Varför kan man inte köpa nerver och tålamod på burk? Jag är i starkt behov av det och skulle betala dyra pengar, jag lovar.

Var på måndagsträningen med Affe och det märktes att vi haft många veckors uppehåll. Man kan nog säga att vi var tillbaka på ruta ett igen (enbart mitt fel I know)

Han var så snorjobbig att jag nästan (men bara nästan) gav upp och åkte hem igen. Lite lugnade han sig i mitten av passet för att sedan freaka ut mot slutet. Antar att det nära på brann i den lilla terrierhjärnan, trots att vi deltar helt kravlöst och bara i princip ”är” för att han ska vänja sig någorlunda.

På tisdagsmorgonen ”gjorde” vi Riekkola igen och han är hyfsad tills något triggar honom, en ekorre, en fågel, en fluga? *Hehe* nä inte en fluga, fast nästan, det behövs alltså inte mycket för att han få spel.

Efter jobbet igår (tisdag) tog jag med hundarna en och en till skogen och plockade lite blåbär. Fanny fick vara lös och struttade på riktigt nöjd och glad. Affe däremot fick för ovanlighetens skull vara kopplad. Detta för att han under söndagens skogstur lyckats skada den övre trampdynan. Ytlagret av trampdynan har blivit avskalat och hänger som ett löst lock. Ville därför ha honom under lite kontrollerade former.

Bästa blåbärsskörden hittills blev det även om jag hade en stark konkurrent om bären, Affe. Den lille spjuvern har gått och blivit en fena på att själv lyckas plocka åt sig bären. Inte heller nöjer han sig med vilka blåbär som helst, icke, det ska vara de stora, fina och saftiga bären. Och plötsligt var det inte så gulligt längre.

   Affe på jakt efter de bästa bären

Om jag stirrar nog länge kanske bäret trillar ner av sig självt.

Når inte riktigt...

  Jodå, det gör jag visst det.

  Trött man blir av att leta bär.

Jag och Fanny la till en svampinspektion på vår runda för att se hur de går för mina gömda kantareller. Det visade sig att jag gömt dem så bra att vi knappt hittade dem. Lite har de vuxit men inte mycket. Dagens regnande är plus i kanten men det behövs mer.

  Inte kantarell men nästan samma färg.

Idag var det onsdagsträning för Affe och mig, så direkt efter jobbet var det bara att svida om, packa in hunden i bilen och åka tillbaka in till stan.

Sjövild, galen Affe men som blev något lugnare efter ett tag. Men i dag var det en stor distraktion i form av en ny deltagare, en samma likadan som Affe och han var helt fixerad av denna terrier. EN KOMPIS, EN KOMPIS, en kompis som dessutom ser ut som jag tycktes hela hans kropp skrika.

La in en liten uppgift åt honom, att sitta på sin rumpa och vänta, bara korta stunder och det gick ganska bra. Avslutade träningen rätt snabbt eftersom jag helst vill sluta medan han är någorlunda kontaktbar. Ska öka på tiden allt eftersom.

Hittade rätt bra spårmark när jag var och plockade bär igår, med gångavstånd hemifrån, vilket är helt perfekt. Nu ska marken få ”vila” någon dag innan jag lägger några spår där.

Den heliga älgjakten är ju i antågande, 5 september närmare bestämt och då är man inte alls önskvärd i skogen om man nu inte råkar vara antingen en älg eller en jakthund.

Jag brukar strunta i det och lägga mina spår i alla fall med påföljd att jag inte är så populär bland byns jägare. Men världen stannar väl inte bara för att jakten drar igång.

Dessutom har jag ju min egen jakt att bedriva i år, den ”heliga” svampjakten *hihi*

Hej svejs