Beslöt att dagens ”ensamhemma” pass för Affe skulle bli fyra timmar. Riggade inspelningen och åkte hemifrån. Kommer hem, en aningen spänd och ska slå av inspelningen så är den redan avstängd. Efter drygt en timme har den klippt.

Men Affe är hel och inredningen i hans hage också så kanske det är lika bra att lägga ner detta nu. Jag vet att han skäller, vissa dagar mer och andra dagar mindre. Men det känns lite som att det hans bekymmer, jag kan ju inte kontrollera det. Den 14 februari börjar jag gå på mitt ordinarie schema igen och då måste han, skällande eller ej, vara ensam i 4-5 timmar.

Nu har jag äntligen köpt mig ett par skor, som jag länge funderat på nämligen ett par Reebok easytone. Vad är det då för speciellt med dessa? Jo, sulan består av två bollar som skapar obalans och skapar på så sätt lite extra (gratis) träning för exempelvis vad och lår. Nu gäller det bara att gå in dem, vilket måste vänta eftersom jag redan har en präktig blåsa på hälen efter gårdagens promenad i mina walkingskor med inbyggda broddar, Icebug (min bästa investering någonsin) Det var premiärtur för i år med dem och därav blåsan.

Investerade även i en liten matberedare. Skulle göra egen mandelmassa igår och fick tillslut inse att det inte gick i min lilla mixerburk.

Stod länge och väl på Elgiganten och valde mellan en högst avancerad och en lite enklare modell och valet föll tillslut på den enklare, som ändå kan vispa grädde, mixa ihop pajdegar och riva, det nödvändigaste alltså. Det som avgjorde var bland annat storleken. Den mer avancerade var så hiskeligt stor och klumpig. Dessutom har sambo har i ett svagt ögonblick, en gång i tiden lovat mig en Kitchen aid, som är en riktig pärla i köket och till den finns massor med tillbehör. Med den i åtanke blev det tillslut ett enkelt beslut.

Bara som en parentes måste jag berätta att jag sista dagarna ägnat mig helhjärtat åt vår yngsta jämte Bella eftersom husse varit på vift. Vi har varit och stadsvandrat i dagarna två och hon är så otroligt följsam och lyhörd. Dessutom är hon nog den snällaste hunden jag någonsin träffat. Men husse är inte helt nöjd med henne eftersom hennes älgintresse inte är 110 % Enligt Bella själv är det mycket roligare att vara med och runt i kring husse och matte i skogen än att skälla på fula älgar.

Världens snällaste Bella, syns eller hur :)

Imorgon åker jag och Piraffen och rehabbadar. Den grillade kycklingen är inhandlad och Zylkéneburken framtagen. Få se om det går lika bra denna gång, som förra.

För att ensamhetsträna Affe utan störande objekt (en skällande jämthund vid namn Bella) packade jag igår in objektet i bilen och åkte till stan för att ta en långpromenad i kommunen. Väderläget -1 grad och lätt snöande. Vilket efter att jag hade kommit knappt halvvägs på promenaden hade ändrats till massivt snöande och blåst.

På ca 90 minuters vandring hade det hunnit komma nästan 1 dm snö och det var som att gå i lös sand, så jobbigt. Det gick att köra drygt 60 hem längs E4an.

Snön fortsatte att spy ner hela eftermiddagen och kvällen. Och naturligtvis (i och med väderläget) inleddes det roliga fenomenet men strömmen som kommer och går. Ungefär var femte minut gick den för att komma tillbaka efter ca 1 minut. Det var liksom lönlöst att ens slå igång teven. Hann i alla fall, mellan strömbortfallen sätta igång en durumbrödsdeg med hjälp av köksassistenten. Den ska bakas ut idag efter en natt i kylen. Det är för mig ett nytt recept så det ska bli lite spännande.

Nattade mig själv och hundarna tidigt i brist på annat och hade just börjat slumra in när jag hörde det, KNAKADET i taket, åtminstone tror jag att det knakade.

