En vecka till handlingarna igen och snabbt har det gått. Nyss var det måndag och nu är det fredag igen.
Veckan verkligen har gått i hundarnas tecken och allt därikring. I måndags utökandes nämligen flocken med Jinx, en kullsyster till Jamie.

Det är ett slags samarbete mellan uppfödaren och mig, en så kallad win, win situation. Jag får se hur Jamie beter sig med sällskap och uppfödaren får sin hund lite mer socialiserad. Men att hon blir kvar permanent är inte alls omöjligt. Föreslog till och med att han skulle få bullen och Jamie, så behåller jag Jinx *hahaa* Jamie tog han gärna tillbaka men bullen vägrade han. Förstår ingenting *fniss*

  Tripp, Trapp, Bull var det en som skrev på Facebook.
Hysteriskt lustigt tycker jag.

Att gå med tre hundar är inte helt plättlätt ska jag erkänna. Speciellt inte när man har en bullterrier vid namn Ruben. Hela veckan har jag gjort så att jag gått en lång runda med Jamie och Jinx. Sedan har vi gått hem och hämtat bullen för en kortare runda. Idag fick han följa med på långrundan direkt och det gick hur bra som helst, när vi väl kommer iväg. Men jag tolererar inget svammel och det verkar dom förstå för de skötte sig nästan exemplariskt idag.

Bullen älskar alla och njuter i fulla drag av sina två huskytjejer. Idag på promenaden hittade Jinx sin plats i flocken. Mitt i mellan Jamie och Ruben skulle hon gå. 

Att få till en gruppbild är inte heller helt plättlätt. Tre oborstade viljor *suck*

Jag och Jamie tog vår första gemensamma cykeltur i måndags. Det gick hej och hå rakt ner i diket, på riktigt faktiskt. Tur att det var mjukt för jag låg verkligen som en säl där i diket. Måste ha sett hysteriskt roligt ut.

Den "gamla" muffinsformen har flyttat tillbaka in i köket och bullen la omedelbart beslag på den. Det trodde jag icke.

   Hahaa. Min favvobild på Ruben. Ska förställa
en gäspning.

Tjingeling
  

Ett ord beskriver det senaste dygnet väldigt väl: EXTREMT.
Extremt blåsigt. Extremt regnigt och extremt mycket sömn.

Det började blåsa igår eftermiddag och mot kvällen trodde jag nästan att taket skulle lätta. Regnet satte in och det har ösregnat hela natten och större delen av denna dag.

Jag och hundarna tog oss ut på promenad i vad som verkade vara ett uppehåll. Men det smådroppade mer eller mindre hela vägen. När vi var nästan hemma igen så satte ösregnet in. Men med nya jacka *lycklig* besvärade det mig inte alls. Det är en riktig "hundjacka" med rejäla fickor både fram och bak på ryggen.

Jag har nya byxor också *ännu lyckligare* men dom hade jag inte på mig, sparar lite.
Har provat massor av denna modell av byxa. Men mina tjocka, kraftiga ben är inte alls gjorda för denna typ av byxa. Alla har varit obekväma och sömmarna har skavt. Men detta par satt som gjutet. Så sköna.
Hade egentligen velat ha en storlek större, för lårens och rumpans skull men då blev de för stora i magen och krävde bälte. Nu får jag gå ner mina överflödskilon istället så lår-, och rumpvidden blir lite lösare på byxorna.

Extremt mycket sömn. Insåg vid lunchtid att jag klämt in i princip tre dygns sömn på ett dygn. Det är ju bra gjort. Det blir under veckorna alldeles för få sömntimmar för mig egentligen, med tanke på att jag stiger upp 2.50 nästan alla dagar. Somnade tidigt igår kväll. Sovmorgon idag. Var upp och käkade frukost och gick och la mig igen. Nu är jag pigg som ett spigg och ikväll lär jag väl vara nattuggla.

Fast nog har kroppen en inbyggd klocka. Vaknade vid 2.30 hyfsat pigg och fick fundera en god stund på om jag var ledig eller ej.

Har inlett operation örontvätt av Rubens öron. Jättefräscht! När han skakar på huvudet flyger det ut små klimpar av mörkbrunt öronvax som fastnar tjusigt på mina vita skåpluckor.  Men samtidigt är det ju jättebra att det kommer upp. Luktar papegoja i hans högra inflammerade öra *urk*

Den sista tappra lilla snöhögen. Usch, det är brunt
fult och eländigt där ute. Och snart kommer
mina vänner myggen....

Tjing.. 

Tennisbollen i  knäet är definitivt kvar och hela känslan i knäet är oroväckande. Varför hade jag ingen tennisboll förra året för??? Har vilat från hundpromenader i två dagar nu men idag var vi tvungna att ta oss ut, för allas våra (främst mina) nervers skull.

