Klippte gräset igår efter en lååång dag på jobbet (perfekt urladdning av kropp och knopp) och tyckte emellanåt att jag hörde ett pipande. Ett pipande som sedan bara blev starkare och starkare.
Plötsligt får jag syn på en pytteliten fågelunge i gräset, bara några centimeter från gräsklipparen. Det var så nära att jag kört över den. Usch *ryser* av blotta tanken. 

Gjorde några tappra försök att få ungen att använda sina vingar men det slutade med att den grävde ner sina tassar/fötter/klor i min handske, inte det minsta sugen på att flygträna och jag förstår varför. Efter några panikartade vingslag hamnade den antigen i höggräset eller på marken.  

   Jag är inte rädd, jag kan flyga, fast inte riktigt än.

Gick omkring med lillpippin i handen och försökte lista ut var den kom ifrån, vilket visade sig vara ett omöjligt företag. På några ställen verkade det dock lovande, då ungen tycktes "svara" på fågentjatter lite här och där. Men mer än så blev det dessvärre inte. Och inte syntes det till någon orolig fågelmamma på jakt efter sin förlupna unge.

Eftersom jag anser att mat är lösningen på allt, lyckades jag faktiskt efter lite grävande i blomrabatten hitta en purfärsk daggmask. Insåg ju att masken, som var ungefär två gånger fågelns längd, var alldeles för stor och krävde delning *urk* men vad gör man inte.
Själva matandet gick rätt bra och jag fick ungen att gapa och ta maskbiten i munnen, det ni! Men sedan var det stopp, den vägrade svälja och spottade efter en stund ut min delikata måltid. Kanske var maskbiten ändå för stor, eller kanske var det fel årgång, vad vet jag.

Sent omsider, var jag ju trots allt tvungen att ge upp och placerade den lilla i en buske. Imorse var ungen borta, uppäten eller bortflugen lär jag aldrig få veta.

Skulle efter frukosten idag ha gett mig iväg på en motvillig "samvetsdövartur" i joggingspåret men som en skänk från ovan började plötsligt regnet falla. Och eftersom jag är gjord av socker kan jag inte vistas utomhus, utövandes fysiska aktiviteter då det regnar.
Nu har tyvärr regnandet upphört, så vad ska jag nu skylla på? Att skorna inte tål väta eller hävda att söndag är instiftad vilodag (trots att hela veckan/månaden varit en enda lång lat vila) eller att imorgon, måndag, är en ny dag med nya möjligheter.

Nämen oj, nu regnar det igen *yes*

Happy söndag på er.

är bara totalt KAOS....

Jag är glad att mitt huvud sitter kvar på min kropp. Jag är glad att jag inte dött tillföljd av en hjärnblödning och jag är glad att jag inte sagt något i vredesmod som jag bittert fått ångra när lugnet åter lagt sig.
Igår var en dag, omöjlig att beskriva och kategorisera. 
Jag är inte mycket för alkohol men hade jag varit det och haft ledig dag idag hade jag nog hällt i mig en flaska eller så. Kanske hade jag behövt det också för sömnen ville absolut inte infinna sig under natten.
Så kan det bli ibland när man arbetar med människor, men oftast går det ju bra. Det är dock när alla "godbitarna" klumpar ihop sig på en och samma dag och inom loppet av några timmar som det blir "intressant.
Dessutom har jag igår bevittnat något som jag "fört" vidare samt tackat nej till något där hjärnan sa ja men hjärtat nej, eller var det tvärtom. Hur som haver, nej blev det.

Jösses vilken dag det var.

   En himmel, samma tidpunkt, olika vinklar.

   Jag smaskade i mig en stor glass.

   Klart Affe skulle ha en egen strut.

   Hmmm, om den inneboende i prickiga huset är en   
puppy angel kan väl kanske diskuteras :)

   Här är position ryggläge intaget.

Efter jobbet igår åkte vi iväg och badade. Jag har därmed premiärbadat *yey* Kallt som satan.

   Bevis på badandet. - Nej, det är igen nöffsagris,
det är jag, på hedersord :)

Nåväl, Affe simmade och plaskade som en galning i vattnet, hade med andra ord hjärtans trevligt. När vi kom hem märkte jag bums att något inte var som det skulle med honom. Svansen hängde som en slak banan, den såg helt död ut och han var märkbart olycklig.
Hemmaveterinär -Jenny har fått lära sig något nytt, fenomenet vattensvans. Vattensvans är en inflammation i nerverna i svansroten och uppstår troligen vid nerkylning och/eller överansträngning. Stackars lilla Affe-fisen. Nu äter han medicin och mår redan bättre. Men har de väl fått åkomman vattensvans har den en tendens att återkomma. *skit oxå* Det var liksom kronan på verket igår, efter allt elände på jobbet.

