Idag fanns det ungefär 100 000 lämpliga, glada och pigga rubriker på mitt inlägg. Varför? Jo, jag satte milen imorse och det var länge sedan sist. Jippie!    Solen skiner, det är nästan nollgradigt och jag ska jobba (ja, det är positivt)

Mer om milen eftersom den betyder mycket för mig.

Premiärmilen gjorde jag den 13 juni 2009 (mitt gudbarns 1 årsdag och mormors 79 årsdag, en dag att minnas alltså)

Sedan har det ju blivit lite då och då. Nu har det varit ett megalångt uppehåll på minst ett år och jag har knappt sprungit 1 km under den tiden pga. diverse skador.

Tanken var inte att det skulle bli 10 km idag eftersom jag inte kommit igång ordentligt med löpträningen. Sprang 5 km för någon vecka sedan och efter det bara nedvarvning efter träningspasset på någon ynka km.

Vid 7.5 km blev det lite tyngre och jag sänkte lutningen 1 grad (springer numera alltid med minst 1.5 graders motstånd, vilket tydligen ska motsvara löp i ute terräng) och nu blev det som att springa i nedförsbacke, smart drag.  

Men på det stora hela gick det ovanligt lätt (inga nära döden upplevelser eller den berömda väggen) och jag kunde öka farten rejält sista kilometern. Är fegis när det kommer till att dra på i förväg men när man vet att man klarar det är det biff. Beviset  

Ingen skryttid men det struntar jag i.

Nu strävar jag inte efter någon superbra tid, mitt mål i dags läget är bara att klara 10 km (upprepade gånger) och så småningom längre etapper. Men visst var det lite nice att tiden blev just under 60 min. Det är bra för att vara slöhögen Jenny. Jag är egentligen en väldigt lat och bekväm människa, ska ni veta. Det som driver mig är min envishet.

Blev inte så mycket till styrketräning   efter löpet, kroppen var lite för trött. Men nu efter iskall dusch (hade missat att elda för varmvatten igår kväll) frukost och kaffe, har jag återfått lite energi, lagom till 2x hundpromenader, hoppas jag. 

Det underlättar definitivt att promenaderna kommer att ske i strålande solsken och endast 2 minusgrader (blir mildare hela tiden) Man blir så attans sugen på varm choklad och korvgrillning när det är sådant här ljuvligt väder.

Klockan 13.30 beger jag mig mot Ica och dagens arbetspass. Känner mig nästan speedad, hoppas det håller i sig tills passet är slut åtminstone. Vågar inte sitta längre, känner nämligen hur ”likstelheten” kommer krypande så sakteliga.

Ut i   

Söndagar är inte mina favoritdagar, de är liksom deppiga på något sätt. Den här söndagen är extra deppig  

Fredagen på Ica blev som jag anade, hektisk och dessutom väldigt KALL. Det blåste rejält ute och med mycket folk i farten gjorde att båda entréerna utnyttjades flitigt vilket skapade ett konstant korsdrag med oss (i förbutiken) som mittpunkt, brrrrr.

Kylan och draget fick min näsa att rinna och efter någon timme såg jag mest ut som Jenny med röda mulen, tralla lalla laaa.

Hade en mycket ilsk kund    igår. Ilskan grundade sig i att denne köpt en gammal vara och sånt är ju så klart irriterande.

Jag var vänlig, trevlig och gjorde så klart en retur på den gamla varan. När jag sedan ville ha en underskrift på kvittot (obligatoriskt) stenvägrade kunden och vreden steg ännu några snäpp. Kunden påpekade att jag minsann inte kunde tvinga h*n att skriva under. Insåg snabbt att det var lönlöst att dividera (summan var på 16 kr) Just när kunden vände sig för att marschera iväg sa jag med min allra ljuvaste stämma – Ha en trevlig dag

Risken med denna kommentar är dock att du kan få något hårt i huvudet (eller värre, en ännu ilsknare kund) Men ibland, som igår överrumplar det kunden fullständigt och denne kommer av sig totalt    och det mina vänner är en sådan seger och en rejäl fjäder i hatten. Och jag tror nog att det får dem att känna sig rejält lurkna.

