Slö och lat som jag är har jag idag fördrivit förmiddagen med att surfa omkring planlöst på nätet, där jag hamnat på än den ena, än den andra bloggen och jag slås av hur många bloggerskor! (ett typiskt kvinnligt fenomen) som dagligen lägger upp bilder på sig själva där visserligen outfiten är annorlunda men posen och mimiken är nästintill alltid den samma, huvudet på sned, trutande läppar och ögonen i kors, VARFÖR?

Menar absolut inte att det är något galet med att lägga upp bilder på sig själv, men…

Nåja, i och för sig kanske de har svårt att förstå varför jag lägger ut nya bilder på vovvarna titt som tätt. Har man sett hunden så har man ju liksom sett den.

Ska ta en paus i mina analyser, klä på Affe, mig själv och ta en promenad i solen. Det är bara -15.5 just nu och jag funderar på om det räcker med shorts och linne  

Jag har inte sett mer av Affens hälta ska kika lite bättre nu när vi går ut. Fast egentligen vill jag inte titta alls, vill inte. Men viktigast är så klart att Affe inte har ont.

Jösses, två bagare och en smet. Affe tog till flykten   på vår promenad alldeles nyss, Guds lycka att han kom när jag ropade, inte först men efter tredje försöket, när jag praktiskt taget låg på marken med utsträckta händer fyllda med godis. Vi har inte direkt tränat det där med inkallning så jag är mycket glad att han faktiskt kom och tackar min lyckliga    att han verkligen gillar godis. Några sekunder av frihet och gissa om det fanns sprutt i de små terrierbenen.

Då återstår bara att se (efter vila) hur benen höll för denna aktivitet. Något av gårdagens hälta märkte jag inte av under promenaden.

På ett sätt är det lite bra att det händer sådana här saker spontant eftersom jag äntligen insett att jag inte kan skydda honom från allt och att jag inte alltid kan ligga steget före. Det har tagit sin goda tid för mig att komma till den här slutsatsen men jag inser att det är nödvändigt för oss båda att frigöra honom (åtminstone) litegrann.

Måndag imorgon men jag är ledig, vilket betyder att jag jobbar helg. Och på tisdag är det dags för det sista rehabbadet, kommer att kännas både skönt och vemodigt.

Nu behöver jag gå och göra en deg av något slag. Jag köpte i fredags en ny elvisp, en stark rackare som klarar av att sno ihop mindre degar. Riktigt snygg är den också.

Min senaste investering.

Men något gick väldigt fel när jag testade den. Degen snurrade på ett underligt sätt uppåt längs degkrokarna och lite deg lyckades till och med ta sig in i de små hålen där visparna sitter. Enligt instruktionsboken ska det inte gå att placera degkrokarna i fel hål, men det stämmer inte alls för jag lyckades då pilla in krokarna i båda hålen. Så nu måste jag ju göra ett nytt försök med deg. Vill inte egentligen för hela frysen är knökfull av bröd. Att vispa grädde och äggvita var inga problem alls och snabbt gick det.