För snart ett år sedan var jag med om ett takras (lite info här) på jobbet, då entrétaket föll ner bakom ryggen på mig, så jag är kanske lite lätt ”yrkesskadad”

Men där var det minsann igen, knak. Insåg att jag inte skulle sova en blund på hela natten om jag låg kvar där så ut med madrassen och hundarnas sovplatser på köksgolvet istället. Taket är fortfarande intakt   så jag vet inte om det hade med snömängden att göra, det blåste ju rätt hårt så det kan ha varit något annat.

Idag har väderleken ändrats markant igen, strålande sol och 18 minusgrader. Jag har åter ström men hemtelefonen och mobilen funkar inte. Men konstigt nog, som ni märker, funkar nätet (det ovärderliga)

Idag väntas sambo tillbaka igen efter en helg på (ett så kallat) avelsråd (jag kallar det hellre för bastu och dryckesråd  ) samt hundutställning långt bort i ingenstans (Finland)

Nu ska jag baka ut mitt durumbröd.

Skog, frisk luft och motion är som balsam för en orolig själ och helt klart bästa medicinen för mig. Dessutom är den ju nästintill omöjlig att överdosera (med liten triangel på motionen då)

Efter morgonens träningspass på Actic åkte jag direkt hem och tog ut Affen på en långpromenad. Det hade just börjat ljusna och temperaturen låg kring nollan. Tänk vilka tvära kast, igår morse när jag vaknade var det -25 grader.

Hem och duscha, få i sig lite frukost sedan var det Fannys tur att promenera. Den hunden gillar verkligen inte kyla och vill helst inte gå ut alls när det är kallare än 10-12 minus grader. Men nu när det blivit mildare far hon som en liten jetspole längs skogsvägarna och rullar sig, så fort tillfälle ges i diverse oidentifierbara obehagligheter.

När man gått med Affe är det verkligen en fröjd att få gå med Fanny eftersom hon kan vara lös och sköter sig själv. Med Affe är det ett evigt nötande att inte dra kopplet, få fnattryck och attackera grenar osv.

Hade planerat att ha Affe ensam en längre stund idag men rådande omständigheter gjorde att jag bara orkade vara borta ca 90 minuter, vilket är på tok för kort. Nå, imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Nu måste jag ta mig i kragen och göra något konstruktivt. Jag är nämligen gristrött efter att ha sovit som en kråka inatt, väldigt animaliskt beskrivet. Risken är annars stor att jag somnar på soffan och det vill jag inte, tar tusen gånger hellre en tidig kväll istället.

Så här såg det ut nere vid ån imorse.

Affe vaktar husses fot så den inte går iväg.

Trevlig helg till er.

Det är tufft och kommer kanske att bli ännu tuffare för vår lilla flock framöver. Men med näsan över vattenytan gäller bara det att orka trampa vatten tills man når land och det gör vi nog, om ett tag framöver.  

Något, modell värre har inträffat och för ovanlighetens skull rör det denna gång oss tvåbeningar. Sambo som innehar huvudrollen i händelsen har förmågan att prata om det hela och ventilera medan jag sluter mig som en mussla, har aldrig sett värdet att prata om händelser även om det sägs att det hjälper. Jag orkar helt enkelt inte prata överhuvudtaget, inte om något alls. Helst skulle jag bara vilja sätta världen och tiden på time out och krypa under en sten och gömma mig. Nu är det bara att rida ut stormen.

Försöker komma på vad som hänt på hundfronten mellan nu och förra inlägget men det är som urblåst i huvudet. Fick bläddra lite i almanackan och faktiskt har vi ju varit och Rehabbadat i tisdags. Denna gång dopade jag Affen med Zylkéne (ett harmlöst, rogivande preparat som framställs ur komjölk, mer info här) I badet fick han grillad kyckling.

Det blev solklart den bästa gången hittills och kanske var det en lyckad kombo med Zylkéne och kyckling.

Så, nu vet ni att jag lever i alla fall.

