Varmare än i helvetet och jag börjar bli smått less på soleländet.
Det är inga mygg än, vilket praktiskt taget tvingar mig att vara ute så mycket det bara går. När de väl kommer är det kört.
Nu vankas jobb resten av veckan, så då "slipper" jag vara ute *hehe*

Fast liiite härligt är det, kan jag erkänna, bland annat när jag och Fisen sitter på bron och njuter av solens sista strålar för dagen. Eller sista strålar är ju egentligen lögn. Nu för tiden är det ju ljust dygnet runt, midnattssolen you know.

    Han är INTE som alla andra hundar, min Affe. Klart man ska sitta
som matte gör, med rumpan på kanten av trappsteget.

Mina soleksem ger dessvärre inte med sig och nu har min tatuering börjat bråka också. Den har inneburit problem ända från starten. Det var något i den vita färgen jag inte tålde. Nu när jag varit i solen har den svullnat upp i de ljusa konturerna och det kliar naturligtvis som satan. Den är absolut inte nygjord utan har många år på nacken så det känns inte alls bra att den börjar spöka igen.

Fakta att konstatera. Knäet håller på att kasta in handduken för säsongen. Det vek sig under dagens löprunda och jag trodde inte att jag skulle ta mig hem. SKIT!
Vårruset är om mindre än en vecka. Borde vila fram tills dess men en kollega anmälde oss på tidtagning! och tävlingsdjävulen inom mig vaknar så klart till liv. Träna kort och snabbt, träna långt och långsamt, länga stegen, spurta men det går ju inte..... *fan*

264 ord hittills och nästan inget positivt har ni fått er till livs. Sorry.

   Power nap

För x-antal år sedan byggde jag och sambo en extra hundgård, terrieranpassad. Men intresset har varit svalt och Affe har mest bedrivit tiden i hagen med att missnöjespipa och springa runt, runt.
Jag har ju liksom drömt att hans ska förstå tjusningen med hagen eftersom han verkligen är en "utehund" Det vill säga, han älskar att vara ute och kan sitta/ligga i gräset/ på bron hur länge som helst  (om matte sitter bredvid)

Han kör faktiskt med ett knep när han inte vill gå in. Han lägger sig som en pladuska i gräset och vägra komma. Sötisen.

   Jag vill inte gå in, jag vägrar!

Nu när jag hållit på och dona med jordgubbslandet har han vistats en hel del i hagen och plötsligt verkar det som att ett Liljeholmens ljus tänts för vår Piraff. Något litet pip här och där men mestadels så ligger han faktiskt i sin lilla korg och insuper alla aromerna. Undrar om hundar kan få träningsvärk i nosen *haha

   Ser ni! Det vita till höger i hagen är Piraff som
ligger i sin korg och kikar.

Funderar seriöst på att skaffa en pool till Affe. Undrar just om han skulle slänga sig i den lika glatt som han slänger sig i vattenfyllda diken och i plurret. Klart gossen ska ha en egen pool, eller hur?

   En dålig leksak är en död leksak. Herr Oskyldig i
bakgrunden.

 23,5 grader i skuggan. Tror vi får skippa kvällspromenaden idag.

Tjingeling

Det har varit en otäck vecka, på riktigt. Att vara rädd är ingen angenäm känsla och detta sagt från en individ som absolut inte kräver spänning på hög nivå för att vara nöjd med sitt liv.

   Affe njuter av kvällssolen.

För min del räcker det gott med att gå till brevlådan och hämta dagens skörd av post, det är spänning nog. Den gångna veckan är överkurs och har gett mig snudd på blödande magsår.
Hela veckan har jag befunnit mig i ett vacuum och har inte ens lyckats ta mig i väg till gymmet en endaste gång. Usch!

  Affe lider inte av värmen och myser gärna under duntäcket.

Hur som helst, i torsdags kom sambo hem och på fredag förmiddag åkte vi till beachen med Affe & Effa. Bada, bada, kuta, kuta, ni kan tro de hade roligt.

   Då blev det en helmassa badbilder igen då.

   Jihaa, då drar vi.