   Grrrrrr, jag är såååå farlig.

   Kängrubulle

   Går inte att ta miste på att de trivs tillsammans.

Inte sol och inte varmt men ändå helt underbart. Hundarna fick vara lösa och härja fritt. Har inte påbörjat eliminationsdieten än så jag passar på att ha bullen lös så mycket som möjligt. Nu efter en stunds vila, kan jag rapportera att it hurts like hell i knäet.  
Jag skulle ju städa efter promenaden. Japp, mycket det blev av det. Nu är det ju läggdags..

   Jamie

   Ruben a.k.a Bullen a.k.a Puben

Plockade fram kvarnen igår och skulle mala lite älgfärs. Hela kvarnhelvetet höll på att åka ut genom fönstret. Minsta lilla sena gjorde att det blev stock i silen. Jag har använt den någon gång tidigare. Minns att jag skulle mala kycklingfilé då och resultatet blev exakt detsamma. Då trodde jag att det berodde på att det var en billig kycklingfilé med extremt sega hinnor. Nu stod jag med drygt 6 kg tärnat älgkött och en kvarn som inte maler. Vad göra??
Tog isär den för tolfte gången och tittade på den lilla stjärnformade metallbiten. Går den ens att sätta åt fel håll? Japp, det går. Jösses vad det började mala. Tur att jag inte kastade ut den *hehe*

Jobbar man med folk får man ofta bita sig i tungan och knyta händerna hårt för att hindra dem från att lappa till människan framför en. Idag fick jag göra bägge när en kvinna på fullaste allvar trodde att hon kunde tvätta hunden med klorin!!!  Tanken var att den skulle bli lite vitare. Hade lust att be henne prova på sig själv först. Pucko!!

Imorgon är det fredag och jag har massage inbokad. Ljuvligt! I helgen har jag en enda plan. Att sova, sova, sova.

Och NU skiner solen. Så dags nu det.

   Mirror, mirror on the water......

AJJJJ!. Det var det knäet. Värken har så sakteliga återvänt de sista veckorna och kände på jobbet imorse, när jag gick ner för trapporna att det kändes liksom tjockt och segt inne i knäet. Kom hem och kunde konstatera att det på ena sidan av knäet ser ut som man tryckt in en tennisboll under huden. Dessutom är det varmt *jävlar*

Hade riktigt eländigt just innan midsommar förra året och knähelvetet höll mig vaken på nätterna och väldigt svårt att gå. Hoppas att det inte går så långt nu. Läkaren vill sjukskriva mig och då var det ingen svullnad, bara varmt. Tror ni jag gick med på det *hahaaa*
Ställer därmed in dagens hundpromenad.

Funderar på vad som utlöst dödsstöten den här gången. Kanske gårdagens snedtramp. Jamie hade roat sig med att gräva i hagen och naturligtvis prickade jag den gropen. Eller också var det när bullen kraschade rakt in i knäet i full karriär. Eller.. Skitsamma. Knäet är helt paj vilket som.

Att äta chiapudding är som att äta slem med sked. Urk. Men det är inget fel på smaken alls.
I min premiär blandade jag chiafrön med mandelmjölk. Men ser framemot att testa med kokosmjölk istället. I puddingen rörde jag sedan ner lite vaniljpulver och tärnad färsk mango. Gott, men slemkonsistensen är svår att bortse ifrån. Igår blandade jag ner slemmet i yoghurt tillsammans med müsli och mango. Det var riktigt yummi och man märkte inte alls av slemmigheten.

Jag skulle kunna gå och lägga mig omgående, plättlätt. Men klockan är ju inte ens 18 *suck*

Så in i graven trött igen. Efter gårdagens arbetspass stapplade jag in genom dörren och kraschade i soffan. Det var det enda jag kunde tänka på under hela förmiddagen, att få sova. Att gå ut med hundarna kändes helt otänkbart.

Blev ändå en sen runda i kvällssolen och det hade kunnat bli riktigt spännande. Jag hade Jamie lös och hon for fram som en virvelvind. Genom buskaget fick jag syn på en fet älg som stod i godan ro vid ängskanten och käkade. Lite mallig över mitt vältränade älg-idenifierar-öga. Än sitter gamla takter i *hahaa* Kallade in Jamie och kopplade henne. Inga problem, undrar bara vad som hänt om hon fått syn på älgen...

Jamie 

Dagen idag var inte annorlunda, tröttmössa och nästan två timmar avverkades i soffan. Tog mig i kragen och tog med hundarna till skogen för två timmars välbehövlig återhämtning.

Trött, grinig matte på vägen bort och en lugn, harmonisk matte på vägen tillbaka. Skog, frisk luft och lösspringande fyrbenta vänner är som balsam för själen. Det gör underverk och funkar varje gång. Jag blir som en ny människa.  

