Idag fanns det ungefär 100 000 lämpliga, glada och pigga rubriker på mitt inlägg. Varför? Jo, jag satte milen imorse och det var länge sedan sist. Jippie!    Solen skiner, det är nästan nollgradigt och jag ska jobba (ja, det är positivt)

Mer om milen eftersom den betyder mycket för mig.

Premiärmilen gjorde jag den 13 juni 2009 (mitt gudbarns 1 årsdag och mormors 79 årsdag, en dag att minnas alltså)

Sedan har det ju blivit lite då och då. Nu har det varit ett megalångt uppehåll på minst ett år och jag har knappt sprungit 1 km under den tiden pga. diverse skador.

Tanken var inte att det skulle bli 10 km idag eftersom jag inte kommit igång ordentligt med löpträningen. Sprang 5 km för någon vecka sedan och efter det bara nedvarvning efter träningspasset på någon ynka km.

Vid 7.5 km blev det lite tyngre och jag sänkte lutningen 1 grad (springer numera alltid med minst 1.5 graders motstånd, vilket tydligen ska motsvara löp i ute terräng) och nu blev det som att springa i nedförsbacke, smart drag.  

Men på det stora hela gick det ovanligt lätt (inga nära döden upplevelser eller den berömda väggen) och jag kunde öka farten rejält sista kilometern. Är fegis när det kommer till att dra på i förväg men när man vet att man klarar det är det biff. Beviset  

Ingen skryttid men det struntar jag i.

Nu strävar jag inte efter någon superbra tid, mitt mål i dags läget är bara att klara 10 km (upprepade gånger) och så småningom längre etapper. Men visst var det lite nice att tiden blev just under 60 min. Det är bra för att vara slöhögen Jenny. Jag är egentligen en väldigt lat och bekväm människa, ska ni veta. Det som driver mig är min envishet.

Blev inte så mycket till styrketräning   efter löpet, kroppen var lite för trött. Men nu efter iskall dusch (hade missat att elda för varmvatten igår kväll) frukost och kaffe, har jag återfått lite energi, lagom till 2x hundpromenader, hoppas jag. 

Det underlättar definitivt att promenaderna kommer att ske i strålande solsken och endast 2 minusgrader (blir mildare hela tiden) Man blir så attans sugen på varm choklad och korvgrillning när det är sådant här ljuvligt väder.

Klockan 13.30 beger jag mig mot Ica och dagens arbetspass. Känner mig nästan speedad, hoppas det håller i sig tills passet är slut åtminstone. Vågar inte sitta längre, känner nämligen hur ”likstelheten” kommer krypande så sakteliga.

Ut i