Hade tänkt åka och träna men det är sådan fröjd att bara stänga av klockan, vända sig om och sova vidare, så jag lät bli. Tog i stället en promenad med Affen i sakta mak. Njöt av höstluften och log i mjugg åt älgjägarna som helt ovetande om vår närvaro satt i sina älgtorn och väntade på stortjuren. Brukar vara lite snäll så här i jakttider och kanske vända om då jag ser deras bilar på strategiska ställen, vilket  betyder att de finns i området, väntandes, hoppandes. Men inte idag alltså. Elaka jag.

Åt en lång frukost tillsammans med Hungerspelen, som börjar gå mot sitt slut. Att avsluta en bra bok är som att skiljas från en god vän, med andra ord väldigt tråkigt. Så för att dra ut lite på det tråkiga avslutet läser jag nu en annan bok parallellt. Har påbörjat  sagan om ringen trilogin. Egentligen vill jag alltid läsa boken före jag ser filmen men i det här fallet är det ju lite försent för det.

Eftersom jag inte kunnat gå så långa promenader med Affe sista tiden, med mitt knä i åtanke, har jag sysselsatt honom på annat sätt. En sysselsättning som fått mig att inse eller egentligen häpna över hur mycket den lilla krabaten faktiskt har mognat i huvudknoppen.

Jag kommenderade honom att sitta och vänta medan jag gick i väg en bit, slängde godis och ropade varsågod och sök. Han satt lydigt kvar på lilla rumpan tills jag ropade. Wow!

Igår tog godisförrådet slut och det enda jag hade tillgängligt var min vante. För att göra det svårare slängde jag in vanten i skogen och lät honom söka där. Som ett vitt streck for han fram genom lingonriset, lycklig som bara en liten, frihetsälskande terrier kan vara. Så stolt när han hittade vanten.

   Spöklikt ute igår kväll.

Ikväll hade det ju kunnat vara på sin plats att fira eftersom jag hade 7 rätt på V75. Jag och 95178 personer till. Jag fick 232:-  Surt, men det låter ju maffigt i alla fall.  

Apropå  fira. Var till stan på dagen, hade tänkt gå på IKEA, men tänkte om. Gissa hur mycket folk det var där, tvi. Men åter till firandet. På E4an blev jag nämligen stoppad av farbror polisen för blåskontroll. Fnittrade lite för mig själv när jag tittade på klockan 12,30. Jösses, hade den alkomätaren visat något, den tiden på dygnet, då hade det varit illa ställt med fröken Jenny. -  Varsågod du kan köra vidare.... - No shit?

Kopplade in scannern och i mina fotogömmor hittade jag en bild på mig, tagen för si så där 30 år sedan, lååångt före digitalkamerornas tid.

   Smack mitt på nosen. Jag älskar dig!

Vad kan man säga, det var ren, skär kärlek redan på den tiden och kanske förstod jag redan då att värdesätta hundens oförställda vänskap.

Hunden ifråga tillhörde min morbror och hette Donna, om jag inte minns fel. I bakrunden skymtar min kusin Camilla med sin favvovovve Tina.  

Trevlig kväll.

Fredag innebar ledig dag och eftersom jag gjort bort städande och dylikt redan i går så var det fritt fram att bara glida. Så jag hoppade i bilen och gled iväg till stan. Inte för att jag skulle ha något speciellt men risken för att drabbas av lappsjuka är överhängande om jag vistas hemma en hel dag, sysslolös.

    Surt sa räven.

Oops, råkade visst hitta nya gardiner på Hemtex, ena paret på köpet, sånt gillar jag. Byter man gardiner behöver man ju såklart nya bordsunderlägg , servetter ton i ton och gärna någon matchande ljuslykta.  Check!

   Höst = tid för värmeljus

På Iittala outlet hittade jag ett brödskrin och några fina plåtburkar jag suktat efter, allt med 20%  rabatt. Som hittat. På min affär, Ica hade det kommit in superfin ljung som fick följa med hem.

   Burkar, där man själv får skriva innehållet

   Så fina färger.

På sockavdelningen hittade jag gosiga Pippisockar som nu ligger i strumplådan. Dessutom inhandlade jag två påsar med tulpanlökar som jag ska hinna plutta ner i jorden innan det blir tjäle.

   Pippisockar :)

Några vuxenpoäng har jag sannerligen samlat på mig idag.