   Mot målet med bestämda tasstag.

   VAR är min apport?

   Leta, leta.

   *Hittade*

   Plyschboll funkar oxå.

   Gissa VEM som pinkade i vattnet!! Äckel-fia.

Sedan har jag faktiskt något annat att berätta men jag tror jag ska hålla er på halster ett tag till. *hehe, stygga Jenny*

Jag vet att några av er säkert blir utled på mina bilder, då de ligger på flera ställen. Men eftersom ingen såklart får missa någon av mina "betydelsefulla" bilder, blir det lite kaka på kaka för somliga som har flera kanaler, än bara bloggen (som exempelvis mor & far)

Happy fredag på er och ha en trevlig helg,
somliga jobbar ju.

Egentligen har jag inget vettigt att blogga om idag. Men jag MÅSTE  ju få tala om att det är julafton idag om 6 månader (flåt Malin)  

   En perfekt stubbe att sitta på.

   Hittade bär på morgonprommisen. Hjortron
tror jag. Men i form av FD betongbarn så är jag
inte alls säker. Det borde vara lite för
tidigt för hjortron.

   Älskar dessa ulltussar.

När jag nu ändå är här kan jag ju passa på att gnälla lite.
Gårdagen fick jag avsluta tidigt på grund av hjärnvärk och inatt vakande jag av att näsan var så "däppt" att det var svårt att få luft. Klippte gräset igår och börjar på fullaste allvar tro att det där med pollen och allergi inte längre är något skämt.
Funderar även på om de nyuppkomna problemen jag har när jag springer, hänger samman. Jag kommer liksom inte framåt konditionsmässigt och känslan av att inte kunna andas och få in luft ordentligt  infinner sig även där.
Som "trevlig" bonus har jag ont i kroppen, på konstiga ställen, jag känner mig inte alls fräsch. Jenny 85 år gammal.

   Har tillverkat matlådor till sambo.

   Och varit på promenad på super-fånet Effa.

   Hon är riktigt duktig att komma på inkallning, än
så länge.... Har börjat alternera belöningarna.

Det abrupta uppvaknandet inatt gjorde det svårt att somna om så 01,30 låg jag och spelade candy crush. Spelet där förövrigt någon måste få sina fingrar ur .... och hjälpa mig låsa upp nästa kapitel. Jag är candy crush missbrukare, jag erkänner.

   Klart gossen ska ha en egen solstol.

   Jag placerade honom i skuggan men det dög så
klart inte.

   Överlevnadsutrustning, brillor, nyckel, kaffe o
aifjån.

Yes, någon låste just upp nästa kapitel så nu kan jag spela igen.

   Fina pelargoner, eller hur....

Happy måndag och God jul i förskott *hehe*

Over and out!

Tittar tillbaka på tidigare inlägg i bloggen och fastnar vid bilderna på Fanny, så levande och så fin. Kan fortfarande inte riktigt förstå att hon är borta. Funderar på om jag haft så mycket annat i tankarna, under så lång tid nu, att jag på något sätt förskjutit att hon inte finns längre. Tårar som jag trodde var slut och känslor jag trodde passerat, bubblar plötsligt upp igen.  

Men det är tur att jag har Affe (och Effa) Det blev en ny tur till skogen idag, där jag och sambo fick oss ett gott skratt åt de fyrbenta. Det var i vanlig ordning fullt ös medvetslös

   Kapplöpning är ett vanligt inslag och än så länge vinner terriern
varje gång.

 Effa tar en paus och leker dikes utfyllnad.

   Jag blir aldrig riktigt less på kuta-bilderna. Kanske för att Affe
under så lång tid levde begränsat och tillbringade nästan all sin
tid i bur.

     Här får ni en liten uppfattning om hur mycket regn det kommit under gårdagen. Igår (första bilden) var
pölen nästan torr. Idag (bild två) är den badvänlig.

Yeah, vilken lycka. Efter gårdagens ihärdiga regnande, var dikena vattenfyllda och gissa hur Herr Piraff såg ut efter en av sina dikesrace. Rena rama dyngråttan. Det blev ilfärd till "riktiga" badstället tillsammans med en flaska hundschampo och en handduk. Nu är vovvarna rena och fina igen.

   Affe är en lysande läromästare och visar Effa alla nyttiga dikes knep.

   - Hur var det nu du menade att man skulle göra med tungan?
Du är min idol, Affe.

