Ringde nyss djursjukhuset för att höra hur det går för Fanny. Något bättre var hon och hade slutat kräkas, skönt det. Tidigast onsdag kan jag räkna med att få hämta hem henne. Och det är ju faktiskt bättre att hon får stanna där tills allt funkar som det ska. Fast här hemma är det mycket ovant att inte ha en liten Fanny som kommer springande så fort man ska gå in i valprummet. Emil funderar nog också var hon tagit vägen.

Jag och Emil har varit ute på en långpromenad idag, härligt väder och skönt med frisk luft innan man blir "instängd" på Ica i x-antal timmar framåt. Nu ligger han i fåtöljen och sussar sött =) Jag skulle nog göra samma sak om det inte vore för det där med arbetet.

och Fanny är nu inlagd på djursjukhuset i Gammelstad.

Det har varit en hemsk natt. Jag har sett hur dåligt hon mått och hur ont hon haft men inte kunnat göra något. När vi kom dit i förmiddags visade det sig att hon hunnit bli rejält uttorkad. Skönt att hon är under vård men att lämna kvar henne där och gå var förfärligt, förskräckligt, fruktansvärt och jag tror aldrig att jag vänjer mig. Det gör så ont i hjärtat.

Man ska ju se positivt och blicka framåt men jag har lite svårt med det just nu. Tycker vi haft lite för mycket olycka sista tiden. Jag tänker på Albas valp som dog, hennes avslitna senor som gjort att hon har benet i gipspaket och nu det här med Fanny. Min lilla fröken, usch vad ledsen jag känner mig.

Puppsen fyller tre veckor i dag och börjar bli riktigt vilda. Det morras, kivas och småskälls i valplådan och snart, snart kommer dom att kunna klättra över kanten.

Här kommer en Fanny bild tagen på isen förra helgen och några puppisbilder tagna idag.

Fannys diarré har tagit ny fart. Hon var bra hela dagen och kvällen igår. I natt började det om igen och jag har varit ute med henne varannan timme ungefär. Nu kräks hon galla också, stackars liten =(  Tur att husse är ledig idag och kan ta över springandet.

Nu sitter jag här, laddar inför dagens arbetspass och tröstar mig med en stor muffins, innehållande blåbär och vitchoklad. Har tidigare ansett att muffins är överskattade. Men denna är riktigt god =)

Ha en trevlig helg...

Livet mellan valplådan, gipsade hundben och utdragna hundtänder vandrar vidare. Dock inte utan komplikationer. Fannys mage skar ihop totalt av den smärtstillade/antiinflamatoriska medicinen (anade det, gillar verkligen inte Metacam) vilket resulterade i sprutdiarré. Som värst är det så klart på nätterna och det är BRÅTTOM. Väl ute tar det evigheter innan hon är klar. Väldigt trevligt när det är nästan 20 minusgrader och man är iförd endast t-shirt, trosor och ett par skor.

Nu har jag efter samrådan med djursjukhuset plockat bort medicinen, fastat henne och försiktigt börjat ge lite majsvälling och kalvfrikadeller.

är summan för Fannys veterinärbesök och 50 är antalet mil jag körde igår.

Under den sk munsaneringen hos veterinären upptäcktes en sprucken tand och den var tydligen riktigt illa åtgången. Måste ha gjort grymt ont eftersom nerver och andra prylar var blottade. Har hon haft svårt (undvikit) att äta mm undrade dom från djursjukhuset. Nix, pix tvärtom hon ätit som häst, tuggat ben och jag har inte märkt ett dyft. Men då är det ju oxå en terrier av envisaste slaget vi har att göra med.

Tanden liksom vovven var envis och dom hade fått kämpa länge och väl innan alla rötter var bortrensade. Mjuk mat och metacam i ca en vecka framöver är det som gäller nu.

Jag har henne så klart försäkrad men det är högst osäkert om försäkringen går in och täcker för detta. På djursjukhuset trodde dom inte det.

I övrigt var hon frisk och alla värden var ok, det var skönt att höra.

Och dom 50 milen då? Jo, jag hade iskallt räknat med att få hämta henne kl 12, senast. Men när 12.00  istället blev 16.00 bestämde jag mig för att köra hem "en sväng" och njuta av det vackra vädret. Något jag naturligtvis grymt ångrade när det var dags att köra tillbaka igen.