Söndagar är så tråkiga, liksom onsdagar de är också tråkdagar. Extra lång blev även denna dag eftersom Affe väckte mig före kl 7 med vad jag trodde var kräkning men visade sig bara vara en harkling (med en pytteaning tillbehör), skönt gillar liksom inte att torka upp sörjan

Har tillbringat dagen i gästrummet där det ser ut som en bomb detonerat. Valphagen är ännu uppställd och det är prylar och kartonger till förbannelse. Nu rensar jag och det rejält. När man är på rätt humör är det ljuvligt att få slänga och något jag lagt åt sidan helt är ”nostalgisparandet” Nä, iväg med skiten bara.

Nu är jag och Affen nyss inkomna från en kylslagen promenad, hade tänkt skippa den idag men det blev vila igår så det var bara att pälsa på sig och gå ut. Rätt skönt när man kommer in igen.

Min Fatboy är magisk den får mig att somna, vilket jag aldrig eller ytterst, ytterst sällan gör annars när jag tittar på film eller TV.

Vet inte vilken tid jag slocknade i Fatboyen igår men 22.10 var jag i alla fall i säng. Hittar man rätt ställning i den, har hela kroppen stöd och man slappnar väl av antar jag. Fast lite var det kanske filmens förtjänst också, den var inte bra alls

Den delikata middagen igår blev god men väldigt okomplicerad och mer egentligen en förrätt. Men äter man nog mycket….   Vad blev det då? Jo, det blev räkor, hårdkokt ägg och hackad tomat på rostat bröd, åsså lite majonnäs på toppen såklart (får ju inte bli för nyttigt)

Ska gå och fixa i ordning två surprise lådor till vovvarna, fylld med diverse leksaker. En låda att få ha en stund då och då. Att Fanny älskar detta visste jag redan eftersom hon haft en sådan låda tidigare men det var roligt att se att Affen var lika förtjust.

Så nu har jag letat i gömmorna och hittat lite skatter. Vet ni (jag kunde i och med den påbörjade röjningen i gästrummet) konstatera att jag har en hel stor flyttkartong fullproppad med hundleksaker. 

Undrar just hur Fanny skulle bete sig om jag lyfte upp henne på toppen av denna låda.

Nu är det definitivt köpstopp på hundprylar och scrapbooking tillbehör men det är en annan historia.

Mot måndag, ny vecka, nya möjligheter.

Fanny har en alldeles egen prick att matcha dynan med :) 

En död älg är en bra älg fast inte när den sitter fast i min kofångare, vilket den höll på att göra tidigt imorse.

Tackar min lyckliga stjärna   att jag lättade en aning på gaspedalen i samma ögonblick som jag såg något som reflekterade bilens strålkastare. Detta gjorde att jag hann bromsa och få stopp på bilen lagom till fru älg stod mitt på vägen tätt följd av sitt lilla? älgbarn. Gott med älgfärs men inte att skrapa den från motorhuven, så att säga.

Vad gjorde jag i farten tidigt imorse då? Jo, var och tog ett kort träningspass. Resultatet känns tyvärr inte helt tillfredställande eftersom jag inte kan köra för fullt ännu, grrrr   

Hur länge har Sverige haft högertrafik? Idag blev det i alla fall vänstertrafik fram till E4an eftersom bara ena sidan av vägen var plogad, efter gårdagens minst sagt intensiva snöande. Det är bara att hoppas och be att man inte får möte. Hamnar man på oplogade sidan gäller det att ha god fart och tungan rätt i munnen annars kan det sluta mindre roligt. Men som sambo så vänligt sa, "det var väl ingen risk för möte, det finns ju bara ett pucko ute på vägarna den tiden på morgonen"   

Nu sitter jag och funderar på något delikat till middag. Frukosten inleddes på bästa möjliga sätt, jag hade förberett kalljästa frallor som gräddades medan jag duschade. Tror ni mig om jag säger att det var överjordiskt gott. Nu vill man ju gärna att middagen ska hålla samma klass. Jag vill ha något som är gott men som man inte blir äckligt proppmätt av, måste ju få plats med lite chips också  

Ska gå och inventera kyl och frys nu, ha en trevlig lördag.

