Förra natten drömde jag om kantareller, massor av kantareller. Fast de var smutsiga och växte nära vägen och en del av dem hittade jag till och med inne i storstan, i kanten av asfalten, helsjukt. Där, under min svampjakt i stan hann jag även besöka en djuraffär. Minns att jag i dörröppningen mötte en äldre dam som inhandlat värsta lyxdivanerna till sina jyckar.

Inatt har jag drömt om arg tupp som rumsterade i en av våra fågelholkar på gården. Undrar var man får allt ifrån.

   Dessa finns det gott om i skogen

På jobbfronten har jag kommit mer än halvvägs i mitt maratonsvep med 10 dagars arbete av 11 möjliga. Av de 10 dagarna avverkar jag 9 i rask följd och kröner dagsverket med ett nätt avslutningspass kommande torsdag, 5.30- 16.45

Men nu börjar jag så smått känna av tröttheten och med den irritation och bristande tålamod. En liten tingest med fyra ben och svans fick mig nästan till tårar idag. Han (Affe) är extremt jobbigt just nu och det känns nästan som att han kompenserar de numera rätt civiliserade promenaderna och stordåden på träningsplanen med att vara överjävlig här hemma. Har hotat honom med Blocket och Myrorna mer än en gång de sista dagarna men effekten uteblir *hehe*

Jag undrar jag om detta är en fas i utvecklingen, något han missat i och med sin burvistelse, som han nu lever ut med buller och bång. Hur som helst så är han som sagt snorjobbig och mera vild än tam, hyssen finner inga gränser.

 Titta matte! Jag har hittat svamp åt dig.

Hans största passion är att slinka in i tvättstugan och sno strumpor. Hittar han inga strumpor gräver han igenom tvättmaskinen eller drar ner min gymväska. Det har nämligen visat sig att mina träningsvantar duger precis lika bra som smutsiga strumpor. Igår kväll tog att ett kliv uppåt i sin tjuverikarriär och hämtade min gympasko från hallen. Idag gav han sig på toapappet som satt i sin hållare. Suck, orka, orka.

     Affe- the devil dog

När man har en trampande, terroriserande terrier men saknar tålamod och energi finns det bara en sak att göra (om man inte vill nacka eländet) och det är att fara till skogs. Så sambo tog i eftermiddags med mig och Affe till ett potentiellt svampställe, där vi dock kammade noll i svampväg. Men Affen fick springa av sig, vilket var det centrala.

Det var ungefär som att släppa ut ett reaplan från bilburen, wrooooooooom, wrooooooom kors och tvärs.

Nu sussar han sött och vilar upp sig inför nästa attack. Tur att han är söt och snäll i övrigt, säger jag bara.

   Överskottsenergi? Vem-jag?

 Nope. 

En sekunds övervägande i sällsynt stillhet.

Ha en bra vecka allesammans

Tisdagens promenad med Affe i naturreservatet Riekkola var den bästa någonsin, när det kommer till inte-dra-biten och skedde till stor del i slakt koppel, tror knappt det är sant. Ändå var det en megastörning i form av något djur som just passerat. Visst gick han upp i varv och försökte kasta sig i väg flera gånger men insåg ändå rätt snabbt att det inte lönade sig.

Några pusselbitar föll på plats i och med måndagens träning på klubben. Snälla Sari tog sig an sjövilda Affe (som förövrigt käkade upp all hennes korv) och körde ett kontaktpass med honom.

Ni som haft/har egen häst vet hur otroligt inspirerande det kan vara att låta en annan ryttare sitta upp och rida hästen. Saker som du tragglat i evigheter utan att egentligen lyckats utförs plötsligt klockrent av en annan ryttare och som i ett trollslag inser du att allt faktiskt är möjligt.

Nu vill jag väl inte påstå att det Affe utförde var klockrent men det gick så mycket bättre med Sari, än med mig, tråk-torr matte i andra änden av kopplet. Det syntes dessutom att han tyckte att det var roligt och det är väl det bästa.

Så på dagens träning praktiserade jag mina nyvunna erfarenheter och jösses vilken skillnad. Ni skulle ha sett min vovva, han var jätteduktig och jag var så stolt. Ville nästan ställa mig mitt på planen och ropa hallå, kolla in min hund, märker ni hur duktig han är idag. Men det gjorde jag ju naturligtvis inte, istället spankulerade vi runt, runt och Affen belönades flitigt för kontakt och närhet.

