Att ha bra markservice är verkligen A och O. Idag hade jag markservice i form av färdig mat när jag kom hem från jobbet. Mmmmm, stuvade makaroner med köttbullar och till efterrätt fick jag en semla. Mitt nya liv har inte riktigt börjat ännu, som ni kanske märker.

Förstklassig markservice hade jag också under mitt och Affes Stockholms besök. Mamma med respektive hämtade upp från flyget och serverade mig bland annat delikat smörgåstårta och ljuvlig morotskaka. Pappa stod för logi och transport till djursjukhuset i Uppsala. Att ha någon som ställer upp för en är ovärderligt och jag anser mig själv väldigt, väldigt lyckligt lottad på den punkten. Fast jag kanske är smula dålig på att uttrycka min tacksamhet.

   Snacka om att dra täcket över huvudet.

I mångt och mycket börjar jag bli mig själv igen, efter juldagens händelse. Lite efterslängar finns kvar men jag hyser stort hopp att det ger sig med tiden.
Att träffa inblandade i händelsen är fortfarande snorjobbigt och talspråket bättre fly än illa fäkta stämmer väldigt bra in. Idag gick det inte att fly och konfrontationen blev ett faktum. Händer som inte vill sluta skaka och huvudvärk modell migrän kommer som på beställning. Ändå är det ingen som är elak eller otrevlig på något sätt snarare tvärtom. Det är bara jag som är knäpp helt enkelt.

Här hemma har jag dragit igång Affes rehab. Vissa saker tycker han är hur kul som helst, balansbrädan och räcka fram vänster respektive höger tass. Andra övningar, där han ska balansera sin kropp, är mindre roliga och slutar oftast med att han faller ihop som en hösäck.

   Titta vad jag kan! Fast än så länge med mattes stödjande fötter.

Massor av äckelpäckel snö har det fallit under gårdagen och måndagens färd till jobbet var den värsta på länge. Det envisades med att frysa igen på framrutan plus att det yrde snö vilket gjorde sikten minimal. Böjd som en ostbåge hade jag en liten sträng på några centimeter som jag såg ut igenom. Fick stanna flera gånger innan jag äntligen var framme på jobbet.

Tjingeling