Det är tufft och kommer kanske att bli ännu tuffare för vår lilla flock framöver. Men med näsan över vattenytan gäller bara det att orka trampa vatten tills man når land och det gör vi nog, om ett tag framöver.  

Något, modell värre har inträffat och för ovanlighetens skull rör det denna gång oss tvåbeningar. Sambo som innehar huvudrollen i händelsen har förmågan att prata om det hela och ventilera medan jag sluter mig som en mussla, har aldrig sett värdet att prata om händelser även om det sägs att det hjälper. Jag orkar helt enkelt inte prata överhuvudtaget, inte om något alls. Helst skulle jag bara vilja sätta världen och tiden på time out och krypa under en sten och gömma mig. Nu är det bara att rida ut stormen.

Försöker komma på vad som hänt på hundfronten mellan nu och förra inlägget men det är som urblåst i huvudet. Fick bläddra lite i almanackan och faktiskt har vi ju varit och Rehabbadat i tisdags. Denna gång dopade jag Affen med Zylkéne (ett harmlöst, rogivande preparat som framställs ur komjölk, mer info här) I badet fick han grillad kyckling.

Det blev solklart den bästa gången hittills och kanske var det en lyckad kombo med Zylkéne och kyckling.

Så, nu vet ni att jag lever i alla fall.