Har varit risig i halsen sedan förra fredagen och haft rätt ont i bröstet. Sista dagarna har jag även förärats en otrevlig hosta. Igår kändes det mesta rätt visset och hundpromenaderna höll på att suga livet ur mig.

   Apotekspersonalen ska oxå ha lön.

Segade mig i väg till jobbet men drömde enbart om att klockan skulle slå 17,30 så jag fick gå hem igen.
Besökte apoteket på vägen hem och laddade upp med diverse medikamenter. Hem ljuva hem. En snabb koll på tempen visade feber. *Typiskt*

Dags för besök på vårdcentralen IGEN. Oops, lunginflammation, var sjutton kom den ifrån??  
Så i dagens apotekspåse fick jag med mig penicillin och hostmedicin. Så förhoppningsvis blir jag snabbt frisk som en nötkärna. Fast efter en snabb koll på hostmedicinens innehållsförteckning visade det sig att den innehöll Efedrin. Jag och Efedrin är världens sämsta kombo, får mig att må pyton, så det blir till att hosta vidare. Suck.

Naturligtvis har min assistent just idag, åkt iväg på ett "akut" jobb. Typiskt när han borde vara hemma och serva mig. Högst opassande på alla plan dessutom, då jag imorgon har provtagning på Fanny igen. Lång bilresa, i dåligt väder? Och med Herr Piraff helt ensam hemma. Inte bra alls. *fasar*

Fast assistenten själv var rätt nöjd med att få bege sig härifrån. I hans tycke hade jag lika gärna kunnat vara smittad med ebola eller liknande.

Nu är jag redan uttråkad på detta tillstånd. Har ägnat större del av eftermiddagen åt att spela spel på facebook, vilket är ganska intelligensbefriande, suck. Vad ska jag göra resten av kvällen då. Hade tänkt städa men det är uteslutet. Blir sjöblöt i svett av minsta ansträngning *boooooooooooring*

   Fanny attackerar snöklimpar

   Det var kul matte, har du gjort fler ?

Så här i efterhand är jag lite imponerad att jag i mitt tillstånd under gårdagen faktiskt orkade trampa omkring i blötsnön på två hundpromenader och dessutom rigga snöbollar till Fanny. Hennes favoritsysselsättning vintertid är nämligen att demolera snöklimpar, ju större dessto roligare. Kan tänka mig att Affe undrade vad jag höll på med när jag rullade de stora snöbollarna.

   I duntäcket finns plats för alla.

*Host host*

Att ha bra markservice är verkligen A och O. Idag hade jag markservice i form av färdig mat när jag kom hem från jobbet. Mmmmm, stuvade makaroner med köttbullar och till efterrätt fick jag en semla. Mitt nya liv har inte riktigt börjat ännu, som ni kanske märker.

Förstklassig markservice hade jag också under mitt och Affes Stockholms besök. Mamma med respektive hämtade upp från flyget och serverade mig bland annat delikat smörgåstårta och ljuvlig morotskaka. Pappa stod för logi och transport till djursjukhuset i Uppsala. Att ha någon som ställer upp för en är ovärderligt och jag anser mig själv väldigt, väldigt lyckligt lottad på den punkten. Fast jag kanske är smula dålig på att uttrycka min tacksamhet.

   Snacka om att dra täcket över huvudet.

I mångt och mycket börjar jag bli mig själv igen, efter juldagens händelse. Lite efterslängar finns kvar men jag hyser stort hopp att det ger sig med tiden.
Att träffa inblandade i händelsen är fortfarande snorjobbigt och talspråket bättre fly än illa fäkta stämmer väldigt bra in. Idag gick det inte att fly och konfrontationen blev ett faktum. Händer som inte vill sluta skaka och huvudvärk modell migrän kommer som på beställning. Ändå är det ingen som är elak eller otrevlig på något sätt snarare tvärtom. Det är bara jag som är knäpp helt enkelt.

Här hemma har jag dragit igång Affes rehab. Vissa saker tycker han är hur kul som helst, balansbrädan och räcka fram vänster respektive höger tass. Andra övningar, där han ska balansera sin kropp, är mindre roliga och slutar oftast med att han faller ihop som en hösäck.

   Titta vad jag kan! Fast än så länge med mattes stödjande fötter.