   - När jag blir stor vill jag bli precis som du.

   - Du Affe, husse & matte ser inte så jätteglada ut, borde vi göra
som de säger?

   - Äh, matte är inte röd om kinderna ännu. Vi kan hålla på ett
tag till. Men när hon börjar bli röd, då är det dags att dra.

   Effa! Dags att dra, matte börjar bli hemskt arg nu. Hon är jätteröd.

   Affe the träskmonster anländer. Gissa hur han luktade ....

   Vadå smutsig, vad surrar du om?
Grått är mitt nya jag.

   Så dagens dos av fjanteri och svammel.

   - Hallå där! Vilka kallar du fantiga, oss eller?

   Effa, inför attacken av bazookan Affe.

   Effa efter bazookan Affe har gjort
sitt drag.

Igår kväll tog vi med Affe och Effa på "älgspan" Den bakomliggande orsaken är att husse vill låta Effa få vittring på färska älgspår. Jag och Affe var bara med som bihang och älgspanare. En älg lyckades vi få syn på men avståndet var för långt. Bättre lycka nästa gång.

   Husse & Effa på "spårjakt"

   Jag fick vackert vänta i bilen. Pyjamas & tofflor
är ingen bra klädsel i skogen. Ja, jag åkte i
pyjamasbyxor *hehe*

   Ett suddigt älgkräk.

   Vi har det bra, vi här bak i bilen, trallalalaaa.

Imorgon börjar första semesterperioden på Ica men jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av höst.

Höst eller sommar, whatever, jag måste ta tag i lite sundare vanor och hitta tibax till the gym och träningen igen. Hepp, med start imorgon, jag lovar. För nu ska jag och Affe äta scones *fniss*

   x-antal tallrikar med jordgubbar, glass och
grädde har slunkit ner under midsommar.
Syndigt gott.

    Före och efter bilder på mitt jordgubbsland.

Jösses, vad långt det blev..

Go söndag på Er.

Dagens bilder är inget att skryta med. Tog 125 foton och av dem var 95% suddiga och på återstående  5 % ser objekten ut som mupp-hundar. Bjuder er på en del av höjdpunkterna *haha*

   Ett tjugotal bilder på hundrumpor.

   Ett tiotal när de leker kossor och tuggar gräs, helst från samma tuva.

   Och ett femtontal som föreställer allmänt tjafs och svammel.

   Den skygga bengaliska terriern ses skymta i höggräset för ett kort
ögonblick.  Så fort han får vittring av oss försvinner han likt
vinden, djupt in i de Keräsjokikanska skogarna.

   En av bilderna som INTE hamnar i "fin-albumet"

   Garanterat inte den här heller. Herregud vilken min han har.

   -Sänk ditt huvud, jämthund, för den bengaliska terriern. -Du må icke
fästa din orena blick på mig utan tillåtelse.

   -Se mig i ögonen och säg att du förstått.

   Jag tycker om honom, men han har en förmåga
att platta till mig något.
Suck, dessa stöddiga terriers.

Himlens portar har öppnat sig på riktigt denna midsommardag och det fullkomligen vräker ner. Jag är mycket glad över att vi hann göra det vi tänkt innan regnandet började.

Att säga att Affe-fisen hade restless legs i förmiddags är en mild beskrivning. Hela terriern hoppade av överskottsenergi och det var absolut nödvändigt att lätta lite på trycket.

Tillsammans med husse och Effa begav vi oss av till skogs, trots äckelpäckel kvav luft och tusen miljoner mygg. Kuta, kuta, kuta och därmed tungor långa som lianer i Afrikas djungel. Fanns så klart bara ett botemedel, åka och bada.

   Panik, paaaaanik, jag håller på att tappa min kontaktlins.

   Affe leker bäver.

Plask i plurret, simma och hämta sak, simma tillbaka, lämna av sak och simma tillbaka ut igen och hämta. Jag tror den lilla terriern skulle kunna göra detta tills vattnet frusit till is. Han tycker det är så roligt.

   Simma ut.

   Gira.

   Simma tillbaka.

   -Hjälp! Jag tror jag kanske håller på att drunkna.
Stackars Affe. Det blåste rejält och var säkert inte helt lätt att
simma med apporten i truten.

Effa är en badkruka men gjorde framsteg i dag och tog sig ovanligt långt ut. Fast något simmande eller plaskande är det absolut inte tal om.  
Precis när hundarna badat klart kom störtregnet.

   Effa med marschsteg ut i vattnet.

   Effa i tryggt förvar på bryggan, spanar in Affes bad eskapader.

