Jag trodde att det skulle bli skönt att veta vad det är Affe lider av, efter snart 3 år av ovisshet. Men med facit i handen vill jag nog påstå motsatsen. Det kändes på något sätt hoppfullare före.

   Affe har snott pappas Helly Hansen socka

   Sussar sött, drogad av sockdoften? *hehe*

Det är ju ett bra tag sedan jag uppdaterat bloggen, ber om ursäkt för det, vet att ni är många som undrar hur det gått. Men jag har varit tvungen att låta allt sjunka in, låta bitarna falla någorlunda på plats innan jag kunde redogöra något.

   Affe i sin transportväska på väg mot Arlanda.

   Biltur genom Norrtälje. -Vart sjutton är vi på väg?

Flygresan både upp och ner har gått prickfritt, han har varit SÅ duktig. Lite upprörd var han när vi klev in på Kallax flygplats och skällde ståndskall i sin lilla väska men lugnade sig snabbt. Han hördes över HELA flygplatsen.

Åkte ner tisdag och redan på onsdag kl 8 skulle vi vara på UDS, Uppsala djursjukhus. Vilket ställe, jösses. Så stort och så trevlig personal, vilket bemötande. Proffsigt rakt igenom.

    Entren på UDS.

Djursjukvårdaren som visade in oss på undersökningsrummet, lät hälsa att veterinären var på ingående men skulle läsa igenom Affes 30 sidiga journal först. Det kändes genast seriöst och tryggt.
Den kvinnliga veterinären var verkligen outstanding, så otroligt duktig och väldigt noggrann, lämnade inget åt slumpen.

   Affe sköter dörrvakten.

Affens beteende i Uppsala har imponerat stort på mig. Min lilla vildbase har legat/stått helt stilla under hela undersökningen. Jag trodde knappt mina ögon. Vad har hänt med kaos-Affe....

   Visst är jag duktig nu, matte?!

Röntgenbilderna visade att han hade trasiga sesamben i sina tassar. Vad är då sesamben? Kort bara, på baksidan av alla tåleder finns sesamoidben, sesamben. Detta är benen som håller ihop senorna som går ut i tårna. De sitter ungefär där våra knogar sitter.

Vid överbelastning uppstår inflammationer och det är så klart då han får ont. Hur dessa gått sönder är oklart men kan vara medfött.
Det är inte att opererbart, tyvärr. Men eftersom han definitivt inte fick någon dödsdom på sig, borde jag väl vara glad. Men ändå inte. För att förhindra inflammationer bör han undvika "dåligt" underlag och begränsas i sitt hopp och skutt. Jättelätt när man heter Affe och är en tokigterrier.

   På röntgen delade de ut "mysfiltar"

Vi har fått lite övningar vi ska göra för att öka rörligheten i leden. Dessutom har han fått en balansplatta som han ska träna på. På UDS introducerade rehab-Kjerstin honom för balansplattan. Superduperkul tyckte Affe som genast fattade galoppen. Jag har ju tidigare klickertränat honom att stå på en liten låg pall och han satte genast ihop sambandet. Så himla söt, omtöcknad och lite groggy men ändå på hugget att träna.

   Nere vid sjön, dagen innan hemfärd.

   Finlandsbåtarna tar inte vintersemester.

   Bambi på besök, gissa vem som
blev galen.

Nu tar vi en dag i taget. Affes välgång kommer främst och viktigast är att han får vara hund på sitt sätt.
Om jag märker att saker och ting blir sämre, går åt fel håll, när det inte längre finns någon tvekan så kommer jag att ta det oåterkalleliga beslutet. Men den dagen den sorgen. Här och nu, gäller mer än någonsin både för mig och Affe, Fanny med för den delen.
Ny provtagning är förövrigt inbokad för henne igen på fredag. Suck, det tar aldrig slut.

   På väg hem från flyget igår.

Bilderna är från den gångna veckan, utan någon direkt ordning.

Trevlig helg.

 

Ewa

26 januari 2013 21:24

1. Vad skönt att allt gick bra rent praktiskt.

2. Att veta är i alla fall alltid att föredra, tycker jag även om det inte är vansinnigt positiva besked.

3. Tar djursjukhuset emot marsvin, tro? Det betyder oerhört mycket att man möts med respekt och proffsighet! Det var kanske därför Affe uppförde sig så bra?

Sköt om er alla 3! Kram

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Moster

28 januari 2013 18:21

Hej Jenny, ja du får verkligen åka landet runt med Affe. Selma går på rehab i G-stan. Andra omg hon gick först innan jul och mådde något bättre. Men det var så jäkla kallt i december så det blev inte nästan nå promenader, genast blev hon mycket stelare i höften. Nu har hon gått ner 3kg och fått nya medeciner samt ett nytt 10 kort på rehab. Så vi hoppas att hon kan hänga med ett tag till. Selma blir 10 år i april. Hon har åldern också mot sig. Men vi håller tummarna att hon inte ska behöva ha ont den sista tid hon lever. Hon belastar inte alls sina bakben, utan hela kroppstyngden är på frambenen. Inte bra. Vi får hoppas att våra hundar mår bättre

 

melitta

29 januari 2013 10:33

Hejsan! ni är hemma igen:) tråkigt med all slags bekymmer vad gäller dina hundar. Du får försöka hitta det positiva i det hela:) inget död bud kom iaf.
Hoppas resan gick bra! och att du fick träffa pappsen:)

Kram

 

Jenny

29 januari 2013 18:09

Eva. Tror säkert att marsvin är välkomna :)Kan tänka mig att alla djur faktiskt tas emot där. Det är absolut första stället som bemött oss på detta underbara sätt. Synd bara att det är så rackarns långt.

Moster. Håller tummar och tassar för lillgumman Selma och Affen. Ni har verkligen gjort underverk med henne och jag är så imponerad.

Melitta. Jag har lite oflyt med mina hundar, eller hur. Men skam den som ger sig :)
Resan gick över förväntan och fast det var blixtvisit hann jag träffa både mor och far och farfar :) Man är ju effektiv :D

Kram till er alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...