Hade även med en leksak som var så där rolig men kommer nog att bli mer poppis framöver har jag en känsla av.

Idag var jag så uppslukad av själva träningen att jag knappt sett de övriga deltagarna, än mindre hälsa och vara social, må jag bli förlåten för detta.

Hade kunnat avsluta passet lite tidigare, han blev nog så trött mot slutet och han får svårt att behärska sig, något att tänka på till nästa gång. Men oj så roligt det var och nu längtar jag verkligen till nästa veckas träningspass på klubben.

Inom loppet av en 11 dagars period kommer jag att jobba 10 av de dagarna, pust. Livspusslet är inte alltid helt lätt att få ihop och skulle man inte behöva sova vore allt så mycket enklare. Men sova måste man ju och det gör jag med besked.

Var igår eftermiddag bara tvungen att ta med mig vovvarna till sängen för en liten tupplur. En tupplur som varade nästan 2 timmar och klockan hann inte ens bli 21.30 innan jag tackade för mig och somnade som en sten.

Hade imorse klockan på väckning för morgonträning, men tröttheten vann och jag sussade sött vidare i flera timmar till.

Sitter just nu och sneglar på klockan. Kan nöjt konstatera att snart är det lagligt att gå och lägga sig igen.

Natti natti

Tänkte komma med en liten förvarning om att dagens inlägg är en riktig bildbomb. Men eftersom det är alldeles bara min blogg så får jag lägga in 300 hundbilder om jag vill, *fniss* 

Nu är jag på jakt igen men inte i skog och mark denna gång utan i fotoalbumen. Jag har hittat en superlustig effekt som kallas för tilt shift vilket får föremål i bilderna att se ut som miniatyrer.

Min favorit (pappas foto) traktorer från Svartbyn i modellen tilt shift

Hittills har jag bara använt mig av en sajt för automatisk redigering av tilt shift bilder, där man lägger in lite värden och vips har man en tilt shiftad bild.

Men det går även att skapa på egenhand antingen med photoshop eller med ett speciellt (dyrt) objektiv.

Bäst och mest effekt får man av bilder som är tagna uppifrån. Jag tror mig ha en hel drös sådana bilder från våra Asientrippar. Vilka allihop dessvärre är på gamla hederliga papperskopior och behöver sålunda först scannas in, pust vilket jobb.

Kan tänka mig att mina foton från Victoria peak i Hong Kong kommer att bli perfekta för detta ändamål.

 Någonstans i norra Thailand.

Alltså egentligen är jag nog lite emot detta med bildredigering. Att lägga på lite ramar och skuggning må väl vara. Men att förändra skärpa, nyanser och kontraster är baske mig FUSK, nästan som att banta med xenical, gastric bypass eller fettsugning   Eller också tycker jag bara det för att jag inte behärskar tekniken (än) *Haha* runt öronen lär jag nu få i alla fall.

Krabi

En myllrande gata i Bangkok

Affe var under gårdagen med och granskade svamptillväxten och fyndade på egenhand en riktig delikatessmåltid bestående av död mus. Urk, blä, tvi, spy. Emil gjorde det också för hundra år sedan och svalde den, precis som Affe hel. Efter någon timme kom den upp, i oförändrad form på min vita ryamatta. Jag har nog aldrig varit med om något så äckelpäckligt i hela mitt liv.

 Här kommer Pippi Aff-Strump, tjolahopp

Söndag idag och en lugn sådan. Fanny vilar mestadels och tar det lugnt efter sin tandförlust. Nog har hon haft och har säkert ännu ont i truten men aptiten har det inte varit fel på alls, tack och lov. Och ingen extratripp har (ännu) behövt göras till djursjukhuset.

Affe och jag har varit till skogen idag så att han fått rasa av sig lite.

 Vad får jag om jag INTE sticker in huvudet i gropen?

 Fullt ös medvetslös, se upp! En kraftig vänster gir!

Under dagens skogstur drog han en sådan praktvurpa att jag trodde det var kört. Förvånad reste han sig, tittade sig omkring och tycktes fundera vad sjutton var det som hände? Äh, ingenting som dödade mig iallafall, kuta, kuta, kuta. 90 minuters lösspring i skogen och är han trött och utmattad då? Nope!

 Undrar just om man skulle...

   Vadå NEJ? Det ju inte typ som att jag tänkte bada eller så.

Jag ska bara kika lite.   

Oops jag gliiiider.

Men matte, hur i allsindar hamnade jag här? 