   Affe kör lite nya dans-moves.

   Ska vi springa ikapp..

   Rakt i plurret, utan tvekan, gäller dock
inte alla...

   Somliga nöjer sig med att sitta på strandkanten och titta på.

   Fullt ös och Effa hänger på så gott hon kan.

   Kapplöpning och Effa har missat grejen, att det är Affe hon ska
jaga.

   Dumma fjolla, spriiiing då. Jag ska ju jaga dig, fattar du väl.

   Men farbror Affe jag orkar inte.

   Jag är ju helt slut.

   På sin höjd kan jag fåna mig lite.

   En Affe i fullfart, finns det något bättre...

   Och batteriet räcker hur länge som helst..

   Ganska bra sprutt i jämthundsbatteriet oxå.

   Fina Effa, fast vi har ett litet, bekymmer.

   Hahaaa, dom där öronen. De vill liksom inte ställa sig som de ska.
Jag älskar den här bilden och öronens ställning får
mig osökt att tänka på yin och yang.

   Pilutta dig matte, jag har varit tax i mitt tidigare liv.

   Om jag blundar tillräckligt länge kanske de glömmer mig här.

Har varit ute större delen av helgen eftersom det varit kalasväder och är än så länge MYGGFRITT!  Snart anländer dock de små jävlarna och då är det omöjligt att gå utanför dörren utan skyddsutrustning. *hata, hata mygg*

   Mitt jordgubbsland som nästan är färdigt. Finn hunden!

   Tuffa killar kör 4-hjuling.

Affe och jag har myst i solen en hel del vilket har medfört att jag bränt mig och fått soleksem över större delen av kroppen, utom kanske då ansiktet. Eftersom jag prompt ville inta min latte i solen fick jag i förmiddags klä på mig för att skydda de utsatta områden. Det var nog lite muslim-varning på mig, bara i princip ögon och kinder som slapp täckning *haha*

   Husse har krattat gräsmattan och Affe hjälpte till..

Eftersom jag led av lätt ångest efter den uteblivna träningen beslöt jag mig (motvilligt) för att prova mina nyinköpta löpardojor. Bara en mes springer ju mindre än 1 mil med nya skor och hellre pucko än mes så jag sprang 10,8 km, naturligtvis utan vatten i gassande sol. Det som inte dödar härdar. Hmm.

Dessvärre var jag inte iklädd mina muslim kläder och soleksemen blev inte direkt bättre. Skorna=ok, knäet = mindre ok, bakdel= inte alls ok, soleksem=oops. Heller pucko än mes??? Kanske inte med facit i handen.

   Så här fint var det nere vid ån ikväll.

Då var ni bildbombade igen då.

Ha det gott!

Jösses vad man är stolt att vara svensk. Guld i hockey VM, vem trodde det i inledningen när Sverige spelade som en bunt krattor. Tror minsann det vände för Sverige ungefär när Affe iklädde sig tre kronor kepsen, lilla lyckofisen Affe. Nu är det över och hockeyabstinensen lär väl  sitta i ett tag.

   Gud så spännande, törs nästan inte titta.

Jobb väntar hela veckan men innan dagens pass står det utearbete på dagordningen. Jordgubbsplantorna ska få en ny bädd, vilket förhoppningsvis innebär att jag kan skörda lite annat än ogräs framåt sommaren.

Tjingeling

Värmen har hittat hit med besked och jag är antagligen den enda i kommunen som längtar till hösten, förutom alla älgjägare då.
Idag har jag varit ledig och då är det massor som ska hinnas med. Första prioritering, i vanlig ordning, är alltid hundarna och redan på förmiddagen packade vi in Affe och Effa i bilen och åkte till badstället. Det blev en riktigt rolig stund för hundarna med massor av spring och bad. Affe försökte lära Effa att förstå tjusningen med att kasta sig ut i vattnet. Han lyckades så där och till slut fick han med henne en bra bit. Aktiviteten tog ut sin rätt och vi har haft två trötta, nöjda vovvar.

   Badstället! Isen ligger fortfarande kvar en bit ut.