Massor av äckelpäckel snö har det fallit under gårdagen och måndagens färd till jobbet var den värsta på länge. Det envisades med att frysa igen på framrutan plus att det yrde snö vilket gjorde sikten minimal. Böjd som en ostbåge hade jag en liten sträng på några centimeter som jag såg ut igenom. Fick stanna flera gånger innan jag äntligen var framme på jobbet.

Tjingeling

Jag trodde att det skulle bli skönt att veta vad det är Affe lider av, efter snart 3 år av ovisshet. Men med facit i handen vill jag nog påstå motsatsen. Det kändes på något sätt hoppfullare före.

   Affe har snott pappas Helly Hansen socka

   Sussar sött, drogad av sockdoften? *hehe*

Det är ju ett bra tag sedan jag uppdaterat bloggen, ber om ursäkt för det, vet att ni är många som undrar hur det gått. Men jag har varit tvungen att låta allt sjunka in, låta bitarna falla någorlunda på plats innan jag kunde redogöra något.

   Affe i sin transportväska på väg mot Arlanda.

   Biltur genom Norrtälje. -Vart sjutton är vi på väg?

Flygresan både upp och ner har gått prickfritt, han har varit SÅ duktig. Lite upprörd var han när vi klev in på Kallax flygplats och skällde ståndskall i sin lilla väska men lugnade sig snabbt. Han hördes över HELA flygplatsen.

Åkte ner tisdag och redan på onsdag kl 8 skulle vi vara på UDS, Uppsala djursjukhus. Vilket ställe, jösses. Så stort och så trevlig personal, vilket bemötande. Proffsigt rakt igenom.

    Entren på UDS.

Djursjukvårdaren som visade in oss på undersökningsrummet, lät hälsa att veterinären var på ingående men skulle läsa igenom Affes 30 sidiga journal först. Det kändes genast seriöst och tryggt.
Den kvinnliga veterinären var verkligen outstanding, så otroligt duktig och väldigt noggrann, lämnade inget åt slumpen.

   Affe sköter dörrvakten.

Affens beteende i Uppsala har imponerat stort på mig. Min lilla vildbase har legat/stått helt stilla under hela undersökningen. Jag trodde knappt mina ögon. Vad har hänt med kaos-Affe....

   Visst är jag duktig nu, matte?!

Röntgenbilderna visade att han hade trasiga sesamben i sina tassar. Vad är då sesamben? Kort bara, på baksidan av alla tåleder finns sesamoidben, sesamben. Detta är benen som håller ihop senorna som går ut i tårna. De sitter ungefär där våra knogar sitter.

Vid överbelastning uppstår inflammationer och det är så klart då han får ont. Hur dessa gått sönder är oklart men kan vara medfött.
Det är inte att opererbart, tyvärr. Men eftersom han definitivt inte fick någon dödsdom på sig, borde jag väl vara glad. Men ändå inte. För att förhindra inflammationer bör han undvika "dåligt" underlag och begränsas i sitt hopp och skutt. Jättelätt när man heter Affe och är en tokigterrier.

   På röntgen delade de ut "mysfiltar"

Vi har fått lite övningar vi ska göra för att öka rörligheten i leden. Dessutom har han fått en balansplatta som han ska träna på. På UDS introducerade rehab-Kjerstin honom för balansplattan. Superduperkul tyckte Affe som genast fattade galoppen. Jag har ju tidigare klickertränat honom att stå på en liten låg pall och han satte genast ihop sambandet. Så himla söt, omtöcknad och lite groggy men ändå på hugget att träna.

   Nere vid sjön, dagen innan hemfärd.

   Finlandsbåtarna tar inte vintersemester.

   Bambi på besök, gissa vem som
blev galen.

Nu tar vi en dag i taget. Affes välgång kommer främst och viktigast är att han får vara hund på sitt sätt.
Om jag märker att saker och ting blir sämre, går åt fel håll, när det inte längre finns någon tvekan så kommer jag att ta det oåterkalleliga beslutet. Men den dagen den sorgen. Här och nu, gäller mer än någonsin både för mig och Affe, Fanny med för den delen.
Ny provtagning är förövrigt inbokad för henne igen på fredag. Suck, det tar aldrig slut.

   På väg hem från flyget igår.

Bilderna är från den gångna veckan, utan någon direkt ordning.

Trevlig helg.

