Har motvilligt accepterat mitt "nya" viktläge   och har idag inhandlat ett par täckbyxor i passande storlek. De gamla gick på men var ack så tighta (läs korvskinn) och värmde inte alls. Skulle inte köpa nya men nu är jag less på att frysa.

Hittade även en t-shirt i regnbågens alla färger + några till som jag var tvungen att köpa. Den var inte alls vacker men man blir glad när man ser den och det kan ju behövas.

Med mig till stan hade jag min kompanjon Emil och idag gjorde vi något vi inte gjort på länge, nämligen stadstränade. Han är så duktig min lilla smurf   och han vet precis vad han ska göra när vi möter folk, vilket är: titta på matte så klart. Det märks tydligt att han tycker det är superskoj att ranta omkring i stan, han blir liksom lite extra stolt (matte med). Men som vanligt bommade vi alla hundägare. Idag var det dock förståeligt, vädret var långt ifrån trevligt och trottoarerna var inte plogade.

För er som inte vet kan jag berätta att en tidigare version av terminatorn Emil inte klarade av att möta vare sig hundar eller människor, knappt bilar utan att han gjorde hiskeliga utfall, som mer än en gång innebar att han satte tänderna i mattes ben. Usch vad fruktansvärt det låter. Men sådant gör han alltså inte nu längre tack vare god hjälp och envist tragglande.

När vi närmade oss Shell blev det extra fart i de små Emil benen. Hur han kan minnas fattar jag inte men vi brukar alltid, när vi går vår sväng, stanna till vid Shell och husse kommer då ut med ett korvbröd åt Emil. Men idag jobbade ingen husse, Emil tittade och letade efter husse, viftade till och med på svansen åt eventuella korvbröds leverantörer. Men det hjälpte inte och han såg riktigt snopen ut.

När vi sedan var tillbaka på IKEA parkeringen tyckte vi att vi varit duktiga och var värda pizza. Dessutom hade jag en känsla av att sambo behövde detta som medicin mot gårdagens äventyr och jag hade rätt. 

Mitt svåra beslut jag nämnt tidigare har naturligtvis med Emisen att göra. Men nu vacklar jag och känner att jag måste prova lite, lite till. Kanske något ännu går att förändra och göra bättre. Det är svårt när hjärnan säger ett och hjärtat något helt annat. Är man som jag, blir det lätt att man följer sitt hjärta även om det inte alltid är det klokaste och det bästa.

Uj vad långt detta blev och dessutom inlägg nummer två samma dag. Ja ja, nu ska Fanny få sin aktivering och sedan är det kväll.

Fniss, när jag läste mitt inlägg från igår skulle man lätt kunna tro att jag är en tvättäkta hypokondriker   Det är inte riktigt fullt så illa som det kan verka och en av åkommorna har jag faktiskt sökt för, min onda axel. Men fick ingen hjälp bara piller. En annan, kraftig allergisk reaktion i en tatuering sökte jag inte hjälp för utan experimenterade själv   Jag är en bra doktor för den har faktiskt blivit bättre.

Nåväl, nog om krämpor och åkommor.

Idag skulle vi ha varit och tittat på en ny familjemedlem men jag backade ur i sista sekund. Kändes inte rätt just nu så vi skjuter det lite på framtiden. Men lite sugen är jag allt   

Den här hunden (bild ovan) en del av mitt nya bling bling, som jag faktiskt börjat använda. Men av någon anledning tycker alla att min pandora berlock ser ut som en gris. - Oj, vad har du för fint runt halsen, få se är det en GRIS?

Idag tänker jag nog bara lata mig, kanske sy gardiner till vardagsrummet, kanske åka till stan, kanske, kanske. Hur som helst har Emil redan fått sin promenad och Fanny nöjer sig med inneaktiviteter. Så om jag vill kan jag lägga mig på sofflocket och jäsa.

Hoppsan! Sambo behagade just att kliva upp ur sängen. Sent ska syndaren vakna efter att ha slagit klackarna i taket och kommit hem kl 3.

Ha en trevlig söndag.

Raaaaaaaaap.

Har inte ätit sen frukosten mer än en banan och några morotsslantar och när man väl sen kommer hem från jobbet då äter man alldeles för mycket. Dagens middag i ensamhet (sambo är på dåligheter med sitt jobb) bestod av kycklingkebab i pitabröd och till efterrätt kaffe och två semlor (men dom var små och är dom små så tar man två, kan jag säga till mitt försvar) Tusen tack för semlorna svärmor, du är bäst.

Min aj, aj hand har numera antagit en intressant form. Jag har inte längre några synliga knogar utan bara en stor boll och långfingret är synnerligen svårböjt. Detta är faktiskt den FJÄRDE orsaken detta år som jag borde söka läkare för (nu kanske ni förstår min misstro mot 2010) Men jag och Haparanda VC går inte riktigt ihop, så jag avvaktar. Dom kan ändå inget göra, det är jag övertygad om.