  
Full fart, dårfinkar...

   Vad sjutton pysslar han med, tycks hon tänka...

   Över stock och sten.

Ruben, som faktiskt är lite låg på kortisonet, piggnar till så fort han får vara lös även om det är inte riktigt samma sprutt i benen. Jamie verkar fatta att bullen inte riktigt är upplagd för jaktlekarna även om det jagas en del nu också så klart. Istället busar dom kopiöst, munhuggs. Det är ju lite storleksskillnad mellan dem om man tänker på eventuell skaderisk men jag är inte det minsta bekymrad. De passar perfekt och har hiskeligt kul.

   Mina fina..

   En blick full av kärlek och beundran, eller...

   Bullen rullade ner i en grop och hade problem att ta sig upp. *fniss*

Skrattat så jag fick kramp i magen har jag gjort idag och det kan jag inte ens minnas när jag gjort sist. En av mina leverantörer frågade mig imorse om jag sett manicken som stod ute på lagret. Följde med och kikade. -Öh, är det kanske en sån där fettmätare säger jag. Det tar ett liten stund och medan jag tittar på den underliga fettmätaren slår det mig att det är en laddställning till två sladdfria dammsugare. Vi skrattade bägge två tills tårarna nästan rann. Gick en stund sedan gapskrattade vi igen. Lättroade?! Antagligen men det här har faktiskt underhållit mig resten av dagen. Fnissar fortfarande.

   Fettmätaren!
Vi hade båda svårt att få till den konstiga
fotpositionen *hahaaa*

Ha det bäst!
  

Idag har Ruben fått sin andra dos kortison. 3 stycken tabletter, tre dagar i följd, sedan minskas det ner. Än märks ingen skillnad. Mer än i hans högra öra som i tisdags plötsligt blev alldels blött och kladdigt. Nu har det blöta torkat och bildat torra flak inne i örat. Det har även börjat lukta lite. Stackars lilla Puben.
I morgon ska vi börja tvätta. Det vill säga, fylla hela örat med vätska. Hade egentligen velat tvätta omgående men det var ingen idé eftersom det är så svullet *ajaj* Önska mig lycka till.

   Om jag gömmer mitt onda öra kanske matte
inte hittar det.

Han är ju alltså allergisk mot NÅGOT och det kan vara i princip vad som helst. Det kan vara något i maten. Det tror inte jag. Det kan vara pollen. Det kan vara kvalster eller något annat i omgivningen. Vi har en lång resa framför oss för att ta reda på vad som orsakar allergin.

   Jag har nog lite ont i tassarna.
Fast jag inget visar.

Måste köpa maten till eliminationsveckorna. Fast det känns onödigt faktiskt. Han står redan på ett så kallat hypofoder och jag ger honom ytterst sällan något annat ätbart. Men vi måste ju börja någonstans. Antar att det fodret är ännu dyrare än hans nuvarande. Japp! Kollade just. 678:- för 8 kg på nätet. Klinikerna tar såklart ännu mer och jag behöver det omgående. Kalix veterinärstation nästa. Fattar inte hur jag "trögade" mig och inte köpte det redan igår.

Om det skulle vara kallt i helvetet skulle det motsvara vädret ute just nu. Det blåser en isande kall vind, är 4 grader och småregnar. Brrrr, jag har fått göra eld i kaminen för att jag är så frusen.
Tänk att för 5 år sedan hade vi lika varmt i Haparanda som i Las Palmas. Jag minns det väl. Det var snöhögar kvar på gården och jag gick i shorts. Omväxling förnöjer.

Kör med tidiga kvällar den här veckan. Dels är jag trött och dels behöver jag toleransen som en mer utvilad Jenny innehar. Jag börjar bli innerligt trött på den dåliga arbetsmoralen bland folk och framför allt när det strävas efter att "dra ner" andra i samma anda. I dag teg jag. Imorgon är en ny dag, giv mig tålamod.

I exakt 5 dagar hann jag tänka att det kanske vänder nu. Att den negativa spiralen som envist etsat sig fast kanske äntligen är på väg att försvinna.

Två upplyftande nyheter överkompenserades med en rejäl käftsmäll hos veterinären idag. Jag orkar inte, var det enda som snurrade runt i skallen. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag ville bara sätta mig på golvet och grina. Sedan talade det undermedvetna. Det vet du att du visst gör. Okej, det kanske jag gör men jag VILL INTE!

