Sambo kom hem igår som på beställning (han arbetar ju på annan ort) Vi möttes i dörren och jag begav mig snabbt som ögat av till tandläkaren, där jag lyckats få en akuttid.
En osynlig visdomstand som ligger för nära den sista tanden vållar bekymmer i form av att det blidas bakterier och därmed infektion vilket så klart, i sin tur, gör ONT. Jag är inte den som går självmant till tandläkaren och när jag varit där senast törs jag inte ens tala om.
När jag nu väl låg där (nästan fastsurrad) i stolen bad jag henne göra en koll av övriga truten också. Inga hål och allt såg bra ut. Pust och helt perfekt, nu kan jag vänta 11 år igen, ooops.

En vecka har lilla Ruben varit hos oss och att han är mera vild än tam. Idag var han en stygging och piercade Affe i tungan Det blev faktiskt ett litet märke, vet dock inte om det gick helt igenom. Allt Affe gjorde vara att tvätta honom när han helt plötsligt högg tag i tungan. Stackars Affen pep till ville inte ens komma nära den lilla besten efter det.

   Kan inte riktigt se mig mätt på mysbilderna.

   Helst vill Ruben ligga på Affe.

Mycket bus är det. Affe kan jag kontrollera men lilla Herr Ruben är det värre med. Fast lite börjar han få kläm på vad det är jag menar så förhoppningsvis går det snart att lösa busattackerna också.

   Ruben gillar att krypa in i saker. Här är det leksaks-
tunnan.

   Och här är det köksskåpet. Dårfink..

Idag har vi varit på vift. Vi var en sväng till skogen på förmiddagen och lite senare åkte vi till Ica. Klart man måste visas upp på mattes jobb.
Ruben befann sig halvt gömd under min jacka och hans huvud försökte jag dölja med en tidning, tror inte jag lyckades speciellt väl. *fniss*
Inne i postrummet fick han hälsa på några av mina kollegor. Så nu vet ni vad personalen gör när det är kö i butiken *haha*

   Springa så fort de små bulle-benen bär.

   Liten tröttis vilar ut i husses famn.

   Gissa vem som tänker bli en ståtlig bullterrier när han blir stor.

Vi gjorde även ett besök hos den lokala hund och jaktbutiken. Ruben strosade på som om han aldrig gjort annat. Han är orädd och glad när han möter människor. Det känns så klart positivt och bådar gott för framtiden.

Som avslutning fick han på hemvägen träffa våra gudbarn Hanna och Linda. Även det gick jättebra. Så nyttig träning, för alla parter och han följde lilla Linda likt en svans. Linda hade dock lite svårt för hans namn och innan vi åkte frågade jag henne - vad var det nu han hette? Hon var tyst en stund och funderade innan hon svarade  - Bullen *gapskratt* Med tanke på att hon knappast har raskoll ännu så är det ju verkligen klockrent. Underbara unge.

Vi har fått ett jättejättefint handgjort Madofi-halsband av Malin. Det är rätt lustigt för när jag funderade på eventuella färger till Ruben tänkte jag på grönt och i brevlådan låg plötsligt ett äpple-grönt halsband till PiRuben, utan att jag ens delgett mina tankar. Telepati.

   Ruben i sitt fina halsband.

   Alldeles spegelblankt ner vid ån idag.

På återseende.