Duktig Jenny 1. Jag förde papper/tidningar till returstationen i stan. Något jag avskyr att göra, det och panta burkar, så tråååkigt, blä.

Duktig Jenny 2! Jag slog ihjäl en mördargeting!?  en bautastor sak med hjälp av BARA en tidning. Brukar i vanliga fall släpa fram dammsugaren med lååånga teleskopröret och suga in den stickande tingesten.

   Har du sett herr Kantarell...

Affe har fått sig en liten tur i skogen nu på kvällen medan jag vittjade några kantarellställen. Dålig fångst, bara tre små svampuslingar. Men Affe var nöjd och levde rövare, som vanligt.

   Gissa vem som hittade ett vattenfyllt dike.

   VAD var det???? Spanar-Affe!

Nu ska jag gå och baka scones som ska inmundigas framför Morden Midsomer. Nu är det freeedagsmyyyyyys.

Hmmm, vilket konstigt inlägg det blev idag. Övervägde radera men äsch håll tillgodo, jag bjuder på det :)

Trevlig helg

Att vakna med huvudvärk, dessutom sådan kraftig huvudvärk att man måste hålla i huvudet när man reser sig är ILLA. Fanns dessvärre inga andra alternativ än att kliva upp, skoningslöst eftersom jag var tvungen att skjutsa sambon till stan, där han med vidare transport skulle ta sig till arbetet, mååånga mil bort och sju nya friska jobbdagar.

Detta var klockan 5 i morse och vägen till och från stan kändes både oändlig och olidlig. Dessutom gjorde mig lukten av sambons vedervärdiga energidricka fullkomligt spyfärdig. Ni vet, ljus, ljus och lukt är ingen höjdare när man har migrän.

Innan avfärd hade jag ställt fram migränmedicinen och gjort i ordning isblåsan och Fanny, min lilla migränvovve, hon visste omgående vad som var i görningen. När hon var valpen-palpen hade jag tonvis med migrän så hon är liksom uppvuxen med det.

Minns speciellt ett tillfälle, när hon var riktigt liten och en aning för aktiv för att ligga ner och sova med matte på beställning. Hemkommen från 15 mils bilkörning med migrän "big time" trodde jag att jag löst Fannyproblemet genom att ge henne en stor, gul boll att roa sig med, visserligen med pipis men hon hade aldrig lyckats få den att låta, förrän nu då. Hade just lyckats slumra till när man hörde piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip, en vass, utdragen och skärande ton. Eftersom det var en hård vinylboll tog det ju dessutom evigheter innan den återfick normal form igen och därmed blev tyst, piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Vilken lycka, för henne.

Nu mår jag iallafall jättebra, nästan euforiskt bra och huvudvärken är putsväck. Det enda som kvarstår är liksom en känsla träningsvärk i större delen av kroppen. Nästan som om man haft rejält sendrag.

Kan väl tillägga att jag faktiskt hade tänkt åka och träna imorse eftersom jag ändå var i stan. Men det var ju bara att glömma och på något mystiskt sätt slank det istället ner, inte mindre än två STORA kanelbullar i min mage. Får väl skylla på att kroppen skriker efter både salt och sött efter ett migränanfall.

Nu har jag några timmar att sätta sprätt på innan dagens arbetspass . Förresten var det första arbetsdagen igår efter sjukskrivningen och knäet ville väl inte riktigt vara med som jag ville. Egentligen är jag ju halvtidssjukskriven fortfarande men usch vad rackligt det blir för den som håller koll på schemat, så jag struntar i det. Idag är det i alla fall en kortare dag, puh, så det ska nog gå bra, både för knäet och huvudet.

Just det! För allmän vetskap. Bara för att sambos bil står hemma på gården betyder det inte per automatik att han ÄR HEMMA! Blir galen. Det har redan försökt påkallats uppmärksamhet av diverse dagdrivare genom att antingen tuta eller också stannar man helt sonika bilen på gården och VÄNTAR på att han, sambo, ska komma ut.  - Sitt där tills ni ruttnar, för jag går då inte ut! Inte för att någon av dem lär läsa detta men oj vad mycket bättre det känns när jag fått det sagt. Jenny "rivjärnet" har talat *hahaa*

Ha en trevlig onsdag, det ska jag, utan huvudvärk, trallla lallla laaaaaa.

Har under större delen av dagen funderat på en lämplig bild till Tisdagstemat som idag är gåtfull.

