Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN.
Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina skor just nu. Jag är ett vrak, en spillra av mitt forna jag. Krossad, förintad, död. Eller inte riktigt, jag skriver ju åtminstone ett inlägg. Men jag har aldrig käkat så mycket Losec som nu.

Jag gav mig in i något. Tänker lite på ordspråket ändamålet helgar medlen... Jag var inte alls beredd på konsekvenserna. Man tror att man känner sig själv efter 43 år. När man överskattat sig själv blir fallet hårt. Hur fan tänkte jag egentligen. Att jag är gjord av sten?! Att jag är immun?!  
Just precis idag har jag lagt sista korten på bordet. Dock resultatlöst. Jag fixar inte detta längre, bättre att ta smällen. Att kastas mellan hopp och förtvivlan, funkar inte. Jag har dött inombords typ 100 gånger och det bara idag. Jag trodde jag var stark men det är jag inte. Jag är vek, vek, vek och satan vad ont det gör.

I morgon går jag vidare. Börjar på nytt. Behöver bara hitta tillbaka till rätt fokuseringspunkt igen. Och jag svär på att aldrig, aldrig någonsin göra om detta misstag ännu en gång. Orkar inte bli så trasig igen. Just nu blöder såren. Men jag överlever, jag har ju gjort det tidigare. Eller.... Så här illa har det nog aldrig varit. Inget har någonsin påverkat mig så mycket som detta. Tidigare kurerade jag mig med 60 timmars jobbveckor, det kan jag inte göra nu... Be en bön, håll tummarna. Allt sker för en orsak, allt har en mening .Jag försöker se logiken men jag är bara trasig och det gör ont.  Och de där satans tårarna som kommer fast jag inte tillåter dem. I morgon går jag vidare. Men idag går jag sönder tusenfalt. Tystnad talar, verkligen..............

Jobbet då. Ja jösses. Där är man i hetluften igen. Jag tog något alldeles fruktansvärt illa vid mig av en händelse som uppstod för några veckor sedan.
Tack som fan till dig som startade "romansryktena" om mig och en kollega. Och tack till alla som fortsätter spä på eländet. Jag spyr på dem. De har i och med detta försatt mig en överjävlig situation där mitt arbete blir lidande. Jag bryr mig egentligen inte för egen del och skulle gott och väl kunna spä på allt. Men jag tycker gräsligt synd om min "partner" i denna romans. Vi kommer att ha ett väldigt nära samarbete framöver och detta underlättar inte för någon.
Jag är ju så "het" Frågan är bara om jag använder min "position" för att få det jag vill ha... Några gratulationer fick mig nästan att klappa till vederbörande och be denne att dra åt helvete.
Chefer är inblandade och jag lovar att de är på min sida i detta.  Alla håller dock alla om ryggen och ingen avslöjar sin "källa"  Så jävla ruttet kan jag tycka som därmed inte har en chans att försvara mig.
Bättre fly än illa fäkta, körde jag med första veckan. Men insåg snabbt att det inte kommer att fungera. Bara att bita i sura äpplet och rida ut stormen. Stackars pojke, lyckligt ovetande hoppas jag....

                                                           När bästa vännen har fyra ben och svans.

Semesterperioden på Ica, 8 veckor, börjar imorgon och det är helt underbart att inleda den som ett mentalt vrak. Heja mig....  Jag har dessutom en enorm prestationsångest i och med förra sommarens stående ovationer. Jag lär ju göra soppa av allt i år. Men vi överlevde åtminstone midsommar som faktiskt passerade rätt obemärkt. Antagligen beroende på det usla vädret. Tempen har legat på 4 grader när jag rullar i väg till jobbet så det är full värme och sätesvärmare som gäller i bilen. Samt mössa och vantar på morgonprommisen med Ruben.

Nu ska jag avsluta den här fullkomligt vedervärdiga dagen och jag konstaterar ännu ett nederlag och ytterligare en önskan som inte gått min väg. Livet är fan inte rättvist. Men jag är ju stark så jag fixar ju detta. Börja om igen då...

   Trevlig midsommar i efterskott.

Love my life

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...

En vecka till handlingarna igen, jösses vad veckorna går fort. Snart är det jul och ännu mer snart så åker jag.     Att en kollega blir så oerhört, enormt tacksam, nästintill rörd för att jag egentligen bara gjort mitt jobb fick mig att verkli...