Vädret har vänt och vi har blida på riktigt    Förstår ni hur skönt det var att gå på Affepromenaden igår morse med endast 4 minusgrader i luften. Vi gick nästan en hel timme (både igår och idag) kanske lite för långt för honom men hittills har jag inte märkt något bakslag.

Jag har haft träningsuppehåll hela förra veckan Så jag hoppas verkligen att motivationen ska infinna sig till i morgon bitti.

Arbete har jag i alla fall motivation till (än så länge)och det blir jobb fram till fredagen och dessutom extra timmar på onsdag då jag förutom mitt arbetspass även ska på kurs.

Ha det gott.

Idag blir jag inte långrandig. Det jag inte gjorde igår ska bestämt göras idag, dvs. städa. Sedan blir det promenad med Affe i blåsten och snöyran, därefter dusch, mat och arbete. Just nu verkar det dock lite problematiskt med både städning och dusch eftersom jag inte har någon ström. Vilket är precis som vanligt, så fort det blåser och snöar lite intensivare.

Jag fixade ihop en frozen cheesecake igår samt en Baileys kladdkaka med chokladglasyr och kanderade pistagenötter. Törs inte säga något om resultatet eftersom de hamnade omgående i frysen. Men så här ser de ut i alla fall:

Frozen cheesecake 

Baileys kladdkaka med chokladglasyr och kanderade pistagenötter.

En liten semla är väl aldrig fel, denna pudrad med kako, till sambos lycka.

Jag har drömt underliga saker inatt, helt utan rim och reson. Adam från Mästerkocken (TV) var med i TV-programmet halv åtta hos mig, där han bakade kladdkaka. Jag var på Ica och letade efter Cola light (jag som inte ens dricker läsk) som bara fanns i typ 1 liters burkar. Dessutom har jag åkt en otäck hiss, stått på vingliga varuvagnar, osv. För drömtydare har detta säkert en solklar innebörd för mig betyder det bara att det varit en hektisk natt.

En bild på min Piraff från imorse. Varför ska man ligga i korgen när man kan ha den som täcke.

Min lilla sötis. 

Ha en trevlig fredag   

Tråkigt att vara ledig. Hur ofta kan man säga det?

Jag skulle ha jobbat både igår och idag men en schemamiss gjorde att de tagit in en vikarie istället för lilla mig.

Kanske jag hade kunnat kräva tillbaka mina timmar men det hade jag inte hjärta till. För hur fult är inte det mot vikarien som blivit lovad timmarna? En vikarie som dessutom är ung, arbetssugen och så klart i stort behov av pengar.

Detta med påföljd att jag nu lider av en gräslig tristess i mitt apatiska, betong och bly tillstånd. Fast kanske var det bara bra med några extra lediga dagar med tanke på sista tidens rejäla formsvacka.

Jag är i alla fall idag stolt över att mina ben orkade bära ut mig på en promenad  eller egentligen två, först med mig själv och sedan med Affen.

Satans kallt var det dock på bortvägen, -21 grader och motvind utan dess like. Det har även fallit en del snö som gjorde att jag fick gå nästan mitt på vägen, vilket i sin tur gjorde att jag inte kunde ha MP3 spelaren på (hör inte bilarna då)(snortråkigt att gå utan musik och utan hund).  Vissa av byborna tror jag faktiskt gladeligen skulle köra över mig om de fick tillfälle, så bäst att ta det säkra före det osäkra.

Sedan var det dags för Piraffpromenad men det får bli lite kortare rundor nu i den här envisa kylan (termometern verkar ha frusit fast på -22 grader). Men han ser rätt nöjd ut i alla fall.

Vi var ju på kalas förra helgen och fick smaska i oss en jättegod cheesecake så jag tror att jag ska prova snöra ihop en sådan under kvällen. Borde kanske städa också för imorgon jobbar jag ju (äntligen) och på lördag med.

Är väl lönehelg vilket brukar betyda fullt upp i spelhörnan på Ica, sånt gillar jag, det ska vara tempo. Bara att snöra på sig sina Easytones och trampa på.

Såg just att Easytone även kommit i en flip flop variant, kanske ett bra alternativ framåt sommaren, om det nu blir någon sommar i år. Fast jag har lite problem med den där pinnen som ska vara mellan tårna, it hurts.

Flip flops

Ha det gott.

