Jag trodde att det skulle bli skönt att veta vad det är Affe lider av, efter snart 3 år av ovisshet. Men med facit i handen vill jag nog påstå motsatsen. Det kändes på något sätt hoppfullare före.

   Affe har snott pappas Helly Hansen socka

   Sussar sött, drogad av sockdoften? *hehe*

Det är ju ett bra tag sedan jag uppdaterat bloggen, ber om ursäkt för det, vet att ni är många som undrar hur det gått. Men jag har varit tvungen att låta allt sjunka in, låta bitarna falla någorlunda på plats innan jag kunde redogöra något.

   Affe i sin transportväska på väg mot Arlanda.

   Biltur genom Norrtälje. -Vart sjutton är vi på väg?

Flygresan både upp och ner har gått prickfritt, han har varit SÅ duktig. Lite upprörd var han när vi klev in på Kallax flygplats och skällde ståndskall i sin lilla väska men lugnade sig snabbt. Han hördes över HELA flygplatsen.

Åkte ner tisdag och redan på onsdag kl 8 skulle vi vara på UDS, Uppsala djursjukhus. Vilket ställe, jösses. Så stort och så trevlig personal, vilket bemötande. Proffsigt rakt igenom.

    Entren på UDS.

Djursjukvårdaren som visade in oss på undersökningsrummet, lät hälsa att veterinären var på ingående men skulle läsa igenom Affes 30 sidiga journal först. Det kändes genast seriöst och tryggt.
Den kvinnliga veterinären var verkligen outstanding, så otroligt duktig och väldigt noggrann, lämnade inget åt slumpen.

   Affe sköter dörrvakten.

Affens beteende i Uppsala har imponerat stort på mig. Min lilla vildbase har legat/stått helt stilla under hela undersökningen. Jag trodde knappt mina ögon. Vad har hänt med kaos-Affe....

   Visst är jag duktig nu, matte?!

Röntgenbilderna visade att han hade trasiga sesamben i sina tassar. Vad är då sesamben? Kort bara, på baksidan av alla tåleder finns sesamoidben, sesamben. Detta är benen som håller ihop senorna som går ut i tårna. De sitter ungefär där våra knogar sitter.

Vid överbelastning uppstår inflammationer och det är så klart då han får ont. Hur dessa gått sönder är oklart men kan vara medfött.
Det är inte att opererbart, tyvärr. Men eftersom han definitivt inte fick någon dödsdom på sig, borde jag väl vara glad. Men ändå inte. För att förhindra inflammationer bör han undvika "dåligt" underlag och begränsas i sitt hopp och skutt. Jättelätt när man heter Affe och är en tokigterrier.

   På röntgen delade de ut "mysfiltar"

Vi har fått lite övningar vi ska göra för att öka rörligheten i leden. Dessutom har han fått en balansplatta som han ska träna på. På UDS introducerade rehab-Kjerstin honom för balansplattan. Superduperkul tyckte Affe som genast fattade galoppen. Jag har ju tidigare klickertränat honom att stå på en liten låg pall och han satte genast ihop sambandet. Så himla söt, omtöcknad och lite groggy men ändå på hugget att träna.

   Nere vid sjön, dagen innan hemfärd.

   Finlandsbåtarna tar inte vintersemester.

   Bambi på besök, gissa vem som
blev galen.

Nu tar vi en dag i taget. Affes välgång kommer främst och viktigast är att han får vara hund på sitt sätt.
Om jag märker att saker och ting blir sämre, går åt fel håll, när det inte längre finns någon tvekan så kommer jag att ta det oåterkalleliga beslutet. Men den dagen den sorgen. Här och nu, gäller mer än någonsin både för mig och Affe, Fanny med för den delen.
Ny provtagning är förövrigt inbokad för henne igen på fredag. Suck, det tar aldrig slut.

   På väg hem från flyget igår.

Bilderna är från den gångna veckan, utan någon direkt ordning.

Trevlig helg.