   Den här bilden på Effa är den enda hyfsade i dagens skörd.

Ha en fortsatt fin midsommarhelg.

Hej på er!

Trott att jag emigrerat eller avlägsnat mig från jordens yta? Riktigt så illa är det dock inte. Men när tiden är knapp får man prioritera. Mor med sambo har varit här och vi har fullbordat en begravning, mormors. Jag har dessutom jobbat en hel del.

Värst under de gångna dagarna, förutom begravningen då, var tömningen av mormors lägenhet. Hela bohaget var bestämt att gå till välgörande ändamål. Men innan allt skeppades iväg skulle vi gå igenom prylarna för att se om det var något vi ville ha. Att rota igenom mormors lådor kändes förskräckligt. Att man sedan ratade det mesta och bara plockade ut godbitarna, det bästa, russinen ur kakan, gjorde känslan än värre.

Att hon är borta är fortfarande lite svårt att förstå, det gick så ofantligt fort.
Under begravningen såg jag bara gråa håret på en äldre dam och kom på mig själv att tänka, jaha nu är mormor här också, tills jag insåg vems begravning jag faktiskt bevistade.  
Livet går vidare och nu får det räcka med död. Man inser att man varit på många begravningar när man plötsligt kan jämföra och märker när något inte är som det brukar, under själva akten.

   Begravningsskorna är inpackade i sin
låda och undangömda i längst in i
garderoben.

Idag är det midsommarafton och jag är ledig. Hade fått jobba om jag velat men avstod. Tror jag behöver ledigheten för att orka köra på hela sommaren. Le, vara trevlig och hälsa kunderna välkomna, jag kommer att spy på mig själv innan halva sommaren gått. Igår hade jag åtminstone en kund som tackade för bra service. Jag har mina ljusa stunder, alltför sällsynta dock *hehe*

   Midsommarbukett från egna blomrabatten.

Affe-fisen då? Ja, han är alldeles precis som vanligt han. Busar, sover, badar, knycker, tuggar ben och gosar. Han är verkligen min lilla lycko-fis.

   Han hittade Fannys gamla leksak och blev
en aningen ivrig.

   Med påföljd att han fastnade i leksaken, lilla
puckot.

Affe är ju en väldigt snäll och go hund och enda gången jag märkt av någon slags skärpa hos honom var när han befann sig mitt i analysen av en hel älgskalle och Lotta, rätt ung då, kom för nära och ville engagera sig.
Nu har det hänt IGEN två år senare. Min "aggressiva" lilla terrier ville inte släppa in Effa i äppelpoolen. Trodde först jag hört fel, var det verkligen ett litet morr från Affes strupe, han såg nästan själv lite förvånad ut.
Jo, jo, där ser man, valpar får kliva och klättra på honom, ta hans ben och bita i hans öron men bada i hans pool, där går tydligen gränsen.

Regn eller inte regn, det är frågan. Fast egentligen spelar det ingen roll för myggen sätter ändå stopp för alla eventuella tankar på inta midsommar sillen utomhus. Sill blir det för övrigt på längden och tvären. Jag har handlat på mig sill och sambo hade gjort detsamma, så mycket sill blir det.

   Pilutta dig matte.

   Att det ska finnas så mycket att titta på..

  
Han liknar mest någon grekisk gud :)

I vanlig ordning ska ju den obligatoriska midsommarbilden tas och jag saknade min fina Fanny alldeles förskräckligt. Nu får ni hålla tillgodo med Herr Piraff men det är minsann inte så pjåkigt det heller.

Ha nu en riktigt trevlig midsommar

Idag har det varit snudd på en unik dag. Varför? Jo, det har regnat nästan hela dagen.
Regnet är synnerligen välbehövligt och efterlängtat. Fast ändå kan jag känna ett litet stygn av solsaknad. Håller jag kanske på att bli en tvättäkta solcell, precis som min lilla hund.

   Ooops, glömde Affe i solen och han smälte bort.
Nääää, skoja bara. Passade på att fixa till hans sommar-frilla.

Snacka om att jag skaffat mig en snygg raggarbränna. Framsidan av armarna, bröstet och benen har fått färg, vänder jag på mig är jag kritvit. *Haha*, en effekt av att sitta i solstolen med kaffemuggen i ena handen och candy crush i andra. Armarna kan väl kvitta men benen ser verkligen helsjuka ut.

   Syndat har jag gjort i dagarna tre, usch mig. I går
var det bara att snöra på sig löpardojorna för
botgöring.