De 17 milen hem snurrade ett nytt ord runt i hjärnan. Fan, jag kan knappt uttala det. Eliminationsdiet!!!  
Ruben lider alltså av kraftig allergi. Stackaren har till och med öroninflammation tillföljd av allergin. Bakterier och jästsvampar bor i hans lilla öra *yummi*

Jag har inte orkat sätta mig in i allt. Fick en mindre roman med mig hem och hon, veterinären,  pratade massor och jag med mitt nya fiskmåsminne kommer inte ihåg en fjärde del av allt hon sa.

Han ska äta kortison i två veckor för att ta ner inflammationen och den så kallade eliminationsdieten innebär att han absolut inte får äta något annat än sitt specialfoder under 8 veckor. Inte en smula hårtbröd eller en endast liten ostflaga. Jag kommer att få bryt tre gånger om dagen i 8 veckor, med största sannolikhet. Han är ju som en blixt om jag tappar något på golvet.
Detta innebär även att han inte får vara lös på promenaden under dietperioden eftersom han då kan fynda ätbara saker.
Han ska badas dagligen med specialschampo. Han ska sprayas med något medel och öronen ska fyllas med vätska. När hon kom till den punkten gapskrattade jag. - Det underlättar om man är två!  No shit!! - Men det är vi inte, så det måste gå ändå. Och jag vet exakt hur mycket Herr Ruben gillar att få vätska insprutat i örat. 

Upplever själv att min nyuppkomna reaktion på svåra, besvärliga och känsliga situationer, är smått obehaglig. Det är ju nästan psykopatiskt att skratta vid ett sådant tillfälle. Men jag kan inte hjälpa det. Skratt nummer två utlöstes av priset på Rubens ena blodprov. Förstod att det var "något" när veterinären pratade om att frysa ner blodet. - Vad är haken?  frågade jag  - Är det dyrt eller? * - Ja! 2500:- *gapskratt*  -Jaha...

Ruben är helt makalös hos veterinären. Så otroligt glad och svansen går som en trumpinne, i ett. När sköterskan kom för att ta blodprov lägger sig hunden på sidan och vill kliad samtidigt som svansen piskar mot bordet. Jag behövde inte ens hålla honom och veterinären fick köra ner öronmojängen i hans onda, svullna öron utan ett knyst. Bara vift, vift på svansen. Underbara lilla bulle.

Kommer tillbaka till jobbet och får en bok tryckt i händerna av en (relativt obekant) kollega. - Läs den!
Vet inte om jag ska ta illa upp, bli arg eller smickrad. Bläddrade lite i den; STRESS = RÄDSLA, heter boken och en av meningarna framkallade åter ett slags hysteriskratt. Det måste vara det, hysteriskratt alltså. - Kroppen klarar av att utsättas för ett stresspåslag en gång per månad, men om det sker för ofta kan det bli farligt eftersom kroppen inte hinner vila och återhämta sig. *hahaa* förlåt, men jag hade varit död vid det här laget.
Nu ska jag faktiskt försöka ta mig igenom hela boken, som är relativt lättläst men jag ser inte hur den kan hjälpa mig.

 
Som extra topping kom en annan kollega och ifrågasatte om jag skulle jobba helgen? Om det inte var min lediga dag? *bla,bla,bla* Om folk skulle sköta sitt eget skulle hela företaget tjäna en hel massa mer pengar. Det går åt så mycket tid att spekulera och analysera varandra. Jag har det bra i min brödbubbla och runt mig cirkulerar vettiga individer. Men att ta sig upp i fikarummet är rena mardrömmen. Jag undviker det, så långt som möjligt.

Nu ska jag gå och lägga mig. Enough is enough

Min solstol hade hittat fram idag medan jag var på jobbet och stod snyggt och prydligt upplastad på min bro. Bra service. Bara ett problem. Jag får inte in den. Kommer att behöva bära in del för del eftersom kartonghelvetet väger ett ton, typ.

Skulle börja ett nytt schema idag, var det tänkt. Där jag slutar lite tidigare vissa dagar. Började jättebra och jag kom iväg senare än vad det till och med står på "gamla" schemat. Någon som är förvånad, knappast.

Ungefär lika förvånande som ett tönttest på Facebook som skulle ge svar på vid vilken ålder jag skulle gå i pension. ALDRIG! Blev svaret på det testet.  

Personen som tillverkat dessa tårtor borde dock  gå i omedelbar pension. Trasiga och fula. Hur kan man släppa iväg något så fult ut till butikerna. Har folk ingen yrkesheder.

   Lagat ett hål med en chokladblaffa. Snyggt!

   Här är det struntat i att dölja hålet. Snyggt!

   Hååååål! Snyggt!

Tog en löprunda med bullen i solen och motvinden när jag kom hem från jobbet. Bortåt var det svintungt tackvare vinden. Men hemåt var det neråt och medvind, plättlätt!

Blir en tidig kväll känner jag. Riktigt trött.
Natti natti