Det visade sig att jag inte hade behövt fundera ett endaste dugg, det gav sig nämligen av sig självt.

När jag kom hem från jobbet hittade jag dessa, minst sagt gåtfulla, röda streck på min gård. Vem som sprayat dit dem och varför har jag ingen aning om. Men antar att de har något med el att göra eftersom de leder fram till säkringsskåpet.

Hade väl önskat att jag hade kunnat konstruera en mera estetiskt tilltalande bild. Men jag har alldeles för ont i mitt arma huvud för att få till något annat än bara gåtfullhet i all sin enkelhet. Här är mitt bidrag:

   Affe analyserar de gåtfulla strecken

Fler gåtfulla bilder finner du här  

Idag är det premiär för mig att delta i EFIT, ett foto i timmen. Vilket är precis vad det låter som. Du beskriver helt enkelt din dag med bilder, en bild i timmen. Jag kommer att fylla på under kvällen ända tills det är natti natti. En perfekt sysselsättning på en annars ganska trist söndag.

Här finns andras bidrag till EFIT   

Kl 5. Min dag startade vid 5 snåret då jag kom på att jag glömt att ta fram älgfärs till dagens planerade maträtt.

   500 gram älgfärs

Kl 6. Kröp ner under täcket en stund till men runt 6 var det definitivt GOD MORGON och solen försöker åtminstone kika fram.

   Solen gör sitt bästa

Kl 7. Var det dags för Affes morgonpromenad.

   Lill-Affe

Kl 8. Hungrig som en varg och vid 8 var det frukostdags. En lugn söndagsfrukost med Hungerspelen som sällskap.

   Frukost

Kl 9. Borde ha duschat men det fanns inget varmvatten. Bara att göra eld i pannan och vänta.

   On fire

Kl 10. Dags att dra igång lite matlagning. Kan ni gissa vad det ska bli?

   Inför matlagningen

Kl 11. Årets potatisupptagning. Tur att det finns mat i affären, annars lär det bli lite magert under vintern.

   Rund potatis och mandelpotatis

Kl 12. Kärlek! Titta vilken hjärtligt fin potatis jag hittade.

Kl 13. Affe myser i sitt täcke och jag kan inte låta bli att pussa lite på honom.

   Affe the terrier

Kl 14. Kom ni  på vilken maträtt jag tillagade? Chili con carne naturligtvis.

   Chili con carne

Kl 15. Strax efter 15 ringer en go vän. Samtal om allt mellan himmel och jord.

   Ring ring

Kl 16. Tvättmaskinen är färdig och tvätten lär inte hänga upp sig själv på tork.

   Tvättinspektörerna är på plats.

Kl 17. Väljer ut bilder till EFIT och laddar upp dem.

   Många bilder blir det

Kl 18. Fyrbeningarna svälter nästan ihjäl och tycker att matte är superlarvig som ska hålla på och fota hela dagen lång.

   Middag

Kl 19. På jakt i bokhyllan efter böcker om hundaktivering som den "goa" vännen ska låna.

   A som i aktivering :)

Kl 20. Hade planerat söndagsmys men när det väl var dags kurrade det förskräckligt i magen så istället blev det vanligt kvällsfika. Sen var jag inte sugen längre.

   Nu är det sluuuut på veckan, det är dags för söndagsmyyyyys. Eller inte.

Kl 21. Slöar i soffan och zappar mellan kanalerna.

   Så många kanaler och inget att se..

Kl 22. ÄCKELVARNING!!! Försöker reparera min spruckna häl. Har fötter som mest liknar uttorkade sjöar i Afrika, speciellt om jag inte smörjer dem, vilket jag slarvat med sista tiden. Nu har det straffat sig med en flera centimeter lång spricka som gör svinont varje gång jag sätter ner hälen. Aj.

   Ont, det gör ont...

Kl 23. Detta får bli min avslutande bild i denna min första EFIT dag. Kommer jag att göra detta igen då? Självklart!

9 oktober är nästa datum. Det är en tisdag och jag jobbar den dagen, kan bli spännande :)

God natt och tack för idag.