Äsch, nu när jag ändå är blöt, yihaaa vattenspinning!

  Plaska, plaska.

Av någon anledning blev jag jätteförtjust i bilden nedan, trots att det enda man egentligen ser är en terrierrumpa och en bit mark. Upplever ändå att den säger så mycket. 

Min Piraff i full frihet

Just nu sitter jag och väntar på att mitt alldeles högst personliga frukostbröd ska bli klart. Personligt eftersom det på grund av sitt (nyttiga)innehåll inte duger åt sambo. Brödet består av solroskärnor, pumpa och linfrön, psyllium, rivna morötter och russin. Ja, förutom de ordinära ingredienserna då.

    Jag kan sitta korta stunder om det krävs men helst INTE

Avslutningsvis: I dagarna har i skogen skymtats en ny variant av fladdermus, den vita terrierbatten, mycket sällsynt och fruktansvärt skygg. Nu är den äntligen fångad på bild.

  Den vita terrierbatten.

Ha nu en riktigt bra vecka!

I gårdagens bagage har jag väl en si så där 30 mils bilkörande och drygt 7 timmar på strosande fot.

Vad har jag gjort? Jo lämnat Fanny på Gammelstads djursjukhus för tandutdragning. Inlämning kl 8 och hämtning kl 16, en hel arbetsdag att fördriva på stan alltså. Vilket förvisso gick riktigt bra och blev inte så fasligt dyrt heller, om man bortser från själva veterinärbesöket då.

  Dagens fynd, skitfina ljuslyktor från Ica (Luleå) 19 kr/st

Tiden gick riktigt fort och hade inga problem alls att gå i affärer, hann inte ens med alla butiker jag planerat att besöka. Dessutom jag unnade mig en hel timmes mat och fikapaus.

   Inte är det väl en liten morotskaka som gömmer sig bakom muggen? Näää!

Nu är jag lite bekymrad för Fannys väl och ve. De drog alltså ut en tand som var emaljskadad samt lös. Det var inget enkelt företag att få ut den och jag är nästan glad att det inte var jag som låg i tandläkarstolen (och sprattlade med benen, som veterinären uttryckte sig)

Är inte riktigt på det klara med tillvägagångssättet då jag lider av tandläkarhat och delvis stänger av öronapparaturen när det kommer till saftiga detaljer. Men så mycket vet jag att de fick borra upp tanden och klyva den i tre delar (på grund av rötterna) och sedan knacka ut bitarna. *rysa, rysa, rysa* stackars lilla tjockkorv.

   Fanny undersöker matutbudet på djursjukhuset.

Till det stora bekymret, Fannys känsliga mage tål inte metacam. Sist hon behövde denna medicin blev hon så dålig att hon fick läggas in med dropp på djursjukhuset under några dagar, magen skar ihop totalt.

I stället för metacam har hon nu fått ett morfinpreparat injicerat. Men det är så klart inget de sätter i händerna på djurägaren. Har hon uppenbart ont så blir det en ny resa till Luleå under dagen.

Affe hade i och med detta en heldag med husse på tu man hand. Allt har naturligtvis gått bra och husse har till och med lämnat Piraff ensam hemma (jösses, trodde inte det gick) huset stod stadigt och tapeterna satt kvar på väggarna. När han kommer hem ligger hunden i korgen och reser sig inte ens. VA! *skakar på huvudet* Konstaterar bittert att den hunden antagligen är besatt av mig. Inte så att han tycker överdrivet mycket om mig utan mer som att han ska äga mig och ha stenkoll på mig. Affe är min hallick.

I torsdags hade sambo fått besök av en kompis och dennes treårige son. Affe älskar verkligen barn och hade varit eld och lågor över treåringen, som i sin tur njutit i fulla drag av Affens uppmärksamhet.

Gissa om jag hade velat bevittna scenen när Affe och 3 åringen delade korg.

Nåväl fortsättningen är dock inte lika puttenuttig då Affes eld och lågor övergår till skogsbrand och treåringen lyfts upp på bordet för att få äta sina kakor i fred. Grrrr, vad jag hade velat vara här och åtminstone försöka göra något åt hans uppspelta, hysteriska beteende.

Roligt är det att se hur bra det faktiskt fungerar att belöna rätt (önskvärt) beteende hos hunden (när det väl dyker upp, vill säga)

Vi hade härom kvällen tillverkat lite smörgåsar som skulle förtäras framför teven, vilket omedelbart i sin tur medförde en trampande Affe. Runt, runt som en vandrande pinne. Vid mina ben är det total stopp, jag accepterar inget tramp eller smulletande så länge jag sitter i fåtöljen, det vet Affe.