Åkte mot Luleå vid 7.30 tiden imorse och termometern visade – 6.5 grader. Blida tyckte jag och lämnade täckbyxor, vantar och mössa hemma. Kom till Luleå (dryga 13 mil bort) och där var det -22 grader. Tack gode gud att jag i alla fall haft vett att dra på mig ett par långkalsonger under jeansen, samt packa ner Affens overall.

Dagens session på djursjukhuset gick väl inte som jag önskat, trots alla medhavda godsaker. Det som funkade bäst var grisknorren men den är alldeles för vek och han maler ner den. 

Hans stressnivå gör att han blir våldsam och oförsiktig. Detta medför att han inte alls tänker på att akta mattes ömtåliga händer, vilket idag resulterade i att jag fick mig ett bett mellan tumme och pekfinger (när jag höll grisknorren) Kanske bäst att förtydliga att det inte rör sig om aggressionsbett. Det gör i och för sig lika ont vad man än kallar det.

Min fotovägg som jag lagt ner så mycket tid på att konstruera (pussla ihop) blev helt klar igår och jag blev jättenöjd. Nu när jag visste säkert vilka ramar jag skulle behålla, tog jag bort skyddsplasten och började måtta ut på väggen, noga, noga, vill ju inte göra onödiga hål och jag hatar när är det snett.

Spikade i några spikar och skulle provhänga tavlorna. Jag fattar fortfarande inte var det gick snett, jag mätte ju avstånd och allt. Men inte sjutton stämde det överhuvudtaget, inte ens nära.  Rädda det som räddas kan.

Resultatet blev väl inte jättedåligt men inte alls som jag tänkt mig och jag fick en herrans massa ramar över, som jag inte kan lämna tillbaks eftersom jag skalat dem.

Går väl att bygga vidare på väggen men jag tappade liksom all inspiration och bara rädd just nu att förstöra mer.

Dags att ta ut Affen igen, det är ett evigt springande efter hans Rehabbad.

Något dök upp idag som gjorde att jag var tvungen att lämna Affen ensam hemma rekordlänge, nästan 4 timmar, så när som på några minuter och gissa om det var med stor vånda jag rullade in Volvon på gården.

Men alla levde och inget var söndertuggat. Satte mig vid köksbordet, andades ut och tittade på Affen som omgående kraschade i sin korg, på rygg med tassarna i vädret och tänkte, vad synd att han inte kan slappna av så här när han är ensam hemma.  Utrustad med en kopp kaffe kollade jag igenom den inspelade filmen och plötsligt var jag tvungen att stanna och backa tillbaka, vänta nu, han låg ju på sidan och en liten stund senare på rygg MED TASSARNA I VÄDRET, tårarna var inte långt borta, ska jag erkänna. Som jag har våndats och gruvat mig för detta, kanske det nu börjar ge med sig. Jag vet att man kan få räkna med bakslag men så länge det går lite framåt är i alla fall jag nöjd.

Jag har varit en duktig flicka och vilat från träningen även idag. Känner av knäet och speciellt vissa rörelser men på det stora hela tycker jag det verkar betydligt bättre. Hurra.

Har laddat med lite nya aktiveringssaker och tuggben. Hittade äntligen ben av bättre kvalitet, genomrullade vita oxhudsben, men fy vad de är hutlöst dyra. 

Upplever att de flesta benen i dag verkar vara ihåliga och/eller innehåller vassa, långa bitar som går att dra lös, vilket jag inte alls gillar, speciellt inte när hunden är ensam hemma och tuggar. Ben ska, i mitt tyckte, ta lääänge att tugga och egentligen knappt ge ifrån sig bitar alls. Alternativet är såklart att bara ge ben när man kan vara hemma och kan övervaka men min terririst behöver få lite annat att tänka på när han inte har matte hemma.

Hittade även lite ny distraktion i form av en stor bit torkad lever, tjurmuskel och grisknorr som jag tänkte pröva under torsdagens Rehabbad. Allt för att få honom att inte skvätta och dricka av vattnet. Återkommer så klart med rapport hur det gick med detta.

Till vänster, bra ben, till höger, värdelöst ben.