Känner mig heeeelt slut och funderar på hur i allsin dar jag ska hålla mig vaken resten av kvällen.
Har varit i farten sedan klockan 5 då jag klev upp och gav Fanny medicin. Eftersom jag ändå var uppe, kunde jag ju lika gärna åka och träna.
5 nya friska kilometer på löpbandet blev det, i lite snabbare tempo, ack så tungt och jobbigt. Men blev på det hela taget ett bra pass och jag känner redan av träningsvärk. Inte jättesmart kanske med tanke på morgondagens aktiviteter, hasa in  mellan smala, trånga flygplanssäten och baxa Affes väska på plats.

   Åter finväder igår

Efter träning, dusch och frukost bar det av till djursjukhuset i Gammelstad. 4-6 timmar efter det att Fanny fått medicin, skulle det första provet tas, ett så kallat nollprov samt en ACTH-stimulering. Två timmar efter ACTH stimuleringen tas ett nytt prov.

   Fanny-fotomodell

Veterinären ringde just och meddelade svaret på detta prov och värdena låg bra. Med medicinen hon får reglerar man ju kroppens kortisonproduktion och det är extremt dåligt om produktionen slås ut helt.
Fick även svar på hennes leverprov där det ena provet var något bättre men det andra oförändrat. Positivt var att det inte blivit sämre och det kan ta en tid innan värdena förbättras.
Om 11 dagar är det dags för samma provtagning igen. Summa summarum 2900:- Tack till Folksam som går in och täcker upp en stor del av denna kostnad.

När man är duktig hos veterinären, vilket hon verkligen var, då får man belöning i form av en sprillans ny pipis. Hon fick leksaken redan i väntrummet, hon högg den blixtsnabbt och bar den sedan krampaktigt ända ut till bilen, lilla sötisen. Köpte en till Affe också, så klart. Han får sin efter Uppsala besöket.

 
På djursjukhuset är hon lika rädd som nyfiken. Hon darrar som ett asplöv men stirrar så ögonen nästan poppar ut, på hundar, kattor och människor. Nyfiken i en strut.

Tyckte jag lyckats få till hennes mage ganska bra men dagens fasta var tydligen inte alls nyttig och nu verkar hon ha ont igen. Välkokt ris, kalvfrikadeller och majsvälling står på menyn tillsvidare.  

Nära på 30 mils bilkörning i baken, 5 km löpning i benen och en gigantisk pizza i magen, raaaap. Och NU MÅSTE jag verkligen packa inför morgondagens avfärd.

Ni får gärna hålla några tassar, tummar och tår för att flygningen, och framförallt proceduren innan, flyter på smärtfritt. Galen hund lös på Kallax, då vet ni vilka det gäller.

   Affe -the one and only.

   Affes dopningspreparat.

"Utebilderna" är från gårdagens promenad.

Ha det gott

Vad gör man en lördagsmorgon när man vaknar av sig själv, relativt pigg och i lagom gymtid dvs. 05.10 Jo man åker till gymmet naturligtvis.
Äntrade löpbandet och det mina vänner var länge sedan sist. Siktade på 10 minuter, ändrade det snabbt till 5 men höll ut och det blev 30 minuter i lugnt tempo med lätt motstånd. Duktiga jag.
Knäet som varit väldigt bra, en längre tid nu, gillade inte alls löpningen, skit oxå. Men än så länge är det jag som bestämmer.

   What! You talkin' to me?

 
Tyvärr blir det lite si och så med träningen nästa vecka då jag och Affen åker till El Stockholmo. Lite synd, behöver kontinuiteten i träningen så här i nystarten för att inte åter falla i lättja.

   Fanny på dagens långpromenad. 

Vädermässigt är det upp och nervända världen. Söderut dit jag snart beger mig har temperaturen under natten krupit ner till kring - 30 grader. Här i norrland har vi nollgradigt. Hur skumt är inte det? Nästan så man kan ta på sig bikinin eller bakanin som jag sa när jag var liten.

    Två fina terrierrumpor

Om solen var försvunnen igår så visade den sig i dag istället från sin allra ljusaste sida. En dryg minusgrad och strålande sol behöver jag påpeka att man fick känslan av "spring is in the air"

Det var så fullkomligt ljuvligt och man kan inte undgå att bli på bra humör. Tog med båda hundarna och tänkte försöka satsa på långpromenad även för Fannys del. Naturligtvis hade jag med kameran, dessutom med nyladdat batteri. Problemet var bara att det nyladdade batteriet fortfarande satt kvar i laddaren, hemma på köksbänken och inte i kameran som hängde på min axel. Senaste modeattributet på hundpromenaden, flera kilos systemkamera, med stora objektivet, bara för syns skull.  Högst irriterande men dessvärre inte förvånande, detta är Jenny i ett nötskal. Så med anledning av detta får ni hålla tillgoda med mobilens ganska usla kamerabilder.