Blod, blod, blod. Albas blod tycks förfölja mig. När igår kom fram till bron på djursjukhuset gick det att följa bloddroppar (jag antar att det var Albas) Inne på undersökningsrummet såg jag oxå blod. Det visade sig att Peter och Alba varit i exakt samma rum.

Bilderna är tagna idag när jag och Emil tog oss en tur på Nikkala isen.

Fy, vilken lördag det blev. Alba, vår jämthundstik fick under sin rastningsrunda en stor sårskada. Det blev en rejäl reva uppfläkt på ena bakbenet. Det blödde kopiöst, huden hängde löst och hon kunde inte stödja på benet. Fanns inte mycket jag kunde göra, insåg snabbt att linda på bandage skulle bli ett omöjligt företag. Så på med en tratt och in i bilen. Sambon satte garanterat hastighetsrekord på sträckan Haparanda-Luleå, på väg till djursjukhuset i Gammelstad. Väl där kopplade veterinären omedelbart in dropp eftersom hunden var mycket svag och hade tappat stora mängder blod. Att hon valpat för två veckor sedan gör ju inte saken bättre.

Det blev en hård dom. Senorna har blivit avslitna. Så nu är hon både sydd och gipsad. Tre månaders läkning och kontinuerlig sjukgymnastik krävs. Nu håller vi tummarna att hon ska klara sig utan smärtstillande så valparna kan dia. Det får de inte om vi ger smärtstillande (vilket vi naturligtvis ger om det behövs, ifall nu någon funderar) Vi har fått med mjölkersättning som vi får sätta in om det blir nödvändigt. Jag var lite orolig hur hon skulle orka med de små liven när hon kom hem igår kväll. Men det gick och går bra.

Måste säga att hon är en super duper duktig mamma den här gången. Valparna däremot, var inte ett dugg hänsynsfulla mot sin mor när hon kom hem. Dom hade ju fått vara utan mat i kanske sex timmar och det demonstrerades minsann. Ändå har det definitivt inte gott någon nöd på dom. Sovit som fyra små grisar har dom gjort =)

Vi har försökt sanera gården så gott det går. Man kan verkligen tro att någon blivit brutalt dödad här. Det är blod överallt och ser gräsligt otäckt ut.

För att komma bort från blod och annat elände tog jag och Fanny oss en tur på isen idag. Soligt och vackert fast en aningen blåsigt.

I morgon åker jag och Fanny till djursjukhuset. Fröken ska få tandstensskrapning och en hälsokontroll =)

Här är Alba med sitt gipsade ben och på bilden under, en Fanny på isen.

Och då pratar vi naturligtvis om Emil, hunden =) Vi var och tränade lite smått i inomhushallen igår kväll. Det är säkert nästan ett år sedan sist. Träning överlag som hundmöten och stadspromenader har uteblivit under en lång, lång tid. Jag har till och med börjat oroa mig lite för att han gått tillbaka i sin utveckling  (beteende) och blivit "förvildad" igen dvs utfall till höger och vänster, fixeringar mm, mm.

Så det var på en aning darriga ben matte tog med sig Emil in i hallen. Jag blir så glad och framför allt lättad. Han skötte sig exemplariskt. Inte ett morr och inte en antydan till utfall och då var det ändå ganska rejäl störning eftersom Matilda skickade Alma i "rutan", kors och tvärs. Nya hundar kom in i hallen osv.  Ett kort pass blev det men jag hade en riktigt trött kille efteråt. Nu kör vi vidare...

Våra små råttor i valplådan VÄXER och jag tycker att man kan se skillnad i storlek från morgon till kväll.

Min chef åker till Thailand idag. Men jag är inte det minsta avundsjuk, inte just idag iallafall. För vem vill åka till Asien när vi har årets första riktiga vårdag här i norrland?  Det är strålande sol och nästan klarblå himmel. Jag och Emil var ute på en långpromenad medan det ännu var minusgrader så vi hann utnyttja skaren. Nu ska jag och jobba men ärligt så känns det helt ok, solen gör mig glad och pigg. Lite sur blev dock när sambon pratade om att grilla korv. Det är totalförbjudet att göra när den andra jobbar =)

I valplådan händer det saker =) Dom har nämligen börjat öppna sina korpgluggar. Små, små springor som sakta men säkert börjar se dagens ljus.