   Sambo & Effa = sengångare :)

   Klara, färdiga, gåååååå.

   Visst är det här det bästa som finns?

   Jaaaaa, det är det! Och om du är en tokig-terrier så kan jag vara en
tokig-jämthund.

   Vrooooom

   Kom igen då Effa, hoppa i plurret NU!

   Men då blir jag ju blöt!

   Äh, jag lägger mig här och väntar istället.

Jag har även varit och "provat" knäet längs elljusspåret i Nikkala, vilket innebär massor av backar och ganska ojämn terräng. Anledningen till testet är att jag har anmält mig till vårruset som går av stapeln i början av juni. Jag måste ju se om det överhuvudtaget är någon idé. Men det ska nog gå. Det är ju bara 5 km, på största delen asfalt och inga backar överhuvudtaget, om jag inte minns fel. Kontentan av testet, mitt knä och uppförsbackar funkar inte alls och jag blir så sur. Skitknä!   

   Så här plättlätt lurar man upp en terrier ur vattnet.

   Naaanannanaaa, du kan inte ta den.

   Husse! Säg åt Effa att den är min, bara min.

   Ombytta roller.

   Ska passa på att dricka lite innan terriern kommer. Han verkar tro
att det är hans privata vatten.

   Hallå där, unga dam. Vems vatten tror du att det är egentligen....

   En mycket lycklig terrier del 1.

   En lycklig terrier del 2.

   En lycklig jämthund del 1.

   En lycklig jämthund del 2.

 
Fina lilla Effa.

Två kommentarer från senaste dagarnas arbete som etsat sig fast:
1, "Ska jag sätta kontokortet i betalautomaten eller i dig?" - Hur mycket skit ska man ta egentligen.

2, "Du borde börja med LCHF!" - Tack, den visste var den tog.

Jaaaaa, så är ju eurovisionstjafset över för i år, ÄNTLIGEN *lycka* Jag spyr på detta musikdravel.

Måndag imorgon, IGEN!
Ha nu en fin vecka allihopa

Idag ska jag köpa mig en trisslott när jag kommer till jobbet. Det verkar nästan som att jag drabbats av osannolik tur. På väg till gymmet imorse, gick det fort, hastighetsmässigt då, vääääldigt fort. Plötsligt stod de där, på P-platsen, poliserna. Vad gör Jenny? Står på bromsen naturligtvis och likt en skamsen hund rullar jag sakta in på p-platsen.
Tack, tack, tack, tack för att det bara var blåskontroll, tack, tack, tack. Var tvungen att fundera vilken dag det var, torsdag. Den torsdagen jag har promille i min kropp, är det illa, riktigt illa. Tänkte föreslå att de skulle köra blåstesten  imorgon i stället, för att få lite mera "utdelning" Jag antar att det lär vara  många som vill dränka sina sorger efter  kvällens hockeymatch. När jag körde därifrån skakade benen och jag trodde nästan att jag skulle kräkas. Nu blir det lite lugnare framfart, ett tag *hehe*

Igår när jag kom hem från jobbet lyste solen äntligen och jag tog med mig Affe på en promenad i skogen. Även om man är dödstrött och sliten, som jag var igår, är det ändå alltid lika underbart att komma ut i friska luften med bästa vännen, finns nog inget som slår det. Affe hade massor av spring i benen och på ängen fick han vara lös och rasa av sig lite.

   Trodde först det var gula tennisbollar på ängen.
När jag kom närmare visade det sig
vara fåglar, hehe

Ikväll är det hockey och Affe är naturligtvis iklädd passande mundering.

   Lilla tuffingen.

   Med kepan käckt på sneee.

   Går det som vi misstänker ikväll kan man ju
alltid dra ner kepan så slipper man se
eländet.

