt sagt förvånad ut. De var så söta men Affe låg så dåligt att han ramlade ur korgen, stackaren.

   Ruben gosar ner sig bredvid en förvånad Affe.

   Klart som sjutton att Ruben är DIFare :)

Tack å hej 
  

Jag är med bulle, jag är med bulle, jag är med bulle, jag är med bulle, jag är med bulle!!!!

Förtydligande: Jag har nu i mitt hem en livslevande liten bullterrier, av modellen miniatyr, för att vara exakt.

Igår hämtade vi hem honom, vår lilla Igor eller Ruben, kärt barn har många namn och jag har inte kunnat bestämma mig än *skäms*

Jag är pendlar mellan lycka och panik. Herregud vad har jag gett mig på..... Hur ska jag lyckas manövrera detta då.....

Han verkar vara en trygg  och stabil liten kille. Han har inte sagt ett knyst och inte en gång har han letat efter sina syskon. Första natten sov han från 23-06 *wow*

    Fina, glada, underbara Stina, Ruben/Igors mamma.

  
Stina i full karriär mot havet.

 
Kast bollen då, kasta bollen då...

 
Styvmamma Becky och lite syskon.

   Naminami.

 Premiärmötet med älskade lilla Affe-fisen gick bra. Affe har ju en tendens att stressa upp sig och stundvis var de rätt galna bägge två. Valpen hade svårt att komma till ro och blev likt ett övertrött barn. Jag fick ta honom i famnen och lugna honom. Idag har han kunnat lägga sig i korgen och somna  på egenhand flera gånger. Så det kan väl inte kännas annat än lovande. Affe är också betydligt lugnare.

   En liten stund idag såg det ut så här. Vilken lycka.

Nu är min hemlighet inte hemlig längre