Klippte gräset igår efter en lååång dag på jobbet (perfekt urladdning av kropp och knopp) och tyckte emellanåt att jag hörde ett pipande. Ett pipande som sedan bara blev starkare och starkare.
Plötsligt får jag syn på en pytteliten fågelunge i gräset, bara några centimeter från gräsklipparen. Det var så nära att jag kört över den. Usch *ryser* av blotta tanken. 

Gjorde några tappra försök att få ungen att använda sina vingar men det slutade med att den grävde ner sina tassar/fötter/klor i min handske, inte det minsta sugen på att flygträna och jag förstår varför. Efter några panikartade vingslag hamnade den antigen i höggräset eller på marken.  

   Jag är inte rädd, jag kan flyga, fast inte riktigt än.

Gick omkring med lillpippin i handen och försökte lista ut var den kom ifrån, vilket visade sig vara ett omöjligt företag. På några ställen verkade det dock lovande, då ungen tycktes "svara" på fågentjatter lite här och där. Men mer än så blev det dessvärre inte. Och inte syntes det till någon orolig fågelmamma på jakt efter sin förlupna unge.

Eftersom jag anser att mat är lösningen på allt, lyckades jag faktiskt efter lite grävande i blomrabatten hitta en purfärsk daggmask. Insåg ju att masken, som var ungefär två gånger fågelns längd, var alldeles för stor och krävde delning *urk* men vad gör man inte.
Själva matandet gick rätt bra och jag fick ungen att gapa och ta maskbiten i munnen, det ni! Men sedan var det stopp, den vägrade svälja och spottade efter en stund ut min delikata måltid. Kanske var maskbiten ändå för stor, eller kanske var det fel årgång, vad vet jag.

Sent omsider, var jag ju trots allt tvungen att ge upp och placerade den lilla i en buske. Imorse var ungen borta, uppäten eller bortflugen lär jag aldrig få veta.

Skulle efter frukosten idag ha gett mig iväg på en motvillig "samvetsdövartur" i joggingspåret men som en skänk från ovan började plötsligt regnet falla. Och eftersom jag är gjord av socker kan jag inte vistas utomhus, utövandes fysiska aktiviteter då det regnar.
Nu har tyvärr regnandet upphört, så vad ska jag nu skylla på? Att skorna inte tål väta eller hävda att söndag är instiftad vilodag (trots att hela veckan/månaden varit en enda lång lat vila) eller att imorgon, måndag, är en ny dag med nya möjligheter.

Nämen oj, nu regnar det igen *yes*

Happy söndag på er.

 

melitta

30 juni 2013 13:41

Hej hopp:) Söt liten rackare;) Hoppas då att mamma kom flygandes förbi eller att den flög för egen maskin iväg....

Hoppas allt är bra med dig och att myggen har lättat i skogen:) Hehehe!

Kramiz

 

Krokii

30 juni 2013 19:23

Hoppas den klarade sig!! :)

http://krokii.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...