Nu har svampjakten inletts på allvar och det är minsann inget enkelt företag att ta sig till de potentiella svampområdena. Sambo hade i söndags lovat att köra och jaghade tänkt ta med Affe för lite skogsträning men något (viktigare) dök upp och eftersom jag inte kan vägarna, det är svårt att vända, gropigt och dylikt valde jag att hoppa på cykeln istället och trampa iväg, vilket tog över en halvtimme, enkel väg.

      Spegelblankt nere vid ån.

Väl där blev jag högst osäker exakt var jag hittade svampen förra året. Parkerade cykeln och irrade omkring en god stund utan att hitta ett jota. Kändes så totalt meningslöst. Hade jag haft Affe med hade i varje fall han fått sin träning och resan hade inte varit bortkastad. Nu kom jag hem, förutom svamplös, ganska död och fortfarande hade jag kvar att stimulera en överenergisk Affe.

  Åkerbär

Så mot kvällskvisten drog jag på mig mygghatten, laddade systemkameran och fyllde hundgodisfickan, jag och Piraff skulle till blåbärsskogen.

Uppenbarligen inget blåbärsår i år, fick bara ihop någon dl men huvudsaken var att Affe fick vara lös och springa.

  Jag lever upp till bloggnamnet Tokigterrier.

Han gör vida turer medan jag stannar till plockar bär men kommer hela tiden tillbaka, kollar var jag är och vad jag gör, det uppskattar jag. Upptäckte att han verkligen gillar blåbär och varje gång han kom tillbaka efter ett race, tiggde han bär, sötisen. Skulle inte bli förvånad om vi snart konkurrerar om de blåa bären i skogen.

     Jag kan se normal ut också.

Måndag innebär träning på brukshundklubben men ibland har det sin avigsida att bo ute på landet, som exempelvis igår. Efter att precis ha tagit sig hem från jobbet, bara slänga in hund i bilen och köra tillbaka samma sträcka blir stundom övermäktigt.

 Två terrierrumpor. 

Så istället tog jag med Affe och Fanny på duopromenad med lösspring. Tänkte hänga upp Affen i ett träd många gånger under den promenaden eftersom han var sådan pain in the ass på Fanny, hela tiden.

   -   Kom igen då surtant, tjockis, tjockis, spriiiiiing DÅ!

Och där mitt i ingenstans hittade jag kantareller, visserligen inte många och inte stora. Men det lustiga är att de dök upp när jag inte alls letade efter dem, tjohoo.

  Djävulshundar ;)

Men det blev dyra svampar. Plötsligt började Affe, som befann sig en bit framför oss, bete sig underligt och han såg så väldigt förvånad ut. Att det var något förstod jag omgående, min första tanke var så klart orm.

När jag kom närmare insåg jag att det var getingar, jordgetingar för att vara exakt, massor av dem på Affens lilla kropp. Huuu, ryser fortfarande. Försökte vifta bort så många jag bara kunde och sedan fort hem.

Stackars lilla Affe, så olycklig han var, gnydde och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Lite här och var på kroppen poppade det upp vindruvsstora bulor.

Ringde veterinären för att få råd. Det samtalet kostade 200 spänn, bara för att de lyfte på luren på djursjukhuset, men vad gör man inte.

Rådet blev i första hand kortison (hade jag inte hemma) i andra hand Metacam (det fanns hemma)

Gjorde ett försök att ragga kortison och fick napp ganska omgående, så tack snälla, snälla Monica

Redan inom en timme hade bulorna börjat gå ner och idag syns bara lite små svullnader, förutom att han är lite trött och säkert öm. Så mycket den här hunden gått igenom är det första gången jag sett honom bli såpass påverkad och framför allt olycklig.

Då lägger vi till ytterligare en merit? på erfarenhetslistan. Hmmm, vad tror ni mina drömmar handlade om i natt...