Min energi är borta och nu vill jag veta var den är. Jag blir så less på att vilja men inte orka.

Jag premiäråkte skidor igår (i bästa Mora-Nisse stil fast i slow motion då). Det var gräsligt jobbigt och mera halt bakåt än framåt. Det var snårigt och svårt att ta sig fram, bitvis hade en machete varit på sin plats men samtidigt var det helt underbart och ljuvligt  

Omöjligt att ta sig fram upprätt.

Vackra vita vidder. 

Saknade dock min skidkompanjon Emil    Att skidra med vovve är så mycket roligare än att göra det på egenhand.

Min änglahund Emil på Nikkala isen. Mattes hjärta är ännu trasigt  

Men till poängen, jag tar helt slut och ännu idag är energin och orken helt bortblåst.

Skulle åka och träna imorse, var hur pigg som helst när klockan ringde men kroppen var alltför tung och trött för att jag skulle ta mig iväg.

Fick i eftermiddags tvinga iväg mig själv på promenad med Affe men det gick både trögt och tungt. Kändes som benen var fulla med bly och fötterna gjutna i betong. Det är inte kul alls.  

Bokrean startar idag och tidigare (på den tiden när det inte fanns miljoner internetbokhandlar) var detta en av årets verkliga höjdpunkter. Jag styrde alltid kosan mot Luleå och fyllde på litteraturen i bokhyllan. Nu för tiden klickar jag i väg en beställning på Adlibris, snabbt, enkelt och bekvämt men inte alls samma känsla. I år innehöll beställningen mest kok- och brödbakningssböcker

Var förbi Stadium för att inhandla ett par av mina absoluta favvostrumpor (VARMA skapelser) men kom ut med betydligt mer. En jacka, tre par strumpor och två tjocka tröjor fick följa med hem. De hade rea på vintersortimentet dessutom fick man det billigaste plagget på köpet om man handlade tre varor, plättlätt fixat om man heter Jenny. Var även förbi Ittala outlet och köpte mig en ny kniv, nästan som en mini machete.

Min nya kniv, en rejäl doning.

Nu ska jag gå och göra ingenting   

Då var sista rehabbadet avklarat för Affes del och idag blev vi extra ompysslade eftersom både rehab-Sanna och specialist-Inger var på plats, dessutom hade vi husse med oss som alltiallo.

Badet gick väl si så där men Zylkéne tar definitivt ner hans toppar och han blir lättare att bryta i sin bubbeljakt. Grillad kyckling är världens bästa avledare   

Inger uppmärksammade idag något i hans rörelsemönster som hon inte kunde säga vad det berodde på. Han verkar mera obenägen att böja och förflytta sig åt ena hållet. Vi ska fortsätta träna på egenhand, bland annat genom att gå mycket slalom och träna börjar åt båda hållen.

Blev även rekommenderad att sätta honom på ett löpband (i bästa Cesar Millan anda) där man lugnt och smidigt kan styra hans promenerande och förhoppningsvis få honom att gå i den önskvärda skritten, vilket är supersvårt ute eftersom allt är så spännande där.

I slutet av maj (om det nu inte blir värre) ska vi tillbaka för att se hur saker och ting utvecklats. Så nu blir det till att släpa hit svärmors gåband igen, suck. Det är stort, klumpigt och väger asmycket. Men vad gör man inte…

Jag fick ett litet återfall   när det kommer till inspelningen av filmen ”Affe är ensam hemma” och passade igår på att spela in en tre timmars sekvens.

Det känns dock som att jag fick en klar och tydlig bekräftelse på att jag skulle sluta upp, en gång för alltid med detta nonsens. Det hade nämligen uppstått något fel i inspelningen och filmen gick inte att se. Rätt skönt kan jag tycka nu när jag insett att det är behagligare att leva i ovisshet.

Nu väntar jag och Fanny på att husse ska komma hem så vi får gå på en liten promenad. Det är strålande sol   och -14.6 grader. Lite för kallt för Fannys tassar men om jag pälsar på lilla fröken lite extra ska det nog gå bra och lösspring brukar göra susen.