  Min fina väggdekoration i sovrummet

Innan klockan slagit nio i morse hade jag hunnit baka ut ett  valnötsbröd och gräddat det (4o minuters jäsning och 60 min i ugnen) Gjort eld i pannan, bakat ut och gräddat kalljästa bullar (inklusive två timmars jästid) Röjt undan all röra i köket, tagit en morgonpromenad med Affe, varit till stan och handlat samt ätit frukost. Det är inte klapp på axeln jag vill ha genom att berätta detta, tvärtom. Vad hade jag inte gett för att istället fått ligga och sova till klockan nio.

   Vacker höstmorgon med några minusgrader.

   Spanar-Affe

Jag sover så fruktansvärt illa just nu och hade jag inte varit första klassens motståndare till allt vad sömnmedel heter så hade det nog suttit på sin plats nu.

Jag ser ut som ett vattensvullet lik och mår nästan som ett också. Blek och plufsig med fina påsar under ögonen. Som extra piff, kan vi lägga till huvudvärk. Trött så in i själen är jag och inte på humör för någonting alls. Törs inte ens tala om hur lite jag faktiskt sover men börjar själv tycka att det är ett mindre mirakel att jag står på mina ben. Mardrömmen härom natten har definitivt inte underlättat för sömnen och jag är livrädd att det ska komma någon slags fortsättning på den.

   Att räkna pippisar hjälper inte mot sömnsvårigheter, jag har provat.

Åter till bakningen. Valnötsbrödet var ok men inte mer än så. Har redan kasserat det receptet. Bullarna, klassiska Rimbobullar blev som de brukar, ganska smarriga. Men det höll på att bli katastrof, som vanligt. För i fyllningen som består av smör, socker och vaniljsocker hade trött-i-mössan Jenny satt bakpulver istället för vaniljsocker. Jag hade förväxlat burkarna och upptäckte det just som jag skulle mixa ihop gojset. Bara att hälla ut. Gör om, gör rätt. Undrar hur det hade blivit om jag inte upptäckt det. Kanske hade det blivit jättemaffiga bullar.

   Valnötslimpan

   Rimbobullarna

Har även hunnit förbereda dagens mat och det hade jag gjort innan klockan slog 10 *haha* Tänkte fylla smördegsplattor med älgfärs och philadelphiaost med vitlök och örter. I min del kommer det även finnas kantareller som sambo kom hem med igår. Duktig sambo.

Är drabbad av feber, mobilfeber naturligtvis. Nya Iphonen är ju här, eller inom snar framtid. Med förbättrad kamera, större skärm och annat smått och gott. Det där med kameran var ju verkligen på tiden. Jag har varit väldigt missnöjd med kameran på nuvarande Iphonen.

Just det. Vill ni ha Affes autograf får ni höra av er, än så länge är den gratis. Men vänta bara när hans kändisskap tar skruv. Oj, oj, då kanske matte kan ta pension och Affe försörjer hela familjen. För han är ju faktiskt numera TV-kändis  *Fniss* Jajamensan, han kom med i tv-programmet tillsammans med husse, iklädd sin fina DIF tröja. Så nu väntar jag bara på att anbuden ska hagla in. Men det är så tyst här, kanske måste kolla så ringsignalen är påslagen på telefonen.

   Affe- the moviestar

I form av Affes manager måste man ju hålla koll på allt och lite till och så här kan det se ut på köksbordet hos Manager-Tokigterrier *Hahahaaaaaaaa* Observera i synnerhet den väl tilltagna biten morotskaka. It's a dirty job but somebody gotta do it.

  Hard work

Gäsp, nu gäller det att hålla sig vaken resten av dagen. På grund av mina sömnbekymmer har jag förbjudit mig själv att sova ens en mikrosekund dagtid. Men Gud vad trött jag är.

Ha en trevlig helg!

Vad ska man med skräckfilmer till när man kan drömma mina drömmar.

Undrar just om det är allt virrvarr med Affe, funderingar på mitt eget knä och så vidare som ställer till det nattetid.
Vissa nätter drömmer jag så kollosalt sjuka saker. Härom natten befann jag mig till exempel i ett höghus, ute på balkongen när det plötsligt segnande ner fallskärmar från himlen (eller från någon våning ovanför) men det var inte människor som hängde i fallskärmarna, utan SKOR. Det var ju rätt lustigt.

Natten efter var det mindre lustigt då jag körde en bil som inte bromsade när jag gjorde det utan passerade rakt förbi korsningen, in i en återvändsgränd och rakt ner i vattnet.