   Något i skogen? Älg kanske, vi såg färska spår.

Är så förundrad över att vi fått så fina dagar redan nu i januari. Januari som annars, i vanliga fall, är kall, mörk och trist. Brukar känna av ett STORT Thailandssug så här i bittra januari men inte i år, nope.

Blir alldeles varm i mattehjärtat när jag tänker på Fanny under dagens prommis. Hon är ju en genuin soffpotatis och skulle gladeligen skippa alla promenader, bara hon fick. Gick en 3 kilometers runda med henne igår och när man går med henne dag två brukar motvilligheten stråla igenom henne. Men inte idag, så pigg och så alert, pinnade hon på, både bort och hem. Annat var det med matte som nästan övervägde att begära bärgning sista biten. Trött i benen, värk i knäet och ont i fötterna var bara förnamnet. Värdelösa, skitskor som tillverkade blåsor under mina fotsulor, aj aj.

   Sämre väder på väg in?

Ha nu en riktigt trevlig helg.

Heja mig och heja min kära kollega Pirjo, heja oss, för vi har minsann tagit oss till gymmet tre dagar denna vecka. Sakta men säkert krälar jag mig tillbaka, in i gamla rutiner igen. Men hade det inte varit för Pirjo hade jag garanterat legat kvar i sängen och snarkat. Vilket visserligen är skönt just då men inte i långa loppet och brukar generera ett dåligt samvete resten av dagen.

I övrigt på dagens agenda stod långpromenad med Affe, kort promenad med Fanny och städning. Efter gymmet hade jag inte lust med varken det ena eller det andra, blä. Städning eller promenad, promenad eller städning? Plättlätt! Städning så klart.......

   Korgen har varit ute på vädring och Affe
   markerar missnöje genom att genast inta
position.

Äh, skojar bara. Klart det blev hundpromenader. Sammantaget skrapade jag ihop 11,54 km alltså över en mil och var i rörelse 2 timmar och 9 minuter, helt ok.
Affe hade terapi på sin promenad i form av travhäst på motionsrunda. Jösses så upprörd han var, drog som besatt och skällde. Tredje mötet (kusken vände och kom tillbaka) lugnande han sig dock såpass så han inte skällde. Mycket bra. Fanny var jättepiggelin på sin promenad och sprang hela vägen, inte en gång stannade hon och ville vända hem. Lycklig matte.

   Fanny är fånig i korgen med följande
resultat:

   En supersnygg frisyr....

Enda besvikelsen var solen som inte ville visa sig idag. Hela veckan har den lyst så vackert och spritt ett glödande sken över det vita, kalla landskapet. Men inte idag, så klart, när jag var ledig och släpade med mig kameran. Hoppas på bättre tur i helgen.

   Ingen sol idag...

Städat har jag gjort samt tillverkat lite mer av min medicin. Idag tillsatte jag ett extra verkningsämne i mina bruna"lyckopiller" nämligen Baileys. Mmmm, smarrigt värre. Äter man många kanske man inte bör sätta sig i bilen efteråt.

Happy fredag folket.

Karga träd mitt i vintern som blommar med vita, vackra, enorma blommor, undrar just var det kommer ifrån. Det är i varje fall det jag kommer i håg från nattens dröm. Ja, så har jag drömt att jag åt godis och jag blev ganska besviken på mig själv, när jag insåg vad jag just stoppat i munnen. Efter att ha varit utan i många år nu vill jag inte ta upp den fula ovanan på nytt.

Har haft en lugn och stillsam morgon och väntar nu bara på att få inleda dagens arbetspass . Hade planerat in en hundpromenad men ändrade om i agendan. Det är så rackarns kallt, bistra -25,2 grader.
Om någon haft vett att tanka upp bilen igår hade det ju varit bra. Suck.... Tydligen ska det vara bra med full tank när det är såpass kallt ute för att förhindra något, frysning kanske. Ni vet, blond och bilar *höhö*. Att tanka bilen står nämligen väldigt högt upp på min "tråklista"  eller långt ner på min "att göra lista" om man hellre vill se det så och jag har en underbar förmåga att rulla fram på praktiskt taget bara ångorna i tanken. Lär mig kanske om jag blir stående, ensam, övergiven och huttrande i mörkret.