Ha det gott  

Slö och lat som jag är har jag idag fördrivit förmiddagen med att surfa omkring planlöst på nätet, där jag hamnat på än den ena, än den andra bloggen och jag slås av hur många bloggerskor! (ett typiskt kvinnligt fenomen) som dagligen lägger upp bilder på sig själva där visserligen outfiten är annorlunda men posen och mimiken är nästintill alltid den samma, huvudet på sned, trutande läppar och ögonen i kors, VARFÖR?

Menar absolut inte att det är något galet med att lägga upp bilder på sig själv, men…

Nåja, i och för sig kanske de har svårt att förstå varför jag lägger ut nya bilder på vovvarna titt som tätt. Har man sett hunden så har man ju liksom sett den.

Ska ta en paus i mina analyser, klä på Affe, mig själv och ta en promenad i solen. Det är bara -15.5 just nu och jag funderar på om det räcker med shorts och linne  

Jag har inte sett mer av Affens hälta ska kika lite bättre nu när vi går ut. Fast egentligen vill jag inte titta alls, vill inte. Men viktigast är så klart att Affe inte har ont.

Jösses, två bagare och en smet. Affe tog till flykten   på vår promenad alldeles nyss, Guds lycka att han kom när jag ropade, inte först men efter tredje försöket, när jag praktiskt taget låg på marken med utsträckta händer fyllda med godis. Vi har inte direkt tränat det där med inkallning så jag är mycket glad att han faktiskt kom och tackar min lyckliga    att han verkligen gillar godis. Några sekunder av frihet och gissa om det fanns sprutt i de små terrierbenen.

Då återstår bara att se (efter vila) hur benen höll för denna aktivitet. Något av gårdagens hälta märkte jag inte av under promenaden.

På ett sätt är det lite bra att det händer sådana här saker spontant eftersom jag äntligen insett att jag inte kan skydda honom från allt och att jag inte alltid kan ligga steget före. Det har tagit sin goda tid för mig att komma till den här slutsatsen men jag inser att det är nödvändigt för oss båda att frigöra honom (åtminstone) litegrann.

Måndag imorgon men jag är ledig, vilket betyder att jag jobbar helg. Och på tisdag är det dags för det sista rehabbadet, kommer att kännas både skönt och vemodigt.

Nu behöver jag gå och göra en deg av något slag. Jag köpte i fredags en ny elvisp, en stark rackare som klarar av att sno ihop mindre degar. Riktigt snygg är den också.

Min senaste investering.

Men något gick väldigt fel när jag testade den. Degen snurrade på ett underligt sätt uppåt längs degkrokarna och lite deg lyckades till och med ta sig in i de små hålen där visparna sitter. Enligt instruktionsboken ska det inte gå att placera degkrokarna i fel hål, men det stämmer inte alls för jag lyckades då pilla in krokarna i båda hålen. Så nu måste jag ju göra ett nytt försök med deg. Vill inte egentligen för hela frysen är knökfull av bröd. Att vispa grädde och äggvita var inga problem alls och snabbt gick det.

Kanske det har vänt, kanske kylan har släppt sitt grepp nu.

Passade på att gå en promenad med båda vovvarna (en i taget) på dagen medan det var lite mildare (-19 grader) och det gav genast respons hos Affe som har varit avslappnad och behaglig hela kvällen. Tänk vad en promenad kan göra.

Något fruktansvärt tråkigt och nedslående var att jag idag såg en aningen antydan till hälta på ena frambenet hos Piraffen, det bekymrar mig så klart rejält. Börjar han halta nu (igen) är det liksom kört. Jag hoppas verkligen att det bara var något annat som spökade.

Annars har det varit en lat dag. Jag tog mig visserligen till gymmet imorse men efter det känns det som jag inte gjort annat ätit. Vi har varit på kalas och fikat gott och njutit av trevligt sällskap (tack M   för att du lånade ditt öra), ätit middag, snaskat en massa nötter av olika slag och inmundigat en ytte pytte, liten Baileys, nu står magen ut i fyra hörn, urk.

Önskar det skulle vara något bra på TV men nä det är bara gamla repriser eller den förhatliga melodifestivalen som jag notoriskt bojkottar, usch. Så sängen lär hägra rätt tidigt anar jag.

Lite foton:

 Fröken Fanny på fåtöljens ryggstöd, kolla in bakbenen.

Mina fina tulpaner som fick sista vilan i snön, visst ser det lite vemodigt ut.

Ha det bäst