AJJJJ!. Det var det knäet. Värken har så sakteliga återvänt de sista veckorna och kände på jobbet imorse, när jag gick ner för trapporna att det kändes liksom tjockt och segt inne i knäet. Kom hem och kunde konstatera att det på ena sidan av knäet ser ut som man tryckt in en tennisboll under huden. Dessutom är det varmt *jävlar*

Hade riktigt eländigt just innan midsommar förra året och knähelvetet höll mig vaken på nätterna och väldigt svårt att gå. Hoppas att det inte går så långt nu. Läkaren vill sjukskriva mig och då var det ingen svullnad, bara varmt. Tror ni jag gick med på det *hahaaa*
Ställer därmed in dagens hundpromenad.

Funderar på vad som utlöst dödsstöten den här gången. Kanske gårdagens snedtramp. Jamie hade roat sig med att gräva i hagen och naturligtvis prickade jag den gropen. Eller också var det när bullen kraschade rakt in i knäet i full karriär. Eller.. Skitsamma. Knäet är helt paj vilket som.

Att äta chiapudding är som att äta slem med sked. Urk. Men det är inget fel på smaken alls.
I min premiär blandade jag chiafrön med mandelmjölk. Men ser framemot att testa med kokosmjölk istället. I puddingen rörde jag sedan ner lite vaniljpulver och tärnad färsk mango. Gott, men slemkonsistensen är svår att bortse ifrån. Igår blandade jag ner slemmet i yoghurt tillsammans med müsli och mango. Det var riktigt yummi och man märkte inte alls av slemmigheten.

Jag skulle kunna gå och lägga mig omgående, plättlätt. Men klockan är ju inte ens 18 *suck*