Från arkivet på Affe.

Det vilar en förbannelse över mig, det måste det. Ringde djursjukhuset igen för att lägga till koll av Fannys mage. Var nummer ett i kön hur länge som helst och tänkte för mig själv att det måste vara Ior, (samma som igår) som besvarar samtal igen. Näää, what a surprise, gissa vem som hade rätt. - Nä, jag hittar ingen bokning här i det namnet, kan ju i och för sig bero på stavningen. Mmmmm, mitt namn är ju väldigt lätt att stava fel, om man är en ÅSNA! Sorry, försöker oftast att inte döma folk men i det här fallet är det kört, på alla plan. Rätt man/kvinna på rätt plats är A och O. Allt funkar som det ska. Och om inte blir det lätt kaos,  irritation och i mitt fall frustration.

Lutar mot onsdagsmys i kväll för att kompensera den über tråkiga salladen jag just tvingat i mig. Hade glömt ta fram huvudingredienserna från frysen, det som piffar upp salladen, dvs. räkor, kräftstjärtar och kallrökt lax. Nu bestod den enbart av kaninmat och fruktansvärt inte god. Slår vad om att jag kommer att vara hungrig om 60 minuter igen, senast. Skulle aldrig kunna bli vegetarian.

   Från arkivet på Fanny.

Paaaaanik, måste hinna åka och tanka den s****ns bilen innan jobbet.

Ha en bra dag.

T som i tisdagstema men inte för mig, saknar inspirationen. Men nästa vecka (torsdag den 24)  lovar jag att det åtminstone blir EFIT. Vilket kanske blir lite intressantare än vanligt då jag befinner mig 105 mil hemifrån och det är dagen efter Affens veterinärbesök i Uppsala. Hm, hoppas jag inte lovar för mycket nu.....

Har haft golvtjänst hela dagen idag och fyllt på varor. Största delen av tiden har jag tillbringat på te och kaffeavdelningen där jag kunnat inhalera ljuva ångor från alla tesorterna. Otroligt vad många tesorter det finns och jag hittade säkert tio stycken som jag bara absolut MÅSTE prova.

Veterinären ringde igår om Fannys provsvar. Men fortfarande var diagnosen inte helt säker, utan bara en stark misstanke om Cushings. 
Det prov, som hon just lämnat, tas alltid innan man tar det "nästa" eftersom det "nästa" är rätt kostsamt, enligt veterinären. Vågade inte fråga om summan på det "nästa"  då föregående provet gick på nästan 1800:- Lär bli vatten- och nudeldiet, resten av januari, med tanke på alla veterinärbesök den här månaden.

Vad Affe kommer att kosta i Uppsala med MR och allt vill jag inte ens tänka på . Å andra sidan, eftersom jag nu börjar hitta tillbaka till mitt positiva tänk, så vore en påtvingad vatten- och nudeldiet helt perfekt för alla heffakilon som smugit sig på. Hade ett trauma i ett provrum härom dagen. Ska inte gå in närmare på det men kan säga så här mycket. De tighta jeansen var en vedervärdig för att inte säga förskräcklig syn. Tänk bulldeg på jäsning i en alltför liten degskål. Need I say moore..........

Åter till Fannys "nästa" prov, vilket är ett specialprov som tas med två timmars intervall. Utöver detta ska hon även lämna ett leverprov. Ringde djursjukhuset för att boka in detta. Tur att man är påläst då muppen i andra änden hade noll koll.

Allt fanns inskrivet men hon visste inte vad det  betydde. - Vad är det?!  Funderade på att lägga på och ringa tillbaks senare i hopp om att någon annan skulle svara. Men istället intog jag pedagogrollen, stabilt.. - Då ska vi boka in en tid. - Det måste bli den 21, förklarade jag, - eftersom jag reser bort den 22 och blir borta resten av veckan. - OK, vänta ska jag gå och rådgöra. - Så då var jag tillbaks, du får komma den 22. Men SUCK!!! Alltså, hon är en åsna. Verkar jag hård? Äh, jag har haft med henne att göra tidigare och det var lika åsnigt då med.

Nu har jag medicinerat Fanny sedan i fredags och vattendrickandet har minskat, underbart. Det "nästa" provet som hon ska lämna visar hur kortisonhalten ändras. Medicinen får nämligen inte slå ut produktionen helt. Då kan hon istället drabbas av en annan sjukdom, Addisons. En hel vetenskap det här.

Tack och hej korvpastej