   Svampar kan visst ge hallucinationer men då måste man ju äta dem först ;)

Än värre blev det i natt, betydligt mycket värre. Benen var som gelé när jag vaknade och det är ett under att jag inte bitit sönder plomberna så hårt som mina tänder var sammanpressade, har riktigt ont i käkarna idag.

I drömmen var det någon i rummet, jag är inte mycket spökgrejer men nu snackar vi vålnader och inte levande individer och milde himmel vad jag vrålade hjäääääääääääääääälp men det hjälpte inte ett skit.

I drömmen vaknade jag av att något slog mig på kinden och när jag vaknade i verkligheten låg jag exakt på samma sätt som i drömmen med ryggen mot den som befann sig i rummet. Jag låg faktiskt paralyserad av skräck och vågade inte ens röra mig för att tända lampan, än mindre vrida mig åt det hållet. Det var fruktansvärt  och efter det blev det inte många timmars sömn.

Som barn hade jag alltid en svag nattlampa tänd och det är nästan så jag funderar  på att återinföra det, för en tid framöver. Den här drömmen skrämde verkligen skiten ur mig.

   Tänk, att till och med en hundrumpa kan bli en fin bild

När promenaderna uteblir måste man tömma terrierenergierna på annat sätt och jag har plockat fram Nina Ottossons aktiveringsspel. Jag har en uppsjö av dessa, många av dem dock på tok för simpla för en slug terrier.

Roligt att se hur olika teknik de har, Fanny och Affe, när de "spelar" och faktiskt helt tvärtemot än vad man skulle kunna tro. Affe är lugn och sansad, får djupa veck på huvudet, jo, det är sant och man ser verkligen hur han klurar, han som annars blir så stressad och uppjagad. Fanny däremot, hon försöker med våld, så snabbt som möjligt komma åt det gömda godbitarna. Alldeles varm och flåsig blir hon efter ett par omgångar.

   Fanny Fladdermus

Själv har jag förfallit i fikaträsket och det känns som jag lägger på mig ett kilo varje dag. Äsch tänker jag, nya friska tag när jag kan börja träna igen och nu passar jag på att unna mig sådant jag i vanliga fall försöker avstå ifrån. Gottigotti med andra ord. Det enda jag hittills lyckats hålla mig borta ifrån är godis och limpmackor.

Blir väl 3 eller 4 år utan godis nu så det vore ju synd att rasera och limpmackorna, nja där fallerar det nog i kväll då jag faktiskt tänkte baka scones och dessutom har jag hittat ett recept på matbröd med russin och valnötter som jag bara måste testa. Smörgåsar har jag ju annars varit utan sedan midsommar, äter ju visserligen mina Oopsisar till frukost men det är ju inte mackor utan mera en slags torr omelett, eller vad man nu ska kalla dem.

Mitt knä mår 100% bättre och på tisdag tänkte jag återgå till jobbet igen. Är egentligen deltidssjukskriven ända in i oktober men äsch ska prova hur det känns.

   Ett ståöra och ett hängöra, bra jobbat Fanny!

Har ännu alla årets semesterdagar kvar men ska ta ut några nu i oktober. Resten sparar jag väl, kan vara bra att ha på lut om något skulle inträffa.

  Are you talking to me?

   Än är det fart i gammelgumman. Men nog likanar hon mest en liten varulv, en väldigt söt varulv.

Hade inte tänkt skriva något alls idag, bara lägga upp bilderna på Fanny. Så gick det med den saken.

Tjing!

Idag blir det roman och fotobomb!

Klara, färdiga, gååååååååååååååååå. 

  Här kommer Affe Långstrump, tjolahopp tjolahejsansa...

Off we go!  

Fortfarande ingen klarhet i detta med Affe. Senast jag talade med djursjukhuset nämndes datortomografi istället för traditionell röntgen. Verkar ju väldigt effektivt och man ser en helmassa annat än på vanliga röntgenbilder.

   Lyckan går inte att ta miste på

    Affe -the bat

 Men och det finns ju alltid ett MEN. Datortomografi görs inte här utan innebär en ny resa söder ut. Enda positiva är att den kan göras på regiondjursjukhuset  Bagarmossen, vilket är betydligt närmare och enklare att ta sig till (från min fars residens) än Strömsholm.

Jag avskyr verkligen Strömsholm och har inga trevliga minnen alls därifrån. Går ett tv-program på trean just nu från Strömsholm och jag får fan magknip varje gång jag råkar zappa förbi programmet. Allt är så obehagligt bekant. Ja just det, där spydde av Affe och där i väntrummet kissade han på sig (mig) och så vidare.