Men hos husse är det en annan femma och han fortsätter envist försöka. Men så av en tillfällighet la han sig ner bredvid husse och då fick han en liten smakbit. Han avancerade snabbt och låg mot slutet faktiskt kvar (några mikrosekunder) trots att vi reste oss.

Imorse hade vi en helt ok morgonpromenad, den bästa någonsin tror jag. Faktiskt har hans koppeldragande minskat markant.

Jag kör enligt en ny taktik, dvs. låst flexikoppel (i vanlig kort koppellängd) vilket innebär att det är omöjligt för honom att seg-dra sig fram som han gör i ett vanligt koppel. Vanliga kopplet funkar inte alls för jag märker inte att jag ger efter och helt plötsligt har han tagit hela längden.

Sedan stannar jag vid minsta lilla drag och belönar frikostigt när han hamnar vid min sida. Avslutar med att koppla om till sele så han på ett varsågod får kuta lite.

Nu har vi lyckats få en ansenlig mängd regn och det är definitivt dags för en svampcheck.  

Ha en fin helg.

Varför kan man inte köpa nerver och tålamod på burk? Jag är i starkt behov av det och skulle betala dyra pengar, jag lovar.

Var på måndagsträningen med Affe och det märktes att vi haft många veckors uppehåll. Man kan nog säga att vi var tillbaka på ruta ett igen (enbart mitt fel I know)

Han var så snorjobbig att jag nästan (men bara nästan) gav upp och åkte hem igen. Lite lugnade han sig i mitten av passet för att sedan freaka ut mot slutet. Antar att det nära på brann i den lilla terrierhjärnan, trots att vi deltar helt kravlöst och bara i princip ”är” för att han ska vänja sig någorlunda.

På tisdagsmorgonen ”gjorde” vi Riekkola igen och han är hyfsad tills något triggar honom, en ekorre, en fågel, en fluga? *Hehe* nä inte en fluga, fast nästan, det behövs alltså inte mycket för att han få spel.

Efter jobbet igår (tisdag) tog jag med hundarna en och en till skogen och plockade lite blåbär. Fanny fick vara lös och struttade på riktigt nöjd och glad. Affe däremot fick för ovanlighetens skull vara kopplad. Detta för att han under söndagens skogstur lyckats skada den övre trampdynan. Ytlagret av trampdynan har blivit avskalat och hänger som ett löst lock. Ville därför ha honom under lite kontrollerade former.

Bästa blåbärsskörden hittills blev det även om jag hade en stark konkurrent om bären, Affe. Den lille spjuvern har gått och blivit en fena på att själv lyckas plocka åt sig bären. Inte heller nöjer han sig med vilka blåbär som helst, icke, det ska vara de stora, fina och saftiga bären. Och plötsligt var det inte så gulligt längre.

   Affe på jakt efter de bästa bären

Om jag stirrar nog länge kanske bäret trillar ner av sig självt.

Når inte riktigt...

  Jodå, det gör jag visst det.

  Trött man blir av att leta bär.

Jag och Fanny la till en svampinspektion på vår runda för att se hur de går för mina gömda kantareller. Det visade sig att jag gömt dem så bra att vi knappt hittade dem. Lite har de vuxit men inte mycket. Dagens regnande är plus i kanten men det behövs mer.

  Inte kantarell men nästan samma färg.

Idag var det onsdagsträning för Affe och mig, så direkt efter jobbet var det bara att svida om, packa in hunden i bilen och åka tillbaka in till stan.

Sjövild, galen Affe men som blev något lugnare efter ett tag. Men i dag var det en stor distraktion i form av en ny deltagare, en samma likadan som Affe och han var helt fixerad av denna terrier. EN KOMPIS, EN KOMPIS, en kompis som dessutom ser ut som jag tycktes hela hans kropp skrika.

La in en liten uppgift åt honom, att sitta på sin rumpa och vänta, bara korta stunder och det gick ganska bra. Avslutade träningen rätt snabbt eftersom jag helst vill sluta medan han är någorlunda kontaktbar. Ska öka på tiden allt eftersom.

Hittade rätt bra spårmark när jag var och plockade bär igår, med gångavstånd hemifrån, vilket är helt perfekt. Nu ska marken få ”vila” någon dag innan jag lägger några spår där.