  Ha det bäst  

Förra veckan blev det mega-många-långa träningspass kondition och sanna mina ord, det sliter. För att definiera lite kan man säga att jag har sprungit som min sista dag på jorden var kommen. Med påföljd att jag numera är stel och öm i delar som jag inte ens vet vad de heter. Andra delar kan jag namnge men jag överlåter det till er fantasi *hehe*

Knäet har mirakulöst hållit ihop riktigt bra *lycka* Löpförbud  råder dock nu fram till lördag, minst!  
Så idag blev det i stället styrka med många repetitioner. Jag har redan träningsvärk i armarna, mamma mia. 

Hade jag haft viljan att lägga om min kost hade det nog funnits en viss risk att kroppsformen hade kunnat ändras. Men icke, livet är för kort och osäkert för att levas trist och tråkigt. Någon "nära" har drabbats av obotlig sjukdom och jag börjar så sakteliga att ompröva värdena i livet. Vilket förvisso inte är helt lätt då många av mina värderingar sitter djupt rotade, så även hos omgivningen.

Vet inte om det är våren i sig eller det dagliga regnandet som gör att jag blir så in i vassen trött. Efter frukosten idag kände jag mig totalt orkeslös och kröp ner i soffan med Affe, drog filten över oss och somnade omgående, så underbart.

   Affe, min lilla lycko-fis

Årets första plantor är inhandlade och nerpetade i kruka. Fast inte åt mig själv, utan åt mormor. Tänkte hon skulle få det lite vårfint på balkongen. Fast schhh, säg inget! Det får bli en överraskning :)

   Vita och röda penseer.

Här hemma har jag ännu kvar en stor snöhög mitt på gräsmattan och allt är brunt och tråkigt. Tycker inte riktigt att blommorna "gör sig" innan gräset börjat skifta i grönt. Så jag avvaktar med mitt egna minimala trädgårdspåtande.

I kväll är det äntligen hockeydags igen. Har ju haft snudd på abstinens efter de senaste dagarnas uppehåll för Sveriges del.

Nu ska jag och Affe gå ner till ån och mata fiskarna.

Tror jag påbörjat minst 5 inlägg under den gångna veckan men inte lyckats färdigställa ett enda, som ni märkt.
Eftersom jag inte har något vettigt att komma med, gnäll och tråkigheter vill ju ingen läsa om, så får ni min vecka i bilder istället och mycket bilder blir det.

   Isen är borta och nere vid ån forsar det för fullt.

   Ingen grönska ännu men....

   det är på gång..

   Äter man sååå här "nyttig" mat måste man nog
motionera lite extra.

   Det vet Affe men påpekar att det är svårt att motionera
när inte sladden sitter i....

   Affe, före John Blunds besök.

   Affe, efter John Blunds besök.

   Min lilla solcell söker sig till de varma sol-
fläckarna på golvet.

   Det har tuggats ben.

   Och lekts med Cuzar.

Det har varit rätt ruttet väder sista tiden med regn och rusk så det har inte direkt lockat till uteaktiviteter. Idag var det äntligen uppehåll och jag passade på att packa in Affe i bilen, ladda kameran och åka iväg för lite miljöombyte. Inte jättelångt, några mil men omväxling förnöjer, både för mig och för Affe.

   Affe spanar in den "nya" vägen.

   Väldigt bra underlag för Affes tassar, sämre
för mitt knä. Gissa vad som är viktigast ;)

Konstigt hur vädret kan skilja sig på 3-4 mil. Här hemma var det sol och där, på Seskarö, var det dimma och alldeles grått. Nå, det var skönt iallafall.

   London-dimma på vår slutdestination.

Affe struttade på som bara den, dock helt utan öron, dom måste han ha glömt hemma, så kopplet fick vara på nästan hela tiden.
Hade jag varit sakletare hade jag gjort en massa fynd under promenaden. Nu är jag ju inte det så jag nöjde mig med att fota några fynden. Ni hittar dem längre ner.

   De gigantiska vindsnurrorna
gömde sig i dimman.

 Två av sakletar-fynden, ett renmärkningshalsband? och en sandal. De verkar gilla att hänga
prylar i träden.

   Ett tredje fynd, som Affe hittade. Men VAD är det? Jag vet då inte.
Storlek som ett gigantiskt uppstoppat marsvin. Det var inte bara
en pälsbit, pillade på den/det med en pinne. Mystifikt. Affe var
  i alla fall sugen på att ta med den/det hem. Inte jag, tråk-matte!