   Varför står du bara där matte? Kom igen nu!

   Tog inte länge alls innan någon upptäckte fördelarna med allt regnande

   Vad jag gör? Nä, Inget, ingenting alls.....

Sambo satte ord och handling på mina tankar och packade in halta-matte och Affen i bilen.  Han körde till ett lämpligt ställe i skogen där vi släppte lös Affe. Blir han avsevärt mycket sämre av att kuta omkring i skogen eller gör det varken till eller från, är naturligtvis frågan vi ställt oss?

Affe var i extas lycklig över att äntligen få springa lös och fri som vinden. Jag fick återigen bekräftat att detta inte är en hund man håller bakom lås och bom eller som man "aktar" genom försiktiga koppelpromenader. Jag bara stod där, stilla, där med kameran beredd och njöt av Affens lyckorus.

    Du och jag husse.

Kontentan då? Vet i alla fall att "till husbehovs-veterinären" Jenny måste ha missat ortopedilektionerna, för jag har inte en susning. Kanske gick han idag något sämre på gruset, kanske...

Det enda jag vet är att det inte blir sämre efter vila och därmed utesluter jag sträckning. Inflammation/överansträngning streckar jag också bort. Jag är lite inne på artros. Men som sagt, de där ortopedilektionerna hade inte varit helt fel, inte resten av veterinärutbildningen heller, för den delen.

    Ett ögonblick av stillhet, tre korta andetag.....

Matlagning är ganska bra terapi har jag  insett. Att gå lös på en morot och hacka den  i små molekyler kan vara oerhört tillfredställande, likaså att trilla köttbullar.
Har provat på mitt första långkok, vet inte riktigt om det är rätt term men något som ska tillbringa 3 timmar i ugnen är då länge för mig. Dessutom har jag introducerat selleri för mina smaklökar samt gjort köttbullar på älgfärs för första gången någonsin. Långkoket eller Bolognesegrytan, som den kallades, var riktigt god och köttbullarna fick absolut godkänt.

Men jag är en katastrof i köket, det går inte att komma ifrån. Att jag misslyckas är betydligt vanligare än att jag lyckas. Jag bjuder på ett bildbevis från gårdagens failure. Ser ni någon som helst likhet mellan min kaka och den på bilden?

Detta skulle bli en slags kokoskaka i långpanna, plättlätt att bara slänga ihop och perfekt att bjuda på när sambo skulle få långväga (fin)besök. Kokoskaka och morotskaka, det var min plan.

Ni vet sådan där gungfly som alltid finns med i djungelfilmer, så var konsistensen på kokoskakan. Glasyren hade sjunkit ner till botten och allt var bara en geggig sörja. Några bitar gick att rädda men inte är det något man ställer fram på bjudfatet. Med morotskakan gick det lite bättre. Den såg i vart fall hyfsat snygg ut.

Det långväga (fin)besöket jag nämnde tidigare var TV-folk från någon sportkanal som kom för att intervjua sambo om det lokala hockeylaget APlöven, sorry Asplöven, som tagit sig upp i serien och spelar numera i allsvenskan.

Mitt älskade DIF som ju hade en tung föregående säsong, har på något ofattbart sätt hamnat i samma division som just ovannämnda APlöven.

Något fans till det lokala laget är jag definitivt icke och tycker enbart att det är slöseri med resurser. Kan tilläggas att de inte ens spelat sig till en plats till allsvenskan, utan blev uppflyttad för att ett annat lag föll bort.

Nå väl, det enda roliga i det hela är väl att DIF kommer på besök här i Haparanda och gissa vem som är på plats  den 1 december i den lokala ishallen. Har redan ansökt om ledighet då eftersom jag naturligtvis jobbar.

Affe är som matte, stenhård Djurgårdare och igår, innan TV-folket kom drog jag på honom hans finaste DIF tröja, lämnade huset och försatte mig på säkert ställe, alltid bakom kameran, aldrig framför. Om Affe kommer med i TV-klippet eller ej återstår att se.

Ni har tagit er igenom inlägget, bra gjort. Har lite härliga bilder på fröken Fanny också men de får inte plats i dagens inlägg. Den som väntar på något gott.......

I nästa inlägg kommer det bilder på mig  

To be continued