Den heliga älgjakten är ju i antågande, 5 september närmare bestämt och då är man inte alls önskvärd i skogen om man nu inte råkar vara antingen en älg eller en jakthund.

Jag brukar strunta i det och lägga mina spår i alla fall med påföljd att jag inte är så populär bland byns jägare. Men världen stannar väl inte bara för att jakten drar igång.

Dessutom har jag ju min egen jakt att bedriva i år, den ”heliga” svampjakten *hihi*

Hej svejs

Det här inlägget är egentligen skrivet igår, söndag men när det kom till slutklämmen, redigera bilder, ladda upp bilder och korrektur läsa orkade inte författaren pga. lördagens aktiviteter löpa linan ut och få inlägget publicerat. Ber redan nu om ursäkt för eventuell förvirring i inlägget.

Lördagen blev förövrigt en underbar kväll som avslutades många timmar efter ordinarie sovtid, vilket i sin tur skapade en väldigt trött Jenny under hela söndagen. Men det var det så värt   

Undrar just om någon av dessa är ätliga?

Söndag brukar betyda ledig dag från jobbet och därmed hundarnas dag. Så idag åkte jag, Affe och husse i väg på svamp-span. Med oss hade vi en ryggsäck fylld med chokladmuffins, kaffe samt läsk åt barnen (läs sambo) Ja just det! Och vatten åt hunden, så klart. Svamp hittade jag massor, men bara av fel sort.

   Affe och husse

Fikapaus

Affe var helnöjd och fick sig en rejäl motionsrunda eftersom han pendlar mellan mig och husse, fram och tillbaka hela tiden. Mycket roligt hade han även med sin leksak, en blå rund fågel som han fyndade i ryggsäcken. Det bästa av allt, inga kortisontabletter behövde utnyttjas efter denna utflykt, hurra.

Du ÄR en fågel, du KAN flyga!

Kom igen då! FLYG sa jag!

YES, jag visste det, jag har magiska krafter.

Hallå! Till vänster, du ska flyga till vänster. Måste jag peka med hela

tassen för att du ska fatta, dumma fågel fä.

Attack!

Sedan var det lilla Fannys tur. På hennes runda hade jag större tur med svamparna. Eller större kanske är fel ord för de var verkligen pyttesmå. Men det fanns livstecken. Nu har jag efter bästa förmåga gömt dem med en massa mossa och jag ska minsann vakta dem som en hök. No one steals my mushrooms twice!

   Har jag rätta blicken nu?

Får nog säga att jag tagit mitt jaktintresse till en högre nivå i och med att jag börjat googla efter tips, råd och annat matnyttigt, på nätet. Något som dök upp som resultat av mina sökningar var svampjaktsfilm på you tube. Jag som i flera år hånat sambo som suttit och kollat in jaktsekvenser på ovannämnda media. Nu förstår jag plötsligt tjusningen i det hela. Att få se någon annan jaga och sedan finna (i mitt fall då kantareller) triggar jaktlusten alldeles något enormt och det känns nästan som att frossa i en gigantisk godispåse (om man nu äter godis) Hade klockan inte varit så mycket och hade inte kroppen varit så trött hade jag omgående gett mig ut i skogen, peppad av alla nya råd och tips.

   Chokladmuffins

Idag (måndag) tänkte jag försöka ta tag i hälsan igen. Ingen manisk träning och inga hysteriska dieter, utan bara vara lite sundare helt enkelt. Inledde på gymmet imorse, men det ger inte så mycket, tyvärr. Kan inte springa, kan inte köra stepmaskinen och kan knappt använda rodden. Men det blev något gjort iallafall.

Efteråt bar det av till Riekkola med Affe som väntat i bilen. Hej och hå vilken bra början det blev. Man med två lösa hundar, resultat GALEN Affe som skulle efter. Gick i motsatt riktning, stötte på två nya individer. - Men oj, oj, oj släpp hunden längre säger kvinnan - Jaså tycker du? - Jaaaa, han vill springa, det ser jag. NO shit!

Efter detta var Affe så uppskruvad att han nästan var uppe i talltopparna och hoppade. Dra i kopplet, dra i kopplet, dra i kopplet, jag blir galen. Dröjde inte länge innan vi fick en människa bakom oss och det var lika jobbigt det, för nu kunde han ju inte gå framåt.

Måste försöka ta tag i eländet och köra stenhård träning med honom, för så här kan vi inte ha det. Frågan är hur jag ska bryta honom i hans stressade, hysteriska, maniska beteende?