Nu styr jag mina steg mot vardagsrummet, soffan och Robinson finalen.

Just det, det är fullmåne igen så akta er för varulvarna.

Ha det gott och må väl.

Aj, aaaaaaaj! Slog i handen mot en trälåda under dagens arbetspass och det gjorde så    ONT. Nu börjar en fin liten svullnad framträda till höger om knogen och fingret känns stelt och svårt att böja. Japp, konstaterat! 2010 är ett skit år och det har ändå bara varat i 29 dagar.

Äsch har inget att blogga om egentligen, jag ville bara få möjligheten att beklaga mig lite   Och föresten, nu när jag ändå beklagar mig så vill jag säga att jag och mina hundar är less på frysa. Varmare väder, helst omgående. Tack!

Ha en trevlig helg!

Hus och bilar fanns kvar på gården imorse när jag klev upp, vilken tur att de inte blåst bort   

Blåser gör det fortfarande men nu är det 20 minusgrader så att sticka näsan utanför dörren är förenat med förfrysningsrisk. Synd för det soligt och fint, en skidtur hade varit perfekt.

Vovvarna vill överhuvudtaget inte gå ut idag, stackarna måste ha trauma från gårdagens orkanvindar.

Jag skulle egentligen vara och träna nu   Men av "olyckshändelse" kom jag åt avstängningsknappen istället för snoozknappen, vilket innebar att jag sov på tok för länge och skulle ha fått stressa för att hinna träna innan arbetet. Och jag vägrar stressa med något alls i dagsläget, lever just nu efter filosofin "timme för timme" Allt annat känns för dystert.

Nästa vecka går jag på mitt vanliga schema igen, vilket innebär fler timmar. Jag hoppas att min axel ska palla med det.

Nu ska jag ta en repa med damsugaren innan jag beger mig mot Ica.

Oj! Vad det blåser och värre verkar det bli. Undrar varför jag drömt om trasiga vägar och omkullfallna träd inatt.

Att få Emil att göra sina behov imorse var inte det lättaste. För det första lättade han nästan från marken när det friskade i och för det andra, hur lätt är det att göra något behov när det virvlar förbi små löv och barkbitar, som nästan verkar levande. Dessa ska ju naturligtvis infångas och förstöras.

Nu bär det snart av mot Ica och en arbetsdag. Men först, ut i blåsten och försöka få Emil att producera   

Ha det bra..

Jag har fattat ett fruktansvärt svårt beslut och nu när det känns alltför tungt att blicka framåt, kanske det hjälper att titta på det som varit istället. Så idag bjuder jag på lite av det gamla, saker som ni kanske inte visste.

1. Min första hund hette Dino och var mest troligt en korsning mellan collie och norrbottenspets. Han var god som guld och levde till han var ca 12-13 år.

Dino

2. Nästa hund blev Sonny, en chihuahua. Jag var före min tid, innan chihuahuan blev en trend och ett attribut. Sonny kan ha varit en av de sjukaste chihuahuorna någonsin. På djursjukhuset blev han känd som Sonny med basrösten. Epilepsi, hjärtfel, buksportkörtelsproblem är några av åkommorna.

                                Sonny  

3. Sonny fick en kompis, Molly även hon chihuahua. I drygt 11 år fick jag ha dom hos mig. Sonny somnade in ett drygt år innan Molly. Plötsligt stod jag där utan hund och det var då allas våran lilla fröken JRT dök upp som en virvelvind.

Molly även kallad Morpan 

4. Jag har haft två grisar, Nöffe och Nasse. Jag kunde inte äta köttet från någon av dem.

              Nöffe eller möjligtvis Nasse =)  

5. Jag har haft en egen tam ko, Maja. Den kossan var otrolig, följde mig som en hund, satte jag mig ner i hagen så lade hon sig brevid.

Min ko, Maja (liggande) 

Nu vet ni mer...

Den här helgen har verkligen inte gått i hälsans tecken, det har ätits och ätits och allt annat än nyttigt. Just i skrivande stund intas Dumle kladdkaka med en klick vispgrädde och en mugg kaffe. Här är en bild på skapelsen:

Dumle kladdkaka

Dagen har varit och farit och det enda vettiga vi gjort idag är att städa gästrummet som såg förskräckligt ut. Det har varit en enda lång hinderbana av jullådor, mattor och diverse andra lådor och pryttlar.

En promenad med Emisen har det också blivit. Drog en praktvurpa som jag tror fick marken att skaka, i vart fall skadade det i min skalle. Emisen var snabbt framme, överlycklig över att ha matte på samma nivå som sig själv. 

Körde lite godissök med honom på vägen hem. En underbart enkel (samvetsdövar) övning, som han tycker jättemycket om.

Nu ska jag hänga tvätt och efter blir det nog premiärspel av Super Mario.

Ha det gott.