Affe ligger trött och nöjd i sin lilla korg och sover och jag är rätt nöjd jag med. Ska bara försöka ta mig i genom ett litet motionspass så är dagen komplett. 

   Rakt i plurret, utan tvekan.

   Full fart, flying-Affe

   Svalkar skönt? Endast 3 grader i luften så tveksamt om svalkan
behövs.

   Passar på att fågelskåda lite.

Fullfart igen...

 Till kvällen hägrar söndagsmys och förhoppningsvis någon bra film. Har sett två svenska filmer på raken nu,  Sune i Grekland samt Mammas pojkar och de var SÅ dåliga. Mammas pojkar brydde jag mig inte ens om att se klart. Svensk film suger!

   Lycka är att skutta fram i vattnet.

Nallarna har vaknat i skogarna, har jag hört det sägas. Är inte rädd i allmänhet när jag vistas i skogen men nallebjörnen vill jag absolut inte stöta på. Är lite osäker på björnspillningens utseende, den verkar kunna se ut lite hur som helst. 

    Denna hög stötte jag på där vi var idag. Björn-poop eller ej,
jag var på min vakt i alla fall.

Det var allt för idag mina vänner.
  

Idag var jag äntligen ledig och för att få något annat att tänka på än mitt onda knä och min ännu ondare axel packade vi in Affe och Effa i bilen och begav oss iväg för att hitta något lämpligt bus- och fotoställe.

   Min lilla jetmotor

Hann inte åka långt så hördes ett hjärtskärande skrik från hundburen, något var väldigt fel. Jag kastade mig bak och fann Effa fastkilad i burgallret med tänderna som låsningshakar.

Jag tror varenda jycke vi haft, utom Affe, har gjort detta, på ett eller annat sätt och jag upplever det så fruktansvärt obehagligt.

   Kors och tvärs, fram och tillbaka.

Hon låg alldeles stilla, lilla stackaren, och viftade försiktigt på svansen medan jag förtvivlat försökte få lös henne. Jag brukar inte få panik i sådana här situationer men nu var det ytterst nära.
Vi befann oss just på en långsträckt bro när det inträffade och sambo fick köra en bit innan han hittade ett lämpligt ställe att stanna på och kunde komma till min undsättning.
Lyckligtvis fick han lös henne, utan att söndra varken mun eller bur.

   Hur man skalar en pinne, the Effa style.

Mamma Lotta gjorde en liknande pryl när hon var valp, fast hon körde ut skallen genom gallret i hundgården och fastnade. Jag var i bakartagen när larmet gick och med degiga händer rusade jag ut. Där slutade det med att vi fick klippa upp gallret med bultsax.

   Matte säger att jag liknar en hyena... Men jag är väl en
jämthund, visst är jag?

Händerna skakade och tårarna rann och det där med att fota kändes avlägset. Men vi åkte i alla fall vidare och kunde släppa hundarna.
Affe var i himmelriket och hade vidunderligt roligt. Katt och råtta lek är det bästa han vet. Än så länge är han betydligt snabbare än lilla Effa, som dock tappert kämpade för att hänga med. Men det är bara en tidsfråga innan hon är i kapp och förbi.

   Dumma terrier, som tänker sno pinnen, tror han
verkligen att jag sover på riktigt.

   Hallå där ge f_n i MIN pinne.

   Du sätter livet som insats om du tar den.

     - Naa nanna naaa naaa...
Strikt förbjudet att springa med pinne i
munnen och tråk-matte avbröt OMG den roliga leken...

   Men sköter man sig får man tillbaka pinnen.

Tanken var ju att det skulle ha blivit lite fina bilder men det ville sig inte idag. Ni får hålla tillgodo med bus och springbilder istället.

   Där vi hamnade fanns dessa otroliga vindsnurror. Har aldrig tänkt på hur stor de
faktiskt är.

   Same, same but different. Ser ni, exakt samma rörelse.

Ha det gott.