På lördag ämnar jag iallafall att sätta mig på en stol utanför IKEA och bara sitta där tills han ger upp, om han nu någonsin gör det.

Ha nu en bra vecka.

Har inget vettigt alls att komma med, brukar ju vara så de dagar jag jobbar megamycket men tänkte ändå passa på att önska er en trevlig helg.

Själv ska jag på roligheter efter dagens arbetspass, bara hem, duscha, på med kläderna och off we go. Yey ska bli hur kul som helst och det är såååå länge sedan jag var i väg på ”dåligheter” *hihi*

Slänger in lite latinsk klokskap:

"Audacem fortuna iuvat. Audentes fortuna iuvat"

- Ödet hjälper de djärva. Lyckan står dem djärvom bi.

Ha en riktigt fin helg, allesammans.

Jaha, gårdagen blev väl en vanlig dag i största allmänhet hos tokigterrier.

  Fanny filosoferar.

Skulle ta lite fina skogsbilder på hundarna, var för sig hade jag tänkt och började med Fanny. Vi hann ner för backen, där hittade hon något väldoftande att rulla sig i och efter det var som kört med ”fina bilder biten” för hennes del. Så istället blidde det bara en springa-lös-promenad i skogen. Där matte lyckas med konststycket att ramla, fan tror jag fick hjärnskakning på köpet. Om det finns en hög med älgskit på hela promenaden, var tror ni jag stupade? Jepp, hole in one! Landade med handen mitt i hela härligheten, förnedrande. Lyckades i alla fall rädda systemkameran, så vad är väl lite älgpoop på handen, MER ÄN ÄCKLIGT.

Här följer en steg för steg sekvens med lilla fröken Gnidare.

   Mmmmm, det luktar mumma här.

Tar sats

Gnida

Åh, matte det är ljuuuuvligt.

Lite till...

Klar! Nu matte kan vi ta fina bilder, nu luktar jag gott oxå.

Bad av Fanny blev det efter hemkomsten, vilket triggade Affe så till den milda grad att det blev ett grand mal terrierbryt. Himmel vad han for runt, upp och ner fram och tillbaka, innan jag lyckades suga tag i honom. Sedan är det bara hålla honom stilla, vänta, vänta, inte göra något mer än att hålla, så genom ett trollslag är han lugn igen.

Eftersom han får medicin för sin halsinfektion har jag velat att han tar det lite lugnt men nu var det för husfridens skull nödvändigt med lite (behärskad) skogsaktivitet. Han fick vara lös men var relativt lugn. Han for efter en fågel en bit in i skogen men släppte snabbt.

Jaga eller inte jaga, det är frågan.

Tänkte på en sak när jag var ute med Affe igår och hade honom lös, att jag blivit väldigt duktig på just det, att honom lös alltså. För mig är det verkligen ”att kliva utanför komfortzonen” att ha honom lös, att inte kalla på honom stup i kvarten, att inte vakta, utan istället låta honom hålla koll på mig osv. Detta tycker jag i och för sig är var hunds rätt men det hindar inte från att jag bekymrar mig för hans ben eller att eventuellt vilt ska dyka upp.

Visst var det ett högtidligt ord ”komfortzonen” Men det har jag minsann knyckt från en tidning. Man måste ju utöka sitt vokabulär så gott det går. 

Sedan var det dags igen. Jag upptäckte att Affe någon gång under promenaden måste ha lagt nosen i ?????? För hela nosen var alldeles svullen och bucklig, läpparna är i dubbelstorlek, ögat är rött och han gned sig frenetiskt kring öga och nos. Där får man för att man kliver utanför ”komfortzonen”

Svårt att fånga på bild hur svullet det egentligen är.

Jag mår inte riktigt bra, matte.

Vad göra då? Jo, ringa samma snälla Monica igen (känna sig heldum) och tigga mer kortisontabletter.

De jag köpte i Finland innehöll något helt annat så de vågade jag inte ge. Idag är det stor skillnad på honom men det är fortfarande lite svullet kring nosen. Nu har jag i morse ringt djursjukhuset och fått ett recept utskrivet på Prednisolon eftersom detta med Affens nos verkar bli en otrevlig vana.

Affe-Buckelnos

Störigt dock att inte veta VAD det är som orsakat reaktionen, sådant gillar jag inte och grubblar halvt ihjäl mig. Nå huvudsaken är väl att jycken mår bättre.

Nu bär det av mot arbetet.

Tjingeling