Igår stod det matlådetillverkning på schemat och en 19-20 lådor fick jag nog till. Mitt i allt matjoxande började det åska, premiär för i år. Jag hatar åskan och Affe gillar den inte heller. Plockade fram leksakslådan och faktiskt fungerade den som en lysande avledare.

Imorgon kommer min mamma och hennes sambo hit. Vi har ju en begravning hängande över oss. Samtidigt som anledningen till sammankomsten är tråkig och dyster ska det ju ändå så klart bli roligt att träffas. Synd bara att jag jobbar större delen av tiden som de är här. Nå, får försöka ta tillvara på de få stunderna vi har tillsammans och göra det bästa av dem.

   Smörgåstårta modell macka ska bjuda på när
mor och Tommy kommer.

Besökte idag det lokala systembolaget och stod och läste på en av de nya cider sorterna för att se vilken smak de hade. Fram kliver en ung herre, kanske första dagen på jobbet, och frågar på FINSKA  (kardinalfel nummer ETT här i kommunen) om jag behöver hjälp. Jag är dålig på finska men lite kan man ju oundvikligen när man jobbar i butik. 
- Nej!  svarar jag (på svenska) -  Jag behöver inte hjälp. Märkbart generad ursäktar han sig men i stället för att förbättra situationen förvärrar han den betydligt genom att säga - Det såg inte ut som att du kunde läsa svenska. VAD???? Då fick jag nog, vände på klacken och gick. Vem vet vad som hade kunnat följa därefter, vågade liksom inte chansa *haha*
Söte Jesus, det såg inte ut som du kunde läsa svenska!!!!! Hur fan ser man egentligen ut då? Som jag uppenbarligen. Kanske dags att ta fram en spegel eller låta någon filma. Först ett klavertramp, följt av en käftsmäll.

Borde inte säga något men jag kan inte hålla mig. "Någon" väger 102,4 kg och inte är det jag. Om jag är skadeglad o nej, inte alls. *fniss-fniss-fniss*

Over and out!

Börjar allvarligt fundera på om min hjärna verkligen är som den ska. Härom natten drömde jag att en stor älg glodde in genom ett av mina köksfönster.
Någon lyckades ta en jättebra bild och jag var så sur för att det inte var jag. Att det var konstigt att älgen stirrade in genom fönstret, i bästa Hälge-anda, nä inte alls.
Har man tvivel om min hjärna kommer det lite mera, längre ner,  som antagligen styrker min teori.

   Pyjamas klädd ända till kl 12,30 idag :)

Jag har snorat, snörvlat och nyst. Nu har jag kommit in i nästa stadium, då snoret är som sega gummiband i snoken. Jättemysigt och säkert jätteintressant att läsa om *haha* men jag bjuder åtminstone på mig själv.

   Så här mysigt har jag det på bron.

   Stjärnöga

   Mina orkidéer i slutfasen.

Eftersom jag nu är så frikostig med mig själv kan jag berätta om dagens äventyr då  jag, på allvar, trodde att jag var skuggad. 
Nu, så här, i efterhand skrattar jag nästan ihjäl mig åt min "livliga" fantasi eller ska man drista sig till att kalla det för förföljningsmani *fniss*

Var på väg till stan och la märke till en bil bakom mig, vars belysning lyste ojämnt.

Efter mina uppdrag i stan, som innebar x-antal vuxenpoäng, panta flaskor, slänga papper och apoteksbesök, begav jag mig hemåt igen.  Rätt snabbt upptäcker jag samma bil bakom mig IGEN.
Nu har man väl sett en och annan filmrulle och vet ju precis hur man ska göra när man misstänker att man är skuggad.
Optimalt hade ju då varit att svänga in på någon snirklig gata i stan. Dessvärre befann jag ju mig längs E4an. Så jag fick välja näst bästa alternativet, svänga in på en P-plats. Bilen bakom passerade i ett huj och syntes inte till igen. Hahaa, som att jag skulle ha något att bli skuggad för.

   I år kör jag det enkla, men vackra.

Nyss fick jag besök av några zigenardamer.
- Hej vi säljer lite fina kläder.
- Nej tack, jag är inte intresserad.
- Vill du inte ens titta?
(Och släppa in er i huset så ni kan sno allt jag äger)  - Nej, jag har kläder, hej då!
Jösses, detta var något nytt.

   Finn ett fel :D

Något som är totalt ofattbart för min lilla hjärna är: Hur sjutton man kan vara så inne i detta prinsessbröllop så man tar sig från Haparanda till Stockholm bara för att bevittna ceremonin, knäppa lite foton och så vidare. Varför?

Go kväll på er.